The thoughts of Eklundh

Vi har nu varit i sol och värme i en vecka. Flyget var visserligen nästan en timme försenat men vid halvtretiden på söndagsmorgonen möttes vi på hotellet med kallskuret och vin. Vi lät oss väl smaka och unnade oss en sovmorgon till klockan 9. Vi kunde då njuta av äggröra, bacon och stekta tomater innan det var dags att njuta solen och värmen. Jag njuter av solen och Akki av bara värmen eftersom hon går på antibiotika. Dagen innan avfärd fick Akki klartecken från sin läkare att det var ok med resan – men med medicinerna cortison och antibiotika som medför restriktioner.

Vi trivs. Vi sover med öppen balkongdörr och väcks när solen går upp över bergen vid halvåttatiden. Det är en riklig och varierad frukost liksom kvällens middag. Middagen förbereds med en GT på rummet. Som tur är blir lunchen vanligtvis mer spartansk öl eller vin och tapas. I tisdags när Loff fyllde 80 (åttio) år blev det inte bara kaffe och juice till frukost utan även lite bubbel som vi annars avstår ifrån. Det går ingen nöd på oss.

Själv tar jag en rejäl promenad på förmiddagen längs stranden. Vid lunch eller på eftermiddagen stakar Akki och jag oss fram inne i staden eller på marknaden. Tyvärr är den nedbrunna saluhallen ännu inte återuppbyggd. Manja? Marknaden är dock ett gott alternativ för Akki där man kan finna bot mot/för det mesta.

Att det inte bara ser ut som jordgubbar – det luktar och smakar jordgubbar!

Två års köande för en parkeringsplats närmre vår entré har äntligen gett utdelning. Vi slipper nu först tömma bilen på grejor och ställa in dem i trapphuset för att sedan gå tillbaka för att köra bilen till sin parkeringsplats. Akki behöver inte längre få bilen framkörd när hon ska ut på vift.

För en vecka sedan hade våren tagit stormsteg framåt. Sättpotatisen var inhandlade. Det blev ett plötsligt tvärstopp när vinterstormen drog fram för några dagar sedan. Det var inte kul att vakna och titta ut genom fönstret på vita gator och gräsmattor. En tröst i bedrövelsen var att en timme senare var gångar och trottoarer fördömligt skottade. Dagen därpå var den mesta snön bortsmält.

Akki har lagt julklappspuzzlet klart. Hon fick en puzzelbit över! Vi undrade var den hörde hemma. Var det någon som köpt ett puzzel till jul och nu inte kunde lägga det färdigt? Kan man reklamera ett puzzel som saknar en bit? Ola och Carina löste problemet. De hade fått ett svårt puzzel strax innan jul som vi lagt några gånger. Men vi kroknade och la det inte helt färdigt. Ola och Carina hade inte kunnat lägga det färdigt – det saknades en bit. Den är nu återfunnen. Den har överlevt flera dammsugningar.

Själv har jag tagit upp ett annat beroendeframkallande puzzel – släktforskning. Nu är fokus i första hand på Akkis och Carinas släkter. I Akkis släkt heter farfar och son omväxlande Hans Jönsson och Jöns Hansson i flera led. Det är ett puzzel att hitta rätt Jöns och rätt Hans. För att få lite grepp om min fars historia och alla hans flytt efter hans fars förtidiga död har jag letat i olika församlingsarkiv. Där hittar man ibland högst oväntade puzzelbitar.

Akki har den senaste månaden haft många läkarkontakter och undersökningar. Den senaste idag vid lunchtid. Akki fick då klartecken att vi kan ta flyget till Alumecar, Spanien imorgon kväll. Så kom den puzzelbiten också på plats.

Väl hemkommen från “Linkan” och välkomnad av Akki med kaffe och kaka ringde telefonen. Det var från Ikea. Istället för ett presentkort på 300 kronor för den utdragna processen med kyl/frys erbjöd Ikea oss att även byta den andra men fungerande kyl/frysen så att vi skulle få två identiska! Se vad en enkel anmälan till Allmänna reklamationsnämnden kan åstadkomma.  

Vår bostadsrättförening har startat en studiecirkel för släktforskning. Jag har visserligen bra koll på min egen släkt men när jag skulle ta mig an Akkis bröt pandemin ut. Stadsarkivet där det finns gratis tillgång till flera släktforskningsprogram stängde för besökare. Eftersom studiecirkeln under tre månader har gratis tillgång till ett av de bättre kommersiella programmen var det naturligt att ta tag i den tappade sugen. Nu har jag ett bra alternativ till Melodifestivalen på lördagskvällar och alla andra kvällar när det är usla tv-program och inget roligare finns på agendan.

