The thoughts of Eklundh

För en vecka sedan kom ambulansen mitt i natten för att hämta Akki till akuten. Hon hade fått hög feber och flämtande andning. Hennes lunginflammation/influensa ville inte ge med sig trots långvarig antibiotikabehandling. Efter negativt covidtest blev det intravenöst antibiotika och massor med prover. På förmiddagen blev hon överförd till medicinsk avdelning. Där här omvårdnaden varit professionell och omtänksam. Idag blev hon utskriven om än ännu inte botad. Hon kommer att få cortison och hostmedicin ännu en tid. Glädjen är stor.

När vi drack vårt första kaffe tillsammans för att fira återkomsten ringde plötsligt telefonen. Det var från Ikea. De hade tagit del av vår anmälan till Allmänna reklamationsnämnden. De erbjöd en ”pare” till vårt nya kylskåp. Kryss i taket och en kopp kaffe till. Själv hade jag tillåtit mig att ”fira” i förskott med ett besök på Malmö Live för att lyssna på MNBB och deras tidigare pianist Jan Lundgren. Det var en lysande konsert med bandet i högform och så rejält blås i lurarna att vaxpropparna i öronen nästan lossnade.

Dessutom är det skönt att sitta inomhus när det är halv storm ute och regnet piskar rutorna.

För en gångs skull sken solen denna gråa och trista januari. Det hade den inte gjort på länge. För en gångs skull vann MFF en (tränings-)match. Vad passade då bättre än att ett nytt barnbarn kom till världen. Vincent blev storebror den 20 januari.

Lillejulafton levererades äntligen den efterlängtade kyl/frysen. Den är tyvärr inte identisk med sin pare; dörrhandtagen har en något annorlunda design, det är skillnad i de vita nyanserna, det nya bullrar lite mer och inte minst det nya är inte avsett att vara för inbyggnad! Den utdragna handläggningen av ärendet och Ikeas bristande intresse för kompensation får nu Allmänna reklamationsnämnden ta sig an. Vi får se hur det slutar. Kylarna och frysarna fylls nu åter sakta men säkert med allsköns godsaker. De töms förvånansvärt snabbt.

På julaftonsmorgon återupptog vi en gammal jultradition – bastubad i bostadsrättsföreningens gemensamhetsanläggning. Det var skönt – men kanske inte så nyttigt? Akki hade haft en lunginflammation och jag en förkylning. Vi hade tydligen inte riktigt tillfrisknat, eftersom vi direkt efter julaftonsfirandet på Nybogatan fick feber och rejäl torrhosta. Akki fick en ny antibiotikakur och jag tog ett par Alvedon och la mig till handlingarna.

Vi har inte gjort många knop i mellandagarna. Läst julklappsböcker – inklusive en rejält dålig som jag fick av Johanna, som en blinkning till de julklappsböcker hon fått av mig men fortfarande tycks vara olästa. Precis som jag brukat göra får man en extra present om man skriver en recension av boken. Johanna fick två! En skriven av ChatGPT och en egenhändigt skriven. Själv anser jag självklart att min egen är vida överlägsen den trista, torra, okritiska AI-versionen. Ironi och kritisk distans är ännu inget för AI.

Trots dimma och regn timmarna före tolvslaget kunde vi njuta av spektakulära fyrverkerier över Malmö. Tyvärr smäller det dagligen i Ukraina och för ofta mellan konkurrerande smågangsters i Sveriges för att den riktiga feststämningen ska infinna sig. Något slut på eländet är inte i sikte.

Vår nya högerregering med dirigenten Åkesson har på två månader lyckats med konststycket att redan höja åtminstone några skatter: på tobak och alkohol, skatten på ISK-sparande, höjd mervärdesskatt på vissa reparationer och föreslår en tillfällig skatt på vissa elproducenters överintäkter (sic). Bra jobbat av en högerregering som gick till val på sänkta skatter. Något slut på eländet är inte i sikte.

Vi har också hunnit med ett andra försiktigt besök på gymmet och tagit våra nappatag med cykelspinning, roddmaskiner och andra tortyrredskap. Det är välbehövligt efter helgernas excesser i vällevnad. Inte minst eftersom de senaste dagarnas dimma, regn och blåst som medfört inställda promenader runt Pildammarna.

