Äntligen är det inte bara mycket varmt i luften. Badvattnet i Kämpingebukten har kämpat sig upp till 24-25grader. Vincent har varit på stranden och Shasha har badat åtminstone halva kroppen. Jens har smitit till badet så ofta han kunnat, Akki och jag har varit flitiga kvällsbadare. I fjor badade vi inte en enda gång i Höllviken. Det är ”samma” sommar som när vi var barn; solen sken alltid och man kunde bada varje dag på Ribban. Men barndomsminnen är bedrägliga och Vincent kommer aldrig att minnas denna sommar. Efter åtta år med kalla, blåsiga och regniga sommarveckor för Shasha i Höllviken fick hon äntligen uppleva nästan två veckor med osannolikt bra väder. Trägen vinner!

Äntligen rullar bollen ”di Blåes” väg – även om bolltrillandet ännu inte övertygar; som tur är är det målen som räknas. Jens (och resten av familjen) – är därför extra nöjd med vinst över ”Peking” och avancemang i europaspelet.

Värt att notera är att Jens och Shasha numera har fått tidiga morgonvanor. I fjor – liksom tidigare år – kunde jag svara dem med ett försmädligt ”godmiddag” när de hälsade mig ”god morgon” efter det att jag fått mitt kaffe, mina mackor, läst tidningen noggrant och kom hem från min strandpromenad vid tiotiden. (Repliken hade jag lärt mig i början på 1970-talet när jag vid 8-tiden på morgonen kom till jobbet och mötte ”chefen” den legendariske Nisse i trappan. Han var då på väg ner efter ett arbetspass på väg till fakultets- eller rektorskansliet eller allra helst till luntorna på UB. Själv var jag på väg till mitt tjänsterum före de flesta andra på institutionen. Detta ”godmiddag” kändes lite orättvist.)

Efter denna parentes finns det skäl att återvända till verkligheten för dagens föräldrar – de är maktlösa inför en åttamånaders individs pockande på mat och uppmärksamhet. Trots att jag fortfarande vaknar vid halvsex- sextiden och halvsovande lyssnar på Ekonyheterna har de ändå högljutt fått påkalla min uppmärksamhet med ett glatt ”godmiddag” vid sjutiden. Hut går hem!

Eftersom Vincent med föräldrar lämnade Höllviken i eftermiddags vet jag redan att jag imorgon kommer att sakna Vincents glada och glupska grötätandet som ackompanjerat mitt tidningsläsande och frukostintag i sängen de senaste morgnarna.