The thoughts of Eklundh

Olhão 26 november

Idag är det första dagen som jag har behövt ha en långärmad skjorta vid promenaden till saluhallarna. Eftersom vi solade rejält igår är det inte värre än att vi överlever. I söndags hade jag läst färdigt En fransk curry. Hundra steg från Bombay till Paris – en lätt gastronomisk pornografisk bok. Så det blev utgång till en indisk krog. Akki valde chicken tikka och jag en lammrätt med kardemumma smak. Lite omväxling till all den goda fisken.

I måndags sken solen hela dagen och det blev många timmar i solstolen och en enkel men god räksoppa till middag efter söndagens frossande. I går inhandlades en kummel som Akki smörstekte. Den smakade till stor belåtenhet. Till lunch en perfekt avokado med de resterande räkorna. De portugisiska vinerna är ganska bra och mycket prisvärda.

Med anledning av dagens gråmulna väder och kvällens MATCH – som tydligen inte direktrefereras i Sportradions websändningar? – blir det idag kyckling och en rejäl bit brie till dessert.

P.S. Vi får väl kolla om någon av alla de över 40 tvkanalerna sänder matchen direkt.

Att vara utomlands för ett halvt, ja ett kvartssekel sedan innebar i princip att man var avskuren från all kontakt med föräldrar, barn, vänner, nyheter från Sverige osv. På stora turisteorter kunde man köpa Frankfurter Allgemeine, Le Monde eller Times för att få någon begriplig information om omvärlden. Vänner hemma fick underrättelser med vykort – någon enstaka gång med ett kort, knastrigt telefonsamtal från någon automat.

Numera innebär packningen att en massa sladdar, batteriladdare, smartphones, läsplattor och laptop ingår lika självklart som tandborste och en laddning kalsingar. Detta med det goda syftet att hålla sig själv uppdaterad, lyssna på Ekot i P1 på morgonen, se Aktuellt eller Rapport på kvällen (det är en välsignelse att slippa CNN), läsa Sydsvenskan och att ha direktkontakt med barn och vänner. Det är emellertid inte utan frustration som it-tekniken tar allt större utrymme. Mycket tid ägnas åt att få tingen att fungera. Ibland går det utmärkt – ibland inte och då oftast av helt obegripliga skäl. Laptop och läsplatta fungerar utmärkt – men smartphones är djävulens senaste påfund.

Akki och jag har snarlika smartphones. Ibland har min kontakt med wi-fin i lägenheten och inte Akkis, ibland tvärtom. Vi begriper inte varför – och inte är mobilerna så smarta att de kan förklara för oss. Förmodligen är det ett gentrifieringsproblem.

“Ingen smartphone är smartare än sin dummaste användare.” (Cit Malmsten, Bodil, 2014; Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig. Modernista)

Ohlão 22 november

I eftermiddag är det den första lite kulna och ”småkyliga” dagen. Shortsen jag hade på mig när vi åt lunch på balkongen har bytts mot jeans och en tröja har åkt på.

I tisdags gjorde vi en ”utfärd” med den lokala bussen till centralorten Faro. Faro är en gammal stad med anor från morisk tid. Det ser man dock inget av i stadsbilden. Den gamla staden innanför de medeltida murarna har inte mycket mer än det gamla gatunätet kvar. Många hus är ruckel från sent 1800- eller tidigt 1900-tal. Ingen tycks ha varit riktigt intresserad av att bevara den äldre bebyggelsen. Mycket trist. Faro är annars lite mer turistiskt än Olhão. Vid ett av de många torgen hittade vi en restaurang som för ”Dagens lunch” – en god grönsakssoppa, fem grillade makrillar, en fruktdessert, kaffe och ett glas billigt vin – kostade 90 spänn. Akki valde grillspett med räckor. Tillsammans med notan blev vi bjudna på ett utmärkt portvin!

