The thoughts of Eklundh

För nästan ett halvt sekel sedan flög Jens Farmor med sin bästa väninna efter mycket tvekan till Sri Lanka. Tvekan bestod inte i den långa flygresan eller det främmande landet. Farmor Karin tyckte hon hade bestämt avresedag med mycket god marginal. Akki hade beräknad nedkomst i mitten av januari 1973. Men hon gick rejält över tiden. Farmor var beredd att ställa in hela resan som hon längtat efter och sett framemot. Det var med mild övertalning som resan blev av. Ett par dagar efter att Farmor lyft från Kastrup kunde vi skicka ett telegram till henne och meddela att hon fått ytterligare ett barnbarn. Jens var född.

För lite mer än ett decennium sedan var det Akkis och min tur att besöka Sri Lanka. Vi hade vår ”bas” på ett strandhotell i en by som hette Induruwa – Panchi Beach Hotel. Därifrån gjorde vi utfärder till snorkling, sköldpaddsfarmer, teodlingar, elefantritter och allt vad turister gör för att fördriva tiden – utöver att njuta av sol och bad. Vi hade dessutom ett eget husdjur.

I lördags var det dags för tredje generationens Eklundh att flyga till Sri Lanka när Jens gav sig iväg på två veckors tjänsteresa. Han bör med god marginal hinna hem innan det är dags för Farmor Akki att få ytterligare ett barnbarn.

Jag låtsas att jag sitter högt upp i korsningen av 5^th Avenue och W 110^th Street när och skådar ut över Central Park. Ljusen speglar sig i vattnet. Jag behöver inte mycket fantasi även om bilarna rullar längs Pildammsvägen och John Ericsons väg i stället för 5th och W110th. Ibland ökar pulsen något när en ambulans eller polisbil med påslagna blåljus bryter den vanliga lunken av bilar och bussar.

Sjukhusets nya 10våningskomplex, som numera skymmer sikten till min gamla folkskola, håller sakta men säkert på att fyllas. Det syns på det alltfler tända ljusen i fönsterna. Jag undrar om det finns läkare, sköterskor och all annan personal som behövs för att sköta all den avancerade utrustningen? Patienter saknas inte!

En sak är emellertid glas klar. Även om det är halvårslånga köer till specialröntgen är det ingen nackdel att ha kort avstånd till ett högspecialiserat sjukhus. Akki kunde omedelbart tack ja till en återbudstid 8.15. Erbjudandet kom 15 timmar tidigare. Förmodligen hade ett antal andra med längre avstånd behövt tacka nej till erbjudandet eftersom de inte klarat logistiken – eller så börjar man att kapa kön bakifrån. Akki ställde sig i den för ett par dagar sedan. På samma sätt kunde Akki tacka ja till en återbudstid för koll på lungkliniken. Akki var nöjd efter besöket. Det var längesedan värdena var så bra. Även ögonläkaren var nöjd med starroperationen för några veckor sedan. Nu ser Akki framemot operationen på andra ögat så att det kan bli nya glasögon till jul. Då kommer hon att se osedvanligt bra ut. Däremot är Akki bedrövad över att resan till Vincents 5-årskalas behövde ställas in. Akki fick hög feber efter influensavaccineringen och är helt däckad.

Helt plötsligt vägrade bilen att starta när Akki efter en inköpsrunda skulle köra hem. Det blev till att ta hjälp av ett assistansbolag för att få igång bilen som Akki körde direkt till sin bilmekaniker på vischan utanför Vellinge. Det visade sig vara kabelbrott från batterierna och det slog gnistor om det. Ola som fick äran att hämta hem henne behövde gps-koordinatorerna för att hitta fram.

Knappt hade vi hunnit hämta bilen förrän en av våra kyl/frysar också hade fått nog och lämnade in. Efter flera frustrerande samtal med personal på Ikea, omstart efter en halvtimme, avfrostning och omstart efter 12 timmar lovades vi en reparatör. Efter ett par dagar dök reparatören upp. Kyl/frysen hade då varit avstängd i två dygn. Reparatören drog ut skåpet och satte i kontakten. Kompressorn gick igång tyst och lugnt. Han beundrade utsikten och jag pekade ut olika kännemärken i Malmö. Efter 15, 20 minuter konstaterade han att kompressorn kylde. Skåpet flyttades tillbaka och reparatören tackade för sig och bad oss ringa om det uppstod problem. Det gjorde det och vi ringde. Vi blev utlovade ett återbesök ett par dagar senare. Ett par dagar senare blev vi uppringda. Reparatören behövde vabba. Inte bara reparationen frös inne utan också vårt firande av Vincents 5-årskalas. Dessutom har meteorologerna konstaterat att sommaren är slut i Malmö. Det har vanliga malmöbor känt de senaste dagarna i de isande vindarna.    

Veckans höjdpunkt var MNBB och Monica Dominque på Malmö Live.

