The thoughts of Eklundh

En söndag för en dryg vecka sedan hade jag av misstag köpt biljett på ståplats i matchen MFF-Djurgården. Stämningen på ståplats var som väntat rejält uppskruvad. Inte hjälpte det. Igår kväll och ikväll följer jag med statsvetenskaplig bävan BBC livesändningar ( www.bbc.uk ). Trycket i parlamentets underhus påminner om trycket på stadion.

I eftermiddags sände TV1 en klassisk Bröderna Marx film ”Fyra fula fiskar”. Det är endast i undantagsfall jag ser tv på eftermiddagar. Den med den sanslösa spegelscenen från 1933! Den har också många likheter med dagens brittiska parlamentsdebatter?

Jag får också dèjá vu upplevelser från min korta karriär som deputerad i Lunds studentkår. Det var tjuv- och rackarspel med voteringar – en övning i praktisk demokrati. Därefter blev det i huvudsak teoretisk demokrati – säkert inte lika kul och uppfriskande! Men som med fotboll roligare att se IRL än att läsa analyser av.

Lika lite som den uppskruvade stämningen på ståplats hjälpte MFF mot Djurgården – lika lite kommer den uppskruvade stämningen i parlamentet att hjälpa britterna mot EU?

Det är tomt. En jättehög med skjortor, servetter, dukar, lakan och örngott är färdig strukna. Jetsonstolarna är tomma på ostruken tvätt. Tallrikarna är tomma efter uppäten piggvar. Vinglasen är urdruckna och tomma. Men mest tomt är det på stranden som saknar Vincent. Vincent, Jens, Akki och jag var flitiga besökare måndag, tisdag, onsdag.

Bäst var dock onsdagsmorgonen när jag ”väcktes” med kaffe, blommor och vidunderlig sång av barn och barnbarn. Det är inte för ofta jag serveras kaffe på sängen? Efter besöket förmiddagsbesöket på stranden och en hastig lunch lämnade Vincent och Jens Höllviken – dock lämnade de kvar en kostym, lite matattiraljer – så att de snart har skäl att återvända. Det var också tomt utan Shasha – men någon i familjen måste vara vid forskningsfronten och försvara den.

Andra i familjen – Ola – flyger till Tel Aviv för att hålla di Himmelsblås försvarslinje. Det gick också bra. Återtåget var mindre lyckat. Ett försenat flyg med för att det blir w.o. när Ola ska kvittera ut sin paint-ballpresent av Fredde. (Jag har ännu inte blivit inkallad som ersättare?)

Akki och jag njöt i torsdags – före och under matchen – i fulla drag för ett för 53:e gången – snart femtielfte (bara 8 gånger kvar?) – att äta surströmming tillsammans med gänget hos Lotta i Helsingborg. Det var emellertid lite tomt på vänner. Gamla säkra trotjänare hade tvingats lämna återbud: Loff, Eva-Lis, Ingrid och Anders. De missade min utstyrsel?

Dagen till ära hade jag himmelsblå linnekavaj och vita linnebyxor. Eftersom det var tropisk värme avstod jag från den annars obligatoriska halsduken. Det gick bra ändå – trots att jag körde hem. Men visst var jag torr som en nykterhetspredikant. Torrsprickorna i levern kurades vid hemkomsten. Eftersom jag försöker undvika skitsnack här – ska jag bespara eventuella läsare detaljer om mina fekalier efter surströmmingsexcesserna.

För en knapp vecka sedan vann MFF en viktig hemmaseger i kvalet till EL mot ett lag från Tel Aviv. 3-0 är ett utmärkt utgångsläge. Det innebär att kommande torsdags årligen återkommande gastronomiska begivenhet – surströmmingsfesten – kan avnjutas utan alltför ängsligt funderande över att MFF går vidare. Det är något att glädjas åt.

Än mer än MFF:s seger gläds jag åt att mina fördomar om malmöborna kom på skam. Jag befarade att malmöitiska propalestinska grupper skulle höja sina röster och sticka fram några av sina antisemitiska trynen för att under täckmantel av mycket tveksam israelisk bosättarpolitik skymfa alla judar på och utanför fotbollsplanen. Vad glad jag blev över att jag hade fel!

Söndagen började med den vart femte år återkommande släktträffen med Akkis släkt från Böljehuset i trakterna runt Färingtofta och brännvinsbränneriet. Ola och Carina hängde med. De senaste åren med digitalisering av kyrkböcker, husförhörslängder, dödsböcker m.m. har inneburit att släktforskare numera kan sitta hemma vid datorn och leta i stället för att fara runt till olika landsarkiv. Detta medför att släktforskarnördar kan gräva fram intressant och inte alltid smickrande material. “Allt var verkligen inte bättre förr – det är det å andra sidan inte nu heller.”

Efter en lång sittning vid en lunchbuffé vid den vackra Kopparhatten bar det snabbt söderut i den heta bilen. Det var ju en “seriefinal” för MFF mot Djurgården. Tyvärr blev det förlust och ytterligare en missad straff – den sjätte – denna säsong. Och en lång och trist väntan på bussen till Höllviken.

Där väntade en trevligare väntan på Vincent och Jens som anlände från Göteborg där de varit på dop av Vincents kusin. De blev visserligen direkt i säng – men det strålande sensommarvädret höll i sig och det har blivit två fina dagar på stranden – inte minst för Vincent som tillbringat timmar i vattenbrynet.