Intill krogen låg en mycket välsorterad vin och spritbutik. De hade ett hyggligt utbud av maltwhisky men deras specialitet var ett enormt urval av portviner. Den äldsta flaskan jag noterade var från 1928 och kostade runt 6000 spänn. Det blev inget impulsköp – av just den flaskan. Efter en del om och men fick jag nådigt tillstånd att ta en bild – det var fotograferingsförbud i butiken – av en flaska från det enda destilleri från Islay som Kent och jag inte hann med under vårt besök.

Som sig bör har läsandet tagit fart. Dostojevskijs Brott och straff är nu avklarad för andra gången. Första gången – för mer än 50 år sedan – orkade jag nog bara med två tredjedelar och begrep mindre än en tredjedel. Men man skulle ha läst den för att vara ”inne” i vissa kretsar. Bitvis är den fortfarande tung att läsa; det myllrar av ryska namn som dessutom skiftar på en och samma individ och vissa kortare partier känns ovidkommande. Annars är det en påfallande modern kriminalhistoria skildrad ur huvudsakligen brottslingens perspektiv. Med tanke på att boken publicerades förta gången 1866 efter Dostojevskijs fångenskap i Sibirien och positivt referera till Darwins utvecklingsteori som presenterad i England 1859 är det svårt att inte bli imponerad. Det fanns inte Goggle, inte telefon, knappt tåg – men ändå spreds idéer över världen. Den diskuterar också problemet med miljöns inverkan på individen och samhällsanalysen har referenser till de tidiga socialisterna. Vad lite man visste när man knappt var 20 år.Läst ut Brott och straff. En magnifik roman och med tanke på att den är skriven 1866 påfallande modern i sin samhällsanalys med klasskillnader, miljöns påverkan och jag är imponerad av hyr Dostojevskij positivt refererar till Darwins utvecklingsteori som kom från trycket på 1859! I grunden är det ett antal moralfilosofiska texter om etiska dilemmana; vad är ett brott, vilket straff är det värsta det egna samvetet eller det fysiska straffet. En gång i min ungdom – förmodligen när jag gick i gymnasiet läste jag. Det skulle man göra om man skulle vara ”inne”. Men förmodligen orkade jag inte genom den. Åtminstone den sista tredjedelen var en helt ny bekantskap.

Först går jag en längre promenad och sedan träffas Akki och jag på fiskmarknaden för dagens inköp. Saluhallen för grönsaker, frukt och kött ligger intill i en identisk byggnad. I går köpte vi svärdfisk på fiskmarknaden. Akki tillagade den med sedvanlig omsorg och vi kunde njuta av den och den ljumma kvällen på balkongen.

Idag har det blivit mer läst – men mer om detta en annan gång. Nu ska vi laga mat.

Olhão 2014-11-17

Vi har nu varit i här i några dagar och börjat bekanta oss med det behagliga samhället – en stor fiske- och turistby eller nästan en liten stad. Samhället domineras byggnadsmässigt av hotellet som vårt byggnadskomplex är ett annex till. Hotellet med annexet har inte många år på nacken ett par tre max fem år. Hotellet är något högre än vårt fyra våningshus. Fyra identiska huskroppar ligger i rät vinkel mot huvudinfarten, strandpromenaden och fritidsbåtshamnen. Vi är oklara över om alla fyra huskropparna är anknutna till hotellet. Alla lägenheter har rymliga balkonger. På husgavlarna är lägenheterna sannolikt större än vår rejäla tvårummare som dessutom innehåller två toaletter, varav ett badrum med badkar och bidé. Köket är välutrustat med gasspis och en elplatta, kyl och frys samt diskmaskin. På taket till varje uppgång finns en inte alltför stor pool med solstolar. Det är åtta lägenheter som delar på den poolen. De två gånger Akki och jag varit där har vi haft den för oss själva. Men det är inte högsäsong precis!

På morgonen vid 6-snåret när solen går upp och skiner in genom sovrumsfönster njuter vi av utsikten.

