Dagen började med trist gråmulet regnväder i Höllviken. Att vi dessutom behövde ägna söndagsförmiddagen åt att bädda ur, tömma kylen och städa efter oss för att bereda plats för nya gäster gjorde inte söndagsförmiddagen ljusare. Det enda glädjeämnet var att Sveriges damer till slut vann sin öppningsmatch i fotbolls-VM mot Sydafrika.
Nåja, vi skulle ju träffa barn och barnbarn snart nog på Nybogatan för att en dag för tidigt fira Olas födelsedag. Det blev inte mycket av det. När vi hämtat upp Fredrik och körde in på Nybogatan 21stod inte oväntat partytältet från gårdagens fest kvar. Ola och Carina hade haft sin årliga sommarfest. En tradition som påbörjats för mer än ett halvt sekel sedan i Höllviken. Ut ur tältet vällde nu inte bara barn och barnbarn till Akki och mig – utan våra gamla vänner Jan och Bibi med barn och ”svärbarn”, Lotta tillsammans med Malin och brorsbarnen Otto och Tor samt Gustav och Louise. Det var en överraskning som heter duga. Akki och jag hade bestämt oss för att avvakta med fest till efter Akkis förestående operation.
Det blev många kära återseende – många vi inte träffat sedan före pandemin – mycket snack om fester och lekar i Höllviken. Själv älskar jag fester över generationsgränser även om jag idag inte ger mig in på tävlingar i säcklöpning, styltgång eller dragkamp som var vanliga inslag för fyrtio, femtio år sedan. En italiensk buffé med bubbel, en rejält tilltagen spiddekauga och kaffe med avec ger jag mig fortfarande gärna in på utan att förfäras – inte ska förfaras! Att dukningen var med linneservetter gjorde mig rörd. Ett synligt bevis på att uppfostran inte varit bortkastad. Mest rörd är jag över att alla gamla och yngre vänner som har möjlighet ställer upp. Det enda jag sörjer så här post festum är att jag glömde att utbringa en skål för ”absent-friends” som inte hade möjlighet att komma.
Inte gjorde det något att det hällregnade eller att vi inte som förväntat fick se AIK spela oavgjort mot MFF.
Det blev till att ta taxi hem. Vår bil får hämtas imorgon.
ETT STORT TACK TILL OLA, CARINA, FREDRIK, JOHANNA, JENS och SHASHA. Ett särskilt tack till VINCENT som förärade mig ett par nya sockor, eftersom jag till hans oförställda glädje de senaste dagarna gått med en naken stortå i min socka. För NOVA och de andra barnbarnen kommer jag snart att läsa barnboken om Ella F (som var en oväntad och glädjande present) och låta henne lyssna på farfars favoritmusik. Kanske, kanske det kan bli till glädje för mer än mig?
