The thoughts of Eklundh

I senaste numret av Forskning och framsteg (FoF 12/3) refereras kortfattat Fredrik Sjögrens doktorsavhandling ”Den förhandlade makten”. Av referatet framgår det att även i en del svenska offentligt finansierade skolor jämställs bibelns skapelseberättelse med evolutionsteorin. Det trodde jag inte var möjligt i dagens svenska skola. Det var inte ens möjligt i den skola jag själv gick i på 1950-talet och 60-talet i Malmö. En skola som ibland hade likheter med den klassiska filmen ”Hets”. Vi hade ett ämne som benämndes ”Kristendom”. Vi hade dagliga obligatoriska morgonböner. Men inte ens vår lärare i kristendom (morgonbönerna har jag mycket diffusa minnesbilder av) antydde med ett ord att skapelseberättelsen var mer än en myt eller metafor.

Jag har inte hunnit kolla men det skulle vara ganska uppseendeväckande om det av någon av läroplanerna framgår att skapelseberättelsen ska jämställas med evolutionsteorin. Avhandlingsförfattaren antyder att det inte är ett ovanligt fenomen! Förklaringen anges vara att lärarna och skolan känner en press från föräldrarna som om inte skapelseberättelsen jämställs med evolutionsteori n hotar att flytta sina telningar till en annan och för föräldrasynpunkter mer lyhörd skola med en tydlig teokratisk inriktning. Kan detta verkligen stämma överens med den demokratiska värdegrund som den svenska skolan förväntas försvara. Eller är demokratin också förhandlingsbar?

Det är nu näst sista kvällen häri Sri Lanka. V har gjort den sista lätt desparata shoppingen. Utbudet är verkligen inte överväldigande. En del av försäljarna kan som vanligt lite svenska och några har namn på någon svensk (kvinnlig) bekant. Vår hotellvärd fick en försenad julklapp av sitt svenska ex – ett par kalsingar!

Ännu har vi inte blivit väckta mitt i natten för att kolla när havssköldpaddorna kommer till stranden för att lägga ägg. Däremot fick vi i gårkväll uppleva när tre dagar gamla ungar sattes ut i Indiska oceanen. Det var ett drygt tiotal. En av dem kommer kanske att överleva oh i sinom tid återvända till stranden för att lägga ägg.

I förmiddags var jag hos den lokala frisören för att bli klippt. Jag (och Akki) är nöjda med resultatet och inte minst priset. Klippningen kostade 30 spänn. Det börjar bli dyrare och dyrare att bli klippt utomlands – men det kommer inte att hindra oss från att fly från mörker och kyla.

Byarna vid kusterna ett par mil norr och söder om Induruwa drabbades hårt av tsunamin 2004 – över tio tusen omkom. En del hus längs kustvägen är fortfarande helt övergivna. Många är nybyggda. I ett tåg som passerade när tsunamin slog till omkom 1200 passagerare när vågen tog hela tåget med vagnar och allt liksom stora delar av banvallen. En ny banvall och nya järnvägsspår håller nu på att anläggas.

Korallreven runt Sri Lanka lär ha klarat sig förvånansvärt bra efter tsunamin – men de är dåligt skyddade från lokalbefolkningen, turister, snorklare och dykare. Det korallrev Akki och jag besökte för någon dag sedan håller på att dö. Det ligger ett tjugotal meter från stranden och är mycket lätt tillgängligt. Visst finns det en hel del olika sorters fiskar kvar i alla möjliga färger, former och storlekar – men inga stora stim! Det är sorgligt.

Efter ett par nätter med rejält med regn och åska är det nu ett stabilt soligt väder. Vi äter mycket fisk och skaldjur som kockarna på de olika restaurangerna är bra på att tillreda. Det går också att få viner från Chile och Australien – så det går ingen nöd på oss.

Induruwa 2012-01-10

I förgår kväll blixtrade och dundrade och kom en rejäl skur. Igår kväll och i natt har det hällregnat. Men på dagarna skiner solen och baden står som spön i backen. I går förmiddags var vi på grönsaks- och fiskmarknaden i Bentota. Det var tryckande varmt och kommersen var inte påtaglig, men som vanligt är det intressant att kolla de lokala färskvarorna. På hemvägen var värmen för tryckande för att jag skulle motsätta mig att Akki inhandlade en sarong till mig – när jag nu ska lära mig att använda en sådan?