Temperaturen har hitintills hållit sig runt 20 grader eller strax under. Morgonpromenaderna tas i shorts, kortärmad skjorta eller t-shirt. Ett par dagar har det varit lite molnigt utan att bli kallt. Till min förvåning – vi är trots allt vid atlantkusten – är vinden inte påträngande. Det är ofta kav lugnt på morgonen och på kvällen när jag i godan ro njuter min cigarill efter maten på balkongen.

Igår söndag tillagade Akki lammet som vi inhandlat dagen innan i saluhallen. Det blev utmärkt. Till efterrätt blev det hallon inköpta på samma ställe. Till det drack vi ett bra vin från Dao.

Idag har vi letat rätt på busshållplatsen varifrån vi i morgon ska ta bussen till Faro. Själv har jag som kutymen kräver när jag är utomlands varit hos barberaren. En skicklig frisör av den gammeldags skolan som gjorde ”finklippningen” med rakhyvel. En lyx som numera är en ovanlig färdighet bland barberare. Priset ca 65 kronor – ett klipp!

I torsdags och fredags var det mulet och det kom en hel del regn natten mellan torsdag och fredag. Det har dock varit runt 20 grader. Idag lördag har solen skinit från en nästan molnfri himmel och vi har fått en begynnande rodnad i ansiktet. Vi har gjort inköp av nödvändiga basvaror på Lidl och inköp av färsk fisk, grönsaker, ost och andra godsaker på i den lokala välsorterade saluhallen. Inslaget av turister är behagligt begränsat liksom kunskaperna i engelska hos personalen i saluhallen. Med hjälp av översättningsprogram håller vi sakta på att lära oss namnen på olika fisksorter på portugisiska som bacalau (torsk) som vi köpte, tillagade och njöt av.

Frukosten har vi hitintills intagit i vår lägenhet. Ost till morgonmackan inhandlas i supertunna skivor – madame som skivar den är antingen pensionerad histolog eller varsam om kundernas hälsa. Mejeriprodukter är över huvud taget ingen stor varugrupp här. Akki har t.ex. problem att hitta lämplig yoghurt. Efter frukost tar jag min sedvanliga promenad längs hamnen för fritidsbåtar bort till hamnen där fiskarna landar den nyfångade fisken. Den mesta fiskarna har gått hem och fisken har forslats till saluhallen. Någon morgon ska jag väl ändå kom upp i så pass tid att jag får se när fångsten lossas?

Idag har vi inte lagat mat själva. Vi slog på stort och intog en stadig lunch med vin på en av de många restaurangerna som ligger mittemot strandpromenaden. Akki tog en fiskrätt marulk (tror vi) med ganska mycket pasta och vitt vin, själv åt jag en klassisk portugisisk rätt med snäckor och salt lätt brynt fläskkött och husets röda vin. Mycket gott i den varma solen.

Ikväll följer vi matchen Montenegro – Sverige och ”vi” leder med 1-0 i halvlek – men det blev 1-1, även om det var snudd på 2-1 till Sverige i slutsekunderna.

I torsdags kom Jens och Shasha – med skilda tåg – till Malmö, på fredagen anslöt Fredrik med Oda och på lördagsförmiddagen kom Carina med Ola, Johanna och inte minst äpplekakan.

Nu är gräsmattan klippt, klippet hopräfsat, hängrännor och stuprör rensade, krukväxter flyttade till vinterträdgården, två gäss med tillbehör inhandlade, tillagade av Akki och uppätna av den växande ”familjen”. De sedvanliga spelen spelade under stim och stoj. Efter gåsmiddagen och en del spelande avvek Fredrik och Oda till nya begivenheter i Malmö. På söndagsförmiddagen efter en med nödvändighet lätt frukost lämnade Ola, Carina, Johanna, Jens och Shasha Höllviken. Jens och Shasha tog samma tåg till Stockholm.

