The thoughts of Eklundh

Försommaren har övergått till sommar. Akki och jag har tagit våra första dopp i Höllviken. Akki menar att det varmt och skönt i vattnet. Själv tycker jag det är varmt och skönt när man raskt kommit upp ur böljan och kan sitta för att njuta av den värmande solen. I går infördes vattningsförbud i Vellinge kommun. Idag kom det första (efterlängtade?) regnet. Vi fick skula vid en badhytt nere på stranden innan vi kunde ta oss hem för att tömma regntunnan och fylla vattenkannorna. Vincents solrosor och rädisor måste skötas så att han har något att ta ansvar för när han och familjen anländer till midsommar.

För en vecka sedan deltog i vår första demonstration på många år; mot nedskärningar i skolan. (Manifestationen ”kippavandring” från Möllan till Synagogan mot den ökande antisemitismen i Malmö var den senast föregående för några år sedan.) Tyvärr var det ganska avslaget på Stortorget. Inget som får vare sig rikspolitiker, inte ens lokalpolitiker i Malmö att få skrämselhicka. Och ändå borde inte bara elever och föräldrar vara vettskrämda över nedskärningarna i skola och förskola. Läget är allvarligt. Allt måste göras för att minska rekryteringen av barn till olämpliga uppväxtmiljöer. Talarna lyckades inte riktigt entusiasmera mötesdeltagarna. Det var kanske inte så konstigt när de ibland använde det positivt värdeladdade ordet ”besparingar” när det konkret är tal om brutala nedskärningar” av resurser till skola och förskola – större klasser och färre behöriga lärare. Dessa s.k. ”besparingar” är som att kissa i byxan först blir det varmt men sedan kallt och klibbigt.

Pensionärsföreningen ”Nisses småpågar” har fått en ny och snart sista medlem. I fredags gick en gammal kollega (och elev till några av oss medlemmar) i pension. Det sänker medelåldern i det åldrande sällskapet och kan förhoppningsvis förnya skvallret och andra angelägna samtalsämne vid våra luncher.

Idag har Akki och jag firat Islands nationaldag med årets första härodlade nypotatis och nästan härfångad skrubba. Det var mycket gott; liksom ”di Blåes” ledning i allsvenskan.

På tisdag är det Sveriges nationaldag dvs. på måndag är det en klämdag och många kan få en utdragen långhelg med endast en semesterdag. Inte nog med det – det är 500 hundra år sedan Gösse Eriksson valdes till kung i ett mycket begränsat Sverige och klippte banden med Danmark och Norge – den kloka konstruktionen Kalmarunionen. Tänkt vilket landslag i fotboll vi haft om Kalmarunionen överlevt. Dessutom vad finns det för skäl för oss i Skåne att fira? Skåne, Halland och Blekinge blev inte permanent svensk förrän freden i Roskilde 1658. Vem bryr sig mer än om klämdagen?

Eftersom många förpliktelser i Malmö går mot sitt slut och sommaren börjar anlända till Skåne – det lär snöa och vara minusgrader i norra Sverige – har vi ”flytta” till Höllviken. Vi har nu återigen boat in oss i. Vi fortsätter med utrensningarna i ”Vita huset”: tömmer bokhyllor, klädskåp och lådor. Det tycks aldrig ta slut? Det har dessutom inneburit att vi putsat fönster, såptvättat golvet och möblerat om. Nu kan fler flytta in, när vi flyttar hem efter sedvanligt midsommarfirande. Det ser vi med tillfredsställelse framemot.

Mindre tillfredställande är ”di Himmelsblås” avbräck med AC. Nu kommer det wassermanska provet: har MFF en tillräckligt bred trupp? Kan ”iff= överleva tills Ponte kommer tillbaka och transferfönstret öppnar?

Men utanför Malmö och Skåne tycks den stora hysterin vara om despoten Erdogan ska låta det gamla obstinat Sverige tillsammans med övriga Kalmarunionen bli en del av North Atlantic Treaty Organisation?

Ett tidens tecken är att jag fått min 6:e vaccinationsspruta. Plötsligt fick jag med posten en kallelse till vaccinering mot covid. Eftersom jag för flera månader sedan fått min femte trodde jag något blivit fel. Jag ringde min vårdcentral som enligt uppdrag erbjuder alla som i år blir 80 en sjätte spruta. Det var bara att tacka och ta emot. Det lär bli en ny till hösten.