Innan kvällen och skyfallet hann vi med några dopp. Men sen regnade det. Ett riktigt rejält tropiskt regn i flera timmar. Regnets paddrande på taket överröstade till och med de ständiga dyningarna som rullar in mot stranden. I morse vaknade vi emellertid åter till dyningarna och solsken.

Efter frukost blev det en utfärd tillsammans med hotellägaren till en närbelägen ”kläckningsstation” för sköldpaddor. På nätterna samlas de ägg in som sköldpaddshonorna gräver ner på stranden. Sedan grävs de åter ner i sand skyddad från fåglar (och en del fiskare som gärna äter äggen) och ligger i ca 60 dagar innan de kläcks och kryper ner i en skyddad damm. Efter tre dagar släpps de ut i havet. Kanske 10% av dem överlever till de blir fullvuxna och kan föröka sig. Det finns flera sådana äggkläckningsstationer längs kusten. Det blev en rejäl – efter lankesiska mått – donation till ändamålet. Måntro – men hoppas – det hjälper att vi blir väckta någon av de kommande nätterna för att få se sköldpaddorna komma upp ur havet och lägga ägg?

Vi for sedan vidare till en krydd- och medicinalträdgård. Det slutade med massage för oss båda med många eteriska oljor. Lite lokalt myggmedel inhandlades.

Färden gick sedan vidare till en berömd trädgård i trakten – Brief Garden. Det var en gammal gummiplantage som gjorts om till en stor och omfattande trädgård med många lummiga platser och fina utsikter. Det var en autodidakt till trädgårdsarkitekt som genom fört projektet efter att han blivit hemförlovad från första världskriget. Det fanns en hel del homoerotisk konst.

På hemvägen passerade vi ett muslimskt samhälle. 99% av flickorna som gick hem från skolan bar huvudduk. Segregeringen finns också här – även om de religiösa inslagen från buddism och hinduism är ganska frånvarande.

Avslutningsvis visade det sig att ägaren inte tog betalt för utfärden – men vi erhöll inte heller någon ”sedvanlig” rabatt trots att vi stannar i 18 dagar. Nu är det kväll och snart middag. Vi trivs fortfrande – och håller tummarna för att det blir sköldpaddsäggläggning någon av de kommande nätterna.

Induruwa, Sri Lanka 2012-01-06

Året började med en 24- timmars flygresa. Vid halv elvatiden den 1 januari lämnade vi Höllviken med buss 300 till Hyllie för vidare tranport över bron till Kastrup. Vi var ute i (mycket) god tid. Det gjorde att vi aldrig blev oroliga att missa planet – trots det sanslöst långa köerna vid säkerhetskontrollen. Det tog mer än 45 minuter av köande innan vi passerat. Att sedan planet blev en timme försenat vid start berodde på att det landat försenat. I Dubai landade vi mitt i natten och flög planenligt vidare till Colombo kl 2 på natten. Halv nio på morgonen i Colombo väntade en ny kö – en kö för att erhålla visum. Ett nytt datasystem, nya rutiner och utbildning av personal gjorde att vår väntande chaufför hade börjat misströsta – men som tur var fortfarande väntade på oss. Efter två timmars bilfärd var vi framme vid Panchi Beach Hotel i Induruwa – mycket trötta och varma. Indiska Oceanen som låg inbjudande 50 meter fram oss – fick vänta två timmar medan vi tog ett par timmars välbehövlig sömn. 28 timmar efter vi lämnat Höllviken var det dags att möta Indiska Oceanen.

Panchi Beach Hotel ligger vid stranden, är nybyggt och har fyra dubbelrum. 50 US$ per natt inklusive en utmärkt frukost gör det mycket prisvärt. Det ligger verkligen inte i centrum – men det ligger vid en utmärkt strand som är mycket glest befolkad. Dyningar, som ofta är utmärkta att kroppssurfa på, rullar ständigt mot stranden. På kvällarna innan man ska somna låter det som när det blåser rejält i skogen i Höllviken. I Höllviken väcker ljudet oro – här ger det ro att somna.