Natten mellan fredag och lördag drog stormen Otto in över Skåne. Tåg ställdes in. Bron stängdes. Flyg kunde inte starta/landa på Kastrup och Sturup. Ett höghus i Köpenhamn utrymdes av säkerhetsskäl. Kvaliteten på höghusen i Malmö är bättre; vi behövde därför inte utrymma. Fönsterrutorna höll – även om de böljade något – men det var fredagskväll. Ola och Carina hade startat sin elbilfärd till Alperna dagen innan så de kom lyckligt fram.

I morse när solen sken tänkte jag skaffa biljett till årets första tävlingsmatch för MFF i cuppajävelen. Det var lapp på luckan. Nåväl det blev seger för ”di Himmelsblå” och jag kunde ägna tiden åt att hämta hem den nyinköpta tvn. Större och med lite för många nya ”självklara” finesser. Självklara för en yngre generation med civilingenjörsutbildning men obegripliga för en normalbegåvad läskunnig snart 80plussare. I synnerhet som det saknades en utförlig manual. Förhoppningsvis kan personalen där vi inhandlat tvn ge elementär information om hur tvn ska programmeras och fjärrkontrollen hanteras. Så mycket har jag fattat att fjärrkontrollen kan laddas med solljus istället för med batterier eller el.

Trots avsaknaden av manual lyckades jag manuellt lots mig fram till att via min mobil casta så att vi kunde se nyheterna. Det var samma gamla trista nyheter trots ny tv. ”Alla” är upphetsade över att Finland kanske kommer med i Nato före Sverige. Precis som om det var en VM-final i hockey. Är det inte bättre att Finland kommer med än att ingen av oss kommer med? Enklaven Schweiz tycks inte bry sig att de inte är med.

I går behövde vi till vår besvikelse ställa in ett besök hos Gustav och Louise i Skanör. Akki fick feber trots antibiotika och fått påbörjat en ny runda medicinering. Julklappspuzzlet kommer väl till pass och förhoppningsvis kan lite vävning i veckan också distrahera henne.

Vi hade två goda skäl att resa till Linköping; dels ville vi självklart se, hålla och lukta på vårt nya barnbarn, dels ville vi gratulera sonen till att ha fyllt femtio. Vi hade köpt tågbiljetter till Linköping i mycket god tid. Men Akki hamnade på sjukhus och hann visserligen komma hem innan den planerade avfärden. Akki var dock rejält medtagen och vi ställde in hennes resa ganska omedelbart. Vi avvaktade med min tills vi var säkra på att återhämtningen gick som planerat. Vi handlade hem mat till Akki och jag kunde omboka min biljett för avresa en dag senare. Trist för Akki men kul för mig.

Femtioåringen visade sig plötsligt se 10 år yngre ut. Han hade rakat av sig skägget! Dock var hans kinder inte lika rosiga som Novas; det nyfödda underverket. Vincent visade redan att han höll på att växa in i rollen som stolt storebror. Shasha höll på att återhämta sig även om det fortfarande var lite si och så med nattsömnen.

Kusinen Johanna anslöt på tisdagen dels för att hjälpa till att underhålla Vincent, dels för att följa med Jens på Shashas presentkonsert. De båda kusinerna hade kul tillsammans. Jens och Johanna njöt av ”Les Miserable” en titel som definitivt inte anspelar på vare sig den nyblivne femtioåringen eller Nova.

Efter att vi vinkat av Johanna för hennes färd till matte- och programmeringskurser tog oss Vincent och jag till museet för att besöka barnutställningen ”Viljans värld”. Skrattspeglar och en klättervägg i all ära – men där vi stannade längst och funderade var vid en stenåldersgrav där skeletten av mamma, pappa och en hund låg. Barnets reflektioner: Dör alla? När dör man? Varför dör man? Vi fick lite perspektiv på livet – det nya och det gamla. Det var med en liten tår i ögat jag satte mig på tåget efter trevliga dagar tillsammans med Eklundharna i Östergötland. Strax hade jag passerat det snöiga Småland och kom till det allt grönare Skåne och Malmö med utslagna vintergäck, snödroppar och påskliljor som börjar sticka upp. Och inte minst en allt friskare Akki.

För en vecka sedan kom ambulansen mitt i natten för att hämta Akki till akuten. Hon hade fått hög feber och flämtande andning. Hennes lunginflammation/influensa ville inte ge med sig trots långvarig antibiotikabehandling. Efter negativt covidtest blev det intravenöst antibiotika och massor med prover. På förmiddagen blev hon överförd till medicinsk avdelning. Där här omvårdnaden varit professionell och omtänksam. Idag blev hon utskriven om än ännu inte botad. Hon kommer att få cortison och hostmedicin ännu en tid. Glädjen är stor.