Årsmötena avlöser varandra än är det Malmö Nations vänner (i Lund), vår bostadsrättsförening med buffé, Harry Arnoldsällskapet med middag och jazz eller så är det ”Plantan” – Malmö platerings- och försköningsförening. Harry Arnoldsällskapet får i år klara sig utan oss eftersom det kolliderar med den viktiga matchen MFF-Häcken, när dessutom Linköpingsborna kommer på ett efterlängtat flerdagars besök i Höllviken.

Av ”Plantans” bokslut och verksamhetsberättelse framgår att de sponsrat Malmöflickorna trots att de varken är stilfulla stelnade skulpturer, nyplanterade träd och buskar men stilfulla bolljonglörer som vackert representerar Malmö på olika evenemang i världen. Malmö är mer än fotboll.

Vi har också hunnit med en av årets viktigaste ”årsmöte”. I år var det vår tur att samla det gamla Förstemajgänget. Om det inte varit för pandemin hade det varit 60:e gången vi samlats över sill, öl och snaps – bara för att ha trevligt tillsammans. Det hade vi – även om skaran är något decimerad numera.

För två år sedan, när vi höll på att färdigställa vår nya lägenhet, blev det en hel skruvande och spikande när vi med mycket god hjälp av Ola och Carina satte ihop Ikeaskåp, bokhyllor och garderober. Jag lovade då mig själv dyrt och heligt att inte skruva ihop en Ikeagrej igen. Som så många andra höll jag inte mitt löfte. Akki behövde en ny hurts till sina projekt. Inga misstag men väl träningsvärk dagarna efter.

Vi hade två fina veckor i Spanien även om vi en eftermiddag behövde – på inrådan av SOS-alarm – ta taxi till ett närbeläget sjukhus. Akki hade fått navelbråck. Trots våra obefintliga kunskaper i spanska och den spanska sjukvårdens mycket bristfälliga kunskaper i engelska lyckades vi inte bara få Akki inskriven, möta en doktor och få avslappnande dropp på Akki inom en kvart. Lite längre tid, ca en halv timme, tog det innan det var dags för röntgen och provtagningar. Efter två timmar kunde vi taxi tillbaka till hotellet och den rikliga kvällsbuffén. Akki åt av förklarliga skäl sparsmakat. Det blir inte heller tunga lyft framöver för Akki.

Även om fakirflyget återigen var rejält försenat pga strejker i Frankrike hann vi hem, fick lite skönhetssömn innan det var dags för jubileumskonsert med MNBB på Palladium. Husguden Thad Jones skulle fyllt hundra. Det var även 45 år sedan Thad Jones och Moncia Z gjorde sin LP ”It Only Happens Everytimes” med några lars Gullin kompositioner. Jörgen Nilsson, som spelade med Thad Jones och startade MNBB, skulle fyllt 75. Nostalgin stod som spön i backen. Mycket nöjda och trötta återvände vi hem till våra sängar.

Några dagar senare var det dags för ett nytt anfall av navelbråck för Akki. Efter kontakt med 112 kom ambulansen för vidare transport till den närbelägna akuten. Där konstaterades inte bara nvavelbråck utan även covid. Ny röntgen för Akki men ingen mat på 17 timmar. Hemgång och löfte om snar operation efter påsk. Ännu oklart när. En snabb komparativ utvärdering mellan spansk och svensk sjukvård av navelbråck: spansk snabbt in och snabbt ut, svensk snabbt in och snigelfart ut och till behandling.

Jens och Vincent firade påskveckan i Höllviken. Jens med hårt arbete i trädgården grävande och rensa ogräs, Vincent och Akki sådde solrosor, rovor och jordgrubbsfröer. Själv satt jag i solen och gonade mig när jag inte njöt av påsksillen, påsklammet och annat som hör påsken till. Vincent håller på att utvecklas till en intresserad och duktig Legobyggare.

