The thoughts of Eklundh

Akkis bokklubb var på sommarbesök i Båstad. Det skulle inte bli så kostsam med tåg eftersom de kunde utnyttja Skånetrafikens sommarkort. Men tji fick de. Efter avslutad seans visade det sig att tågen inte kunde köra eftersom ett tåg spårat ur på grund av en solkurva. Det är sådant som händer när det plötsligt blir årets soligaste och varmaste dag. De handlingskraftiga litteraturtanterna bestämde sig för att dela på en taxi, som de hoppas att Skånetrafiken bekostar, först till Helsingborg för att kolla om det gick några tåg därifrån. Det gjorde det inte. Taxin fick fortsätta till Lund. Det var slutdestination för alla utom Akki. I Lund kunde Akki ta tåg till Malmö. Det blev en lång – och kanske dyr sommarutflykt i den värmande litteraturläsningens tecken. Men än är inte siste kapitlet skrivet om solkurvan.

Äntligen anlände göteborgarna till Höllviken. Dessvärre behövde Shasha omedelbums återvända till sin pappa som akut hamnat på sjukhus för hjärtproblem. Jens tog hand om kompisarna från Linkan som kom på planerat besök. Efter några dagar blev Lilla huset ledigt. Då anslöt Akki och jag och efter ett par dagar kunde även Shasha ansluta och andas ut.

Lilla Nova börjar bli riktigt pratsam, Vincent tycks trivas rejält i Höllviken och Jens har fått slita rejält med såg och yxa. Det är ”belöningen” för fjorårets och årets baggeböleri. Det blir mycket ved i brasan de kommande åren.

Akki och jag har i många år planerat att bese de arkeologiska utgrävningarna i Uppåkra ett av dåtidens största maktcentra i norra Europa. innan Dalby blev ärkebiskopssäte för Norden. https://www.uppakra.se Äntligen är Vincent så stor att vi kunde intressera honom för att delta i grävandet efter skatter. Några guldmynt från Persien eller svenska silversmycken hittade han inte i Uppåkra – men väl slaggrester efter järnmalmsproduk tion och en rest av ett väl avgnagt revbensspjäll. Inte illa grävt.

Akki och jag har återvänt till 14:e våningen eftersom släkt och vänner till Jens och Shasha också ska kunna njuta av att vara tillsammans i Höllviken. Utöver fotbolls-EM för damer där det hitintills gått bra för de svenska tjejerna är det tätt med matcher för di Blåe. Först en medioker oavgjord match i Göteborg mot Gais, några dagar senare resa till Tiblisi, Georgien och en stabil seger, hem igen för att i går någorlunda stabilt besegra ”Peking”.  På tisdag är sen dags att möta Tiblisilaget hemma och tätt därpå är det dags för allsvenskan igen. Ingen rast, ingen ro – framför allt ingen flygskam. Allt kan emellertid inte förklaras med ökade utsläpp av koldioxid. Solkurvor och tågförseningar förekom även i mitten på 1950-talet.

Elgräsklipparen i Höllviken har blivit min rollator. Det är numera en lagom motion för mig. Det känns bra både att fortfarande kunna göra lite nytta och få lite motion. Dessutom är doften av nyklippt gräs en bra distraktion från eländet i världen. Vedhuggningen – som numera sköts av Jens – fungerade i min krafts dagar också som ett sätt att avreagera sig på.

Men det är inte utan att när jag lyssnar på nyheter från Ukraina och Mellanöstern saknar yxan när man tar del av meddelande från Putin, Trump och Netanya. Hårklyverier är inte deras starka gren – de är bättre på att slå in en kil i träskallar? Yxan borde reserveras för att göra ved.

Tyvärr är det inte bara Långtbortistan som hoten mot demokratin gör sig gällande. De senaste veckorna har ett par svenska nyheter hamnat i nyhetsskugga av världshändelserna. Den ena var en statsvetenskaplig forskningsrapport som redovisade en mer lismande inställning i sina sammanfattande yttrande till Regeringen över olika lagförslag – trots rejäl kritik i brödtexten. Det andra är att en sjukvårdsdirektör i Helsingborg fick avsked av regiondirektören tre dagar efter att han publicerat en djupt kritisk artikel om Region Skånes fördelningsmodell av resurser till sjukhusen. Riskerar Sverige att bli tystare?

Det har utlovats omväxlande väder – och det har det också varit. Det har varit blixt och dunder och ösregn omväxlande med soliga dagar. Det innebär att en del tappade sugar har kunnat återupptas. Vi har hunnit med att lägga och kallmangla lakan, handdukar och linneservetter. En lyx pensionärer kan ägna sig åt.

