The thoughts of Eklundh

Akkis envisa hosta fortsätter trots rejäla och imponerande insatser från lungkliniken. Akki har haft en ”lågintensiv” lunginflammation och den har väl inte släppt ännu. För en vecka sedan genomgick Akki en magnetröntgen och i torsdags genomgick hon en bronkoskopi med efterföljande samtal med läkaren. I avvaktan på provsvar ingen medicinering utöver en ny apparat för att vidga lungorna. Däremot var det på vippen att hon blev inlagd eftersom hon plötsligt fick stigande feber; en in helt ovanlig komplikation efter bronkoskopi. Hade jag inte varit där med bilen för att hämta hem henne hade de lagt in henne.

Väl hemkomna fortsatte febern att stiga. Akki ringde till lungkliniken och efter ett kort samtal fanns en säng och dropp reserverad för henne- om tempen skulle stiga ytterligare. Det gjorde den inte så vi behövde inte utnyttja erbjudandet. Men vi var båda imponerade av Regionens servicenivå.

I lördags flög Nybogatan till Japan. Därför lämnades katten Tigris till kattpensionatet på Klockarestigen. Kattfan har redan pinkat in sitt revir! En av Jetsonfåtöljerna! Den står nu på vädring och Tigris ligger och gonar sig i vårsolen i växthuset.

Igår var det min – och Mackans – säsongspremiär i allsvenskan. Akki avslutade silverkursen med och jag inledde med falafel på Dalaplan. Akki körde hem och missade därmed ett riktigt bra MFF-match som jag kunde njuta av. di Blåe spelade en riktigt bra match – nästan som hemma mot Chelsea. Hoppas nu att de också håller på att pinka in sitt revir bland de bästa lagen i allsvenskan.

Våren – och därmed vi – är i full gång. Än en gång har jag lyckats med att koppla in vattnet till vår egen brunn. Den grävdes 1953, nio meter djup och det kalaset kostade 6 kronor och 75 öre enligt ett samvetsgrant bevarat och nu återfunnit kvitto. Gräsmattan är vertikalskuren, mossdöd utkastat, det är upprensat runt vinbärsbuskarna och rabarberna och de plommongrenar som ska bli brasved kommande vinter uppsågad i lämpliga längder. Vi får se om det blir några plommon i augusti på de kvarvarande grenarna på plommonträdet?

Träningsvärken börjar göra gällande även om arbetstempot är begränsat och kaffepauserna alltmer frikostiga. Det är skönare att sitta i vårsolen än att med sågen i hand stå bockad över sågbocken.

Akki har hittat inspiration och målarpensel och har sittande på en barnstol ihärdigt målat under fönsterna på tillbyggnaden. Nu återstår det för mig att ta fram stegen och måla ovanför fönsterna och bakom hängrännan. Det får väl bli endera dagen?

Som tur är har jag hunnit läsa en del böcker – ett par riktigt bra de senaste veckorna. Dels Stefan Zweigs ”Världen av igår” som han slutförde i exil i Sydamerika 1942. Dagen efter han slutfört boken tog han livet av sig. En lysande exposé över den historiska och kulturella perioden före första världskriget och mellankrigsperioden. Dels Amos Oz ”Judas” om livet i Israel under 1960-talet och den begynnande insikten om den omöjliga konflikten mellan det traditionella och moderna, det judiska och arabiska, det privata och det offentliga. Böckerna kan verkligen rekommenderas.

Påsken närmar sig med stormsteg och det är hög tid. Påskliljorna har nu stått länge i blom i trädgården och det är betydande risk att de är vissna till högtiden. Till Långfredagen kommer vi att kunna skörda de första späda kvistarna av malörten för att till sillen på Påskafton kunna njuta av Jungfrubesken.

Såpoperan Brexit rullar på – allt obegripligare för varje dag som går. Jag kommer osökt att tänka på det gamla skämtet ”The Brittish are turning to the metric system inch by inch.” – fast nu tvärtom?

