The thoughts of Eklundh

Det blev ingen grästorv från Stadion, det blev ingen biljett till linköpingsbon Jens och MFF:s bortamatch mot Chelsea trots ett ivrigt köande i två och en halv timme i den malmöitiska morgonkylan – och därför blev jag inte heller rånad på dyrgriparen. Det råkade tydligen en supporter utför. Jag och andra omkringstående märkte inget – men Kvällsposten och radion. Hur det gick – om rånarna blev gripna vet jag inte. Att ingen ingrep kan möjligen bero på att ingen ville mista sin plats i den tröstlösa kön. Eller så var det fake news? Hysterin är uppskruvad.

Eftersom grästorvan inte skulle räcka till hela gräsmattan var det inte riktigt aktuellt.

”Jag gick in kaklet” – vilket tydligen är på modet bland supportrar till det ”blå laget”. Jag var sen i starten trots att jag steg upp klockan halv sju. Jag skulle uppenbarligen inte ha gått och lagt mig i gårkväll – utan tagit sista bussen från Höllviken till Malmö kvart över ett i natt för att ha en chans på en biljett som jag kunde blivit rånad på. Det var gott om uteliggare utanför Stadion i natt. Det var säkert ingen av uteliggarna – kanske den desperate sjusovaren ”Sune som sovit när sjutton kanoner skjuter salut”?

Det blev emellertid en bra träning att stå ut i kylan – ingen uppvärmning – inför hemmamatchen den 14 februari klockan nio på kvällen! Det kan bli rejält kallt då. Det blir till att värma sig med den hemmagjorda glöggen innan istället för efter som jag fick göra när jag kom hem.

Som alla vet skrev Erik Gustaf Geijer nyårsafton 1838 “Ensam i bräcklig farkost” vid sitt avfall från konservatismen till liberalismen. Så måste vår nyvalde konservative talman känt sig idag när han annonserade Löfvén som blivande statsminister.

Mitt grundtips slog in. Löfvén får fortsatt förtroende att bilda regeringen. Det ska villigt erkännas att det satt lite hårdare inne än vad jag förväntat – men han hade tålamod. Det förvärvar man som facklig förhandlare. Det har varit många om och men också många fisar på tvären. Jimmy Å får förmodligen bekymmer om han fortsätter med sitt mantra om ”illiberala” regeringar och samtidigt vill bilda ett konservativt block. Å andra sidan är det en bra sits för Centern, Liberalerna och Vänstern eftersom de inte ingår i regeringen är ganska fria att föra oppositionspolitik, hota med misstroendevotum och extra val. Det stundar högtidsstunder för statsvetare. Prioriterar partierna maximalt inflytande över de politiska besluten, att maximera sitt stöd i väljarkåren, partisammanhållningen eller regeringsmakten? Det gäller att hitta den rätta balansen. Med tanke på valresultatet borde jag inte vara förvånad över att det tog tid. Detta är dock bättre än att det gick fort och blev fel. ”Jag räknar fort – men fel.”

Som vi alla vet är det i detaljerna som djävulen bor. Det blir säkerligen en hel del skrammel och hot i riksdagsarbetet om alla budgetposter. Men det är i regeringens regleringsbrevs alla detaljer som många viktiga prioriteringar görs – långt bort ifrån gammel- och socialmediers upphetsade sökarljus finns. Regleringsbreven befinner sig minst sagt i mediaskugga – för att inte skriva mediamörker.

Det finns de som ligger oss nära som har det värre; Storbritannien med sitt Brexit Jag hoppas att ingen missade den traditionella men egenartade omröstningen i Underhuset där ledamöterna gick genom en Nej- respektive Ja-dörr för att bli manuellt räknade! Det är klart – men trist – att de inte vill vara med i EU med så avvikande voteringsmetoder. Värre är det också i det stora landet i väster som i måttligt demokratisk ordning valt en republikan till president. En tredjedel av statsförvaltningen är ”hemförlovade” och utan lön i ett land där man lever ur hand i mun. Om det inte blir en mur mot Mexiko så blir det åtminstone en mur mellan amerikaner?

Det brittiska imperiet började falla samman under 1900-talet. Blir 2000-talet sammanbrottet på den anglo-sachsiska dominansen? Kommer den att ersättas av en ny Mingdynasti eller av övernationella ekonomiska nätverk? Medan vi andra får se framemot Sveriges nästa match i handbolls-VM och MFF:s möte mot Chelsea. Den lilla världen är viktigare än den stora världen – och minst lika spännande.

