Vi har överlevt jul och nyår – om än med viss vånda. Julafton firades inte på Nybogatan som brukligt men väl hos Ola och Carina i deras nyrenoverade lägenhet på Krutmeijersgatan (K3). Det var nästan som hemma eftersom det ligger bara ett stenkast österut från vår ”övernattningslägenhet” på Calle H. Ett stenkast söderut – visade idogt släktforskande – hade Carinas mormors mormor bott på Rönneholmsvägen 41 för 100 år sedan. Då var området inte mitt i stan utan snarare bondvischan med Kronprinsens husarer som grannar.

Den snö som drabbat Malmö i månadsskiftet november/december var sedan länge smält och på julafton ersatt av regn och hårdblåst – men det var varmt och skönt inomhus och för mycket och för god mat. När de obligatoriska julklappsrimmen var lästa, kommenterade, julklappsböckerna uppackade och ett sällskapsspel uppackat var det dags för di Gamle att bryta upp. Eftersom det var gratis att åka buss på julafton trotsade di Gamle busvädret och promenerade till hållplatsen. Ibland bedrar snålheten visheten. Det var skönt att komma inomhus igen.

Eftersom vi hade bunkrat med mycket mat hemma, hade många nya böcker att läsa och busvädret höll i sig blev det inte många promenader de följande dagarna.

Nyårsafton började tidigt. Halv sex väckte Akki mig. Hon hade då mycket hög puls. Det blev ambulanstransport till akuten, många prover tagna och många villrådiga läkare. Intravenöst kalium fick inte ner pulsen. Allt fler patienter på akuten skickades antingen hem eller till andra avdelningar på sjukhuset i väntan på nyårsnattens väntade anstormning av fylleslag och misslyckade raketuppskjutningar. Men Akki fick ligga kvar. Och ligga kvar. Det var lika ensamt för henne som för mig. Det hade tydligen beslutats om en elkonvertering tidigare på dagen – men den hade blivit ”borttappad” vid överlämningen mellan förmiddags- och eftermiddagspasset.

För att vi inte skulle vara allt för ensamma på nyårsafton kom jag till akuten för att ingen av oss skulle bli ensamma. Det blev en lång väntan och allt mer irriterade samtal med sjukvårdspersonalen. Strax innan elva på nyårsaftonskvällen fick Akki äntligen sin konvertering och kunde komma hem. Taxi och färdtjänst var inte att tänka på eftersom det var nyårsafton. Jag promenerade hem i blåsten och hällregnet för att hämta bilen. Vid tolvslaget körde vi längs Pildammarna.

Det blev ingen vit jul, men väl en ”vit” nyårsafton.

Det nya året började med ett par lugna dagar. Den 3 januari var det dags för en nostalgitripp till Hipp och pjäsen/monologen Underdog som i sin helhet utspelas på Borgmästargården under 1970-talet. En föreställning väl värd att se för många malmöiter. Återigen trotsade vi vädrets makter.

Ett par timmar senare var det dags för ny transport med Akki till akuten. Det blev en orolig natt – för mig hemma och Akki på en britssäng. Med ny medicin och till ett nystädat hem (städpatrull) återvände Akki strax efter lunch.

Nu önskar vi oss alla en god fortsättning på det nya året!