The thoughts of Eklundh

Vi hedningar överlevde lördagens konfirmation och kyrkobesök. Barnbarnet är nu konfirmerat utan att ha en susning om bespisningsgsundret, ytterst oklara begrepp om Judas för att inte tala om evangelisterna och profeterna i GT (Gamla Testamentet – inte gin och tonic).

Några dagar innan konfirmationen hade blixten (Tor?) slagit ner i kyrkan och slagit ut det elektriska och högtalaranläggningen. Det var provisoriskt lagat. Men jag hittade en lös skruv bland psalmböckerna vilket väckte någon munterhet i bänkraden. Eftersom högtalaranläggningen inte fungerade tillfredsställande hörde vi inte heller vad kollekten gick till. Lite pinsamt är det ju att inte lägga någon kollekt när ens barnbarn agerar “kyrkvärd” (kyrkstöt) i vår bänkrad. Men numera – som den moderna människa jag är (?) – hade jag inga kontanter på mig. Inte en spänn, inte en femma, en tia, inte …. Och jag kunde ju inte lägga skruven jag hittat? Jonne – Olas och Carinas gamla kompis som satt bakom mig – hade upptäckt att det låg en krona på golvet framför mig. Den hade jag inte sett! Jag plockade snabbt upp den och ytterligare en som låg intill. Det gick till kollekten som förhoppningsvis inte går till hednamissionen någonstans i världen! “Herren ger och Herren tar!”

Efter målning, hästsjå, konfirmation och snabbvisit av Sumpanbarnen återgår livet i sin stilla lunk med att plocka vinbär (jag) och att göra svartvinbärsgelé till gåsen och röd vinbärssaft (Akki). Själv har jag skördat johannesört och lagt i 96%-sprit för mognad och i sinom tid utspädning till lagom styrka och smak. Vi har dessutom påbörjat genomgång av våra garderober – vi började med min – för utrensningar. Det visar sig att jag inte är någon stalinisit. Jag älskar mina gamla vänner och kläder. Några kalsingar, ett par skjortor, en tröja går trots allt ett oblitt öde till mötes. I morgon är det dags för Akkis garderob. Det blir “Mein Kampf”?

Min mormor föddes på 1880-talet. Hon hade fem eller sexårig folkskola som sin högsta utbildning. Hon tyckte om lotterier – men hon tyckte illa om att förlora pengar. Hon klarade enkelt av att köpa premieobligationer som presenter vid högtidsdagar till sina barnbarn. Hon tog en promenad till sitt bankkontor, betalade över disk och fick en fysisk handling med sig hem i ett kuvert. En present till sina något konfunderade barnbarn – som väl aldrig vann några pengar men åtminstone fick lite kontanter när de blivit något äldre.

Min svärfar gav på samma sätt vid några tillfällen premieobligationer i present till sina barnbarn. Det var en enkel och okomplicerad affär över disk i banken.

Själv har jag akademisk utbildning och datorvana sedan åtminstone mitten av 1980-talet. Förmodligen har personalen på banken också numera akademisk utbildning, datorvana och kunskap om bankens produkter och rutiner – inbillade jag mig åtminstone.

Att det inte längre går att köpa premieobligationer över disk på ett bankkontor är jag också införstådd med. Det finns nästan inga bankkontor och jag har inte besökt något på länge så jag vet inte om det finns några diskar kvar. Men att köpa en premieobligation som gåva på nätet har varit en tålamodsprövande tillställning. Efter epostkontakt med min bank fick jag besked om att jag först måste köpa den till mitt eget ISK-konto för att därefter föra över premieobligationen till barnbarnets ISK-konto. När barnbarnet väl öppnat och meddela mig sitt ISK-kontonummer satte jag mig vid datorn, logga in på min ”banksida” för att börja överföringen. När jag väl skulle påbörja/slutföra transaktionen kom det upp ett meddelande att denna typ av transaktioner inte kunde genomföras på nätet. Jag ombads att kontakta banken via telefon. Sagt och gjort efter 20-25 minuter i telefonkö fick jag prata med en handläggare och vi påbörjade transaktionen. Jag fick då frågan om barnbarnets kontonummer var knutet till ”depå” eller ”VP-konto”. Eftersom barnbarnet var på väg i bil kunde vi inte pratas vid så lösningen på problemet fick anstå till idag.

