I torsdags – för en knappvecka sedan – lämnade vi ett gråmulet Höllviken vid lunchtid. Det blev en lång väntan på Kastrup eftersom planet var försenat två timmar. En nyhet var vi med om. Vi hade begärt “Särskild assistans” med transport till gaten. Det är långa sträckor att gå särskilt nu när de bygger om och stora delar av Kastrup är en byggarbetsplats. Det blev en kort promenad till in-incheckningen men sedan var det före i kön vid pass- säkerhetskontrollerna. Vi blev sedan parkerade i en särskild lounge nära tax-free. Vi kunde således i lugn och ro göra våra inköp. Akki slapp igenom säkerhetskontrollen trots att det pep rejält. Efter det att kontrollanterna se den nya höftledskulan slank hon igenom.
Trots att vi hade tur – planet var nästintill fullbokat – fick vi tre säten att dela på. Nu hjälpte det inte särskilt mycket för nattsömnen.
Vi fick lämna planet sist och där stod en ny rullstol med förare beredd. I passkontrollen fanns en särskild kö för havande, 70plussare och rullstolar. Den kön var avgjort kortare och snabbare – även om det tog en del tid. Den thailändska immigrationsbyråkratin har många papper och stämplar att hantera – och de gör det med stor kärlek, omsorg och noggrannhet. Tullkontrollanterna var inte lika på hugget. Det var kanske bra det eftersom Akki har osedvanligt mycket – delvis narkotikaklassat – smärtstillande med sig.
När jag väl hittat hittat vår förbeställda taxichaufför bland de hundratals uppradade lämnade Akki rullstolen och en två och halvtimmes taxifärd vidtog. Vi gjorde ett stopp för att inhandla lite mat och dryck till de närmast kommande dagarna. Mer än ett dygn efter avfärd från Höllviken kunde vi utmattade checka in i vår lägenhet, packa upp badbyxorna och ta ett första dopp i poolen.
En kort promenad till “kvarterskrogen” där jag fick min vällagade bläckfisk och Akki sin currykyckling var det dags att återvända till lägenheten och sängen. Strax efter klockan åtta sov vi som stockar. Jag till vid sjutiden i morse och Akki till klockan ELVA! Då tyckte hon att det var dags att få frukost. Sedan leta vi efter Akkis padda i en timme. Hon hade INTE glömt den på flyget den här gången. Den återfanns.
Solen skiner och det är lite drygt 30 grader varmt; ett par grader svalare i vattnet. Det är inte bara solen som bränner utan även den goda och ibland kryddstarka maten. På kvällarna är Akki mycket omsvärmad och fortfarande mycket attraktiv – för myggen! Strax innan skymning smörjer och sprayar Akki in sig med motmedel så att myggen och vi andra kan dofta henne på långt håll. Om det inte finns ormar i paradiset så finns det mygg.