Idag har det varit så trist väder att till och med läsandet av Statsvetenskaplig Tidskrift framstod som ett nöje? Några uppsatser om kungens oväntade ingripande i Svenska Akademiens stadgar kunde jag som notorisk republikan inte motstå. De kittlade min nyfikenhet på skandaler av och inom monarkin. Att ingreppet inte var självklart höll till och med konservativa och rojalistiskt anstrukna jurister med om – även om det efter lite juridiska finter kunde finna visst stöd för kungens ”övergrepp”.

En ”gammal” statsvetarkollega har inte oväntat en rakare och mindre fintlig tolkning av Gustav III:s kungliga beslut. Han konkluderar att Carl XVI Gustavs beslut var ”häpnadsväckande” och ”Om detta innebär ett prejudikat för en kungamakt som på eget bevåg att utöka sina befogenheter…är detta en riskabel väg framåt.”

Ovanstående är ungefär vad jag själv kommit fram till – utan att kolla källorna. Vad som är mer anmärkningsvärt i den ”grävande” uppsatsen är att knugen inte bara är beskyddare av Svenska Akademien utan ”Kungen är även beskyddare för bland annat AIK och Orphei Drängar.” Om kungen inte frivilligt drar sig tillbaka återstår kanske bara republikhotet?https://statsvetenskapligtidskrift.files.wordpress.com/2018/10/st183_occ88versikter_gustafsson_korr3.pdf

De pilska dammråttorna får fira julen i dammsugarpåsen, mattorna – inte matmor – har blivit julpiskade på mattebommen – inte Johannas matte -, golven har blivit såpskurade, glöggen är glödgad och julbastun är badad. Nu är Vincent med föräldrar välkomna.

Återstår för Akki att göra julgodis, för mig att göra julrim, såga ner en av granarna på tomten – inte såga ner tomten – och tillsammans resa den gröna, granna granen och få ner den utomhus i det gråa vädret i den ännu gröna gräsmattan samt att baka mandelmusslor plus en massa saker som jag glömt men säkert blir påmind om.

Om jag minns rätt så betyder advent väntan eller väntas tider (advänt?). De tre vise hennen hann enligt legenden (Matt 2.1-12) inte heller fram i tid. Dagens vise hen heter inte Kaspar, Melker och Baltzar utan Stefan, Ulf och Annie. För drygt 2000 år sedan kom de lite sent fram till sitt mål. Låt oss hoppas att dagens vise hen också följer stjärnan och kommer i mål senast i samband med Trettonhelgen.

Ingrid fick en försenad 75-årspresent, Carina fick sin present precis på födelsedagen och vi andra Blådårar fick en för tidig julklapp. Oväntat men inte oförtjänt vann MFF i Istanbul. Det blev ingen kalabalik i Bender även om de första 20 minuterna var svettiga. Nu gäller det för de ansvariga för planerna på Stadion och Gamla IP att de jobbar lika bra som ”di Himmelsblå” för en grön plan i februari.

Akki valde för en gångs skull bort Ernst till förmån för Matchen.

Låt oss sedan hoppas att de folkvalda i Stockholm inte går in i en mörkblå-brun röra utan åtminstone rör sig mot lite orange – så att vintersolståndet inte innebär att vi därefter går mot mörkare tider.

Äntligen hade vi nära och kära vänner på besök som inte bara lät sig väl smaka av pumpasoppan, den italiensk inspirerade rådjursgrytan och äpplekakan utan dessutom gav mig en ursäkt för att öppna bourbonflaskan som stått och samlat damm sedan 75-årsdagen. Visserligen hinkande en av mina litterära favoriter – Raymond Chandler – och hans hårdkokta, samhällskritiska deckare Philip Marlowe (namne med en Shakespeare dramatiker) oförsvarliga mängder bourbon för att överleva det cyniska livet i LA i slutet av 1940- och hela 1950-talet. Trots detta har jag aldrig lärt mig tycka om bourbon.

Eftersom Kent är en osedvanligt pålitlig kännare av brända och destillerade drycker och förärat mig en flaska Maker’s 46 som jag försökte truga Ola att prova med mig efter gåsen till Mårten. Men det var hans otur att köra hem – så den har blivit stående till idag. Den har nästan börjat bli dammig på insidan av halsen. I valet mellan den japanska Nikka Whisky ”From the barrel” och 46 valde Yvonne Maker’s 46.(Dessvärre hade Barbro oturen att köra hem.) Ett utmärkt val för Yvonne. Det smakade knappt bourbon utan var mycket smeksamt för gommen. Det blev en perfekt avslutning på en angenäm kväll.

Kanske är det inte hela världen om Storbritannien lämnar EU – det finns hygglig whisky i andra världsdelar. Men vid ett Brexit kommer förmodligen pundet att rasa och kvalitativ maltwhisky kan säljas med nästintill ”röd lapp”. En av de möjligen få positiva sakerna med engelsmännens xenofobi.

