Långt innan vi viste att Akki skulle få ytterligare en ny höftled köpte vi biljetter till Mikael Wiehes och Fredrik Ekelunds föreställning ”… har du sitt varlden” på Malmö Live. Inte för att någon av oss tillhör Wiehes absoluta fanskara – även om vi uppskattar några av hans texter och melodislingor – men vi är fan av malmöskildraren Fredrik Ekelund och jazzsångerskan Edda Magnason. Vi ”sponsrade” Johannas stöd till kulturen och det malmöitiska – hon var måttlig imponerad – och Fredrik slank inte oväntat undan med förvärvsarbete. Som vanligt föll en del på hälleberget.

Johannas eftertänksamma kommentar om publiken – det var fullsatt – var att alla såg ut som Farmor och Farfar! Gråa, böjda och mer eller mindre på kryckor. (Johanna medgav dock att Farfar var en den ende som hade en brandkårsröd kavaj.)

Min stilla undran blir därför när Malmö Live i huvudsak befolkas av proggare med näradöden upplevelser och kulturtanter i Gudrun Sjödén outfit – liksom huvudnumret Mikael W med Titanic och Kråkan – om Malmö Live will live forever?

P.S. I första halvlek överröstade symfoniorkestern Wiehes röst och texter. Det blev avgjort bättre efter paus. Nostalgifaktorn för Malmös 40-taliser var hög – mycket tack vare Ekelunds text. Såväl nazisten ”Coling” som vpk:aren och sedermera katoliken Göran Skytte fick sina beska kommentarer. Louis Armstrong fick en välförtjänt hyllning. Proggen var tyvärr rejält nedtonad till ”förmån” för Wiehes lätt sentimentala kärleks- och dödsångestlyrik. Inte mycket av ”avadåva”. Något dyrt – men hög nostalgifaktor.

P.P.S Nu börjar en viktig match för MFF i “Cupadjävlen”. Anyhow MFF lives forever.