När vi drack vårt första kaffe tillsammans för att fira återkomsten ringde plötsligt telefonen. Det var från Ikea. De hade tagit del av vår anmälan till Allmänna reklamationsnämnden. De erbjöd en ”pare” till vårt nya kylskåp. Kryss i taket och en kopp kaffe till. Själv hade jag tillåtit mig att ”fira” i förskott med ett besök på Malmö Live för att lyssna på MNBB och deras tidigare pianist Jan Lundgren. Det var en lysande konsert med bandet i högform och så rejält blås i lurarna att vaxpropparna i öronen nästan lossnade.

Dessutom är det skönt att sitta inomhus när det är halv storm ute och regnet piskar rutorna.

För en gångs skull sken solen denna gråa och trista januari. Det hade den inte gjort på länge. För en gångs skull vann MFF en (tränings-)match. Vad passade då bättre än att ett nytt barnbarn kom till världen. Vincent blev storebror den 20 januari.

Lillejulafton levererades äntligen den efterlängtade kyl/frysen. Den är tyvärr inte identisk med sin pare; dörrhandtagen har en något annorlunda design, det är skillnad i de vita nyanserna, det nya bullrar lite mer och inte minst det nya är inte avsett att vara för inbyggnad! Den utdragna handläggningen av ärendet och Ikeas bristande intresse för kompensation får nu Allmänna reklamationsnämnden ta sig an. Vi får se hur det slutar. Kylarna och frysarna fylls nu åter sakta men säkert med allsköns godsaker. De töms förvånansvärt snabbt.

På julaftonsmorgon återupptog vi en gammal jultradition – bastubad i bostadsrättsföreningens gemensamhetsanläggning. Det var skönt – men kanske inte så nyttigt? Akki hade haft en lunginflammation och jag en förkylning. Vi hade tydligen inte riktigt tillfrisknat, eftersom vi direkt efter julaftonsfirandet på Nybogatan fick feber och rejäl torrhosta. Akki fick en ny antibiotikakur och jag tog ett par Alvedon och la mig till handlingarna.

Vi har inte gjort många knop i mellandagarna. Läst julklappsböcker – inklusive en rejält dålig som jag fick av Johanna, som en blinkning till de julklappsböcker hon fått av mig men fortfarande tycks vara olästa. Precis som jag brukat göra får man en extra present om man skriver en recension av boken. Johanna fick två! En skriven av ChatGPT och en egenhändigt skriven. Själv anser jag självklart att min egen är vida överlägsen den trista, torra, okritiska AI-versionen. Ironi och kritisk distans är ännu inget för AI.

Trots dimma och regn timmarna före tolvslaget kunde vi njuta av spektakulära fyrverkerier över Malmö. Tyvärr smäller det dagligen i Ukraina och för ofta mellan konkurrerande smågangsters i Sveriges för att den riktiga feststämningen ska infinna sig. Något slut på eländet är inte i sikte.

Vår nya högerregering med dirigenten Åkesson har på två månader lyckats med konststycket att redan höja åtminstone några skatter: på tobak och alkohol, skatten på ISK-sparande, höjd mervärdesskatt på vissa reparationer och föreslår en tillfällig skatt på vissa elproducenters överintäkter (sic). Bra jobbat av en högerregering som gick till val på sänkta skatter. Något slut på eländet är inte i sikte.

Vi har också hunnit med ett andra försiktigt besök på gymmet och tagit våra nappatag med cykelspinning, roddmaskiner och andra tortyrredskap. Det är välbehövligt efter helgernas excesser i vällevnad. Inte minst eftersom de senaste dagarnas dimma, regn och blåst som medfört inställda promenader runt Pildammarna.

En liten ljusglimt i denna eländestillvaro var gårdagens besök i Baltiska hallen där en annan gammal tradition åter kommit igång – Skånecupen. En fotbollsturnering som varit viktiga för Ola och Jens och senare för Fredrik och Johanna. Jag stannade några matcher och gladdes åt tioåringarnas segrar och led med de som förlorade. Jag noterade inga nya lovande Bosse Larsson eller Staffan Tapper – men mycket spelglädje.

Igår blev Vincent stor grabb. Han tappade sin första tand och snart ska han bli Storebror.

Det är nu två och ett halvt år sedan vi totalrenoverade lägenheten. Kök och badrum blåstes helt och sprillans ny inredning ersatte den från 1965. Inte gratis men välbehövligt inte minst för att grejorna inte skulle behöva bytas efterhand. Vi försökte vara noga med kvalitetskontroller vid val av grejor. Fem års garanti är ytterligare en säkerhet.

