Att möta en helt ny generation är inte bra inspirerande – det tar också på krafterna. Vad kommer Vincent att få uppleva? När jag var nyfödd (1943) fanns visserligen kopparburen telefoni via växeltelefonister och trådlös radio – långvåg, mellanvåg och kortvåg; tågen gick regelbundet mellan Malmö och Stockholm. Det var vita nymanglade dukar och brutna servetter i restaurangvagnen och en matsedel med goda alternativ. Nu finns det internet med trådlös telefoni, radio och massor av tv-kanaler – men smaklösa kakor och snabbmatsalternativ. Om ett halvsekel – när Vincent är drygt 50 – finns det förmodligen ännu snabbare tåg och då besparas tågresenärerna behovet att inmundiga mat i lugn och ro medan de färdas fram genom landskapet.

Å andra sidan kommer de snabbare att se hur landskapet skiftar från vintertrött grått i Östergötland till vårpigg grönska i Skåne. Det är alltid en av årens höjdpunkter att kunna färdas från den kalla Nord till den något varmare Söder i detta skifte. Vi möttes av blommande påskliljor i Höllviken när vi lämnat ett Linköping där krokusen stod i blom några timmar tidigare. Så långt är det mellan Östergötland och Skåne – och minst tre gånger så långt till snöstormarna i Lapplandsfjällen.

Vi – Akki och jag – har haft förmånen att få uppleva världen liksom våra barn och Fredrik och Johanna. Låt oss hoppas att det finns en möjlighet att det finns en värld att bli inspirerad av också för Vincent även om det tar på krafterna och resurserna.