Till och med farmor och farfar har badat – flera gånger! Fördomen att det numera är för kallt för pensionärer att bada i Höllviken har också kommit på skam

Ett hjärta av jazz visade en äldre dam med rollator när hon lätt omilt trängde sig fram i det fullpackade Swingtältet på Malmöfestivalen. Roger Berg Big Band prickade säkert in gamla godingar från 30-, 40- och 50-talen. Direkt framför saxsektionen fanns ett minimalt utrymme där det uppstod spontandans. Den nypermanentade och för aftonen stiligt uppsnofsade damen (75+?) började ”dansa” med rollatorn som hon snart glömde när musiken fick henne att dansa loss. Efter en stund swingdansade en ung man (20+?) med god uppfostran tillsammans med henne. När musiken tystnat blev applåderna och jublet ovanligt starkt. Swingtältet hade en lätt prägel av ett osedvanligt piggt äldreboende med några få tillmötesgående unga som väl förstod att hänföras av swingen. Sara Lövestams roman ”Hjärta av jazz” blev plötsligt livs levande. En läsning som kan rekommenderas för alla som kan sin Povel Ramel, längtat till Nalen (och eventuellt varit där) och älskar när tonåringar upptäcker synkopernas värld.

Mer osäkert är ”di Himmelsblås” spel. Lysande matcher blandas med plattmatcher. Betablockerarna måste ständigt vara nära till hands för de hårt prövade fansen. Plattmatcher mot medelmåttliga lag i allsvenskan, ibland lysande spel i viktiga EL-matcher. Inför torsdagsmatchen mot ett Tel Aviv-lag ställs är det inte bara fotbollsresultatet som är viktigt; minst lika viktigt är att den alltför utbredda antisemitismen i Malmö inte får sticka upp sitt fula tryne – och att lokalpolitiker avhåller sig från lättköpta populistiska yttringar.

För att citera en av mina svenska favoritförfattare Pär Rådström: ”Jag älskar jazz för där finns inga rasister.”

P.S. Akki övervägde ett kort ögonblick att flyga till Tel Aviv för MFF:s returmötet, stanna några dagar för att vara tillsammans med sin “guddotter”. Där är det ont om antisemiter där. Det hade emellertid inneburit att hon missat den 52:a sammankomsten med “Silverfiskens vänner”. Livet är ett ständigt prioriterande.

Olas sommarkalas och 50 år är passerat. Vincent, Shasha och Jens har efter en fin vecka – med bad för alla utom Shasha – återvänt till Linköping. Den enda missräkningen var det oavgjorda resultatet för MFF mot Sirius. Som Loff så pregnant formulerade det ”Malmö has serious problems.” Det märks att han har släkt i Göteborg.

Efter alla gäster och fester har tvättmaskinen fått slita på lakan, örngott, servetter, handdukar och allt det andra. Så snart en maskin var färdig hängdes tvätten upp, en ny maskin laddades, när den var klar var den upphängda tvätten stryktorr och ny tvätt kunde hängas upp, en ny maskin laddas, stryktorr tvätt plockas ner och nytvättad hängas upp …… Allt tack vare tjänlig väderlek.

Jetsonstolarna var fulla av tvätt och det var bara för slaven att ta vid med strykbräda och strykjärn och ladda cd-spelaren med gamla klassiker som Dompan och Baise. Jag kan lyssna ostört då på ganska hög volym.

Det är med lite vemod men ännu större glädje jag stryker servetter och handdukar med broderade monogram. Det är min mormors, min mosters, min mors och min svärmors monogrambrodyr på servetter och handdukar. Vilka kalas under 1900-talet har inte dessa utensilier upplevt?

Kommer någon om femtio år att överhuvudtaget använda tygservetter? Eller handdukar med broderade monogram? Kommer någon att minnas att man förr i tiden torkade sig om munnen med tygservetter och inte med papper som vi då använde i andra ändan? (Parafras på Sten Broman)

Idag är vi nöjda med att skrubborna är stora och feta och att sälarna ännu inte fått vittring på piggvaren som den fått på torsken.

För femtio år sedan valdes Olof Palme till ordförande för SAP och efterträdde därmed Tage Erlander som statsminister.

För femtio år sedan fortsatte USA sin upptrappning av invasionen i Vietnam.

För femtio år gick de första människorna på månen.

För femtio år sedan kunde man bara se en kanal på tv i Sverige – såvida man inte bodde i västra Skåne där man kunde se dansk tv – eller i södra Skåne där man vid tjänlig väderlek kunde se östtysk tv – dvs i huvudsak oändliga tal av Walter Ulbricht.

För femtio år sedan skickade vi fortfarande brev via posten för att hålla kontakt med varandra – och det fungerade utmärkt.

För femtio år sedan gick all telefoni via kopparkabel – snabba skriftliga meddelande skickades med telegram, som delades ut av telegrambud.

För femtio år sedan kom vi till Köpenhamn och Kastrup med båt.

För femtio år sedan underrättades vi om vänners förlovningar, lysningar, giftermål och nedkomster genom annonser i dagspressen – endast dödsannonserna återstår.

För femtio år sedan fanns inget Internet.

För femtio år sedan föddes en efterlängtad Ola!

Senectus non est mala, si meditaris quod alioquin fieret

Johanna deltar i årets Gymnaestrada i Dornbirn och arrangören har lagt ut följande filmsnutt från Malmöflickornas första uppträdande. https://www.instagram.com/p/Bzr3uxyFAci/?igshid=1lgd3cfn4w94m