The thoughts of Eklundh

I söndags blev det en lugn och stilla avfärd från Höllviken via Nybogatan för avfärd till Stockholm. (Det blev dessvärre flyg eftersom spårarbeten i Hässleholm medförde byte till buss och därefter tåg från Osby till Stockholm!) Eftersom vi var i god tid strosade vi runt ett tag på Fridhemsplan i solskenet innan bussen tog oss vidare till Värtahamnen och Siljaline. Det blev en lång promenad i en gångtunnel ovan mark (?) innan vi nådde själva terminalen. Google är inte alltid att lita på. Väl därframme blev Akki väl omhändertagen och ombordrullad ända fram till hytten – med sjöutsikt.

Vi hade visserligen ätit en stadig frukost innan avfärden men avstått från allt utom kaffe. Vi lät oss därför väl smaka av buffen – vi var ju rejält hungriga. Det fanns mycket att välja på allt från traditionella svenska sillinläggningar till lite rätter med ett lätt asiatiskt stuk – och många levande asiater. Vi prövade en hel del av rätterna utan att bli riktigt imponerade av något. Vi blev, inte förvånande, något för mätta.

Vi kunde därefter njuta av färden genom skärgården. Det var ljummet i luften, nästan ingen vind. På avstånd såg vi blixten och hörde avlägsna knallar. Det var vidunderligt. En bra avslutning på resans första dag.

I går morse var infärden till Helsingfors inte riktigt lika spektakulär men bra nog i den vackra morgonsolen. Helsingfors visade sig från sin bästa sida. Från färjeterminalen tog vi spårvagn till Centralen, deponerade våra väskor och tog spårvagn till fisktorget och den klassiska saluhallen. Numera mindre fisktorg och mer krimskrams mindre saluhall och mer chicka matställen. Det blev även en kort vända in på klassiska Stockmans – men vi inhandlade lås till resväskan på närbelägna Claes Ohlsson. En öl och bagel i solskenet hann vi också med innan det var dags att promenera till stationen. Helsingfors är en trevlig stad.

Tåget till St Petersburg avgick i tid och närmade sig den ryska gränsen med en hastighet som ibland var 200 km/tim. Vi hade planerat att äta på tåget men avstod när det visade sig att restaurangen inte ens nådde upp till SJ-standard. Tåget for fram genom en blandning av björk- och tallskog och ju längre österut vi kom desto glesa blev det mellan husen. Innan infarten till Ryssland ett långt uppehåll, mer blanketter att fylla i, sedan en långsam överfart över gränsen, noggrann kontroll av pass, visum och ifyllda blanketter innan passet äntligen kunde stämplas. Vi såg dock inte till några kalasjnikov vilka inte var ovanliga 1990. Byråkratin tycks däremot ha gjort framsteg.

En timme senare steg vi av i St. Petersburg, möttes av en chaufför som körde oss direkt till hotellet. Efter incheckning och besiktning av rummet gav vi oss i de närmsta kvarteren för att hitta en lokal krog efter att blivit snuvade på middagen på tåget. Vi valde ett närbeläget ställe där Akki åt en bit stekt hälleflundra och jag tog en borschtsoppa och en kebab. Det blev en bra avslutning på en innehållsrik dagsresa.

Nu är det inte längre som att vara i Thailand här i Höllviken. Temperaturen har sjunkit med nästan tio grader och är nu runt tjugo. Plattorna är inte längre varma långt fram på kvällen. Det är också slut på min handdisk på kvällen som var ett stående inslag i Thailand eftersom vårt boende saknade diskmaskin.

En ny diskmaskin till Höllviken är levererad- och efter viss möda installerad. Den ”gamla” blev drygt fem år. (Tacka vet jag vår matberedare som ännu efter drygt femtio år fortfarande utan mankemang blandar deg till brödbaket! Ingen wifi, inga elektroniska komponenter utan helt igenom hederligt mekaniska prylar. Finns sådana att köpa fortfarande?)

Efter viss möda installerad innebär att den uttjänta diskmaskinen bars ut, den nya ställdes på plats, i rätt höjd och i log och våg av grannens stressade jobbare. Sedan lämnades jag med stickkontakt (som inte nådde ända fram) till- och avloppsslang. Efter ett par timmars funderande, fumlande och skruvande i sällsynt obekväma ställningar – påfrestande för ryggdiskarna – vågade jag till slut sätta i gång apparaten på ett sköljprogram. Det var nervösa tio minuter framför och under diskhon för att kolla att det inte läckte. Lyckan över att det fungerade var det längesedan jag upplevt. Nu har den första disken också klarat provet. Lite silikon och dubbelhäftan tejp och livet går vidare.