Att möta en helt ny generation är inte bra inspirerande – det tar också på krafterna. Vad kommer Vincent att få uppleva? När jag var nyfödd (1943) fanns visserligen kopparburen telefoni via växeltelefonister och trådlös radio – långvåg, mellanvåg och kortvåg; tågen gick regelbundet mellan Malmö och Stockholm. Det var vita nymanglade dukar och brutna servetter i restaurangvagnen och en matsedel med goda alternativ. Nu finns det internet med trådlös telefoni, radio och massor av tv-kanaler – men smaklösa kakor och snabbmatsalternativ. Om ett halvsekel – när Vincent är drygt 50 – finns det förmodligen ännu snabbare tåg och då besparas tågresenärerna behovet att inmundiga mat i lugn och ro medan de färdas fram genom landskapet.

Å andra sidan kommer de snabbare att se hur landskapet skiftar från vintertrött grått i Östergötland till vårpigg grönska i Skåne. Det är alltid en av årens höjdpunkter att kunna färdas från den kalla Nord till den något varmare Söder i detta skifte. Vi möttes av blommande påskliljor i Höllviken när vi lämnat ett Linköping där krokusen stod i blom några timmar tidigare. Så långt är det mellan Östergötland och Skåne – och minst tre gånger så långt till snöstormarna i Lapplandsfjällen.

Vi – Akki och jag – har haft förmånen att få uppleva världen liksom våra barn och Fredrik och Johanna. Låt oss hoppas att det finns en möjlighet att det finns en värld att bli inspirerad av också för Vincent även om det tar på krafterna och resurserna.

Fjorton soliga dagar tar slut imorgon. På lördag är det uppstigning ur sängen klockan två på natten för att påbörja återfärden med fakirflyget till saltgruvorna i Norden.

Igår var det 24 grader varmt och utfärd till det turistiskt pittoreska samhället Frigiliana. Återigen en morgon med kall frukost. Frigiliana – omgivet av berg – var en av morernas sista tillflyktsort i Spanien. De sista överlevande kvinnorna och barnen kastade sig utför de branta klipporna i desperation och hopplöshet när de upptäcktes av de kristna. Det var mycket vandring upp och ner för backarna i de trånga gränderna med många fina utsikter.

Eftermiddagen tillbringades i bad- och turistorten Nerja. Akki fick efter en del tvekan – och ett glas vin i solskenet – köpt en ny skinnjacka.

I morse var det en sedvanligt skön morgonpromenad längs stranden och det glittrande Medelhavet. Vi poolen under dagen har vi läst ut de sista av våra medhavda böcker och imorgon blir det väl till att låna e-böcker på biblioteket i Höllviken så att vi har något att somna till under flygresan hem.

Akki har idag gått över tio tusen steg inte på slätmark utan backa upp och backe ner. Det började tidigt i morse med ”kall frukost” dvs. utan stekt ägg och bacon och andra godsaker som erbjuds efter klockan åtta. Det innebär kaffe och mackor med pålägg. Just nu klockan 18 ligger Akki utslagen i sängen och snarkar gott. Men det var mödan värt.

Idag var det resans höjdpunkt såväl bildligt som bokstavligt. På vägen till målet passerade vi snöklädda berg där det tydligen fortfarande gick att åka utför. Även om Ingemar Stenmark en gång i tiden varit där och åkt några svängar avstod vi. Vi ville längre till bak i tiden – när morerna erövrade Spanien och till Alhambra.

Jag förstår ”Morens sista suck” när de tvingades lämna Alhambra 1492. Det är en magnifik plats med ett intrikat bevattningssystem, storslagna byggnader och konstfull arabisk design. Det kommer att ta lång tid att välja och redigera de bilder som ska sparas. Det blir ett roligt slit.

Vädret blir alltmer sommarlikt och vi njuter i fulla drag.

Mandelträden har i princip blommat färdig men mimosan står gul och prunkande här i Almuñécare nära Malaga i Andalusien. Första dagen ägnades åt en sedvanlig guidad orienterande rundtur i den gamla medeltida stadskärnan. Vi fick några pålitliga krogar utpekade som vi säkert kommer att besöka när vi tröttnat på hotellets överväldigande middagsbuffé. Frukostarna är också rikliga. Det kommer att bli svårt att hålla vikten trots att inte bara jag tar mina promenader; även Akki har börjat promenera långt. Nu är det fotbladen hon behöver träna upp.

De första dagarna tillbringade vi i solstolar vid poolen. Det var som vanligt efterlängtat. Något dop i Medelhavet lär det inte bli tal om eftersom vattentemperaturen är 14-15 grader.

