The thoughts of Eklundh

Igår åt jag en välgrillad tunafish tillsammans med en sås med ett lätt doft av pepparrot och klyftpotatis. Akki var rejält avis som valt en grillad filé. Vi var ändå båda nöjda eftersom vi inkluderat i priset blev hämtade och avlämnade vid vårt boende. Men det blir fler tillfällen för en tunastek.

Idag lagade Akki thailändsk ”fläskhare” av en egenhändigt inhandlad fläskfilé. Det gav också mersmak. Häromdagen körde vi på vår trehjuliga moppe till fiskmarknaden. Det var av något oklart skäl ont om fisk men till Akkis lycka – och min – gott om räkor. De blev väl tillagade av Akki och inmundigade av mig.

Efter att Akki i förmiddags på stranden masserat sin hjärna med dagens sudoku var det dags för hennes kroppsliga söndagsmassage. Den mår hon också gott av.

Som vanligt passade jag då på att ta min promenad längs stranden som jag mår gott av. Den är långa sträckor lika öde som Höllviken blåsiga och kalla förmiddagar när man på sin höjd möter någon stackars hund med tillhörande hundägare. På dagens spatsertur såg jag en ilandfluten död sköldpadda. Det är det mest spektakulära som inträffat idag.

Det blev dock ingen sköldpaddssoppa!

I morse gav vi oss iväg i vårt fordon på en lång utfärd till Klaeng, drygt 20 kilometerkörning dit. Det krävdes ett par pauser – en för att förstärka kassan och ett “turistbesök” på en plantskola för bougainvillea – innan vi kom till centralorten Klaeng. vårt ärende var att köpa ett par nya sandaler till mig. De köpte för ett år sedan börjar bli slitna. Vi hittade nästan omedelbart “vår” skomakare – en gammal sliten man men med utmärkt hantverksskicklighet. Han hade fortfarande samma modell som jag trivs utmärkt med. Eftersom jag var mycket nöjd med kvaliteten blev det ett nytt par. Det blev dessutom ytterligare ett par promenadskor för vår och höst eftersom jag hade spenderbyxorna på mig.

Eftersom det var lunchtid och vi hade en påfrestande återfärd bestämde vi oss för en tidig lunch. Efter en del sökande hittade vi en “kinakrog” modell McDonalds – fräsch och med beställningslistor på borden. Dessa var dock enbart på thai så vi behövde kolla grytorna. På näst intill obegriplig engelska fick Akki klart för sig att de var kryddstarka. Hon önskade därför någon mindre kryddstark kycklingrätt. Det fick vi också – men det blev för magstarkt för Akki. Själv åt jag med god aptit det som visade sig vara visserligen lite kladdigt men välsmakande hönsfötter. i och för sig påminde det inte särskilt mycket om de kalla inkokta grisfötter vi ofta åt till lördagslunch hemma och som vi kallade “nattatattar”. Nu har har jag även njutit av “tupptår” – för att fortsätta allitterationstraditionen.

P.S. Jag fick dubbelportion efter Akki hellre än gärna avstod från sin.

Vår lätt livsfarliga trehjuliga moppe – sarengen – rullar på mot stränderna liksom dyningarna rullar in mot stränderna liksom dagarna rullar på. Vi står ut. Akki äter gärna själv ute med förkärlek räkor med olika tillagningssätt och kryddningar. Själv äter jag på motsvarande sätt gärna bläckfisk. ”Hemma” fortsätter Akki gärna med att tillaga räkor. Det räcker bra för mig också, eftersom jag då får dem rensade.

