The thoughts of Eklundh

Förr i tiden – på 1950- och 60-talen – var jag och Akki på många trevliga kalas på Stora Bernstorp. Det var då en lång promenad från Malmös sista utpost från gränsen mellan Malmö och Burlöv. Hållplatsen hette Valdmarsro. Det var en lika lång promenad tillbaka till Valdmarsro efter trevliga tillställningar hemma hos Ingrid på Stora Bernstorp. Det var förmodligen inte de stärkande promenaderna i friska luften som medförde huvudvärk dagen efter?

Nuförtiden – de senaste dagarna – har Jens, Shasha, Ola och Carina tillsammans med Akki och mig hjälpt Ingrid och hennes syskon att tömma en epok. Det Bernstorp som en gång i tiden låg på vischan – omgivet av lador med spädgris – långt från Malmö och den växande konsumismen. Samma Bernstorp ligger nu omgivet av ännu större jättelika lador för konsumtion – Citygross, Hornbach, Coop osv. Ingrid har gjort en omfattande förberedelse av tömningen – och många av de specialfabricerade möblemangen på bottenvåningen övergår till köparen. Men det har ändå varit mycket bärande. Några rejäla work-out-pass som resulterar i ryggvärk dagen efter.

Den vackra sommarmajveckan började bra med sedvanlig samling av gamla kompisar 1:a maj. Denna gång var samlingen förlagd till Växjö i Jan och Evas nya överlägsna hem. Trots sitt läge i staden Växjö och nära det nya Campus i anslutning till Linnéuniversitetet hade lägenheten en fantastisk utsikt över sjön och ”Italienska palatset” – det gamla sinnessjukhuset. Ett av rummen var inte olikt groggverandan på Nykulla med sin utsikt över Tolgsjön. Också här ljus från tre håll och en sjö att blicka ut över. Whiskybiblioteket med sin mycket kunnige överbibliotekarie, beskådandet av ”Den svenska Tanten” och Bertil Valliens altare i domkyrkan var andra höjdpunkter. (I sällskapets 53-åriga historia var det första gången vi gemensamt besökte en kyrka ”dagen efter”.) Dessutom hade MFF slagit Häcken med 3-0 vilket lovade gott för den kommande cupfinalen några dagar senare.

Jens och Shasha kom till Höllviken. Jens kom tidigare än Shasha och fick uppleva vinsten över Häcken. Shasha kom och fick se MFF tillsammans med Akki, Johanna och mig snöpligt och onödigt förlora ”Cupajävlen” mot Häcken. Det gladde åtminstone Shasha. Men det blev ingen champagne – till sorg för alla. Vi kunde dock njuta av årets första rabarberpaj. Ytterligare en baksmälla blev det några dagar senare när MFF förlorade i Helsingborg.

Måndagskvällen ägnades åt ett allt bättre MNBB på Malmö Live. Trumpetsektionen blir bara bättre och bättre. Det blev den sena bussen hem – återigen. Det gjorde nu inte så mycket eftersom det var en ljummen, ljus och vindstilla försommarnatt. Litteraturjuntan hade en klassikerafton i onsdags – Den gamle och havet med en passande fisksoppa som tilltugg. Vi blev återigen imponerade av Hemingways avskalade isbergsprosa som innehåller så många allegorier. Ju fler gånger man läser den ju mer upptäcker man om boken.

Nu har det årliga algtvättandet av Lilla huset påbörjats. Dessbättre hade Jan och Bibi det goda omdömet att bjuda oss på en god middag och trevlig samvaro i ett sommarvackert Dalby.

Även om allt inte är himmelsblått – så är allt inte nattsvart heller.

Besöket på Cirkus på Djurgården blev en rejäl nostalgitripp och julafton – John Cleese kommenterade gamla höjdpunkter i Monthy Pyton, Fawlty Towers, Life of Brian och mer. Anarkismen, de sjuka och etniska skämten blandades med minnesord över de avlidna medarbetarna. T.o.m. Cleveland, Ohio uppmärksammades? Vad är det för skillnad mellan en condo i Cleveland och gonorré? ……..? Gonorré kan man bli av med!

Dagen efter blev en ny höjdpunkt – för Akki. Trädgårdsmässa. Akki hittade mycket. Jag hittade bara en enligt reklamen oöverträffad fälla för mördarsniglar. Däremot saknade jag ett effektivt medel mot ogräs i gräsmattan. Men det finns väl en särskild mässa för gräsmattor? En skilsmässa? En mässa som gör skillnad mellan gräs och ogräs?