Eftersom det månadslånga grillningsförbudet äntligen upphört skulle det firas med grillning. Grillningen blev inställd pga. regn! Så det vara bara för Akki att ställa sig vid spisen – och det medförde att det blev en god calvadossås till som vi annars blivit utan. Inget ont utan att det har något gott med sig.

I augusti för tio år sedan hjälpte Ola mig med att öppna den här bloggen ”The thoughts of Eklundh”. Inledningsvis hade många eklundhare inlägg. Allteftersom har det tyvärr blivit mer en farfars ensamma enmansshow från det sista året som yrkesslav, en lyckade prostataoperation och reser runt om i världen. Många inlägg har givetvis handlat om de efterlängtade första vårtecknen och höstens alla läckra måltidshögtider – allt interfolierat av med- och motgångar för ”di Blåe”.

Eftersom jag vet att jag är en gammal reaktionär marxist och är minst sagt tveksam till nymodigheter som facebook, twitter, instagram och andra påfund av monopolkapitalet som jag inte ens vet namnet på har jag nu en undring. Målningarna i Altamiragrottan, pyramiderna med bl.a. sina hieroglyfer, runstenarna med sina tecken, inkunablerna och mina förfäder brev från första halvan av 1800-talet finns fortfarande kvar liksom ett antal handskrivna brev mellan Akki och mig och från våra vänner i olika delar av världen. Vad kommer det att finnas kvar av meddelande till en eftervärld av denna och andra digitala nedteckningar? Blir våra barnbarn och deras efterkommande mer okunniga om 2000-talet än vad vi är om 1500-talet?

1960-talets färgfotografier har redan bleknat mer än de svartvita bilderna från 1860-talet. Halveringstiden för att bevara tidsdokument tycks öka exponentiellt. Blir framtiden historielös?

Visserligen är det alltid segrarna som skriver historia men det kommer att betyda att allt framtida elände kommer att tillskrivas de svenska 40-talisterna som trots allt var med om att skapa en öka jämlikhet och jämställdhetgenom förskola, kvalificerad, rimligt effektiv och solidariskt betald sjukvård. Visst flyger vi och kör bil för mycket – även om vi också utnyttjar kollektiv trafik alltmer. Vi anstränger oss för att ta oss tillåtervinningsstationer och källsortera – dock mer på grund av överkonsumtion och bristande utrymme än miljötänk. Vi försökte visa medmänsklighet genom att en kort stund ta emot nödställda. Kommer detta att skrivas på vårt pluskonto? Knappast!

Kommer någon om hundra år att kunna ta del av våra dystopier – eller överhuvudtaget vara intresserad? Finns det en framtid för arkeologer inriktade på att gräva i förmultnade bloggar, facebookkonto, instagram och twitter.

En kung I Sachsen samlade porslin,
Men samlingsvurmen blev en riktig sjuka.
Han bytte bort till kungen i Berlin
Sitt garde – tänk – mot en kinesisk kruka!

Femhundra man med sabel och karbin,
Som preussarn visste att förträffligt bruka,
I exercisen smidiga och mjuka,
I krig mot en mur, tänk, mot – en blå terrin!

Femhundra man med hårpung och med puder!
Slikt dårhusdåd allt vanvett överbjuder
Från världens början – ja så tycker ni.

Se’n bytet gjordes har ett sekel svunnit:
Femhundra tappra hjärtan brista hunnit,
Den gamla krukan – hon står ännu bi.

Redan Snoilsky hade klart för sig? Eller upp flyga orden men tanken stilla står? Shakeseare

Det blir inte mycket skött i Höllvikenhettan. Jag har börjat handdiska eftersom diskmaskinen efter ett par upplivningsförsök bestämt sig för att gå in i den eviga vilan. Nära vänner hade råkat ut för samma malör för en tid sedan. När deras diskmaskin skulle installeras ”språngvägrade” installatören eftersom stickkontakten satt för nära golvet – inte de stipulerade 300 millimeterna. De bor ändå i ett ganska nybyggt hus.

När vi äntligen bestämt vilken diskmaskin som ska inhandlas och vem som ska installera den (vi har samma problem med stickkontakten) visade det sig dels att försäljaren har semester dels att installatören också håller sig borta! Det blir till att handdiska ytterligare dagar. Som vanligt är det ingen trängsel vid diskbaljan.

Vattnandet av växter och gräsmatta fortsätter oförtrutet liksom skördandet av tomater och ett par fikon då och då. Gurkorna är på upphällningen. Sakta men säkert har sensommarens matfester börjat. I lördags åt Akki och jag säsongens första kräftor trots att det fortfarande är högsommarvärme.

