Efter ett långt besök och uppladdning i Thailand, en uppiggande resa till Linköping, Vincent och hans föräldrar gjorde Akki och jag i måndags en planerad bilfärd till Trelleborgs lasaretts ortoped – klockan 6 på morgonen! Det var inga bekymmer med att hitta parkeringsplatser vid den arla tidpunkt. Däremot hade vi problem att hitta till rätt avdelning eftersom sjukhuset var dåligt bemannat sent på natten. Sköterskan som skulle förberedda Akki hade dessbättre varit med förr och förstod var hon skulle söka oss. Lite försenat, men med en rutinerad sköterskas hjälp lämnade jag Akki i den medicinska vetenskapens händer.
Allt gick över förväntan. På seneftermiddagen när Akki vaknat upp och den strikt tillhållna besökstiden började konstaterade Akki att hon inte vara lika svullen i det nyopererade benet som för ett drygt halvår sedan i det andra då nyopererade benet. Akki serverades en thairätt – hur rätt kan inte sjukvården i Trelleborg (palmernas stad) pricka.
I tisdags vid halvtvåtiden levererade Skånetrafiken en lite trött Akki till Klockarestigen. Efter några timmars vila åt vi en väl förberedd korv Stroganoff. Det blev lite tv-tittande för Akki innan det var dags för henne att krypa till kojs. Hon fick en god natts sömn.
Onsdagen ägnades åt att organisera upp oss de kommande dagarna och veckorna. Eftersom Akki denna gång är avsevärt mindre påverkad av operationen blir sjukstugan av mindre omfattning än i augusti. Däremot kommer transporttjänsten att träda in snabbare.
Idag blev det transport till vävstugan i Vellinge. Hemtransporten ombesörjdes av en av vävtanterna – Vellinge tätort är inte världens hippaste ställe att tillbringa några timmar i. Jag kunde dessutom skylla på att jag ”behövdes” hemma för att släppa in larmkillen som bytte batteri och kopplade upp larmet mot nätet. Nu ska det inte behövas de kommande 7-8 åren – påstod han.
Det är inte bara Akki som kommit hem från det ”landstingskommunala paradiset”. Loff firade sin 75-årsdag – pi-dagen – med en förhoppningsvis lyckad operation för att få ordning på sitt klappande hjärta. Hjärtat sitter förhoppningsvis också kvar på rätt ställe – till vänster?
Imorgon är det dags för malmönostalgi på Malmös nya konserthus – av något pucko till anglofil döpt till Malmö Live. ”har du sitt varlden …” är den anspråkslösa titeln på Mikael Wiehes (som på goda grunder ratade mig som trummis) och Fredrik Ekelunds föreställning. Det ser vi framemot.