I förmiddags när jag ringde var det nästan ingen telefonkö. Jag svarade på de efterfrågade uppgifterna om bank, namn på kontoinnehavare, kontonummer, depå eller VP-konto – men gick bet på de fyra sista siffrorna i personnumret. Överföringen kunde inte genomföras.

Efter ett samtal till barnbarnets mamma fick jag de fyra sista siffrorna. Glad i hågen ringde jag tillbaka till banken. Nu var det telefonkö – 20-25 minuter. En ny banktjänsteman som började ta sig an uppgifterna – men han behövde lite hjälp av någon mer erfaren. Han bad mig vänta i telefonen. Det gjorde jag. Jag väntade och väntade. Fem minuter, tio minuter, jag skrek hallå men ingen banktjänsteman hördes av? Jag la på luren och undrar fortfarande om han gick vilse i bankens korridorer, datasystem eller helt enkelt tröttnade på livet som banktjänsteman. Han bör kanske efterlysas?

Ny uppringning till banken; ny telefonkö som nu var lite längre eftersom vi närmade oss lunchdags. En ny banktjänsteman, jag redogjorde för mitt ärende, han var också tjänstvillig men behövde också kontakta någon mer erfaren. Jag bad om då att inte gå vilse i korridorerna utan skynda sig tillbaka. Min normala sangviniska godmodighet sattes på hårda prov. Efter en lång, lång väntan återvände banktjänstemannen med det snopna beskedet att de inte kunde genomföra överföringen trots att de nu hade alla uppgifter. Det var en uppgift för ”min” stackars bankman i Malmö. Men han hade en säkert välförtjänt semester. Då sprack mitt tålamod med den s.k. samhällsbärande institutionen banken. Sarkasmerna haglade över den oskyldige semestervikarien. Han lovade dock att kontakta kontoret i Malmö och be någon där kunnig att ringa mig. Det var knappt jag hann få min powernap.

En tålmodig kvinna ringde efter någon timme och lyssnade på mina fruktlösa och tidsödande försök att genomföra transaktionen och bankens problem med okunniga medarbetare – och att de dessutom hade mage att ta betalt för ”tjänsten”. Nå, vi skildes som vänner eftersom de skulle avstå från ”förtjänsten” och som kompensation för mitt arbete skicka en blomstercheck. Trots att jag hade gett banktjänstemannen alla kontrollkoder så behövs en fysisk namnteckning på ett fysiskt papper för att överföra en virtuell handling. Min mormor och hennes bank var irl.

Alla förändringar är inte utveckling till det bättre – åtminstone inte alltid inom bankväsendet. Eftersom fotboll är bättre irl än på andra sätt så blir det ett besök på Stadion ikväll. Förhoppningsvis går det bättre för Di himmelsblå ikväll än vad det gick ”Les bleu” igår kväll.

P.S. Det är inte SEB som baktalas.

Nu är det färdigt – inte bara på utsidan – utan även välstädat inne i Lilla huset. Hästveckan i Falsterbo har börjat, våra betalande hästgäster har anlänt och vår(t) sjå är över – åtminstone för tillfället. Av eget arbete för denna säsong återstår att lägga gångplattor på baksidan av huset och sedvanlig gräsklippning. Gräsmattan artar sig oanständigt bra efter de senaste dagarnas regn – vilket innebär mer motion med handjagaren och därmed mer koldioxidutsläpp från min sida än en vanlig morgonpromenad. Förhoppningsvis är det dock mer miljövänligt än alternativen? Akki har just gått andra hållet och skaffat en elcykel. Hemfärden från Skåre med fredagsskrubborna – som var delikata – orsakade emellertid också onödiga koldioxidutsläpp eftersom batteriet blev urladdat innan hon nådde Höllviken. Akki var också urladdad när hon kom till Klockarestigen!