Eftersom ”di Blåe” gick vidare i europaspelet för en vecka sedan. Jens med familj återvände dagen efter till Linköping och det idag är hemmamatch mot ungerska Vidi. Vid lunchtid kom Jens till Höllviken och ligger nu vid stranden och laddar. Han är ikväll på ”ståplats” och jag sitter lite tryggare på en pensionärsplats. Som för en vecka sedan blir det kortärmat, shorts och sandaler, det blir inte bara hett på planen. Det välbehövliga regnet och svalkan väntar på sig – liksom diskmaskinen.

P.S Ceasar lär efter ett slag ha yttrat ”Veni, vidi, vici” – jag, kom jag såg, jag segrade. Förhoppningsvis blir det ”vici” och inte Vidi ikväll.

Äntligen är det inte bara mycket varmt i luften. Badvattnet i Kämpingebukten har kämpat sig upp till 24-25grader. Vincent har varit på stranden och Shasha har badat åtminstone halva kroppen. Jens har smitit till badet så ofta han kunnat, Akki och jag har varit flitiga kvällsbadare. I fjor badade vi inte en enda gång i Höllviken. Det är ”samma” sommar som när vi var barn; solen sken alltid och man kunde bada varje dag på Ribban. Men barndomsminnen är bedrägliga och Vincent kommer aldrig att minnas denna sommar. Efter åtta år med kalla, blåsiga och regniga sommarveckor för Shasha i Höllviken fick hon äntligen uppleva nästan två veckor med osannolikt bra väder. Trägen vinner!

Äntligen rullar bollen ”di Blåes” väg – även om bolltrillandet ännu inte övertygar; som tur är är det målen som räknas. Jens (och resten av familjen) – är därför extra nöjd med vinst över ”Peking” och avancemang i europaspelet.

Värt att notera är att Jens och Shasha numera har fått tidiga morgonvanor. I fjor – liksom tidigare år – kunde jag svara dem med ett försmädligt ”godmiddag” när de hälsade mig ”god morgon” efter det att jag fått mitt kaffe, mina mackor, läst tidningen noggrant och kom hem från min strandpromenad vid tiotiden. (Repliken hade jag lärt mig i början på 1970-talet när jag vid 8-tiden på morgonen kom till jobbet och mötte ”chefen” den legendariske Nisse i trappan. Han var då på väg ner efter ett arbetspass på väg till fakultets- eller rektorskansliet eller allra helst till luntorna på UB. Själv var jag på väg till mitt tjänsterum före de flesta andra på institutionen. Detta ”godmiddag” kändes lite orättvist.)

Efter denna parentes finns det skäl att återvända till verkligheten för dagens föräldrar – de är maktlösa inför en åttamånaders individs pockande på mat och uppmärksamhet. Trots att jag fortfarande vaknar vid halvsex- sextiden och halvsovande lyssnar på Ekonyheterna har de ändå högljutt fått påkalla min uppmärksamhet med ett glatt ”godmiddag” vid sjutiden. Hut går hem!

Eftersom Vincent med föräldrar lämnade Höllviken i eftermiddags vet jag redan att jag imorgon kommer att sakna Vincents glada och glupska grötätandet som ackompanjerat mitt tidningsläsande och frukostintag i sängen de senaste morgnarna.

För en gångs skull är vår gräsmatta grönare än grannens tack vare att det råder vattningsförbud. Vi är nu tacksamma för att vi varje vår lyckas koppla in hydroforen till vår egen brunn så att vi inte är beroende av det kommunala vattnet. Inte bara gräsmattan trivs. Gurkorna trivs också så pass bra att vi kunnat laga gurksoppa och gäster som kommer erhåller som belöning ett par gurkor vid avfärd. Leverpastejkonsumtionen har ökat dramatiskt; leverpastejmackor med inlagd gurka är smaskens. Vinbären är plockade och den svarta vinbärsgelén till gåsen är klar. De första tomaterna smakade gott, de första vindruvorna – ännu lite sura är uppätna och sist men inte minst det första paret fikon smakade utmärkt. Smolket i glädjebägaren är att jag inte hann med att skörda johannesörten – men det finns ännu reserver från 2016 och 2017.

Ola – som idag fyller 49 år (!) – hade i helgen tillsammans med Carina sin sedvanliga sommarfest i Höllviken samtidigt som MFF vann en nödvändig seger i Örebro. Ikväll är det en ännu viktigare match för ”di Blåe” i Rumänien inför Europaspel i höst. Efter födelsedagsmiddag på Nybogatan blir det till att återigen dags att bänka sig framför tvn. Returmatch om en dryg vecka på Stadion. Biljetter är redan inhandlade. Det blir förhoppningsvis spännande, god stämning och ett bra resultat.