En liten ljusglimt i denna eländestillvaro var gårdagens besök i Baltiska hallen där en annan gammal tradition åter kommit igång – Skånecupen. En fotbollsturnering som varit viktiga för Ola och Jens och senare för Fredrik och Johanna. Jag stannade några matcher och gladdes åt tioåringarnas segrar och led med de som förlorade. Jag noterade inga nya lovande Bosse Larsson eller Staffan Tapper – men mycket spelglädje.

Igår blev Vincent stor grabb. Han tappade sin första tand och snart ska han bli Storebror.

Det är nu två och ett halvt år sedan vi totalrenoverade lägenheten. Kök och badrum blåstes helt och sprillans ny inredning ersatte den från 1965. Inte gratis men välbehövligt inte minst för att grejorna inte skulle behöva bytas efterhand. Vi försökte vara noga med kvalitetskontroller vid val av grejor. Fem års garanti är ytterligare en säkerhet.

För tre veckor sedan var matvarorna i ena av de båda kylarna inte så kalla som de brukar vara? På morgonen därefter var de rumsvarma och kyl/frysen brummande högt. Ett samtal till Ikeas kundservice som hade öppet på lördagen! Stäng av apparaten i 45 minuter, sätt på den igen, var beskedet. Fram med pallen, ut med flaskorna som blockerade vägen till eluttaget och ut med kontakten. Efter en timme in med kontakten igen och kompressorn gick igång – ett tag – men började snart nog att brumma otillfredsställt. Nytt samtal till Ikea vars kundtjänst fortfarande hade öppet! Dra ut kontakten och låt kyl/frys vara avstängd i tolv timmar. Fram med pallen och upp och dra ut kontakten och sedan direkt i säng för en orolig nattsömn.

På söndagsmorgonen efter frukost och tidningsläsning sattes kontakten i ytterligare en gång. Med samma resultat som på lördagen. Nu började glassen i frysen bli mjukglass, mjölken lätt härsken i kylen. Nu var goda råd dyra och god mat på väg att förfaras. En av Akkis vävkompisar i trappen var på landet och kunde inte bistå med frysutrymme, Ola o Carina hade stängt av sin gamla frysbox. Till slut kunde vår gamla vän Lena E förbarma sig över en låda av våra djupfrysta grönsaker några dagar i sin frys. Mycket fick kastas.

Ikea anmälde garantiskadan till sin underleverantör Electrolux. Ett par dagar senare kom en liten knubbig ”servicetekniker” från Electrolux. Han drog ut kylskåpet satte kontakten i ett annat uttag och kylen satte i gång igen. För att få in kylen igen behövde han dra ut kontakten och få i den i det ordinarie uttaget. Men han var för kort och nådde inte upp. Farfar fick slutföra projektet. Kompressorn gick några minuter lugnt och stilla. Den korte, knubbige ”teknikern” hade knappt hunnit ner på gatan innan kylen började brumma hotfullt och efter ett par timmar var det mer än rumstemperatur i kylen?

Ett nytt samtal till och ny telefonkö hos Electrolux kundtjänst som skulle återkomma med besked när det fanns en ”tekniker” tillgänglig. Dagen efter blev ny tid bokad dagen innan vår planerade avfärd till Linkan och Vincents femårskalas. På morgonen när teknikern skulle komma meddelade Electrolux att teknikern behövde vabba. Nästa servicetekniker besök fick skjutas en vecka fram.

Eftersom Akki fick hög feber, som senare visade sig vara lunginflammation, och vårt besök på femårskalaset fick ställas in. Men det framflyttade serviceteknikerbesöket gick inte att flytta. Med hjälp av antibiotika återhämtade sig Akki – men inte kylen/frysen.

En ny servicetekniker kom på besök, drog ut kylen/frysen skruvade loss elektronikstyrningen, luktade på dosan som om det varit härsket kött, satte i ny elektronikstyrning, flyttade in skåpet och satte i stickkontakten. (Han var tillräckligt lång och klarade det galant utan pensionärshjälp. Kylskåpet tickade igång och teknikern försvann med ett leende på läpparna och avskedsrepliken ”Ring gärna om det inte fungerar. I så fall behöver jag byta kompressorn.” Jag behövde ringa igen.

