I dag skulle Akki och jag varit på 50-årskals. Jan och Bibis svärson blir ”gubbe”. Hur gamla är vi själva när våra jämnåriga vänners barn fyller 50? Vi är uppenbarligen så gamla att bäst före datum är passerad. Vi är nu mycket tacksamma för att miljöorganisationer gjort oss uppmärksamma på att de flesta varor är helt användbara länge efter att datum är passerat. Det gäller bara att lukta och försiktigt smaka på den.
Det är vad sjukvården i Region Skåne – Lund, Malmö, Trelleborg – och Ohio just nu är fullt upptagna med. Vi duschar, borstar våra tänder och sätter kanske på lite luktegott och väntar på provsvar. Det är som att gå och vänta på resultat av prov i skolan. Blir jag godkänd? Vi får lita på omdömesgilla och positivt inställda examinatorer från läkarvetenskapen. Kanske kan vi trigga deras nyfikenhet med våra ovanliga symptom och överlevnadsinstinkt?
Men det är en allt osäkrare värld vi lever i. I nästa månad ska ”världen” försöka komma överens om åtgärder för att begränsa temperaturhöjningen på jorden. Ledarna ska mötas i Paris. Ett Paris som idag drabbats av ytterligare en mycket tung sorg och ett bakslag för vårt öppna samhälle – över 120 döda i samordnade terrorattacker. Gränser stängs – även mellan Sverige och Danmark men någon dag tidigare och av andra skäl. Det gör mig sorgsen. Vi måste klara av att ta emot människor som flyr från krig, våld och misär; vi måste klara av mer än en fråga åt gången. Vi måste klara av att bekämpa dramatiska klimatförändringar, terrorvåld samtidigt som vi bevarar ett öppet och mottagande samhälle. Vi väntar på provsvar!
Det känns lite futtigt – men måtte vi vinna dagens play-off mot Danmark inte bara för att komma till EM i fotboll utan också för att visa att invandrare och invandrares barn gör en viktig skillnad.
Låt oss hoppas att allt och alla är på bättringsvägen.
