Dagarna rinner iväg som varm sand mellan fingrarna. De senaste dagarna har det varit ganska hög luftfuktighet vilket innebär att skillnaden mellan att vara på stranden och i vattnet är marginell. Det är blötare i vattnet Meteorologerna har nu i flera dagar prognostiserat regn – men solen fortsätter att skina även om det blivit lite mer moln på himlen. Regnet har de senaste dagarna skjutits en dag framåt. Någon gång ska väl ändå meteorologerna få rätt? Vi beklagar oss inte.
Vi har tankat sarengen för att köra till nygamla stränder och strandrestauranger. En sallad till lunch och gärna något kryddigt till kvällen. Ibland när vi handlat färska gröna kryddor på vår närbelägna marknad tar Akki ut några kycklingfiléer ur frysen och ställer sig vid spisen för att tillaga en thailändsk rätt. Det blir minst lika gott som på ”krogen”.
Jag har nu ”korsläst” Jan Guillous ”1968” och Werups ”Swiss made”. Båda beskriver vilsenheten och ångesten hos vänsterradikala med borgerlig uppfostran som exakt vet i vilken ordning glas och bestick ska stå och användas. Werups bok som är skriven i direkt anslutning till upplevelserna drabbar mig mer. ”1968” har 50 års distans och får därför ett mer distanserad och kyligt förhållningsätt. Dessutom är igenkänningsgraden av 1960-talets Malmö avgjort närmare än motsvarande tid i Stockholm och tyska Aachen.
Eftersom jag drabbas av i-landsproblemet med svårighet att läsa e-böcker i solsken håller jag på stranden på med e-ljudböcker. Det tar en djävla tid att lyssna till en. Minst dubbel så lång tid som att läsa den. Jag får se vad jag hittar på engelska – det läser jag mycket långsammare.
Kvällarna och nätterna är som sammet. Lite svalka får vi när vi susar fram i 40 knyck i vår sareng i shorts och kortärmad silkesskjorta. Den obligatoriska störtkrukan medför dock att vi blir ordentligt svettiga om huvudet.
Vi trivs!
P.S. Artrosen är inte längre lika smärtsam och de thailändska myggen gillar inte apotekets myggspray “Myggan”. Det är vi också tacksamma för.