För tre veckor sedan var matvarorna i ena av de båda kylarna inte så kalla som de brukar vara? På morgonen därefter var de rumsvarma och kyl/frysen brummande högt. Ett samtal till Ikeas kundservice som hade öppet på lördagen! Stäng av apparaten i 45 minuter, sätt på den igen, var beskedet. Fram med pallen, ut med flaskorna som blockerade vägen till eluttaget och ut med kontakten. Efter en timme in med kontakten igen och kompressorn gick igång – ett tag – men började snart nog att brumma otillfredsställt. Nytt samtal till Ikea vars kundtjänst fortfarande hade öppet! Dra ut kontakten och låt kyl/frys vara avstängd i tolv timmar. Fram med pallen och upp och dra ut kontakten och sedan direkt i säng för en orolig nattsömn.

På söndagsmorgonen efter frukost och tidningsläsning sattes kontakten i ytterligare en gång. Med samma resultat som på lördagen. Nu började glassen i frysen bli mjukglass, mjölken lätt härsken i kylen. Nu var goda råd dyra och god mat på väg att förfaras. En av Akkis vävkompisar i trappen var på landet och kunde inte bistå med frysutrymme, Ola o Carina hade stängt av sin gamla frysbox. Till slut kunde vår gamla vän Lena E förbarma sig över en låda av våra djupfrysta grönsaker några dagar i sin frys. Mycket fick kastas.

Ikea anmälde garantiskadan till sin underleverantör Electrolux. Ett par dagar senare kom en liten knubbig ”servicetekniker” från Electrolux. Han drog ut kylskåpet satte kontakten i ett annat uttag och kylen satte i gång igen. För att få in kylen igen behövde han dra ut kontakten och få i den i det ordinarie uttaget. Men han var för kort och nådde inte upp. Farfar fick slutföra projektet. Kompressorn gick några minuter lugnt och stilla. Den korte, knubbige ”teknikern” hade knappt hunnit ner på gatan innan kylen började brumma hotfullt och efter ett par timmar var det mer än rumstemperatur i kylen?

Ett nytt samtal till och ny telefonkö hos Electrolux kundtjänst som skulle återkomma med besked när det fanns en ”tekniker” tillgänglig. Dagen efter blev ny tid bokad dagen innan vår planerade avfärd till Linkan och Vincents femårskalas. På morgonen när teknikern skulle komma meddelade Electrolux att teknikern behövde vabba. Nästa servicetekniker besök fick skjutas en vecka fram.

Eftersom Akki fick hög feber, som senare visade sig vara lunginflammation, och vårt besök på femårskalaset fick ställas in. Men det framflyttade serviceteknikerbesöket gick inte att flytta. Med hjälp av antibiotika återhämtade sig Akki – men inte kylen/frysen.

En ny servicetekniker kom på besök, drog ut kylen/frysen skruvade loss elektronikstyrningen, luktade på dosan som om det varit härsket kött, satte i ny elektronikstyrning, flyttade in skåpet och satte i stickkontakten. (Han var tillräckligt lång och klarade det galant utan pensionärshjälp. Kylskåpet tickade igång och teknikern försvann med ett leende på läpparna och avskedsrepliken ”Ring gärna om det inte fungerar. I så fall behöver jag byta kompressorn.” Jag behövde ringa igen.

Nytt besök av ”serviceteknikern”. Dock utan ny kompressor men med gas, som han tidigare påstått inte gick att byta? Nåväl eftersom jag är ganska okunnig om tekniken i moderna kylskåp avstod jag helt från kommentarer. När skåpet åter var på plats och tickade igång och teknikern tackade för sig och försvann. Återigen samma visa. Då gick topplocket på Farfar. Efter en halvtimme i sedvanlig telefonkö till Electrofusk och ett animerat samtal med en oförstående ”telefonslav” som bara kunde lova ett snart besök av en tekniker, ingen chef som tog samtal eller som sista alternativ att jag skulle göra en anmälan till ARN. Som avslutning hade han det dåliga omdömet att önska mig en TREVLIG DAG. Jag avslutade samtalet tvärt.

En timme senare ringde han Akki. Han erkände att samtalet med mig inte utfallit till belåtenhet. Akki lyckades få honom att försöka prioritera vårt ärende. Serviceteknikern ringde Akki och meddelade att de gett upp försöken att reparera kyl/frysen. Den ska ersättas med en ny. Vi andades ut.

Sedan började problemen torna upp sig. Hur lång tid skulle de ta att få ett identiskt kylskåp? Fanns det fortfarande i Ikeas sortiment? En snabbkoll i Ikeas nätkatalog visade att modellen. Kylen/frysen ska bredvid en identisk modell.

En snabbkoll med Ikeas reklamationsavdelning gav samma besked men att de skulle återkomma med ”ett förslag till lösning” så snart de erhållit ärendet från Electrofusk. Fortsättning följer. Som tur är kan vi koppla av med att kallmangla lakan, dukar, servetter och handdukar. Stenmangeln som är tillverkad i Kullad för snart 60 år sedan fungerar fortfarande klanderfritt, Moderna prylar med alltmer elektronik får allt kortare livslängd.