Entusiasmen inför julens orgier i konsumtion har alltid haft svårt att fånga mig. Men som vanligt har vi inte kunnat avhålla oss från att tjuvstarta med lutfisken. Att fotbollssäsongen ännu inte heller är slut gör födelsedags- och luciafirandet inte heller kan ske i lugn och ro med glögg och lussekatter. Förhoppningsvis kan vi i lugn och ro njuta av glöggen och saffransbullarna efter MFF:s besök i Istanbul – om inte blir det trots allt en ny fotbollssäsong långt innan vårdagjämningen.

Om vinternätterna blir för långa, snöiga och kalla kommer Maker’s 46 väl till pass efter bastun och framför brasan.

I torsdags blev det en sen och blöt kväll trots att jag satt under tak på Stadion när MFF mötte Genk. Det såg inte lovande ut efter första halvlek och inte efter 0-2 i början av andra. Så snart det började regna i snålblåsten i temperaturen knapp över nollpunkten lossnade det. Matchen slutade 2-2 strax innan klockan 23. Vad gjorde det då att det regnade hela vägen genom Pildammsparken. Tjugo i tolv gick buss 100 från Södervärn med många blöta men nöjda supportrar. Det tog ett par timmar i sängen innan fötterna blivit varma och adrenalinet lagt sig.

Någon timme senare var det dags för uppstigning och avresa till Linköping. Det gick på räls. Jens och en sovande Vincent mötte upp på stationen. Efter en stund på Krouthens gata anslöt Shasha och efter ett par timmar Johanna. Eftersom det var fredag blev det tacos till middag. Vincent som ätit lite tidigare underhöll oss tillräckligt lagom för att vi skulle få lite ”mauda ro”.

På lördagen – efter ett besök i Gamla Linköping – firade vi Vincents ettårsdag lite post festum. Med lite stöd av Akki bakade Jens och dekorerade en födelsedagstårta. Den blev magnifik och räckte precis för att Jens skulle kunna få äta upp de sista smulorna (en åttondel av tårtan) innan han också kröp i säng.

I söndags var det dags för Johanna att ta tåget hem för att spurta med pluggandet inför förstående prov i fysik och matte. Akki och jag stannade för att njuta av att bli ompysslade och att pyssla och ”leka” med Vincent och hans födelsedagspresenter – som han inte uppskattar lika mycket som elkontakter, mobiltelefoner och sladdar. Ett sladdbarn?

Efter en lugn måndagsmorgon och Vincents besök med pappa på barnstunden på biblioteket promenerade vi förbi det dagis där Vincent står i kö. Därefter till stationen och tåget hem. Det var en resa och två mål som var mer än mödan värd.

Har det inte varit ett par veckor i Spanien så var det dagen innan Mårtensafton med allt vad det innebär så har det varit ett iv utan livejazz i ett par månader. Abstinensbesvären blev dessbättre rejält återställda i helgen. I lördags var det Jan Lundgren ”In Memory of Jan Johansson” och en del Jacques Werup i stora konsertsalen på Malmö Live. Visst saknar vi Werup och hans sorgsna ädelskånska (malmöitiska?) I måndags var det MNBB i den mindre konsertlokalen. Det värmde gott vilket sannerligen kan behövas i den plötsliga kyla som fått höstgrävningen att avstanna halvvägs genom vinbärslandet och tillfälligt gjort det meningslöst att kratta löv.

Jag missade svenska cupmatchen mot ”Krubban” även om jag rätt halsduk på mig när vi hade sammanträde i Litteraturjuntan i Lund. Det gick bra i matchen ändå och ännu trevligare och inte minst varmare hade vi det i Litteraturjuntan. Nu är det en än viktigare match i Malmö på torsdag – då räcker det inte med halsduk; det får bli långkalsingar, grönt (ärvt) vindtätt jaktställ och mycket gott humör. Det är ”stackars” Jens biljett jag får överta, eftersom han behöver förberedda Farmor, Farfars och Johannas ankomst till Vincents lätt försenade ett-årsfödelsedagsfirande.

Efter ett par månaders vattentrampande och positionssökande med korten tätt intill kroppen gjorde Annie L ett inte oävet ekivokt utspel mot Stefan L. Hon antydde att hon kunde lämna sin Ulf C som delar sänghalm med Ebba BT för den blyge friaren Stefan. Det ska bli intressanta att följa vilket pris Stefan är beredd att betala för att ha Annie i långbänk med utredningar om sänkta marginalskatter, minskad anställningstrygghet, förändrade villkor på bostadsmarknaden. Ännu så länge lämnas trekanten med Ulf, Ebba och Jimmy utanför. Jag har inte hört ett ord om immigrationspolitik. Jag blir inte förvånad om Janne också avstår från att ge sitt stöd till mesallianser med Kådesar och andra konservativa grupperingar.