Igår var vi på snorklingstur. Jag snorklade, Akki badade. Akki litar inte riktigt på sin förmåga att komma upp för stegen från vattnet till båten. Det blir säkert bättre framöver. Jag blir alltid lika fascinerad av tystnaden att simma bland nästan helt orädda fiskar – men förmodligen vet de att jag föredrar piggvar, torsk, salt sill och surströmming. De är en bristvara i dessa vatten. Trist är emellertid att artrikedomen minskar och att korallerna alltmer mister sin färg. Det beror inte bara på att svenskar och västerlänningar har ökat sin närvaro utan minst lika mycket på det alltmer ökande inslaget av japaner och kineser; lätt igenkännliga på att de alltid i vattnet har flytväst och ständigt tar selfish – en ny fisksort?

I morse kunde jag återigen ta min morgonpromenad längs stranden. De senaste dagarna har det annars varit pålandsvind och extremt högvatten. Jag har därför behövt ta mig tillbaka till landsvägen. Avgasrening tycks i huvudsak vara ett okänt fenomen här i krokarna. Därför blir det kanske mer hälsosam motion än det är hälsosamt?

Jag har förmodligen skrivit om funderingen tidigare – men för mer än ett halvt sekel sedan när Akki och jag var i USA i fyra månader utväxlade jag fyra brev med mina föräldrar. Jag skrev så fort jag kommit fram. De svarade säkerligen omedelbart på mitt brev osv. Det tog tid med postgången även om vi kostade på oss flygpost. Idag kan vi inte bara följa Vincents tillväxt nästan dagligen, vi kan läsa Sydsvenskan och DN till frukost en timme efter de gått i tryck, vi kan till och med se vissa tv-program i svtplay innan de sänds enligt tablå. Jag är inte säker på att det senare är ett framsteg?

Till slut fick meteorologerna rätt. Satsar man på svart runda efter runda vid roulettbordet blir det till slut svart. Vädergubbar – eller möjligen meteorologiska algoritmer – som dag efter dag förutspår regn får också till slut lite rätt. Härommorgonen vaknade vi faktiskt till ett paddrande på taket. Det blev till att hastigt ta sig ur sömnen och sängen för att plocka in handdukar och badkläder som hängde till tork – och inte minst sandaler som står utan för altanen. Ösregnet varade i en halvtimme.

Efter regn kommer solsken och ny avfärd till stranden. Vi tycks inte tröttna på det även om vi de senaste dagarna tillbringat alltmer tid under parasoller. De enda lakan vi behöver tvätta är underlakan. Påslakanet ligger fortfarande lika oanvänt som när vi kom.

Idag har vi besökt ”vår” skräddare. Inte oväntat blev han glad över vårt besök. Akki hade med sig en kavaj som förlaga till det kashmirtyg som inköpt för några år sedan i Kina. Dessutom ytterligare ett projekt för en ulljacka. Själv letar jag eter en fräck färg på en mocka/skinnkavaj. Vi var inte riktigt nöjda med de färger och kvaliteter han kunde erbjuda. Vi se om en vecka, när Akki har sin första provning, om han har bättre alternativ med sig.

På fredag är det dags för vår första snorkelsafari. Den blir väl inte lika spektakulär som Fredriks dyk igår när han på video lär ha filmat en ätande sköldpadda. Vi är mer ytliga medan Fredrik går på djupet – åtminstone vad det gäller vatten.

Dagarna rinner iväg som varm sand mellan fingrarna. De senaste dagarna har det varit ganska hög luftfuktighet vilket innebär att skillnaden mellan att vara på stranden och i vattnet är marginell. Det är blötare i vattnet Meteorologerna har nu i flera dagar prognostiserat regn – men solen fortsätter att skina även om det blivit lite mer moln på himlen. Regnet har de senaste dagarna skjutits en dag framåt. Någon gång ska väl ändå meteorologerna få rätt? Vi beklagar oss inte.

Vi har tankat sarengen för att köra till nygamla stränder och strandrestauranger. En sallad till lunch och gärna något kryddigt till kvällen. Ibland när vi handlat färska gröna kryddor på vår närbelägna marknad tar Akki ut några kycklingfiléer ur frysen och ställer sig vid spisen för att tillaga en thailändsk rätt. Det blir minst lika gott som på ”krogen”.