”Folk” är förundrade över folkomröstningsresultat. Frågor ställs om hur högt ett valdeltagande ska vara eller hur ”tydligt” ett utslag ska vara för att resultatet ska vara giltigt. Tja, säger en luttrad statsvetare som i årtionde försökt att pedagogiskt klargöra problem i de snåriga demokratiteorierna. Jag har tagit – de rådgivande – folkomröstningarna i Sverige som utgångspunkt. Vi har haft fyra binära – rusdrycksförbud, vänster/högertrafik, anslutning till EU och anslutning til Euro, och två ”trinära”(?) – pensioner och kärnkraft. De ”trinära” löste inget för politikerna utan problemen kvarstod (och kvarstår). Det blev inget alkoholförbud 1921 – trots att en majoritet av kvinnorna var i majoritet för ett förbud. Men de hade ett lägre valdeltagande än männen! (Enda gången mäns och kvinnors röster räknas separat.)

Den ur demokratiteoretisksynpunkt intressanta är frågan om vänster- eller högertrafik. 85% (!) röstade för bibehållande av vänstertrafik. Valdeltagandet strax över 50%. Några år senare körde våra åtminstone på den tiden kloka riksdagsledamöter över en överväldigande folkmajoritet? Britterna får nog ingen sådan chans om EU men så kör de också fortfarande till vänster och har ännu inte övergått till ”the metric system”.

But the sjå must go on?

Vi hade inte mer än hunnit få upp hängrännan så öppnades himlens portar för att släppa loss årets åskväder. Det blixtrade, brakade och smällde så att vi inte fick en blund i ögonen. Med jämna mellan rum kunde jag följa inte bara åskvädret utan också det den brittiska folkomröstningen om deras medlemskap i EU. Efter en nästan sömnlös natt stod det klart att britterna – dvs. engelsmän och walesare – inte vill vara med i EU. Nordirländare och skottar inser fördelarna. En rejäl baksmäll för EU-projektet. I huvudsak var det dock åskans fel att många skåningar fick en sömnlös natt och vaknade baktunga.

Idag är det precis ett halvår till julafton. Det har firats på sedvanligt sätt.

P.S. Hängrännan hänger fortfarande med

Igår firade Akki och jag bröllopsdag med att misslyckas med att slutföra projektet med att hänga upp hängrännorna på baksidan av Lilla huset. Trots upprepade kollar på anvisningar och filmer på nätet blev vi inte klokare på hur avsluten skulle monteras.

Dessbättre hade Ingrid och Anders bjudit oss och Bibi och Jan till Skanör. De kom ihåg Jans födelsedag men ”missat” vår bröllopsdag. Det reparerades mer än väl av de välmatade kräftorna och snapsarna som serverades. Bibis jordgubbstårta var en perfekt avslutning innan det var dags för fotbollslandslagets och Zlatans Svexit från fotbolls-EM. Delvis kompenserades det av att Islands lag helt otippat gick vidare till åttondelsfinal med Lars Lagerbäck som isländsk folkhjälte i ledningen. Det blir till att komplettera Eddan. Ingrid var pigg och på hugget hela kvällen liksom Anders fram till att matchen började på tv.

Det blev till att idag ta nya nappatag med hängrännans slutstycken. Med hjälp av personalen på byggfirman kunde vi till slut lösa problemet. Hängrännan är nu på plats. Gräsmattan har legat för fäfot de senaste två veckorna sorgligt försummad pga målningsarbete. Nu är den klippt och snyggt hopräfsad. Det var i grevens tid att hängrännan kom upp och att gräsmattan fick efterlängtad tillsyn. För en stund sedan började nämligen ett praktfullt åskregn. Det ska bli intressant att se hur hängrännan klarat hällregnet. Det var efterlängtat av gräsmattan.