De första dagarna sken solen mest hela tiden – de senaste har det blivit regn på eftermiddagarna. Igår var det ett riktigt rejält ösregn med åska, vilket innebar att hotellet var utan ström i ett par tre timmar. Det verkar som om vädret med sol på förmiddagen och mulet/regn på eftermiddagen kommer att fortsätta – men med tanke på huden är det kanske lika så gott.

Vi sover länge på morgnarna och har haft svårt somna på kvällarna. Det får bli väckarklocka – för säkerhets skull – de kommande dagarna så att vi inte missar för mycket sol?

Det har givetvis redan hunnit bli mycket läst först ett par tidskrifter som nu hamnat i papperskorgen – återstår några uppsatser i Statsvetenskaplig ”Nidskrift” om de politiska turerna och kompromisserna om förändringarna i RF. De verkar lovande. Än har jag tydligen inte helt tappat intresset för konstitutionella frågor? Ett par skönlitterära böcker har jag också hunnit med. En ”Kioskvridning 140 grader” som har gjort mig rejält konfunderad. Dels är den till mer än en tredjedel skriven på småländska , dels innehåller den geologiska referenser och påfallande många andra ”svåra” ord som gör att läsningen stannar upp och inte får ett normalt flyt delvis är den burleskt rolig.

En Reidar Jönssons ”Gå på vatten” är en lättläst skröna i Piratenstil med en lätt filosofisk författarknorr –dock inte lika genomarbetad som i Kerstin Ekmans ”Grand final i skojarbranschen” som Akki nu också rekommenderar alla att läsa!

Året började med sol och värme i Brisbane och fortsatte sedan ytterligare några veckor i Australien med utmärkta avslut i Sydney och Melbourne innan det var dags att landa i ett snöigt och kallt Höllviken. I USA har budgetunderskottet fortsatt att skena, politikerna i kongressen har haft svårt att komma överens inbördes och med presidenten om vilka åtgärder som behöver vidtas, den ekonomiska verkligheten har också börjat hinna ifatt Grekland, Italien och Spanien och inte minst SAAB. Privatiseringarna av vård, skola och omsorg har inte oväntat visat sig ge bra utdelning för ägarna – och inte som lobbyisterna försökt få medborgarna att tro bättre kvalitet för patienter, elever och äldre. Sossarnas nye partiledare har lyckats med konststycket att göra några rejäla självmål så snart han hann in på plan. Miljöpartiets flirt med de borgerliga (sänkt restaurangmoms i första hand) gör att de politiska alternativen blir allt färre. Dessutom har det stormat rejält i höst. Vi medborgare är blåsta.

Det har inte gått något vidare för MFF heller vare sig på plan eller på läktare. Jag har behövt lämna två matcher som blivit avbrutna på grund av smällare och publikstörningar.

Efter hemkomsten från Australien blev jag åter ombedd att ställa upp som god man för ett ensamkommande flyktingbarn. Grabben har erhållit permanent uppehållstillstånd och lär sig svenska bra och kan om han jobbar hårt börja på ett teoretiskt gymnasieprogram till hösten. Jag gjorde lite undervisning hos miljövetarna och deras utbildning av miljöinspektörer och det var kul. Det blir en återanvändning av kursen för en ny kull nu i vår. Släktforskningen har tagit några steg framåt – men gjort på stället marsch ett tag – eftersom jag misslyckats med att lägga in bilder på ”di gamle” i programmet. Äntligen har jag blivit klar med inskanning av tusentals diabilder, färg- och svarvita negativ.

Akki och jag har hunnit med ett par besök i Sumpan hos Jens och Shasha. Besök som återgäldats och Shasha blivit introducerad till skånsk mattradition med gås. Hon lät sig väl smaka.

Ewa bodde en vecka i Höllviken och drog på sig en felaktig parkeringsbot – som efter en del administrativa turer återbetalades. Då var det en sedvanligt hektiskt festvecka. Akkis födelsedag firades i London tillsammans med Ewa och Joakim på Royal Albert Hall – nästan som ”The Proms”. Efter Mårten gjorde vi ett besök hos Ewa utanför Jerusalem. Jag fick träffa ”Lill-Akki” och Dana med deras barn och Marek och hans nya kvinna. Inte minst blev det äntligen ett besök i Jordanien och Petra.

Äntligen kom jag i år till skott med att läsa Paul Austers New York-trilogi vilken tillsammans med Kerstins Ekmans ”Grand final i skojarbranschen” utgjort årets läshöjdpunkter. Men alltför mycket är fortfarande oläst.

