The thoughts of Eklundh

Äntligen har jag fått – nåja de var inte gratis – mina nya glasögon. De senaste veckorna har jag sett tillräckligt bra för att kunna köra bil och på långt håll utan glasögon. Ett litet brytningsfel har inte varit något avgörande problem. Ett stort problem blev det däremot att jag blev än mer ”översynt” dvs inte kunde läsa böcker, tidning eller se på nära håll utan läsglasögon. Det var ett elände – av och på med glasögon som jag inte alltid visste var jag hade. Nu är det som vanligt igen; på med glasögon på morgonen när jag stiger upp och av med dem på kvällen när jag släcker ljuset. Glasögonen är där de alltid har varit – på näsan. En ytterligare fördel är nu att jag utan risk kan ta av dem när jag cyklar i regn och fortfarande ha koll på trafiken.

I söndags var det fullt ös på Palladium när Harry Arnoldsällskapet firade 25års jubileum. Om det inte varit för medlemmarna i Roger Berg Big Band och de övriga artisterna hade det varit nästan bara pensionärer i lokalen. Något bättre var det – men inte mycket – i måndags när Monday Night Big Band äntligen återupptog sina måndagsaktiviteter på Malmö Live och Kanalscenen. Visst saknar jag Mattssons ölhalls intimitet och som varit väl inspelat och tillhållet under många år. Men vi satt utomordentligt komfortabelt och rymden i lokalen gjorde att musiken blev mindre ”kompakt” och fler nyanser kom fram. Det lovar gott för framtiden – även om det känts mer lovande om jag inte tillhört den yngre kvartilen i publiken.

Vi börjar bli gamla. Det har varit många jubileum. I söndags var det dags att fira att en gammal favorit fyllde 100 år – Svend Asmussen. Han firade sin 100 årsdag i Florida- vi nöja oss med att ta oss till ”konserthuset” i Vellinge för att fira tillsammans med Ulrik Neumans barn Ulla och Mikael och ung lovande jazzviolinist – Anders Frostin. Nostalgin stod som spön i backen och det svängde rejält. Ingrid och Anders hängde också med och vi hälsade på Kjell Tånnander som mindes oss väl – förmodligen mest för allt krattande i längdhoppsgropar och Jens insatser. Inte visste jag att den gamle olympiern från Helsingfors 1952 också var en swingfantast.

I onsdags var det examensspelning för några av Musikhögskolans jazzstudenter på Palladium. Det var inte bara gratis – det var dessutom många gamla jazzstandards som det svängde lagom om. Experimentella nymodigheter lyste dessbättre med sin frånvaro. Det finns hopp om ungdomen.

I torsdags gjorde Akki och jag vårt första pass på ”grymmet”. Vi var ensamma i lokalen när vi började vid halvtiotiden. Det var nog bra eftersom det rejält med tid att läsa instruktionerna för pinoredskapen. När vi en och en halv timme senare lämnade lokalen började det bli kö till aktiviteterna. Nu när vi är inlästa på instruktionerna blir det förmodligen mer träning och mindre vila på tisdag? På fredagen hade jag nästan ingen känning av träningsvärk men i morse vaknade jag med träningsvärk i magmusklerna! Jag måste ta det nätt med sit-ups.

Våren har drabbats av bakslag – för många sit-ups? Det är isigt i snålblåsten och det är därför bättra att sitta framför en varm skön sprakande brasan med en god bok t.ex. Ghoethes Valfrändskap från 1809. MFF klarade sig dessutom utmärkt utan min närvaro när de idag vann säkert över Sundsvall. Så även om inte våren återvänder till nästa helg så blir det att ta på sig vinterstället, ta sig till Gamla IP i Malmö och förhoppningsvis kunna värmas av bra spel. Men innan dess två träningspass för Akki och mig. Jag får väl ta det lugnt så jag inte får stressfrakturer eller blir övertränad?

Det har varit en hel del festande den senaste tiden och fastan lär stå för dörren? Det hela började för ett par veckor sedan med överraskningsfesten med gås för guldbröllopsparet Jan och Bibi. De blev verkligen överraskade och lite tagna. Vi hade gott stöd och stor hjälp av Ingrid och Anders som stod för flaskor med champagne och utmärkt fylligt vin och en god madeira till Ingrids dessert. Så det var verkligen lyckat.

