Den senaste veckan har vi haft ett efterlängtat varmt och skönt försommarväder. På denna senaste ”himmamatcherna” har inte bara MFF:s spel värmt rejält, solen har värmt mot Himmelsblå bakgrund så vi har sluppit långkalsonger och extra tröjor. Inte bara utmärkt fotboll har glatt oss; minst lika glädjande är det att på de senaste matcherna har bengaler och annat otyg lyst med sin frånvaro. Supportersången och -ramsorna har i stället varit rejäla stämningshöjare och en viktig tolfte spelare.
Men säg den glädje som varar beständigt. För några dagar sedan uppdagades att kaptenen i det Himmelsblålaget hamnat i utomordentligt dåligt sällskap – någon form av militant supportergrupp med grovt antisemitiskt språkbruk. Gamle MMF ”Hövdingen” Eric P – som efter Andra världskriget erhöll medalj av danska Dronningen för sina insatser för danska judiska flyktingar – hade inte sett med blida ögon på Pontus Janssons medverkan i chattgruppen.
De senaste veckorna har vi inte behövt uppsöka grannen akuten på sjukhuset. Däremot har agendorna varit fulltecknade med uppföljningsbesök för att läkarvetenskapen ska försöka utröna orsakerna till akutbesöken för att kunna förebygga dem. Vi väntar fortfarande på svar.
Annars fortgår livet som vanligt: träffar med våra litteraturgäng, några bio- och teaterbesök, luncher med vänner osv. Själv hade jag i måndags en sedvanlig träff med gamla kollegor (Nisses småpågar) från statsvetenskapliga institutionen. Eftersom Lundagårdshuset nyligen blivit färdigrenoverat och ockuperat av universitetets rektor med stab hade vi bett att få en privat visning. Därför samlades vi först i lunch- och kafferummet på vår närbelägna gamla institution.
Vi satt där och delade gamla minnen medan de nya kollegorna stod i lärosalar, satt i seminarier eller bara satt på sina tjänsterum och försökte tänka stort. Plötsligt kommer en yngre kollega för att fylla på kaffe och får syn på oss och frågar förvånat: ”Vad gör ni här?” Jag finner mig snabbt och replikerar ”Är detta inte vårdcentralen? Vi sitter och väntar på vår tur.”
Förevisningen av Lundagårdshuset blev lyckat. Vi kunde från tredje våningen blicka ner på gräsmattorna på Lundagård som var ockuperat av Hamaskramare. Eftersom det var promotion av nydisputerade, sedvanlig kanonsalut och procession till domkyrkan har demonstranterna fått frivilligt flytta på sig alternativt lyftas bort av polis.
Omflyttningar är också på gång i klanen Eklundh. Barnbarnet Johanna ska tillbringa höstterminen på ett universitet i Rom, Jens och Shasha med barnen flyttar till Göteborg där Shasha fått en bättre betald tjänst som övertandläkare. Jens kan jobba på distans. Carina höll på att få en tjänst som lärare i Torrevieja och Ola planerade att jobba på distans från deras bostad där. Carinas tjänst visade sig vid närmare besiktigande vara en schweizerost med alldeles för stora hål. Så den flytten är skjuten på framtiden.
Det hysteriska studentfirandet pågår med buller och bång denna och kommande vecka i Malmö. Studenterna åker runt i överdimensionerade lastbilar med visselpipor i munnarna och dunka-dunka i öronen. Det finns ganska gott om palestinska flaggor som pryder flaken, men det är mycket ont om svenska. Svenska flaggans dag är visserligen avskaffad. Lite sorgligt är det trots allt att den ersatts av Palestinska flaggans dag – även om vi i Sverige framgent kommer att behöva varenda välutbildad medborgare på vår arbetsmarknad.