2011-11-25 Flyget Tel Aviv – Köpenhamn

Så är resan nästan slut för denna gång.

I onsdags besökte vi givetvis Gamla staden i Jerusalem. Mycket är sig likt om än något mindre påfrestande försäljare. Dofterna är inte heller lika starka och överraskande som för trettio år sedan. Priserna har stigit dramatiskt och är helt jämförbara med svenska på de flesta varor. Det är emellertid fortfarande lika spännande att besöka Klagomuren och Al Asqa moskén på den gamla romerska slottsborgen. Tyvärr kom vi denna gång inte in i själva moskén. Det gör tydligen numera endast muslimer – hur de nu ska kunna kontrollera det. De romerska kolonnerna och valvbågarna är viktiga lämningar liksom den mycket välbevarade och väl underhållna moskén md sitt fantastiskt arabiska kakel. En förvånansvärt fungerande mötesplats för de tre världsreligionerna.

Efter flera timmar i Gamla staden tog vi sikte på konstnärskvarteren. Det var något bökigt att hitta eftersom skyltarna inte visade rätt riktning. Men det var mycket väl värt mödan. Vi hittade två mycket kreativa och skickliga silversmeder i deras verkstäder – men det fordrades en natts vila innan vi kunde bestämma oss.

Vi kom till busshållplatsen i god tid – och vi väntade i 20 minuter efter bussens avgångstid innan vi till slut bestämde oss för att ta en annan buss och läte Ewa komma och hämta oss. Det hade hunnit bli mörkt och bussen körde inte riktigt den förväntade vägen och vi missade hållplatsen att stiga av. Nya förvecklingar och smsande till Ewa och vi blev upplockade i den nu kyliga kvällen.

Därefter blev det ilfärd till Marek, hans hustru och bonusbarn där vi bjöds på en god moussaka och crêpe med en god varm syltsås till. Det blev en trevlig kväll där vi bl.a. tittade på de nyscannade bilderna från kanotpaddlingen för 30 år sedan i norra Skåne.

Igår blev det ett nytt besök i Jerusalem för att kompletterande inköp. Inte minst ett besök i silversmedens butik, vilket för mig till ingens förvåning tillslut innebar ett köp … Nöjda och glada återvände vi till Ewa med kollektivtrafiken som denna gång fungerade punktligt.

Därefter blev det lite kaffe och vila för mig innan avfärden till ”Lill-Akki”. Akki och Ewa satt och pratade till lite handarbete. Eftersom jag inte varit på promenad i omgivningarna begav jag mig ut på en spatsertur – ner i dalen mot vinodlingarna. Det blev mer strapatsrikt än förväntat. Det bar brant nedåt och det fanns inga ordentligt upptrampade stigar – än mindre utmärkta vandringsleder. Jag lyckades skrämma upp ett rådjurspar 5-10 meter ifrån mig. Jag såg dem galoppera iväg med smäkra steg. Det fanns också en hel del fågel i buskarna.

När jag efter ca 20 minuter var nästan ända ner i dalen kom det en rejäl regnskur och det var dags att bege sig hemåt – vilket var lite knepigare än förväntat . Jag hade i och för sig nästan hela tiden husraden vid toppen inom synhåll – men vilka stigar jag än valde hittade jag inte den stig jag tag mig ned. Mörkret föll snabbt och jag var rejält blöt och halt. Efter en del irrande och att ha hört någon i ”fjärran” ropa hittade jag slutligen huvudvägen och kunde börja en rask promenad hemåt. Plötsligt tutar en bil flera gånger högt och ljudligt bakom mig. Utrusar e orolig Akki och i bilen sitter en minst lika skärrad Ewa. Jag fick lite bannor – och ingen välförtjänt whisky som de oroliga kostade på sig – utan direkt i duschen och på med torra kläder innan de bar iväg till ”Lill-Akki” hennes Dana och deras tre barn och två kattor.

En mycket god svampsoppa följdes av spännande risrätt och till dessert ovanligt välsmakande och nybakade brownies. En ny titt på scannade bilder och ”Lill-Akkis” mycket välgjorda collage till farfar Alex 90-årsdag. Och den kvällen slutade också lyckligt.