I förmiddags, när jag tog min promenad, var det nästan julafton igen. Visserligen vräkte inte snön ner men det snöade i åtminstone tio minuter. Nu får vi bara hoppas att det blir julafton i Malmö också eftersom Djurgården är på besök. Det blir till att följa på tv:n här i Sundbyberg tillsammans med åtminstone Jens. Akki ska träffa sin kusin på VeteKatten.

Maskrosjakt, gräsklippning och nedgrävning av elkablar. Vem behöver gå på gym? Jag får träning, frisk luft och träningsvärk ändå. Dessutom spar jag pengar – men berövar någon annan arbete och inkomst.

Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.
(K Boye)

Och inte ger jag en spänn till någon tiggare heller. Jag vill inte förnedra vare sig någon annan eller mig själv. Det är illa nog att jag behöver visa pass – inte bara en gång utan två gånger – när jag tar tåget från Kastrup till Malmö. Den mer än halvsekel gamla passfriheten mellan de nordiska länderna ”is a dead parrot”! Verkligheten börjar dessvärre likna mitt anarkistiska Monty Pyton Show. Det ser jag framemot. Men innan dess Monday Night Big Band på Malmö Live. Malmö LIVE? Malmö laijv? Vad är det för fel med Nya Konserthuset?

Dagarna går fort här i Cannes. Vi har firat och gjort utflykter. Första dagen sov vi länge. Den 1:e april besökte vi konstnärsgettot Mougins. Det blev onödigt strapatsrikt eftersom vi precis missade bussen som går en gång i timmen. Istället gick vi i uppförsbacke hela vägen i en timme. Det gjorde nytta för aptiten. Men njöt även av konst. vi hittade några spännande tavlor – men avstod från köp. Vi tog buss hela vägen hem! Det blev rikligt med strapatser men var mödan värt.

Det är lätt att anpassa sig till det mondäna livet här I Cannes. När vi kom för några dagar sedan var platanerna utanför balkongen bara kala grenar och kvistar. Igår syntes de första gröna skotten och idag har nästan alla grenar blad som håller på att växa ut. Det blir skön skugga till sommaren. Vi har hittat en utmärkt vietnamesisk krog i närheten Printempes. Jag åt en utmärkt kycklingsoppa med en mjuk currysmak.

Häromdagen blev det ett besök i Nice som är en väl så trevlig stad som Cannes framför allt med mindre mondäna och exklusiva butiker. Ett vacker ganska smakfullt restaurerat renässanstorg var värt den dryga men billiga bussresan. Inte förrän vi kom hem insåg vi att PSG spelade match mot Nice – i Nice. Den informationen hade vi missat. Vi fick i stället glädja oss åt att MFF återigen slog Norrköping.

Cannesborna avstår – precis som vi – från bad. Det lär var 14 grader i vattnet. Så även om solen har tittat fram och värmde i söndags blev det bara lite solbadande på stranden och god musselsoppa på krogen.

Idag har vi besökt Foundation Maeght och St Paul. Det är visserligen bara 500 m från busshållplatsen till museets entré – men i princip rakt upp för berget. Det är mer än mödan värt. Miro och Braque i all ära – men Giacometti skulpturerna är genialt placerade i den avskalade arkitektoniska miljön. Utsikten är storslagen. 500 meter i nedförsbacke slet på knänan – men där fanns en hygglig krog som räddning. Det behövdes innan en inte alltför slitsam promenad till St Paul. Ett nytt och lite mer exklusivt konstnärsgetto – men intressant konst. Inte minst en belgisk kvinnlig konstnär – van Gothem (möjligen Gotham?). Ett gäng äldre boulespelare höll på när vi kom och när vi lämnade.

I morgon är sista dagen på förlovningsutflykten. Vi hoppas att solen inte då ska lysa med sin frånvaro så att det kan bli en avkopplande dag vid Medelhavet.

Vi hänger med!
Av någon anledning så gör vi faktiskt de?

För ett halvt sekel sedan trodde våBäst-före-datum passerat? Inget skämt!

För ett halvt sekel sedan trodde våra vänner som slog upp sydsvenskan på morgonen att de utsatts för ett aprilskämt. De läste att Akki och jag var förlovade. Det trodde de inte på? Vi lyckades i vårt uppsåt. Alla var inte lika övertygade som Akki och jag att förlovningen skulle hålla. Sedan är det möjligen ett juridiskt eller semantiskt problem om manfortfarande är förlovad när man gifter sig. Ersätts då förlovningen, som är ett löfte om giftermål av giftermålet? Eller är man fortfarande förlovad?

Hur som helst är väl bäst-före-datum på förlovningen passerad? Men inte allt blir bättre med åren. Mycket – allt för mycket – får allt kortare hållbarhetstid och alltför korta bäst-före-datum. Annat som kvalitetsviner, whisky mognar och semiantik skandinavisk design får patina. Patina har vi definitivt fått och vi inbillar oss gärna att vi även mognat. Somliga anser säkert att vi är övermogna. Förhoppningsvis är vi inte skämda.

