The thoughts of Eklundh

Det har varit osedvanligt varmt och soligt sommarväder fram till midsommar. Det sedvanliga midsommarvädret med blåst och kalla vindar viner om öronen. Som seden bjuder är jungfrubesken, åbrodden och johannesörten på flaska i beredskap inför morgondagens midsommarfirande tillsammans med salt sill, den egna färska närodlade potatisen och gräslöken och gräddfil och inte minst Vincent och hans föräldrar. Linköpingsborna avstår från den proletära salta sillen men spisar gissningsvis de färska pärorna med alternativ fisk.

Dygnsrytm och mattider styrs i dessa dagar inte bara av Vincent utan minst lika mycket av tidtabellen för viktiga matcher i fotbolls-VM. Jag tycker mycket om att se fotboll irl. Matcher i tv kan vara prövande eftersom överblicken saknas och det är för mycket fokus på spektakulära individuella prestationer. Av och till nedlåter jag mig till att följa avgörande matcher för de nordiska lagen i EM och VM. Därför blir det mycket tvfotboll just nu.

Igår hade Vincent besök av kusin Johanna som kom med sitt gratiskort för kollektivtrafiken i Skåne. Vi hade roligt. Johanna försökte lära Jens att jonglera med bollar som Malmöflickorna gör. Jens kommer aldrig att platsa i Malmöflickorna – och det beror inte i första hand på att han inte klarar könstestet.

Skolorna har tagit sommarlov, bokklubbarna har fri läsning, tidningarna blir allt sommartunnare och ytterligare ett dygn blir natten kortare och dagen längre. Misströsta inte – om sex månader blir det bättre igen.

Vi kunde inte bärga oss! Vi har väntat länge. Idag blev det salt sill, färsk potatis, nyklippt gräslök, råa lökkringlor, gräddfil, öl och snapsar jungfrubesk för mig och slån till Akki. Det hade vi gjort oss förtjänta av efter att ha rubbat den ekologiska balansen i trädgården – jag har legat på knä för att manuellt dra upp ogräs. De som tror att växter är kloka, läraktiga och kan kommunicera med varandra har inte mött det obegåvade ogräset i vår trädgård. Ogräset har ännu inte förstått att det inte är välkommet på Klockarestigen 3 – eller så tror de att vi kommer att ge upp? Kanske har de rätt?

Så kom det plötsligt några droppar från molnen efter en och en halv månad utan regn – just när jag skulle hänga upp tvätten på torkvindan. Efter en halvtimme inomhus hade inte bara regndropparna slutat, gräsmattan var fortfarande lika torr som en nykterhetspredikant så nu hänger tvätten på torken. De nytvättade servetterna längtar efter att bli avtorkade med åbrodds- eller johannesörtsdoft. Det ska inte dröja länge.

Sommarlovet för Johanna och Jens står för dörren. Imorgon blir det sedvanlig avslutning, uppsummering och utvärdering för Johanna och mig över rejält med glass på vårt glasställe. Snart kommer Vincent, Shasha och Jens till Höllviken. Det ser vi framemot.

Det är fortfarande sommar, nästan högsommar, i Höllviken. Sedan ett par dagar är Vincent med Mamma och Pappa äntligen på besök i Höllviken. Vincent växer och börjar successivt äta hemlagad mat; gröt till frukost och idag lax, potatis och broccoli till lunch allt med god aptit som det anstår en eklundhare. Det var visserligen allt rejält mixad till puré – och enligt föräldrarna ganska smaklös men det är på rätt väg. Vincent sitter stadigt och börjar trevande försöka krypa ut från filten för att undersöka gräsmattan. På förmiddagarna blir det milslånga promenader till stranden och ”Hemnetorientering” i Höllviken. Det rivs och byggs mycket.

Grannarna har skänkt oss en gunga som vi hängt i mattebommen under tomtens största tall. I den tallen älskar duvor, skator och andra fåglar att sitta på grenarna och skita. Men vi tvättade noga gungan från guano och sedan fick Vincent göra sin premiär. Det uppskattade han.

De stolta föräldrarna kom emellertid inte bara till Höllviken för att träffa Farmor och Farfar. På söndag har MFF hemmamatch mot Dalkurd som ligger ännu sämre till än ”di Blåe” i allsvenskan. Förhoppningsvis blir vi inte besvikna då? Än viktigare är dock att Johanna imorgon lördag ska ha sin stora uppvisning på Teatern med MF (Malmöflickorna) och ska medverka i många nummer. MF är i dessa dagar ett säkrare kort än MFF. Därör är vi alla – farföräldrar, föräldrar, faster, farbro och bror med ”öflickvän” bänkade nära scenen.

