Det är halv storm utomhus, brasan har varit tänd och efter Akkis hemkomst från vävmässa i Glimåkra har vi ätit ärtsoppa och druckit varm punsch. Hösten har således kommit med stormsteg och i förmiddags blev det ingen promenad längs stranden – bara till den och sedan hem igen. Häromdagen hade vi säsongens första bastubad.

På söndag återgår vi till vintertid – egentligen normaltid – förmodligen för sista gången. EU förväntas snart besluta att det ska vara permanent sommartid och mörkt på morgonen när det är dags att stiga upp för att sätta på kaffe. Förmodligen blir det inte mer sommar för att EU kommer att besluta om ständig sommartid?

Det blir slut på normaltiden. Kanske har det varit slut på normala tider länge med tanke på den politiska utvecklingen i världen, i USA, i östra Europa, i Trelleborg, Hörby, Sölvesborg för att bara nämna några ställen.

Ikväll hejar vi på och håller tummarna för MFF som ska spela borta mot det norska laget Sarpsborg i EL. Det hade varit bra med vinst eftersom chanserna till Europaspel i vår då ökar.

Imorgon håller vi båda tummarna för en gammal kompis i Ohio som ska på ytterligare en knäoperation.

Imorgon kväll sätter sig Ola, Carina och Johanna på flyget till det ständigt bombhotade New York. De ska tillbringa en vecka där. Fredrik med flickvän – snart sambos – får stanna hemma och sköta sina studier och sin flytt från föräldrahemmet på den klassiska flyttdagen den 1 november. (En gång i svunnen tid fanns det något som hette ”flyttlov”. Det var den 1 november, när statarna och tjänstefolk kunde byta arbetsgivare och flytta.)

Tiden lider, snart börjar matchen. Förhoppningsvis blir det inte mycket lidande under tiden.

Men om inte tiden passar mig – varför ska jag passa tiden?