Kan det bli mer jämt?

://www.dr.dk/nyheder/seneste/syv-stemmer-paa-noerrebro-trak-spaendingen-ud-til-det-sidste-paa-valgaftenen

De senaste dagarna har vi haft nästintill sommarväder med temperaturer mellan 15 och 20 grader. En annan ljuspunkt är att Akki fått sin första starroperation och att det sakta börjar ljusna på ena ögat.

I gårkväll hade vi kul tillsammans med Fredrik och Isolde. Det var inget ”Tristian” utan en god samvaro där till och med Fredde deltog i snacket om litteratur. Fredde har nu hämtat sig från det trista beskedet att hans anställning upphör och att han är arbetslös. I trygg förvissning(?) om att hans kompetens är efterfrågad kostar han på sig att planera en långresa med en kompis. Det hade aldrig hans farföräldrar haft nerv att göra. Tiderna förändras – men inte de gamles tänkesätt. Men Fredde är ung och rask. Som en förrymd kungskobra på Skansen ålade han sig upp på taket i Höllviken för att plocka bort en sliten takpanna och ersätta den med en ny.

Imorgon är det äntligen dags för att gå tillbaka till normaltid – tyvärr bara i bokstavlig betydelse. I överförd betydelse förblir det onormala tider i Malmö och för ”di Himmelsblå”, Sverige och Ukraina. Hur det blir i Brasilien avgörs i morgondagens val, i Danmark i valet på tisdag och två veckor senare i mellanårsvalet i USA. Och om det blir några framgångar för kvinnorna (och modiga män) i Iran är högst osäkert. Som pessimisten formulerar det: det är aldrig så dåligt att det inte kan bli värre?  Eller: om tiden inte passar mig; varför ska jag i så fall passa tiden?

En tid passar oss alltid – Mårtenstiden. Johanna har till studiekompisarna i Norrköpings oförställda förvåning tackat nej till tentafester den kommande helgen för att prioritera att fira Mårten och äta gås. Något sådant har de aldrig hört talas om (cit. Johanna). Ola och Carina återvänder från Spanien, Johanna kommer från Norrköping och värdfolket kommer peu en peu från Linköping för att fira årets högtid i Höllviken. Äntligen något som är normalt.

Igår dök en gammal bekant upp i det klassiska tvprogrammet “Fråga Lund”. Tillsammans med några andra lät hon sig utsättas för ett experiment om noceboeffekt. Nocebo, lärde jag mig, är motsatsen till placebo. Experimentet gick i princip ut på att försökspersonerna skulle känna av elektromagnetisk strålning när spänningen i ett elnät ökade. Poängen var att det fanns ingen ökad spänning det var bara försöksledaren som berättade att spänningen ökade. (Jmf Milgramexperiment). Till skillnad från flera av de andra försökspersonerna kände vår malmövän inte något. A va’ då va’ som vi säger i Malmö.

En ljuspunkt har vi i Malmö och den ligger nära så vi har bra koll. En ovanligt stötande ljuspunkt när vi alla uppmanas att släcka ljuset när vi inte är i rummet för att minska elförbrukningen och därmed dämpa prisökningen på el. När det är match på Stadion är det självklart med kraftiga strålkastare. Ett par timmar innan matchstart och en kanske en timme efter matchslut är också försvarligt. Flera timmar efter matchen och vid andra otaliga tillfällen är det stötande. Om nu MFF inte kan ta ledningen i allsvenskan så kunde man åtminstone visa att man är upplyst och vill ta ett ledande samhällsansvar?

De senaste veckornas ”avslöjande” i Iran är djupt upprörande. Inte bara Irans kvinnor vill bli ”avslöjade” utan de vill också avslöja mullornas och patriarkatets orimliga förtryck och upplysa världen om detta. En upplysning som har vårt fulla stöd.

Det är ont om ljuspunkter i tillvaron just nu. Ryssland terrorbombar Ukraina som hämnd för sprängningen av bron till Krim. Senaste EL matchen på Stadion mot Berlin fick avbrytas i nästan en halvtimme eftersom berlinsupportrarna liksom ryssarna sköt raketer och ”kvartersbomber” för att störa matchen. Tyvärr kände sig en från hemmaklacken provocerad och kastade in en bengal. Raketer och bomber hör inte hemma vare sig på Stadion eller i Ukraina. Det är inte roligt att gå match där det urartar och behöva lämna i förtid. Nästa match får bli på Gamla IP när Rosengård möter Barcelona i CL. Det blir visserligen en lite längre promenad och möte med publik på väg till Stadion men säkerligen en mindre krigisk match.   

Det är fortfarande höstvarmt med en allt blekare sol som dock fortsätter att värma och försöka lysa upp vår tillvaro när vardagslunken fortsätter med tvätt och mangling, promenader runt Pildammarna, bokläsning och möte med pigga gamla vänner över en bit mat och gott vin. När samtalen inte kretsar kring krämpor och läkarbesök saknas det verkligen inte ämne att ondgöra sig över.

