I augusti för tio år sedan hjälpte Ola mig med att öppna den här bloggen ”The thoughts of Eklundh”. Inledningsvis hade många eklundhare inlägg. Allteftersom har det tyvärr blivit mer en farfars ensamma enmansshow från det sista året som yrkesslav, en lyckade prostataoperation och reser runt om i världen. Många inlägg har givetvis handlat om de efterlängtade första vårtecknen och höstens alla läckra måltidshögtider – allt interfolierat av med- och motgångar för ”di Blåe”.

Eftersom jag vet att jag är en gammal reaktionär marxist och är minst sagt tveksam till nymodigheter som facebook, twitter, instagram och andra påfund av monopolkapitalet som jag inte ens vet namnet på har jag nu en undring. Målningarna i Altamiragrottan, pyramiderna med bl.a. sina hieroglyfer, runstenarna med sina tecken, inkunablerna och mina förfäder brev från första halvan av 1800-talet finns fortfarande kvar liksom ett antal handskrivna brev mellan Akki och mig och från våra vänner i olika delar av världen. Vad kommer det att finnas kvar av meddelande till en eftervärld av denna och andra digitala nedteckningar? Blir våra barnbarn och deras efterkommande mer okunniga om 2000-talet än vad vi är om 1500-talet?

1960-talets färgfotografier har redan bleknat mer än de svartvita bilderna från 1860-talet. Halveringstiden för att bevara tidsdokument tycks öka exponentiellt. Blir framtiden historielös?

Visserligen är det alltid segrarna som skriver historia men det kommer att betyda att allt framtida elände kommer att tillskrivas de svenska 40-talisterna som trots allt var med om att skapa en öka jämlikhet och jämställdhetgenom förskola, kvalificerad, rimligt effektiv och solidariskt betald sjukvård. Visst flyger vi och kör bil för mycket – även om vi också utnyttjar kollektiv trafik alltmer. Vi anstränger oss för att ta oss tillåtervinningsstationer och källsortera – dock mer på grund av överkonsumtion och bristande utrymme än miljötänk. Vi försökte visa medmänsklighet genom att en kort stund ta emot nödställda. Kommer detta att skrivas på vårt pluskonto? Knappast!

Kommer någon om hundra år att kunna ta del av våra dystopier – eller överhuvudtaget vara intresserad? Finns det en framtid för arkeologer inriktade på att gräva i förmultnade bloggar, facebookkonto, instagram och twitter.

En kung I Sachsen samlade porslin,
Men samlingsvurmen blev en riktig sjuka.
Han bytte bort till kungen i Berlin
Sitt garde – tänk – mot en kinesisk kruka!

Femhundra man med sabel och karbin,
Som preussarn visste att förträffligt bruka,
I exercisen smidiga och mjuka,
I krig mot en mur, tänk, mot – en blå terrin!

Femhundra man med hårpung och med puder!
Slikt dårhusdåd allt vanvett överbjuder
Från världens början – ja så tycker ni.

Se’n bytet gjordes har ett sekel svunnit:
Femhundra tappra hjärtan brista hunnit,
Den gamla krukan – hon står ännu bi.

Redan Snoilsky hade klart för sig? Eller upp flyga orden men tanken stilla står? Shakeseare