Igår deltog vi i en utflykt till den gamla feniciska, romerska och moriska staden Ronda. Staden befinner sig på två klyftor som förbinds med tre broar: en romersk, en morisk och en ny(!) spansk byggd i mitten på 1800-talet. Det är spektakulärt.

Ett besök på världens äldsta ännu i bruk varande tjurfäktningsarena var givetvis ett måste. Bilden är tagen just när jag skrämt iväg tjuren – och publiken.

Det var gott om turistgrupper – trots att det är lågsäsong. Jag undrar hur överbefolkat det är under högsäsong?

Idag har det varit blåsigt, lite halvmulet och lite svalt och vi har tillbringat mesta tiden på balkongen med att läsa och sticka (Akki). En promenad till stadens bästa tapasställe var förgäves. Den hade behagat stänga för semester? I söndags när vi passerade den ringlade kön lång.

För några dagar sedan misslyckades jag tydligen med att skapa ett blogginlägg. Det försvann uppenbarligen när jag gjorde en redigering i det.

Inlägget handlade om vårt nyöppnade kattpensionat och en katt – Tigris – som klarat sig bra helt ensam när pensionatsägarna var på “nattmatch” MFF-Chelsea tillsammans med Jens som givetvis kom på besök. Kattägarna – med blådåren Ola – som aldrig brukar missa en match – var på väg till Alperna. Akki kunde hänga med eftersom Ingrid hade haft en ansträngande dag.

Det var givetvis långkalsonger, bomullströjor, koftor och för min del ”lånta fjädrar” i form av en vildmarksutstyrsel. Det var god, hög stämning och riktigt bra fotboll av ”di Blåe”. Tyvärr inte tillräckligt bra. Fortsätter spelet så här under resten av våren ska vi åtminstone inte behöva ligga på tiondeplats när allsvenskan vänder i sommar. Vi kan kanske till och med nå final i Svenska cupen … ”men än så är det långt till vår …”

Efter de senaste dagarnas sol är det nu gråmulet och regnigt. Tigris håller sig inomhus och tiggande nära matskålen. Hen tycks inte ha förstått att det råder tiggeriförbud i Vellinge? (Kanske ska vi döpa om Tigris till Tiggis?) Det regniga vädret innebär att småfåglar ock ekorrar får lite andningspaus från Tigris. Jag slipper också att hjälpa henne ner när hon klättrat för högt upp i en av våra granar, som hon gjorde häromdagen.

Tigris har ännu inte fått något skrovmål – får MFF ett eller helst två skruvmål ikväll?

Vellinge vill inte bara valla in kommunen för att inte översvämmas – precis som man försökte stänga ute ensamkommande flyktingbarn och nu har stängt ute EU-migranter – ska nu valla och stänga in senildementa?

https://s3.eu-west-1.amazonaws.com/pages.im-epaper.se/cache/4a7bc20d845d0cc67999f22c6c7c270b?AWSAccessKeyId=ASIAVUEJZMUBUDX5EV7G&Expires=1548424937&Signature=PKOiHhzBzuornU7wj7SQhThxagk%3D&x-amz-security-token=FQoGZXIvYXdzELb%2F%2F%2F%2F%2F%2F%2F%2F%2F%2FwEaDDc7JqVCi2zZmze%2BKyLsAQm9fnozkehFjnzdwGMS9pOMFLGfUUiXraoJfEUysrrIymfyZ5zDmm1jf7O7FLoQVmyMk%2BV2piUo9Xs0d6O4boaUEWa73zEpHSPiU1girxonLSlPIK3%2BBU%2Ft70lt3pRVXpi8gXYKADQbTUo3pN%2FIqytptQl10BRGfwDnQHwvn%2BSgMmA2SDZU9ZX9eY1WrojnVzBpp6epjls%2Fgrnn%2Bj7oIiPDtPmFQJyxd%2BbAq%2BoTX1aLXWBNbSMC7EavcuWTWU1fDo8CD2k1ZLY1E%2Fb6hSccZgwuiCk0RF0S5va6RoTt%2FmP%2Bk2KgSLaQhXzNj8bdKM36q%2BIF

Skönhetssalong – då är risken betydande att man inte ens känner igen sig själv efter behandling. Bar – det kan bli många besök eftersom man inte kommer ihåg om man varit där. Hönsgård gör väl att man – eller åtminstone kommunpolitikerna – känner sig som hemma?

Det börjar bli dags att fly från kommunen?