Nytt besök av ”serviceteknikern”. Dock utan ny kompressor men med gas, som han tidigare påstått inte gick att byta? Nåväl eftersom jag är ganska okunnig om tekniken i moderna kylskåp avstod jag helt från kommentarer. När skåpet åter var på plats och tickade igång och teknikern tackade för sig och försvann. Återigen samma visa. Då gick topplocket på Farfar. Efter en halvtimme i sedvanlig telefonkö till Electrofusk och ett animerat samtal med en oförstående ”telefonslav” som bara kunde lova ett snart besök av en tekniker, ingen chef som tog samtal eller som sista alternativ att jag skulle göra en anmälan till ARN. Som avslutning hade han det dåliga omdömet att önska mig en TREVLIG DAG. Jag avslutade samtalet tvärt.

En timme senare ringde han Akki. Han erkände att samtalet med mig inte utfallit till belåtenhet. Akki lyckades få honom att försöka prioritera vårt ärende. Serviceteknikern ringde Akki och meddelade att de gett upp försöken att reparera kyl/frysen. Den ska ersättas med en ny. Vi andades ut.

Sedan började problemen torna upp sig. Hur lång tid skulle de ta att få ett identiskt kylskåp? Fanns det fortfarande i Ikeas sortiment? En snabbkoll i Ikeas nätkatalog visade att modellen. Kylen/frysen ska bredvid en identisk modell.

En snabbkoll med Ikeas reklamationsavdelning gav samma besked men att de skulle återkomma med ”ett förslag till lösning” så snart de erhållit ärendet från Electrofusk. Fortsättning följer. Som tur är kan vi koppla av med att kallmangla lakan, dukar, servetter och handdukar. Stenmangeln som är tillverkad i Kullad för snart 60 år sedan fungerar fortfarande klanderfritt, Moderna prylar med alltmer elektronik får allt kortare livslängd.

För nästan ett halvt sekel sedan flög Jens Farmor med sin bästa väninna efter mycket tvekan till Sri Lanka. Tvekan bestod inte i den långa flygresan eller det främmande landet. Farmor Karin tyckte hon hade bestämt avresedag med mycket god marginal. Akki hade beräknad nedkomst i mitten av januari 1973. Men hon gick rejält över tiden. Farmor var beredd att ställa in hela resan som hon längtat efter och sett framemot. Det var med mild övertalning som resan blev av. Ett par dagar efter att Farmor lyft från Kastrup kunde vi skicka ett telegram till henne och meddela att hon fått ytterligare ett barnbarn. Jens var född.

För lite mer än ett decennium sedan var det Akkis och min tur att besöka Sri Lanka. Vi hade vår ”bas” på ett strandhotell i en by som hette Induruwa – Panchi Beach Hotel. Därifrån gjorde vi utfärder till snorkling, sköldpaddsfarmer, teodlingar, elefantritter och allt vad turister gör för att fördriva tiden – utöver att njuta av sol och bad. Vi hade dessutom ett eget husdjur.

I lördags var det dags för tredje generationens Eklundh att flyga till Sri Lanka när Jens gav sig iväg på två veckors tjänsteresa. Han bör med god marginal hinna hem innan det är dags för Farmor Akki att få ytterligare ett barnbarn.

Jag låtsas att jag sitter högt upp i korsningen av 5^th Avenue och W 110^th Street när och skådar ut över Central Park. Ljusen speglar sig i vattnet. Jag behöver inte mycket fantasi även om bilarna rullar längs Pildammsvägen och John Ericsons väg i stället för 5th och W110th. Ibland ökar pulsen något när en ambulans eller polisbil med påslagna blåljus bryter den vanliga lunken av bilar och bussar.

Sjukhusets nya 10våningskomplex, som numera skymmer sikten till min gamla folkskola, håller sakta men säkert på att fyllas. Det syns på det alltfler tända ljusen i fönsterna. Jag undrar om det finns läkare, sköterskor och all annan personal som behövs för att sköta all den avancerade utrustningen? Patienter saknas inte!

En sak är emellertid glas klar. Även om det är halvårslånga köer till specialröntgen är det ingen nackdel att ha kort avstånd till ett högspecialiserat sjukhus. Akki kunde omedelbart tack ja till en återbudstid 8.15. Erbjudandet kom 15 timmar tidigare. Förmodligen hade ett antal andra med längre avstånd behövt tacka nej till erbjudandet eftersom de inte klarat logistiken – eller så börjar man att kapa kön bakifrån. Akki ställde sig i den för ett par dagar sedan. På samma sätt kunde Akki tacka ja till en återbudstid för koll på lungkliniken. Akki var nöjd efter besöket. Det var längesedan värdena var så bra. Även ögonläkaren var nöjd med starroperationen för några veckor sedan. Nu ser Akki framemot operationen på andra ögat så att det kan bli nya glasögon till jul. Då kommer hon att se osedvanligt bra ut. Däremot är Akki bedrövad över att resan till Vincents 5-årskalas behövde ställas in. Akki fick hög feber efter influensavaccineringen och är helt däckad.

