Att MFF spelar oavgjort hemma mot AIK kan jag stå ut med, att elräkningen i mars månad är den högsta de senaste nio åren, att en halv storm i Kämpingebukten (förhoppningsvis) är ett övergående fenomen får jag överleva. Men att Facebooks, Instagrams och Goggles uppmärksamhetsalgoritmer tycks ”tvinga” en bildad svensk elit – Svenska akademien? – i samma fälla är oroväckande. Den enda ”trösten” är avsaknaden av ord som hora, bög, blatte, svenne osv. Debatten påminner mer om de pamfletter som skrevs av ”förbigångna” professorskandidater runt förra sekelskiftet. De var nog så nöjsam läsning för de närmast sörjande i Lund eller Uppsala. Men snabbheten och tonläget i dagens media är ett oroväckande tecken i tiden. Tage Danielssons eftertänksamma reflektion ”Utan tvivel är man inte riktigt klok” – borde gälla inte bara för Hans Majonäs Honungen, statsministern, ”kultureliten” utan även för de Aderton. Eller?