Bröllopsdagen firade vi på Stures i strålande sol med ostron och chablis till förrätt och sedan en råbiff som slank ner med en tjeckisk öl innan det var dags att se MFF-dam besegra Brommapojkarna. Efter matchen anslöt Ola och Carina för att äta pannkakstårta med rabarber.

Vi har också påbörjat ett projekt vi trodde skulle ta ett par tre dagar. Vi har nu slitit med det av och till i tre veckor – att dokumentera silverföremål vi ärvt och köpt på oss under årens lopp. Wordprogrammet vi jobbat med visade sig illa anpassat för att få bilder och text i en prydlig och lättöverskådlig layout. Till slut lyckades vi med att få någorlunda fason på det.

Eftersom vädret fortsatte att vara minst sagt omväxlande har det även blivit tid över att dokumentera udda föremål som t.ex. nedanstående.

Vem behöver en lorngett?

Först var det dags för en studentskiva – som det benämndes förr i tiden. Nu var det dags för Ola och Carinas gamla kompisars son att ta studenten. Vi har haft förmånen att nära kunna följa familjen Fors. Vi delar många intressen MFF, Malmöflickorna, trädgårdsskötsel och så vidare. Vi letade alltså återigen gärna fram våra alltmer gulnade studentmössor. Studentfesterna börjar numera på morgonen med bubbel tillsammans med klasskompisarna för att så småningom övergå i utspring och transport genom centrala Malmö med visselpipor, dunka-dunkamusik och ett evigt tutande innan den nybakade studenten anländer till hemmet och väntande gäster.     

På den gamla dåliga tiden var det examinatorier (förhör) i små grupper inför censorer från universitetet. Det var inte alls självklart att man blev godkänd. Två tjejer – i och för sig inga snillen men vettskrämda av skräck inför förhören – blev dessvärre underkända. Jag minns särskilt en av dem som var så nervös att hon inte lyckades peka på visaren på voltmätaren. Det var en pärs för alla – men vi som klarade oss igenom nålsögat var glada. Vi orkade dock inte visa den eufori som dagens studenter lyckas uppvisa. (Att de två underkända tjejerna ett halvår senare blev godkända i studentexamen av Kungl. Majt. – dagens regeringen – är en annan och komplicerad statsvetenskaplig historia som jag inte ska trötta den ointresserade läsaren med.) Nu har vi lagt tillbaka de mödosamt erövrade mössorna högt upp i garderoben.

Ett par dagar senare regnade det hela dagen – eftersom vi kostat på fönsterputs dagen innan? Lotta som trodde hon skulle bli bjuden på krogen av son och svärdotter i Malmö blev rejält överraskad och skakis när gamla vänner till henne dök upp hemma hos Per. Det blev trångt inomhus eftersom trädgårdsfesten fick flytta in. Men vad gjorde det, Lotta hämtade sig och vi kunde festa om ordentligt.

Äntligen har sommaren anlänt och vi har flyttat ner några dagar till Höllviken. Vi inte bara latar oss och läser böcker. Vi försöker även göra lite nytta som att klippa gräsmattan, vattna osv. Vi har även börjat att njuta av sommarens första läckerhet som rabarberpaj – även om det numera är köperabarber. Men vi låter oss väl smaka. Det kommer att följas av fler primörer.

Akki har lyckligen överlevt ytterligare en koloskopi och nu lär det förhoppningsvis dröja till nästa.

Denna långa, kalla och sega vår som inte inspirerat till utomhusaktiviteter har Akki tagit tag i en av alla tappade sugar; att dokumentera när vi haft spenderbyxorna på när vi besökt favoritsilversmeden Elon A, Silwer Vaults i London, olika auktioner och inte minst Silver o Form. Det vi i vår enfald trodde skulle vara avklarat på ett par tre dagar har nu pågått av och till i över två veckor och ännu är vi inte i mål. Det tar tid att tyda stämplar, att erinra sig proveniens och tillhörande personhistoria.

Lite välbehövlig avkoppling får Akki i sina vävstugor och jag med gräsklippning i Höllviken och spännande sammankomster med Litteraturjuntan – där det till och med händer att vi reflektera över den lästa boken.

Under Kristi Himmelfärdshelgen slet sig Jens och Nova loss från Göteborg för att spendera några dagar i Höllviken. Ola och Carina passade på att ansluta. Det blev gräsklippning, grillning, en vända till tippen och att jaga såpbubblor.