En ljuspunkt i tillvaron är Torbjörn Flygts senaste bok ”Slugger” – en ”samhällsbetraktelse” över livet på Näset, Malmö och Borgmästargården. Det är hög igenkänningsfaktor och inkännande satir. Denna tredje bok med huvudpersonen Johan Kraft slutar precis innan pandemin bröt ut, innan ryssarna anföll Ukraina, och SD blev Sveriges näst största parti. Första delen Underdog publicerades 2001, andra delen Outsider 2011. Det finns några cliff-hangers och en fjärde del är utlovad. Vi har åtminstone något att se framemot – om tio år.

Vi har passerat höstdagjämningen. Dagarna blir kortare, det blir mörkare inte bara i Malmö utan också i Sverige och Europa.

Det blev oavgjort mot Bajen igår. Det enda som värmde i regnet och snålblåsten var långkalsongerna. Nåja, blåsten medförde åtminstone att vindkraftverkens rotorblad snurrade rejält och producerade el. För en gångs skull har vi lärt oss att uppskatta blåst och njuta av den vackra synen av snurrande vindmöllor på Lillgrund i Öresund och vid Dalby. De sänker – eller åtminstone bidrar till en mindre dramatisk höjning – av priset på el.

Den livsfarlige pajasen Putin inbillar sig att en majoritet av ukrainarna i östra Ukraina vill överge sitt land för att införlivas med Ryssland. Enligt Putins historiesyn är det USA:s och Västs imperialism som är de stora motståndarna och måste besegras. Efter att gasexporten från Ryssland till Tyskland upphört rören sönder. Till nytta för ingen, till skada för klimatet och torskbeståndet i Östersjön. Som grädde på moset firade pajasen den illegala annekteringen av östra Ukraina med en konsert på Röda torget. En masspublik fick inte lyssna till ryska klassiker som Tjajkovskij eller Shostakovich utan en dekadent, imperialistisk rock-konsert.

Italien håller också på att få ett brunblått styre med ledare som kan tänkad vara positiva till förhandlingar med pajasen för att få ner priset på gas och el. De är tyvärr inte ensamma i EU. Många är ekonomiskt hårt drabbade av stigande el-, gas- och oljepriser. Att tillmötesgå populistiska krav på omfattande subventioner är kontraproduktivt klimatet och miljön. Det är som att kissa i byxan – först blir det varmt och skönt men snart nog blir det …

För en vecka sedan hade vi val. Som alla noterat slutade det med en brunblå soppa på riksplanet. Det blev en trist kväll som inte kunde vägas upp av att MFF välförtjänt vann mot Peking. Vi kan leva med att ”di Himmelsblå” inte vinner allsvenskan varje år – men att eventuellt behöva leva i fyra år med en regering som blir helt beroende av ett parti med bruna rötter – ett vindflöjelparti som vare sig en regering eller en opposition kan lita på. Klimatarbetet kommer med all sannolikhet att ställas i stand-byläge; drivmedels- och elpriser kommer att subventioneras. Klimatet för humanistiska värderingar inom bistånds-, kriminal- och invandringspolitik kommer att bli kallare. Aktiekurserna för privata aktörer inom skola och vård har redan rakat i höjden till glädje för några få.

Risken är dessutom betydande att det återigen blir utdragna regeringsförhandlingar med många förslag till lösningar och men också många låsningar. Valet av talman blir det första testet på vem som behöver överge sin princip om från vilket parti  talmannen ska komma: det största partiet i Riksdagen (sossarnas traditionella ståndpunkt), från regeringsunderlagets största parti eller från största parti i regeringen. Och det är bara aperitifen på den brunblå soppan. Sedan följer talmansrundor för att utröna vem som får och vill leka med vem och vem som kan tänkas stödja det, vem som fegar ur för att gå hem och vem som är kvar och käftar emot.

Regeringsförklaringen och tilltänkta statsråd ska tillkännages och sist men inte minst ska en budgetproposition läggas på Riksdagens bord. Och inte det minst viktiga godkännas. Dessutom måste den nya regeringen ge något bete till Turkiet om Regeringen inte vill överge målet att lämpa Sverige in i Nato.

Jag blir inte det minsta förvånad om det blir misstroendeomröstning i Riksdagen och hot om extra val – om inte före jul så åtminstone en bit in på 2023.

Politiska journalister kommer att desperat att låta ”experter” kommentera händelseutvecklingen med ”å ena sidan … men å andra sidan” vilket man inte behöver vara expert för att kunna formulera. Ibland skäms jag över att statsvetare lånar sig till slika ting. Men det är klart media utnyttjar väderförståsigpåare också. Hur som helst brunblåsoppa är inget jag ser framemot!