Johanna har de senaste veckorna tränat intensivt inför uppvisningen – men försöker trots allt att klara av alla nationella och vanliga prov i skolan. I kväll behövde hon därför prioritera MF framför att tillsammans med sina föräldrar besöka sin numera ½-åriga kusin i Höllviken. Det kommer säkert att kompenseras framöver.

Häromdagen blev det plötsligt sommar i Höllviken. Plommonträdet har börjat blomma – kanske för sista gången? Det smids planer för en syrenberså med en gunga för Vincent och minst Farmor. Äppelträdet står i knopp för att slå ut i blom. Det blir rabarberpaj på egna rabarber först på fredag eftersom ett par festligheter lägger hinder i vägen imorgon och i övermorgon.

Av någon egendomlig anledning spelas det VM i ishockey just när sommaren har börjat. VM spelas i Danmark. Ur led är tiden. Kanske är det inte konstigare än att spela avgörande fotbollsmatcher i ett snörikt Östersund innan ens vintergäcken sticker upp ur snön?

Trots att himmelen igår var ljusblå och det var en behaglig vårvärme på Stadion i Malmö och ”di Himmelsblå” förde spelet blev det en baksmälla mot ”Änglarna” som tyvärr lyckades med sina kontringar.

En ny baksmälla kom för en stund sedan när den osedvanligt dåligt påläste presidenten i USA undertecknad en order om att säga upp avtalet med Iran och införa strängast möjliga sanktioner mot Iran. Det är förhoppningsvis inte lika illa som hösten 1962 när Akki och jag tillsammans med kompisar på lunchrasterna på Pilgården följde Kubakrisen och ett hotande tredje världskrig. Men en baksmälla är det.

Baksmällan kommer att följas av mer självförvållade de kommande dagarna? Imorgon ska en gammal kollega på Statsvetenskapliga institutionen avtackas med vänbok, några föreläsningar och en gissningsvis trevlig middag på Malmö Nation där han varit en framgångsrik inspektor under många år. Hans efterträdare som inspektor på nationen vikarierade på deltid under ett år för mig.

Dagen efter – ”Folknykterhetens dag ” – är det dags för ett lite senarelagt ”1:maj” möte med det numera ännu äldre gamla gänget i Lund. Stridsropet brukar ljuda: Ned med spriten!

Bara det inte blir en ytterligare en baksmälla utan att MFF lyckas ta sig samman och ta ”Cuppajävelen” med stöd av ”tolfte spelaren” dvs sönerna som självklart är där. Annars får vi sätta vårt hopp till handbollen där Malmö möter Kristianstad i SM-final.

På backanalför följer …?

Under de senaste åren har rapporter om ett ökande antal antalet skolskjutningar rapporterats i media. USA har varit särskilt utsatt. Det har givetvis få Trump att twittra om att lärarna borde få beväpna sig i skolan. För en tid sedan visades i tv ett inslag från en skola i USA där lärarna erbjöds lektioner i pistolskjutning. Pistolskjutning som ett komplement till dialogpedagogik, montessoripedagogik, Rudolf Steiner-pedagogik osv. En gång i tiden myntade den beryktade Lennart Svedin begreppet flumpedagogik. Förmodligen var jag inte ensam om att komma på begreppet ”skjutjärnspedagogik” när inslaget om lärarnas utbildning i pistolskytte.

Begreppet ”skjutjärnspedagogik” aktualiserades igår när jag tillsammans med pensionerade kollegor från institutionen i Lund – Nisses småpågar – besökte Malmö universitet och våra yngre kollegor – några befordrade till professorer. Det var före detta studenter och därefter disputerade från institutionen. Vi fick information om hur utbildning och forskning bedrivs idag på institutionen i Malmö. En del var sig likt och annat inte oväntat förändrat.

En ”gammal” kollega till oss hade nyligen fått i uppdrag att planera för den nya polisutbildningen som ska förläggas till Malmö universitet; en omfattande utbildning inte minst kvantitativt med omklädningsutrymme för uniformer, träningslokaler och kassuner för vapen och ammunition. Skjutjärnspedagogik blir onekligen ett nytt inslag även i den svenska akademiska traditionen. Måtte den inte sprida sig lärarutbildningarna.

