Amanuens är en gammal byråkratisk tjänstetitel som kommer från latinet och betyder ungefär ”till hands”. Mitt första jobb på universitetet var som 2:e amanuens. Jag behövde inte vara till hands som pärmbärare utan hjälpte studenter att välja uppsatsämne och sedan innan seminariet tillsammans med examinator granska den färdiga produkten. Det är nu 55 år sedan.
I förra veckan återknöt jag till början av mitt CV. Jag blev amanuens till Ola och Carina – men nu som plankbärare av nedmonterade garderober, köksskåp och inte minst uppbrutet parkettgolv; från deras nyköpta lägenhet till deras bilsläp för vidare transport till närmsta miljöstation (soptipp). Inte lika intellektuellt utmanande men väl välbehövligt fysiskt.
Erdogan har skickat Sveriges ansökan om medlemskap i Nato vidare till ”sitt” parlament. Där kan det säkert bli mer parlamenterande. Det blir det säkert i Ungern också som tidigare inte velat vara sist på bollen – även om de båda spelar på en annan demokratisk planhalva.
Dessutom är två svenska fotbollsfans brutalt mördade i Bryssel. Mörkret blir allt svartare. MFF-matchen inleddes med en tyst minut för att hedra offren. Den annars mycket högljudda och sjungande publiken var knäpp tyst. Det var mäktigt. I det tilltagande höstmörkret spelade ”di Blåe” till sig en viktig seger – utan att spela övertygande för att ta hem guldet.
Bussarna i Lund – som jag utnyttjar en gång i månaden när min Litteraturjunta har sina möten – har än en gång fått nya sträckningar och ändhållplatser till Nova i Lund. Busslinjerna i Lund är nu lika svängiga som Lunds politiker om vart hän deras avloppsvatten ska ledas för att renas – Buss a Nova. Och då går bussen ändå inte till Göteborg.
Riktigt svängigt var det igår kväll på Malmö Live där Jan Lundgren, Nils Landgren och Lill Lindfors fyllde salongen med mycket improvisation, bra musik och en del bossanova.