I söndags var det sedvanlig Jan Lundgrenkonsert på Ängavallen. Maten var lika bra som musiken och spelglädjen. Jan L tycks aldrig kunna msslyckas och jag blir alltmer förtjust i Philip Jers på munspel; ibland tror man knappt att det är munspel han spelar på.

Bäst är dock att Vincent med föräldrar är i antågande i natt. Så snart MFF-matchen är slut sätter sig linköpingsborna i bilen för färd söderut. Det kommer förhoppningsvis att bli flera besök på stranden – äntligen börjar temperaturen i vattnet sega sig över 20 grader. Det kalla vattnet medför att algblomningen ännu inte kommit till bukten – vattnet är ännu kristallklart. Bättre utan algblomning men något kyligt vatten. Ännu ingen smolk i vattnet.

Det råder högtryck i Sverige i såväl bokstavlig som bildlig bemärkelse. Vi hinner knappt hänga upp tvätten utomhus förrän det är dags att plocka ner den för att lägga den i tvätthögen. Stranden börjar fyllas redan vi 9-tiden. Vinbärsplockningen fick sätta igång direkt efter midsommar – det tidigaste i mannaminne – även om minnet inte längre är vad det aldrig varit.

I höstas, vintras och våras har vi toppat granar, sågat ner grenar och grävt upp buskar. En del varit för småttigt för ved har körts till tippen men en hel del har blivit kvar för vedsågning och klyvning. Vedsågning och stapplande av ved är förmodligen nyttigt för fysiken men det är svittigt.

Häromdagen hittade jag äntligen en Billy med rätt mått och färg på Blocket. 100 spänn monterad och klar och lika långt att köra som till närmsta IKEA. Efter några timmars bibliotekariearbete med ”arvegodset” från sonen – som flyttat till större lägenhet – är nu böckerna i förvar i Billy. De flesta kommer väl inte att lämna hyllorna förrän det är dags för nästa flytt. (Jag kommer dock sannolikt att smygläsa några ev de ekonomiska klassikerna Adam Smith, Keynes, Galbraith och inte minst George Orwells Burmese Days.) Orwell är uppenbarligen en gemensam favorit för oss – även om det är överkurs med fyra olika exemplar av 1984 och Djurfarmen inte bara på engelska och svenska utan även ett exemplar på franska!

Nu är det dags att sluta för att snart bänka sig framför tvn för att kolla åttondelsfinalen VM i fotboll. Allt arbete i Sverige avstannar, stranden avfolkas och högtrycket flyttar till Matchen och blodtrycksmätarna ställs inför svåra prov – reliabiliteten i mätresultaten blir sannolikt tveksamma.

Midsommar med Vincent, Shasha och Jens är överstånden med besök vid midsommarstången vid Collins sten, Små grodorna och andra klassiska dansvisor samt sedvanliga tävlingar med potatis i sked och säcklöpning. Vi avstod alla från deltagande. Men solen sken och värmde en kort stund och Sverige hade vilodag från VM-fotbollen därför kunde vi alla lugn och ro äta våra något olika midsommaraftonsmåltider. Eftersom det även var vår bröllopsdag hade vi gemensam frukost med bubbel. Vincent fick dock nöja sig med havregrynsgröt.

Midsommardagen var det VM-fotboll – Sverige mot Tyskland. Vi förlorade mycket snöpligt i 95:e minuten. Vincent sov lyckligt ovetande om debaclet.

Dagen efter blev hektisk. Vincent med föräldrar fick skjuta upp avresan hem eftersom Akki och jag nödvändigtvis ville visa upp barnbarnet för Yvonne och Barbro som vi äntligen kunnat bjuda på en eftermiddag i Höllviken. Sommaren återkom och piggvaren smakade som vanligt utmärkt. En lyckad eftermiddag.

Barbro, Yvonne tillsammans med hunden Alice hade inte hunnit lämna förrän det var dags för Tigris med husse och mattar att anlända med bajskorg och kattmat inför sin avresa till Spanien för att överantvarda katten till en oviss tillvaro på Klockarestigen. Hitintills har det gått utmärkt. På nätterna trivs hon utmärkt i en av Jetsonfåtöljerna och på dagarna på spaning efter fåglar som den värsta ornitolog. Av och till för skatorna ett förfärligt liv för att varna varandra för den nya inneboende.

Idag – mitt i semestern – stod Sverige stilla när Sverige mötte Mexiko i den avslutande gruppspelsmatchen. Vinst var ett måste för att gå vidare till åttondelsmatch. Vi vann oväntat med hela 3-0. Vilken födelsedagspresent till Kent. Att Tyskland förlorade mot Sydkorea och därmed inte gick vidare var kanske en än större sensation. Några dagars andhämtning, stök i trädgården och litteraturläsning i lugn och ro gör att vi alla kan sova gott.