Akki och jag fann oss väl tillrätta med resterna av gässen och vinet och började packningen inför avfärden till Portugal. Efter en del småärenden på måndagen och tisdagen var vi klara i lugn och ro för uppstigning 3.30 för vidare transport till Triangeln, Kastrup – där det blev en timmes försening pga av dimma i Berlin Vi anlände ganska trötta till ett varmt och soligt Faro. Där hämtade oss en ”taxi” för transport till lägenheten i Olhão.

Efter en hektisk vecka på Klockarestigen får den nu vila i ro i fyra veckor – precis som Akki och jag på den portugisiska sydkusten.

Morgonpromenaden startade med en rejäl överraskning. Jag möttes av en rådjursfamilj. Det var bara till att vända om kalla på Akki och hämta kameran.Sedan var det bara att fortsätta promenaden. När jag kom tillbaka syntes de inte till.

Sitter nu glad och nöjd på tåget hem från Tjockholm. Jag är mycket nöjd med utfallet av veckoslutet. Det började i fredagskväll med Johannas födelsedagskalas på Nybogatan. ”Alla” var där. Som vanligt åt vi gott och hade extra trevligt efter MFF:s oväntade seger i CL. Ola, Jonas och jag var extra förväntansfulla inför stockholmsresan.

På lördagsmorgonen stod resväskan packad inför avresan till matchen som kunde avgöra om ”Di blåe” skulle lyckas att säkra SM-guldet tre matcher innan allsvenskan är slutspelad. Ola och Jonas mötte upp på Centralen. Ola gjorde ett förtjänstfullt arbete med att lösa de värsta horrörerna i Windows 8 som är installerad på min nya laptop -som jag anser är mycket nöjd med. Det var frustrerande men det förkortade restiden avsevärt.

I Stockholm hämtades vi på Centralen av Jens. Shasha stod vid grytorna på Humblegatan. Vi bjöds på en mycket väldoftande och god fisksoppa och en välsmakande paj till dessert. Därefter blev det kultur. För Shashas, Jens och min del ”Ansvaret är vårt! Tingsten”. En väl framförd monolog som visade komplexiteten i Tingstens personlighet – hans arrogans (även mot nära vänner), hans självupptagenhet, hans intellektuella briljans, hans tro på demokrati och yttrandefrihet, hans dödsångest, hans bundenhet till sin mor och hans beroende av och kärlek till sin hustru. En föreställning att minnas.

En promenad i ett höstvackert Sundbyberg innan gemensam frukost startade den spännande dagen. Ola och Jonas gav sig iväg för att lämna in sina väskor för förvaring på Centralen – för att de var ”olämpliga” att ha med på matchen. Våra biljetter höll också på att bli inlåsta. Dessbättre räddade Jonas dem (och oss) av ”misstag” i sista stund. Det hade varit lite förargligt att stå utanför Arenan utan biljetter.

När de kom tillbaka var det fortfarande en del till timmar att slå ihjäl. Först ett besök på stockholmstraktens bästa glassfabrik. Det var mycket gott. Därefter mer kultur med ett besök på en pedagogisk och välgjord utställning om Pompeji. Shasha och Jens bjöd sedan på en stärkande middag med kladdkaka till dessert innan vi mätta gav oss iväg till den kulturella höjdpunkten; den förväntade guldmatchen AIK-MFF. På väg in till Arenan med det eufemistiska tillnamnet ”Friends” möttes jag av en stor kram av Regeringens ”expert” på extremvåld i samband med idrott – Agneta Blom. Det var en välkommen överraskning.

Matchen var inte särskilt välspelad men spännande sedan AIK kvitterat MFF:s tvåmålsledning. Till slut kunde mer än två tusen Himmelsblå jublande andas ut. Sedan blev det av säkerhetsskäl till att vänta i tre kvart innan vi kunde komma ut. Vi skildes då från Ola och Jonas som tog nattåget hem. Jens och Shasha bjöd på champagne och gåslever vid hemkomsten till Sumpan.

En utomordentlig avslutning på en skickelsediger helg som sent ska glömmas.

Nu lämnar jag ett Stockholm där höstlöven faller tungt och närmar mig Malmö där det lär råda Brittsommar.