Ett par dagar senare var det dags att bege sig till Palladium för att fira att Jan Lundgren snart fyller 50 år. Vi har med stor begeistring lyssnat på honom åtminstone de senaste 25 åren. Det började på Musikhögskolan i Malmö när han var student där på jazzlinjen och början på Monday Night Big Band. Sedan dess har han bara blivit bättre. Konsertdatum var fastställd sedan lång tid tillbaka men tillsammans med Bengt-Arne Wallin och Bohusläns Big Band. Men eftersom Wallin dog för några månader sedan gjordes programmet om till ett födelsedagsfirande av Jan L. Första halvan var en hyllning till Wallin och hans fantastiska arrangemang av i första hand svenska folkvisor. Speciellt originellt, roligt och njutbart var den annars triviala Gärdebylåten.

Efter paus var det dags för födelsedagskalaset och “presenter”. Den första presenten var att det var dags för MNBB att äntra scenen, vilket lyckats hållas hemligt för jubilaren. Sedan kom Nisse Landgren med sin röda trombon och sedan en rad utmärkta kvinnliga vokalister. De flesta hade lurat Jan L att de var bokade på annat håll den kvällen och inte kunde vara i Malmö på ”efterfesten”. Det blev fullt av överraskningar för den blivande 50-åringen. Han var också mycket tagen – men hoppade givetvis helt oförberedd in och gjorde självklart bra insatser i gamla klassiker med MNBB. Konserten varade i 3½ timme! Akki och jag var helt utmattade när konserten var över.

Dessutom fick vi ytterligare en glad överraskning – MNBB ska göra tre spelningar på Malmö Live under våren. Det blir väl inte lika intimt och avspänt som på Mattssons men säkert akustiskt bättre.

Några dagar senare bar det av till Stockholm för att något försenat fira Jens födelsedag, besöka Antikmässan och hälsa på hos Ulf och Marie. På Antikmässan klarade vi oss undan med att inhandla ett drygt dussin lagom stora silverskedar för att äta fromage, parfait, mousse och – frukostyoghurt! Jag gjorde ett besök på Fotografiska som har en utmärkt utställning av delar av The Walther Collection. Mycket sevärd. Akki träffade sin kusin på Tesalongen på Svenskt Tenn.

Tillsammans med Ulf och Marie hade vi en trevlig kväll. De bjöd på en utsökt renytterfilé. Lördagen och söndagen tillsammans med Jens och Shasha. Vi såg den nya Zlatanfilmen på Råsunda filmstad – mitt i AIK-land – och åt rejäl brunch på Fåfängan dagen efter. Det var en solig söndag med en fantastik utsikt över Stockholm.

Vi har nu lyckligen återvänt till Höllviken där vi möttes av våren. Vintergäcken är snart överblommade, snödropparna står i blom, de första blå och gula krokusen har slagit ut, påskliljorna står i knopp och tulpanerna visar sina första blad. Det finns hopp om att livet återvänder. Tyvärr innebär det också att maskrosorna vaknar till liv. Jag har redan hunnit med att dra upp en fyra, fem stycken. De satt inte fast.

Under visst motstånd går livet vidare. Efter den senaste lyckade ögonoperationen har jag fått ändra sedan urminnes tider fått ändra några rutiner.

Den mest genomgripande och revolutionerande är att jag inte längre kan läsa morgontidningen i sängen tillsammans med min frukost. Visserligen ser jag mycket bättre på långt håll men att läsa på annat än rubriker och ingresser går inte – ännu. Det blir till att stiga upp ur den sköna sängvärmen, sätta sig i fåtöljen, slå på laptopen och läsa tidningen med stor stil.

Morgonpromenaden går utmärkt utan glasögon. Förmiddagens solsken gjorde livet ljusare. När jag skulle laga dagens ärtsoppa fick Akki läsa receptet på paketet och skriva det med ”grova” ord på en lapp.(Det blev en mycket god ärtsoppa!)

Dagens strykning gick också utmärkt och en del andra småsysslor – liksom power-napen. Den påföljande belöningen att läsa en bok får anstå ytterligare några dagar. Å andra sidan har jag fått tillfälle att använda öronen mer. De har använts till att lyssna igenom klassiska Lester Young-inspelningar från 30-, 40- och 50-talet. Ibland får jag som bonus Billie Holliday. Egentligen ska man inte läsa och lyssna på musik samtidigt; antingen hör man inte musiken eller så läser man inte.