Jag har nu ”korsläst” Jan Guillous ”1968” och Werups ”Swiss made”. Båda beskriver vilsenheten och ångesten hos vänsterradikala med borgerlig uppfostran som exakt vet i vilken ordning glas och bestick ska stå och användas. Werups bok som är skriven i direkt anslutning till upplevelserna drabbar mig mer. ”1968” har 50 års distans och får därför ett mer distanserad och kyligt förhållningsätt. Dessutom är igenkänningsgraden av 1960-talets Malmö avgjort närmare än motsvarande tid i Stockholm och tyska Aachen.

Eftersom jag drabbas av i-landsproblemet med svårighet att läsa e-böcker i solsken håller jag på stranden på med e-ljudböcker. Det tar en djävla tid att lyssna till en. Minst dubbel så lång tid som att läsa den. Jag får se vad jag hittar på engelska – det läser jag mycket långsammare.

Kvällarna och nätterna är som sammet. Lite svalka får vi när vi susar fram i 40 knyck i vår sareng i shorts och kortärmad silkesskjorta. Den obligatoriska störtkrukan medför dock att vi blir ordentligt svettiga om huvudet.

Vi trivs!

P.S. Artrosen är inte längre lika smärtsam och de thailändska myggen gillar inte apotekets myggspray “Myggan”. Det är vi också tacksamma för.

Vi har nu lagt jetlagen bakom oss. Häromdagen hittade vi äntligen en ny frisör till mig som för ca 20 spänn tog sig an min kalufs. Det var välbehövligt. Akki var nöjd med klippningen och då är jag också nöjd även om jag menade att frisören gott kunde klippt lite till. Det får snart bli ett nytt besök. Vi har idag gjort en utfärd till det kvinnliga korgbindarkollektivet som Akki stöttat med en del inköp. Vi har också lämnat in den första omgången tvätt.

När vi återvände från kvinnokollektivet körde vi förbi ett gym – in the middle of nowhere. Med tanke på att det är 32-33 grader i skuggan – och gymmet tycks sakna inte bara AC utan även skugga – är det kanske inte så förvånande att det var minst sagt glest besökt. Vi avstod också från att prova tortyrredskapen.

Meteorologerna har de senaste dagarna förutspått regn. Det har vi ännu inte sett något av. Enligt väderprognoserna ska det också bli regn de kommande dagarna. Vi får se hur det blir med den saken? Vi fortsätter vårt loja liv vid stränderna och börjar få lite färg på våra tidigare så bleka kroppar. Vi hinner också läsa en hel del Akki i första hand ny litteratur och jag gamla svenska klassiker; just nu Harry Matrinsson ”Vägen till Klockrike” och ”Kap Farväl”.

Vi äter sunt ofta en ananas- och papayasallad eller wokade grönsaker till lunch och någon thailändsk räk- eller curryrätt på kvällen. Snart är hålen i livremmen slut? Dags att skaffa byxhängslen?

Släkten och vännerna är utspridda i köld och värme och i olika tidszoner. Ola är i Toronto där det häromdagen var minus 23 så det är väl bara att arbeta som gäller? Vännerna Smideberg är i Jämtland. Där är det inte mycket varmare utomhus och där har det dessutom snöa och blåst riktigt rejält om vi förstått rapporterna rätt – men snöskottning lär stärka fysiken och hålla kroppen i trim? Fredrik är på ”upplevelseresa” i Sydostasien – dagens motsvarighet till 1600- och 1700-talets ”bildningsresor” för dåtidens ungdomar som fick möjlighet. Just nu befinner han sig med sina kompisar i Bangkok. Vännerna Larsson i Ohio har flytt samma köldknäpp om Ola drabbats av och begynner en kryssning från Santiago de Chile och söderut. Hoppas de får besöka någon vingård med carmenievinin. Vincent, Jens och Shasha har varit i Linköping och besiktigat sin nya lägenhet och fick köra hem till Sumpan i full snöstorm. Johanna och Carina håller ställningarna på Nybogatan. Akki och jag hååler ställningarna i mer än 30 graders värme. Det är inte bara temperaturskillnader på 50 grader. Tidsskillnaderna är också betydande. När det är kväll här – som nu – är det mitt på dagen i Stockhom, morgon i Toronto och Santiago. ”Times are chaning”.