En ny allsvensk säsong har dragit i gång. Av de två inledande matcherna att döma kommer det att bli onödigt påfrestande för svaga nerver. Visserligen två knappa vinster inledningsvis men ännu inget övertygande lagbygge. MNBB är alltid ett säkert lagbygge, visserligen rejält svängande men alltid trygghet i samspelt och soloprestationerna. Men som devisen för mitt Alma Mater lyder ”Ad utrumque”

Vi har nu varit i sol och värme i en vecka. Flyget var visserligen nästan en timme försenat men vid halvtretiden på söndagsmorgonen möttes vi på hotellet med kallskuret och vin. Vi lät oss väl smaka och unnade oss en sovmorgon till klockan 9. Vi kunde då njuta av äggröra, bacon och stekta tomater innan det var dags att njuta solen och värmen. Jag njuter av solen och Akki av bara värmen eftersom hon går på antibiotika. Dagen innan avfärd fick Akki klartecken från sin läkare att det var ok med resan – men med medicinerna cortison och antibiotika som medför restriktioner.

Vi trivs. Vi sover med öppen balkongdörr och väcks när solen går upp över bergen vid halvåttatiden. Det är en riklig och varierad frukost liksom kvällens middag. Middagen förbereds med en GT på rummet. Som tur är blir lunchen vanligtvis mer spartansk öl eller vin och tapas. I tisdags när Loff fyllde 80 (åttio) år blev det inte bara kaffe och juice till frukost utan även lite bubbel som vi annars avstår ifrån. Det går ingen nöd på oss.

Själv tar jag en rejäl promenad på förmiddagen längs stranden. Vid lunch eller på eftermiddagen stakar Akki och jag oss fram inne i staden eller på marknaden. Tyvärr är den nedbrunna saluhallen ännu inte återuppbyggd. Manja? Marknaden är dock ett gott alternativ för Akki där man kan finna bot mot/för det mesta.

Att det inte bara ser ut som jordgubbar – det luktar och smakar jordgubbar!

Två års köande för en parkeringsplats närmre vår entré har äntligen gett utdelning. Vi slipper nu först tömma bilen på grejor och ställa in dem i trapphuset för att sedan gå tillbaka för att köra bilen till sin parkeringsplats. Akki behöver inte längre få bilen framkörd när hon ska ut på vift.

För en vecka sedan hade våren tagit stormsteg framåt. Sättpotatisen var inhandlade. Det blev ett plötsligt tvärstopp när vinterstormen drog fram för några dagar sedan. Det var inte kul att vakna och titta ut genom fönstret på vita gator och gräsmattor. En tröst i bedrövelsen var att en timme senare var gångar och trottoarer fördömligt skottade. Dagen därpå var den mesta snön bortsmält.

Akki har lagt julklappspuzzlet klart. Hon fick en puzzelbit över! Vi undrade var den hörde hemma. Var det någon som köpt ett puzzel till jul och nu inte kunde lägga det färdigt? Kan man reklamera ett puzzel som saknar en bit? Ola och Carina löste problemet. De hade fått ett svårt puzzel strax innan jul som vi lagt några gånger. Men vi kroknade och la det inte helt färdigt. Ola och Carina hade inte kunnat lägga det färdigt – det saknades en bit. Den är nu återfunnen. Den har överlevt flera dammsugningar.

Själv har jag tagit upp ett annat beroendeframkallande puzzel – släktforskning. Nu är fokus i första hand på Akkis och Carinas släkter. I Akkis släkt heter farfar och son omväxlande Hans Jönsson och Jöns Hansson i flera led. Det är ett puzzel att hitta rätt Jöns och rätt Hans. För att få lite grepp om min fars historia och alla hans flytt efter hans fars förtidiga död har jag letat i olika församlingsarkiv. Där hittar man ibland högst oväntade puzzelbitar.

Akki har den senaste månaden haft många läkarkontakter och undersökningar. Den senaste idag vid lunchtid. Akki fick då klartecken att vi kan ta flyget till Alumecar, Spanien imorgon kväll. Så kom den puzzelbiten också på plats.

Väl hemkommen från “Linkan” och välkomnad av Akki med kaffe och kaka ringde telefonen. Det var från Ikea. Istället för ett presentkort på 300 kronor för den utdragna processen med kyl/frys erbjöd Ikea oss att även byta den andra men fungerande kyl/frysen så att vi skulle få två identiska! Se vad en enkel anmälan till Allmänna reklamationsnämnden kan åstadkomma.  

Vår bostadsrättförening har startat en studiecirkel för släktforskning. Jag har visserligen bra koll på min egen släkt men när jag skulle ta mig an Akkis bröt pandemin ut. Stadsarkivet där det finns gratis tillgång till flera släktforskningsprogram stängde för besökare. Eftersom studiecirkeln under tre månader har gratis tillgång till ett av de bättre kommersiella programmen var det naturligt att ta tag i den tappade sugen. Nu har jag ett bra alternativ till Melodifestivalen på lördagskvällar och alla andra kvällar när det är usla tv-program och inget roligare finns på agendan.