I maj för femtio år sedan – flög vi också från Kastrup till Nice, tog bussen till Cannes där vi spenderade en halv dag innan det var dags att äntra båten som tog oss till USA. Men det är en annan historia. Den svartvita bilden illustrerar dåtidens fotboja – som inte försvann i Medelhavet. Den andra att livet inte farit alltför hårt fram.

ra vänner som slog upp sydsvenskan på morgonen att de utsatts för ett aprilskämt. De läste att Akki och jag var förlovade. Det trodde de inte på? Vi lyckades i vårt uppsåt. Alla var inte lika övertygade som Akki och jag att förlovningen skulle hålla. Sedan är det möjligen ett juridiskt eller semantiskt problem om manfortfarande är förlovad när man gifter sig. Ersätts då förlovningen, som är ett löfte om giftermål av giftermålet? Eller är man fortfarande förlovad?

Hur som helst är väl bäst-före-datum på förlovningen passerad? Men inte allt blir bättre med åren. Mycket – allt för mycket – får allt kortare hållbarhetstid och alltför korta bäst-före-datum. Annat som kvalitetsviner, whisky mognar och semiantik skandinavisk design får patina. Patina har vi definitivt fått och vi inbillar oss gärna att vi även mognat. Somliga anser säkert att vi är övermogna. Förhoppningsvis är vi inte skämda.

I maj för femtio år sedan – flög vi också från Kastrup till Nice, tog bussen till Cannes där vi spenderade en halv dag innan det var dags att äntra båten som tog oss till USA. Men det är en annan historia. Den svartvita bilden illustrerar dåtidens fotboja – som inte försvann i Medelhavet! Den andra att livet farit vida ring.

Som vanligt vid resor är det mycket väntan. Väntan på buss 300 till Hyllie. Väntan på tåget till Kastrup. Ännu mer väntan på Kastrup eftersom vi var ute i god tid och säkerhetskontrollen gick ovanligt snabbt. Till slut väntan i Nice på bussen som tog oss till Cannes. Men vi kom fram utan några incidenter till den aspegrenska lägenheten. Klockan var då nästan tolv på natten när vi slog på elektriciteten i lägenheten och tog våra nybäddade sängar i besittning.

Det blev en lång sovmorgon innan vi kom ur bingen. Vi bryggde kaffe till oss innan vi gav oss ut för att skaffa bröd, smör, ost, pålägg, mjölk etc. De var vårvärme i luften även om det tog ett par timmar innan solen bröt igenom molnen. Stärkta av frukosten på den spatiösa balkongen med utsikt över Medelhavet blev det en promenad längs stranden upp till filmfestivalpalatsen och turistinformationen så att de kommande dagarna kan planeras. På hemvägen inhandlades ostron och vin.

Här kommer vi att trivas!

Långfredagsförmiddagen ägnades efter den kulna strandpromenaden till att koppla in hydroforen – ett säkert vårtecken. Som vanligt till vår förvåning gick den igång. Nu har vi närproducerat – äggologiskt? – vatten när vi vattnar gräsmattan. För en dryg vecka sedan fick den järnsulfat där mossan håller på att ta över – rododendron och i sinom tid tomater och andra grönsaker kan också njuta av det närproducerade. Eftersom det föll ett stilla duggregn passade Akki på gödsla med NPK på gräsmattan. Nu blir det snart dags att ta fram gräsklipparen också. Då gäller att stressa hem från work-outen på gymmet så man hinner jobba ute. Det gäller att inte bli hängig – det är annars lätt hänt till påsk med tanke på vad som hände med anledning av påskfirandet.

Nästan all familjen Eklundhs äggoister – sumpaborna saknas – samlas i Höllviken på Påskafton för att avnjuta ägglunch med sill, snaps och lite övrigt. Därefter blir det lite aktiviteter för Ola för att undvika att få in eländet Windows 10 i den stationära datorn. Efter ett lagom arbetspass är det sedan dags för påsklammet, påsktårta och så småningom kolesterolchocken äggedosis. Vi kommer säkert också att hinna med något sällskapsspel som Pitcunary eller Rappakalja.

Dagen efter – Påskdagen – blir det tidig gemensam frukost. Akki ska iväg på sin silverkurs och möjligen ska Johanna iväg på högmässa, som krävs för att hon ska kunna bli konfirmerad i sommar. På kvällen är vi dessbättre bortbjudna på middag. Det blir säkert trevligt och inte minst lämpligt eftersom Annandag Påsk då kan ägnas åt packning inför avresan till Cannes dagen därpå.

Njut av påsken!