I förmiddags handlade Akki orkidéer som vi har att njuta av på vår altan. Igår gjorde vi storköp i livsmedelshallen och en hel del fönstershopping på en lokal utomhusmarknad. Eftersom vi inte har något bra recept på att tillaga grodor avstod vi från att handla denna delikatess.

Däremot är den fisk vi inhandlade igår idag tillagad till stor belåtenhet. Nattmörkret har kommit för en dryg timme sedan. Fortfarande känns golvplattorna på altanen som om någon glömt stänga av golvvärmen. Vi trivs.

I torsdags – för en knappvecka sedan – lämnade vi ett gråmulet Höllviken vid lunchtid. Det blev en lång väntan på Kastrup eftersom planet var försenat två timmar. En nyhet var vi med om. Vi hade begärt “Särskild assistans” med transport till gaten. Det är långa sträckor att gå särskilt nu när de bygger om och stora delar av Kastrup är en byggarbetsplats. Det blev en kort promenad till in-incheckningen men sedan var det före i kön vid pass- säkerhetskontrollerna. Vi blev sedan parkerade i en särskild lounge nära tax-free. Vi kunde således i lugn och ro göra våra inköp. Akki slapp igenom säkerhetskontrollen trots att det pep rejält. Efter det att kontrollanterna se den nya höftledskulan slank hon igenom.

Trots att vi hade tur – planet var nästintill fullbokat – fick vi tre säten att dela på. Nu hjälpte det inte särskilt mycket för nattsömnen.

Vi fick lämna planet sist och där stod en ny rullstol med förare beredd. I passkontrollen fanns en särskild kö för havande, 70plussare och rullstolar. Den kön var avgjort kortare och snabbare – även om det tog en del tid. Den thailändska immigrationsbyråkratin har många papper och stämplar att hantera – och de gör det med stor kärlek, omsorg och noggrannhet. Tullkontrollanterna var inte lika på hugget. Det var kanske bra det eftersom Akki har osedvanligt mycket – delvis narkotikaklassat – smärtstillande med sig.

När jag väl hittat hittat vår förbeställda taxichaufför bland de hundratals uppradade lämnade Akki rullstolen och en två och halvtimmes taxifärd vidtog. Vi gjorde ett stopp för att inhandla lite mat och dryck till de närmast kommande dagarna. Mer än ett dygn efter avfärd från Höllviken kunde vi utmattade checka in i vår lägenhet, packa upp badbyxorna och ta ett första dopp i poolen.

En kort promenad till “kvarterskrogen” där jag fick min vällagade bläckfisk och Akki sin currykyckling var det dags att återvända till lägenheten och sängen. Strax efter klockan åtta sov vi som stockar. Jag till vid sjutiden i morse och Akki till klockan ELVA! Då tyckte hon att det var dags att få frukost. Sedan leta vi efter Akkis padda i en timme. Hon hade INTE glömt den på flyget den här gången. Den återfanns.

Solen skiner och det är lite drygt 30 grader varmt; ett par grader svalare i vattnet. Det är inte bara solen som bränner utan även den goda och ibland kryddstarka maten. På kvällarna är Akki mycket omsvärmad och fortfarande mycket attraktiv – för myggen! Strax innan skymning smörjer och sprayar Akki in sig med motmedel så att myggen och vi andra kan dofta henne på långt håll. Om det inte finns ormar i paradiset så finns det mygg.