Dessutom blir det tidigt i säng eftersom bokläsning ännu är för svårt och tv-programmen verkligen inte blivit bättre bara för att de syns bättre.

Detta har jag lätt kunnat skriva och läsa i 16 punkter – även om det inte syns när det publiceras.

Jag kom att tänka på den gamla historien om gumman som kom till högmässan. När klockaren gav henne en psalmbok lämnade hon tillbaka den med orden: ”Jag behöver den med grova ord!” Hon såg nämligen inte så bra på nära håll. Lite så känner jag mig just nu – inte för att jag behöver en psalmbok – när jag sitter framför datorskärmen. Texten jag skriver är med 22 punkter! Operatonen och bytet av ögonlins gick annars lika smärtfritt som för en tid sedan med höger öga. På lngt håll ser jag bra och det kommer att bli bättre, På nära håll kommer jag att ha problem ännu några veckor.

Dessutom fyller Jens många år idag. Det tar alltid Akki lika hårt; om han fyller många år hur många fyller då inte vi när det är så dags. Jens firar det med en omfattande hälsoundersökning för att kunna träna och leva bättre. Ikväll firar Akki och jag det med ett gott vin. Våra träningsmål är mer begränsade.

Nu vet jag varken ut eller in. Ska jag ha glasögonen på eller av? Nu ser jag nästan lika bra med höger öga utan glas som med vänster öga med glas. Det kallar jag synbar förändring. Men vart leder det med min identitet som är intimt förknippad med mina glasögon? Jag har haft “glojärn” sedan jag var 10-11 år gammal. Visserligen var det lite skämmigt de första månaderna. Men med mörka glas när jag var så där en 15-16 år gammal var jag nog ganska cool i början på 1960-talet och kunde inbilla mig själv att jag var intelektell? Jag är ganska lättlurad.

Nåja – om det nu blir så att jag inte behöver glasögon för att se bättre får jag väl skaffa glasögon med hörapparat för syns skull?

Sedan ett par dagar är julen slut – julmaten för längesedan och julgranen i söndags. Nu återstår bara att dammsuga barr till midsommar.Snön faller, smälter och faller igen och brasan brinner flera kvällar i veckan.

Så var det idag äntligen dags för kniven i ögat – men bara en laserkniv. Lite ögondroppar i höger öga med tio minuter emellan.Sedan in i operationsstolen, sprittvättning och bedömningsvätska i ögat. Sedan kom kirurgen och vi småpratade lite innan lokalbedövning verkade och jag fick en stor “handduk” över ansiktet. Sedan satte han igång. Jag hörde ett lätt surrande ljud när laserkniven satte igång. Jag kände och märkte inget när ögonlinsen plockades ut. Det kändes lite lätt obehagligt när den nya syntetiska linsen sattes in och plötsligt såg jag operationslampan igen. Jag upplevde att jag såg hela tiden – men förmodligen då med vänster öga.Och så var det klart – efter ca tio minuter. Till min besvikelse fick jag ingen lapp för ögat så att jag kunde se ut som John Silver i Skattkammarön.

Sen var det bara att ta bussen hem till en väntande lunch – sill och snaps.

Jag har en mycket lätt molande känsla i ögat nu några timmar efter linsbytet och en lätt känsla av lite grus i ögat. Det mest förvånande är att snön är helt vit när jag tittar med höger öga men lite lätt grådaskig när jag tittar med vänster. Dock ser jag fortfarande lite suddigt med höger.Det tar ett par dagar innan jag ska se klart och tydligt igen.

Några minusgrader, fuktig luft och hård blåst. Det är ingen god början på ett nytt år. En ny laptop som är konstruerad för spelgalna och konsumtionssugna användare – och inte kan känna av eller notera en så enkel sak som en gammal sur och gnällig gubbe som inte är ett spår intresserad. Året kunde börjat bättre?

Vi ska dock inte bara klaga. Det gamla året avslutades med bubbel – liksom det nya året började! Bastu har vi badat, brasan värmer gott, det har varit påfallande bra program på tvn t.ex. Gentlemen och gangsters, På spåret och ikväll filmen om Monica Z. Dessutom har Akki idag lyckats mycket väl med marinerad bläckfisk. Nu väntar vi bara på att det ska ljusna lite tidigare på morgonen.