För ett par veckor sedan lyckades jag till min stora glädje återigen montera och få igång hydroforen – som varit på sedvanlig vinterförvaring för att inte frysa sönder. Jag blir glatt överraskad av mina rörmokartalanger och att jag lyckas komma ner och upp ur den trånga brunnen varje vår.

Vi har någon månad haft en kökskran som strulat. Den har låtit illa nästan varje gång vi stängt den och det har krävt lite extra för att få den att sluta droppa. Vi tröttnade på strulet och bestämde att kontakta en rörmokarfirma. De kallas numera VVS-installatörer. Vår gamle trotjänare Hedin har gått i pension och ”Mackan” Rosenberg bygger en padeltennisstadion intill hans butik. Så vi kan inte längre nyttja hans buttra men effektiva tjänster. Nåväl VVS-firman i Vellinge kunde identifiera vilken insats vi behövde byta. Det skulle vara lätt som en plätt! Vi lät oss övertalas – synnerhet som en VVS-montör skulle kosta mer än insatsen som behövde bytas.

Akki fick instruktioner när hon hämtade insatsen hur det skulle gå till. De första stegen gick – om än inte lätt som en plätt – att klara. När vi sedan skulle lyfta upp insatsen som vi skulle byta tog det tvärt stopp. Och inte fungerade telefonväxeln hos VVS-firman heller. Akki satte sig i bilen, körde till VVS-firman i Vellinge och jag fick instruktioner via telefon. Inte hjälpte det. Insatsen satt och sitter fortfarande som berget. Och inte har de möjlighet att komma till undsättning förrän i övermorgon – trots rejäl ersättning.

Högmod går före fall!

Vi får vara nöjda med att MFF i måndags äntligen lyckades spela rimligt bra fotboll och att det luktar nyklippt gräs i Höllviken.

Det stormar i och runt den svenskaste Akademien. Akademien går med stormsteg fram – och tillbaka. Alla – i synnerhet ”Sturske” Allén – är lättkränkta som sårade oskulder. Alltför många stormar ut när de inte får en kvalificerad majoritet på sin sida. De tycks sakna tålamod och tilltro till styrkan i det egna snillet och argumentet? Det tidigare sekreta ordbruket och bokstavsskötseln förs numera inför öppen ridå till ekonomisk vinning för media och skadeglädje för antielitister och oglädje för litteraturnördar.

I Höllviken är nu jordbruket i full gång under sträng ledning av Akkidemiens Högste beskyddare. Koskit är inhandlad och sprids över ägorna – precis som den svenskaste Akademin gör. Förhoppningsvis gör Akkidemiens skit mer nytta i allen i Höllviken än Sturske Alléns på Gylldene Freden. Det kan se ut som en tanke men en gång för längesedan hette vår granne på nästan Fredén. Då levde vi i god grannsämja.

Att jordbruket tar allt mer tid i Höllviken medför dock inte att mitt intresse för att kultivera ordbruket hos barnbarnen avtar. Det är med en nästan sinnlig glädje jag rensar deras språk från ogräs som ”ju”, ”så” och den värsta maskrosen av alla ”medans”. Kvickrotens och murgrönans motsvarighet i språket – ”jag är längre än henne” – har jag ännu gott hopp om att hålla stången.

Kvällarna blir ljusare och det tar inte längre emot att stiga upp när det ljusnar ute. Vågorna rullar sakta lugnt in mot stranden vid morgonpromenaden. Det stormar inte längre i trädtopparna i Höllviken. Kanske mojnar det i sinom tid även bland kulturtopparna.

Att MFF spelar oavgjort hemma mot AIK kan jag stå ut med, att elräkningen i mars månad är den högsta de senaste nio åren, att en halv storm i Kämpingebukten (förhoppningsvis) är ett övergående fenomen får jag överleva. Men att Facebooks, Instagrams och Goggles uppmärksamhetsalgoritmer tycks ”tvinga” en bildad svensk elit – Svenska akademien? – i samma fälla är oroväckande. Den enda ”trösten” är avsaknaden av ord som hora, bög, blatte, svenne osv. Debatten påminner mer om de pamfletter som skrevs av ”förbigångna” professorskandidater runt förra sekelskiftet. De var nog så nöjsam läsning för de närmast sörjande i Lund eller Uppsala. Men snabbheten och tonläget i dagens media är ett oroväckande tecken i tiden. Tage Danielssons eftertänksamma reflektion ”Utan tvivel är man inte riktigt klok” – borde gälla inte bara för Hans Majonäs Honungen, statsministern, ”kultureliten” utan även för de Aderton. Eller?