Shopping tar tid. Akki behövde skor och väska. Jag behövde en duffel som jag saknat i många år. Vi hamnade på ett jättevaruhus. För varje köp man gjorde fick man 10% av beloppet att handla nya grejor för. Det började med en duffel till mig, sedan skor till Akki, en väska till Akki och för att det sedan skulle gå jämt ut – ett par sockor. Ett fiffigt system för att behålla kunderna och deras euro i butiken. Men det var krävande – så det blev inget konstmuseum på onsdagen.
Istället väntade en ny överraskning när vi kom till vår lägenhet – överlastade med kassar och vin till den inhandlade kvällsmaten. En tillintetgjord värden med två poliser mötte oss. Det hade varit inbrott i lägenheten. Tjuven/tjuvarna hade ”bara” varit ute efter datorer, kameror och liknande och kontanter. Min laptop och (mycket svenska) läsplatta var borta liksom 400 dkr från Akkis plånbok. Ett antal svenska hundralappar i samma plånbok men ett annat fack var orörda. Är den svenska kronan så okänd eller lite värd? Eller var tjuven bara ouppmärksam. Akkis padda låg kvar slängd på sängen trots att den är mer användbar än min. Den var å andra sidan ordentligt märkt med namn.
Men det var egentligen mer synd om värden som blivit av med en avgjort mycket mer dyrbar dator än min där han hade många oumbärliga dokument på sin hårddisk, en dyrbar kamera etc. Han var konstnär och bildlärare. Han skulle ha en utställning i med vernissage på fredagen och hade massor med förberedelser att göra. I stället fick vi tillbringa ytterligare tre timmar på polisstationen för att göra anmälan. Väntsalar på polisstationer är nog inte särskilt inspirerande någonstans i världen. Madrids utgör inget undantag. Jag förstår att det inte är upptaget i turistböckerna över sevärdheter. Jag undrar i mitt stilla sinne hur vårt försäkringsbolag kommer att hantera ytterligare ett ärende från familjen Eklundh?
På torsdagen blev det så äntligen dags för Regina Sofia, Picasso, Dali, Magritte osv . Det hade vi gjort oss förtjänta av. Guernica är imponerande. Det var andra gången vi såg den. Första gången var i New York 1966 i FN-skrapan. (Där hänger nu en kopia!) En tidig (mycket atypisk) Dali med en flicka som blickar ut genom ett fönster och några tidiga Picasso var andra höjdpunkter – tillsammans med en sanslös slapstickfilm av de tidiga surrealisterna.
Kvällen avslutades stilenligt med ostron, tapas och vin.
Fredagen var det dags för hemresa från en tillintetgjord värd. En rejäl stilton till julbordet blev det dock plats till utan någon risk för övervikt. Planet blev en timme försenat till Köpenhamn. Passkontrollen i Hyllie försenade tåget i ytterligare tjugo minuter. (Greater Copenhagen innebär tydligen att man inom samma stad behöver visa pass om man tar sig över en bro. Tänk om detta skulle införas i Stockholm Capital of Scandinavia?) Passkontrollen var dock inte värre än att en halmstadbo slapp in i Sverige utan pass. Han hade blivit bestulen i Barcelona.) Under överfarten undrade han hur situationen i Malmö hade förändrats med alla flyktingar. Som vanligt framhöll jag att nu fanns det ungdomar i Malmö som reste sig för mig för att erbjuda sittplats på bussen och tillade att brottsligheten uppenbarligen var högre i Madrid/Spanien än i Malmö. Han missade dessutom sin förbindelse till Halmstad.
Två kvällar på raken har vi nu firat Frank Sinatras 100-årsdag och idag en dag för tidig Carinas födelsedag.
Nu gäller det att vara frisk, att ha hälsan och överleva julen.