Natten mellan fredag och lördag drog stormen Otto in över Skåne. Tåg ställdes in. Bron stängdes. Flyg kunde inte starta/landa på Kastrup och Sturup. Ett höghus i Köpenhamn utrymdes av säkerhetsskäl. Kvaliteten på höghusen i Malmö är bättre; vi behövde därför inte utrymma. Fönsterrutorna höll – även om de böljade något – men det var fredagskväll. Ola och Carina hade startat sin elbilfärd till Alperna dagen innan så de kom lyckligt fram.

I morse när solen sken tänkte jag skaffa biljett till årets första tävlingsmatch för MFF i cuppajävelen. Det var lapp på luckan. Nåväl det blev seger för ”di Himmelsblå” och jag kunde ägna tiden åt att hämta hem den nyinköpta tvn. Större och med lite för många nya ”självklara” finesser. Självklara för en yngre generation med civilingenjörsutbildning men obegripliga för en normalbegåvad läskunnig snart 80plussare. I synnerhet som det saknades en utförlig manual. Förhoppningsvis kan personalen där vi inhandlat tvn ge elementär information om hur tvn ska programmeras och fjärrkontrollen hanteras. Så mycket har jag fattat att fjärrkontrollen kan laddas med solljus istället för med batterier eller el.

Trots avsaknaden av manual lyckades jag manuellt lots mig fram till att via min mobil casta så att vi kunde se nyheterna. Det var samma gamla trista nyheter trots ny tv. ”Alla” är upphetsade över att Finland kanske kommer med i Nato före Sverige. Precis som om det var en VM-final i hockey. Är det inte bättre att Finland kommer med än att ingen av oss kommer med? Enklaven Schweiz tycks inte bry sig att de inte är med.

I går behövde vi till vår besvikelse ställa in ett besök hos Gustav och Louise i Skanör. Akki fick feber trots antibiotika och fått påbörjat en ny runda medicinering. Julklappspuzzlet kommer väl till pass och förhoppningsvis kan lite vävning i veckan också distrahera henne.

Vi hade två goda skäl att resa till Linköping; dels ville vi självklart se, hålla och lukta på vårt nya barnbarn, dels ville vi gratulera sonen till att ha fyllt femtio. Vi hade köpt tågbiljetter till Linköping i mycket god tid. Men Akki hamnade på sjukhus och hann visserligen komma hem innan den planerade avfärden. Akki var dock rejält medtagen och vi ställde in hennes resa ganska omedelbart. Vi avvaktade med min tills vi var säkra på att återhämtningen gick som planerat. Vi handlade hem mat till Akki och jag kunde omboka min biljett för avresa en dag senare. Trist för Akki men kul för mig.

Femtioåringen visade sig plötsligt se 10 år yngre ut. Han hade rakat av sig skägget! Dock var hans kinder inte lika rosiga som Novas; det nyfödda underverket. Vincent visade redan att han höll på att växa in i rollen som stolt storebror. Shasha höll på att återhämta sig även om det fortfarande var lite si och så med nattsömnen.

Kusinen Johanna anslöt på tisdagen dels för att hjälpa till att underhålla Vincent, dels för att följa med Jens på Shashas presentkonsert. De båda kusinerna hade kul tillsammans. Jens och Johanna njöt av ”Les Miserable” en titel som definitivt inte anspelar på vare sig den nyblivne femtioåringen eller Nova.

Efter att vi vinkat av Johanna för hennes färd till matte- och programmeringskurser tog oss Vincent och jag till museet för att besöka barnutställningen ”Viljans värld”. Skrattspeglar och en klättervägg i all ära – men där vi stannade längst och funderade var vid en stenåldersgrav där skeletten av mamma, pappa och en hund låg. Barnets reflektioner: Dör alla? När dör man? Varför dör man? Vi fick lite perspektiv på livet – det nya och det gamla. Det var med en liten tår i ögat jag satte mig på tåget efter trevliga dagar tillsammans med Eklundharna i Östergötland. Strax hade jag passerat det snöiga Småland och kom till det allt grönare Skåne och Malmö med utslagna vintergäck, snödroppar och påskliljor som börjar sticka upp. Och inte minst en allt friskare Akki.