Helt plötsligt vägrade bilen att starta när Akki efter en inköpsrunda skulle köra hem. Det blev till att ta hjälp av ett assistansbolag för att få igång bilen som Akki körde direkt till sin bilmekaniker på vischan utanför Vellinge. Det visade sig vara kabelbrott från batterierna och det slog gnistor om det. Ola som fick äran att hämta hem henne behövde gps-koordinatorerna för att hitta fram.

Knappt hade vi hunnit hämta bilen förrän en av våra kyl/frysar också hade fått nog och lämnade in. Efter flera frustrerande samtal med personal på Ikea, omstart efter en halvtimme, avfrostning och omstart efter 12 timmar lovades vi en reparatör. Efter ett par dagar dök reparatören upp. Kyl/frysen hade då varit avstängd i två dygn. Reparatören drog ut skåpet och satte i kontakten. Kompressorn gick igång tyst och lugnt. Han beundrade utsikten och jag pekade ut olika kännemärken i Malmö. Efter 15, 20 minuter konstaterade han att kompressorn kylde. Skåpet flyttades tillbaka och reparatören tackade för sig och bad oss ringa om det uppstod problem. Det gjorde det och vi ringde. Vi blev utlovade ett återbesök ett par dagar senare. Ett par dagar senare blev vi uppringda. Reparatören behövde vabba. Inte bara reparationen frös inne utan också vårt firande av Vincents 5-årskalas. Dessutom har meteorologerna konstaterat att sommaren är slut i Malmö. Det har vanliga malmöbor känt de senaste dagarna i de isande vindarna.    

Veckans höjdpunkt var MNBB och Monica Dominque på Malmö Live.

Kan det bli mer jämt?

://www.dr.dk/nyheder/seneste/syv-stemmer-paa-noerrebro-trak-spaendingen-ud-til-det-sidste-paa-valgaftenen

De senaste dagarna har vi haft nästintill sommarväder med temperaturer mellan 15 och 20 grader. En annan ljuspunkt är att Akki fått sin första starroperation och att det sakta börjar ljusna på ena ögat.

I gårkväll hade vi kul tillsammans med Fredrik och Isolde. Det var inget ”Tristian” utan en god samvaro där till och med Fredde deltog i snacket om litteratur. Fredde har nu hämtat sig från det trista beskedet att hans anställning upphör och att han är arbetslös. I trygg förvissning(?) om att hans kompetens är efterfrågad kostar han på sig att planera en långresa med en kompis. Det hade aldrig hans farföräldrar haft nerv att göra. Tiderna förändras – men inte de gamles tänkesätt. Men Fredde är ung och rask. Som en förrymd kungskobra på Skansen ålade han sig upp på taket i Höllviken för att plocka bort en sliten takpanna och ersätta den med en ny.

Imorgon är det äntligen dags för att gå tillbaka till normaltid – tyvärr bara i bokstavlig betydelse. I överförd betydelse förblir det onormala tider i Malmö och för ”di Himmelsblå”, Sverige och Ukraina. Hur det blir i Brasilien avgörs i morgondagens val, i Danmark i valet på tisdag och två veckor senare i mellanårsvalet i USA. Och om det blir några framgångar för kvinnorna (och modiga män) i Iran är högst osäkert. Som pessimisten formulerar det: det är aldrig så dåligt att det inte kan bli värre?  Eller: om tiden inte passar mig; varför ska jag i så fall passa tiden?

En tid passar oss alltid – Mårtenstiden. Johanna har till studiekompisarna i Norrköpings oförställda förvåning tackat nej till tentafester den kommande helgen för att prioritera att fira Mårten och äta gås. Något sådant har de aldrig hört talas om (cit. Johanna). Ola och Carina återvänder från Spanien, Johanna kommer från Norrköping och värdfolket kommer peu en peu från Linköping för att fira årets högtid i Höllviken. Äntligen något som är normalt.