Trots maj månad har det behövts långkalsonger på ett par måttligt framgångsrika matcher i allsvenskan. Vädret vid finalen i Cupajävelen krävde visserligen inte långkalsonger men blev en lång Golgatavandring. Det började med att matchen inte kunde starta på utsatt tid. Hemmasupportrarna hade ”lyckats” med konststycket att få bort en del av skyddsnätet. 20 minuters väntan innan det var på plats och matchen kunde starta. Det hann sedan bara gå mindre av en minut innan supportrarna återigen fått ner skyddsnätet och det blev ett nytt 20 minuter långt avbrott. De få huliganerna är inte populära bland de övriga 20 tusen.

Finalen i Cupajävelen gick dessutom till förlängning och straffsparkar med ett snöpligt slut. I Höllviken väntade hungriga och besvikna Jens, Nova och Carina på ännu hungrigare och besviknare Ola, Akki och Peter. Det blev inget bubbel men en sen grillning. Vi fick trösta oss med att det är i motgångar som supportrarna behövs som mest.

I söndags blev det en välförtjänt revansch i allsvenskan mot Häcken. Nu är det semester under juni – i allsvenskan. Tid att slicka såren och ladda om.

I torsdags var jag inbjuden till en gammal kollegas pensionering. Självklart tackade jag ja. Utöver att bli ihågkommen av en kollega som inte arbetat på ”min” institution utan på centralförvaltningen vid universitetet såg jag framemot att träffa andra gamla kollegor. Det är alltid kul att prata gamla minnen. Det var inte många jag kände igen – men det var några som mindes mig. Många var bara i 40 – 50 årsåldern och hade inte hunnit börja sina anställningar när jag gick i pension – så de visste inte vem den gamla gubben var.

Vi satt och småpratade vid tårtan och kaffet när grannen vid bordet undrade hur jag fick tiden att gå. ”Spelar du mycket golf?”. Det kunde jag bestämt dementera. Han blev något bestört när jag svarade ”Det blir en del begravningar att besöka”. Jag tröstade honom med att jag hann med en hel del roliga saker också och att det där med begravning var bara för att det följande dag var en inplanerad för en i alla bemärkelser gammal vän.

Den gamle vännen var Anders vars välbesökta begravning vi övervarade i fredags. Det var många barn och barnbarn och vänner vi träffat på många stora och små kalas hos Ingrid och Anders. Det blev återigen många gamla minnen ventilerade. Särskilt gladde vi oss åt att de gamla klasskamraterna Bo M-N och Jan S kunde återuppliva gamla skolminnen. Bosse mindes också mycket väl hur imponerad Ola var när vi för mycket längesedan körde till Hamburg för att hälsa på Ingrid. Fönster- och antennhissarna på BMW:n var sällan skådade tekniska nymodigheter.

I lördags fick vi en fika tillsammans med Louise och Julien innan de flög tillbaka till Frankrike. Det blev en bra stund med lite eftersnack till begravningen och deras planer framöver. Även om de inte precis bor nästgårds ska vi verkligen försöka hålla kontakt med dem framöver.

I eftermiddag är det återigen dags för en prövningens stund för di Himmelsblåsupportrarna. De senaste matcherna har inte varit övertygande. Men det är när motgångarna kommer som supportrarnas stöd behövs som mest.

Våra tre veckor i Spanien innehöll det mesta. Efter ett par inledande dagar med sol och värme slog vädret om några dagar med blåst och regn lagom till påsk. Samtidigt fick vi rejäla förkylningar med feber. Närliggande apotek kunde dock bistå med medicin så att vi kunde beskåda den lätt makabra påskdagsprocessionen.  

Dagarna inleddes med en rejäl frukost. Den stod vi på hela dagen om vi åt några tapas eller en glass. En civiliserad middag bör inledas med soppa och så var fallet dagligen fallet. I övrigt har det blivit mycket fisk och räkor. Efter påsk blev det sommarvarmt och vi stortrivdes i våra solstolar tillsammans med våra böcker.

Sista dagen fick vi en rejäl överraskning – ett strömavbrott som varade i 15 timmar i hela Spanien och Portugal. Det fick givetvis följdverkningar dagen efter. Dock blev flyget bara en timme försenat. Värre var det när vi landade på Kastrup. Den beställda hjälptransporten av Akki uteblev i över en halvtimme. Det medförde att vi missade ett tåg till Malmö och att de två följande var inställda. Perrongen på Kastrup blev alltmer packad. Därefter fick vi inte plats på tåget som äntligen kom efter en timmes väntan. Som tur var kom ett nytt tåg fem minuter senare. Trötta men nöjda kom vi hem strax innan midnatt. Till all lycka hade di Blåe vunnit en match.

Siste april ägnades åt en del läkarbesök, att fylla tvättmaskinen och allmän rekonditionering inför det stundande mötet med gamla lundavänner för 61:a gången. Våra kroppar är visserligen inte lika pigga som för 6 decennier sedan – men vi har ändå lika roligt tillsammans.