Imorgon är det midsommarafton med sedvanlig salt sill, egna nypotatis, jordgubbar och kunskap om britterna fortfarande vill vara en del av EU – eller om det blir Brexit.

Malmöflickorna har haft sin traditionsenliga våravslutning på Malmö stadsteater; ja jag vet att det numera heter Malmö opera men det skiter jag i. Johanna var med i flera nummer och var inte oväntat felfri. Snart är hon i Zlatanklass med att hantera bollar. Förmodligen är hon bättre redan -Zlatan behöver ju bara bekymra sig om en – även om det är några andra som också vill ha bollen; det bekymret har inte Johanna! (Tyvärr blev mina bilder från uppvisningen inte särskilt bra – så jag väntar på bidrag!)

Minst lika viktigt sedan senast är att Fredrik – inte helt oväntat – tagit studenten. Men det visste han om flera dagar i förväg. Värre var det för hans Farfar. Vi var fyra i gruppen som blev förhörda under ledning av professorer och docenter från Lunds universitet. Två blev underkända i studentexamen! De var så nervösa och stressade att de inte en gång kunde peka på visaren på amperemetern. Men betyg beslutades av läraren. Godkänd för studentexamen av censorerna. De blev godkända i alla ämnen – men underkända i studentexamen. (Men ett halvår senare via hjälp av rektor Hemmingsson och överklagande till Regeringen erhöll de sin examen eftersom de var godkända i alla ämne! Detta lär oss betydelsen av gedigna insikter i förvaltningsrätt.) Freddes – och hans klasskamraters – glädje när de slutade skolan och avlade det som en gång i tiden kallades mogenhetsexamen gick inte ta miste på! Fredde fick dessutom bra betyg visade det efter några dagar. En mycket lyckad fest på Nybogatan blev pricken över i:et.

Igår firades Islands nationaldag på sedvanligt sätt i Dalby -god mat och trevliga vänner. Och idag har Akki och jag firat att Lilla huset är färdigmålat. Sexton liter färg har gått åt. Vi är trötta och nöjda. Dessutom har vi påbörjat ett litet staket för att dölja/ slippa insyn från grannar. Det ska i morgon slutföras med enepinnar från 1950-talet och Klockarestisgens begynnelse.

Vi slutar inte att förundras! Kooperationen var en gång i tiden en av arbetarrörelsens många grenar. Igår kunde vi på det nya Coop i Höllviken provsmaka holländska och franska ostron. Vi provsmakade och valde de holländska – som vi belönade oss med efter väl utfört måleriarbete. Vad månde bliva av arbetarrörelsen?

Efter dagens goda middag (ankpaté, piggvar, rabarberpaj) tillsammans med Loff och EvaLis i ett högsommarvarmt Höllviken var det dags att fira med årets första dopp – och att di Blåe är i topp och att Johanna och hennes Malmöflickor för några dagar sedan gjorde en fin uppvisning på Stadsteatern. Det är visst numera omdöpt till Opera – men vem bryr sig.

Egentligen borde mänskligheten undanhållits bifogade bild – men annars tror väl ingen att jag har tagit årets första dopp.

Så har det börjat igen. Fredrik har fått körkort igen – efter en del om och men. MFF är i Stockholm och möter Hammarby och har efter ett par minuter underläge. I förgår och igår mögeltvättades och skrapades långsidan på Lilla huset- återigen. Senast det gjordes var 2009 och då tyckte jag det var sista gången för min del? Idag har vi fortsatt med kortsidan mot tomten. Så det har börjat igen!Jag är så lam i armar och fingrar att jag knappt kan skriva på laptoppen.

Ett kort besök på Konsum i eftermiddags hann jag notera att personalen hade Himmelsblå tröjor; alla med nummer 9 på ryggen men med namnet Coop på ryggen. Kooperativt betyder väl ungefär tillsammans som Di blåe har på framsidan. En honnör till Mackan? Och nu står det 1-1.