I morse var det en shabbatfrukost – vilket hos Ewa och Joakim innebär snaps klocka 10 på morgonen! Sedan slutfördes den sista packningen innan det var dags för avsked efter en mycket lyckad samvaro med Ewa och Joakim och upplevelserik resa. Nu återstår snart bara hemfärden till Höllviken och att överleva julen innan nästa resa kan genomföras före eller efter undervisningen i slutet av januari.

Shorez 2011-11-22

Gårdagen i Aqaba startade utmärkt med rejäl och god frukost på Radison. Därefter ett sista dopp i Röda havet och avslutande solbad innan det var dags att checka ut och bege sig till gränsövergången tillbaka till Eilat och Israel.

Eftersom vi hade lite dinarer över och var ute i god tid sattes jag på ett kafé tillsammans med väskorna medan Akki begav sig på shoppingrunda. Efter den överenskomna timmen var Akki tillbaka med några färre dinarer men några nya paket. En trevlig taxichaufför som var nöjd med regimen och såg med stor tveksamhet på utvecklingen i Egypten och Syrien) körde oss till gränsövergången som visade sig vara stängd. Vi kom kvart över tolv och vår buss från Eilat till Jerusalem gick 14.15. Akki höll på att få blodstörtning när jordanierna förklarade att det var israelerna som stängt gränsen. Akki argumenterade med samme man som ett par dagar tidigare förklarat att det inte fanns några bussar Aqaba till Petra utan det var nödvändigt att ta taxi, dvs. i princip påstå att han var en notorisk lögnare. Det gjorde honom inte vänligare stämd mot oss. Vi blev inte ens insläppta genom den jordanska passkontrollen. Akki undrade om det var ett sätt att förstärka kassan för de säkerligen underbetalda gränskontrollanterna och om det skulle underlätta med en liten extra dusör. När ytterligare några israeler (som kunde något lite arabiska) strax senare anlände till gränsstationen blev det klart att det faktiskt var israelerna som stängt gränsen blev vi bekymrade. Vad hade hänt? Att vi skulle missa bussen som vi köpt biljetter till stod nu klart. Israelerna avsåg att öppna gränsen klockan 16 och sista bussen till Jerusalem avgick klockan 17 från Eilat. När ytterligare några än mer arabiskspråkkunniga israeler anlänt klargjordes att israeliska säkerhetstjänsten hade någon hemlig övning. Det blev fyra timmars väntan vid gränsen – ungefär som för palestinier som vill komma in i Israel. Kvart över fyra öppnades äntligen gränsen och vi kom först igenom.

Efter en jämförelsevis smärtfri passering ut ur Jordanien möttes vi sedan av ”nyutbildade” och ambitiösa israeliska gränskontrollanter. Det gällde att hålla god min även om sekunderna tickade allt snabbare. Säkerhetskontrollerna var noggranna och omfattande. Vi fick snabbt tag i en taxi som tog oss till busstationen i Eilat. Akki stod i kö för att boka om biljetterna (medan jag rusade till toa). Sedan lastade jag in våra väskor i bussen med det var Akkis tur till toa. Det gick – men det var på håret att vi missat sista bussen och behövt tillbringa en hotellnatt i Eilat.

Vi hade överlevt på ett par hårdkokta ägg och ett par bullar som – som tur var – ”kommit med” från frukosten. Under de fyra timmarna som vi var ett ”gränsfall” hade vi också haft granska trevligt tillsammans med de alltfler frustrerade som inte heller kom över. Vi hade också hunnit få mer sol och frisk luft och gott om tålamod och galghumor.

Det blev sedan fyra och en halvtimmes bussfärd i beckmörker längs Döda havet. SMS-trafiken mellan oss och Ewa och Joakim hade varit tät. Det var skönt när Joakim mötte oss vid busstationen i Jerusalem och körde oss till en väntande supé i Shorez. Det blev en ovanligt välförtjänt whisky innan maten.

Idag har Akki och jag åkt den nya spårvanglinjen i Jerusalem. Vandrat runt och konstaterat hur mycket det byggs och byggs om i de centrala delarna och hur många nya stadsdelar som växer fram och hur utbudet av varor har ökat. Men också hur antalet och andelen religiösa judar ökar. Äntligen hittade vi också färska fikon som blir vårt bidrag till hushållet.

En god måltid med en jordärtsskockssoppa och stilton avslutade dagen.