Eftersom Jens och Vincent var på besök i Höllviken var det självklart att hälsa på. Ola, Carina och Fredde anslöt. Jens och Ola jobbade på bra med motorsågen. Det blev mycket ved till brasan. Fredde och Vincent roade sig på studsmattan. Jens hann också med att rensa upp och städa i “vedboden”. Det var välbehövligt och blev några vändor till tippen. Jens och Vincent kunde nöjda och trötta köra hem.

Vi har också hunnit med ett besök på akuten. Akki fick plötsligt kraftigt näsblod som inte ville upphöra. Vi hade tur. Inga köer utan direkt in för behandling och stopp på blödningen.

Tyvärr blir det inget stopp på blödningen för MFF. En pinsam förlust på hemmaplan mot Brommapojkarna. Kallt och eländigt. Bättre var det dagen efter. Konsert på Palladium med favoriterna Jan Lundgren och Nils Landgren. Där behövs inga långkalsonger för att hålla värmen och humöret uppe. Måtte det bara inte ha varit den sista konserten på Palladium, som beskedet är just nu. Det är den pampiga och utmärkta klassiska salongen för bra för att behöva gå i graven.

Nu njuter vi av ljuset, grönskan och våren som äntligen är på väg.

På Påskdagsmorgon gick Anders ur tiden efter ett mycket långt och innehållsrikt liv.

Självklart var det Anders älskade Ingrid som introducerade honom i vår familj. Det blev begynnelsen till en mycket långvarig vänskap. Under Anders alla år utomlands blev det av naturliga skäl glest mellan mötena – men det var alltid lika lätt att återknyta och fortsätta samvaron och lyssna på hans och familjens internationella erfarenheter.

Anders var alltid en charmant värd som visade alla gäster uppmärksamhet och noggrant introducerade de välvalda vinerna till maten. Anders var alltid en mycket omtyckt gäst. Anders älskade kalas och lät sig alltid väl smaka – utom surströmming! Dock kom Anders och Ingrid alltid på den årliga ritualen Silverfiskens vänner – trots sin minst sagt skeptiska inställning till surströmming.

Det var många andra stora fester tillsammans. Vi minns särskilt en fest som Anders räddade från en fullständig katastrof. Det var dukat utomhus i Höllviken. Kvällsvädret var strålande och gästerna på gott humör tills det plötsligt blev en sällan skådad mygginvasion. Det blev alltmer plågsamt. Anders tog resolut kommandot och beordrade alla att hjälpa till att flytta inomhus. Därefter kunde festen fortsätta i sedvanlig god oordning.

La Parette var i många år Anders och Ingrids hem. Anders var alltid lika stolt över sin olivodling där och visade gärna även sin orkidéesamling. Deras gästfrihet utsträckte sig där även till Jens, som en höst hjälpte till att ta hand om Gustaf och Louise. Under somrarna återvände Anders och Ingrid till Skanör. Ola och Carina med vänner kunde då under en sommarvecka tillsammans med sina vänner få tillgång till allt vad La Parette kunde erbjuda. Anders höll sig alltid väl underrättad om våra barn och barnbarns väl och ve. Det är få förunnat att ha sådana vänner.

Under senare år kom vi alltmer att uppskatta samvaron på tu man hand. Anders och vi kunde då hänge oss om samtal om livets stora och små glädjeämnen och sorger. Inte sällan spårade samtalen in på gamla tider i Malmö. Att det inte var bättre förr var vi ofta överens om – men inte alltid om vägen framåt.

Nu har Anders druckit sin sista G&T. Anders hade en stor tillit i sin gudstro och inväntade med tillförsikt sin bortgång.

Sverige är enligt flera olika mätningar världens mest sekulariserade land. Inget är heligt. T.ex. allsvenskfotboll kan numera utan vidare spelas på 1:a maj och Långfredag. Det betyder emellertid inte att di Himmelsblåfansen undgår Herre Jesu Kristi lidande på korset på Långfredagen. Gårdagens match mot Sirius gav syn åt sägnen. Kryss!

Årets påsk är ingen familjehögtid. Ola o Carina i Torrevieja, Fredde någonstans i Stockholms skärgård, Johanna kvar i Norrköping, Jens och Vincent i Höllviken för att ”vårstäda” och Shasha och Nova hemma i Göteborg. Jens och Vincent kunde ta en paus och utnyttja vårt årskort för ett besök på Stadion och himmamatchen. Synd bara att Vincent inte fick uppleva den riktiga feststämningen.

Det har varit som förkylt. Efter några dagar med feber, snuva, rejäl hosta och inomhusläge är det åter dags att gå ut och njuta av solen. 

GLAD PÅSK!