The thoughts of Eklundh

Aqaba , Röda havet 2011-11-19

I morse steg jag upp tidigt och åt en rejäl frukost innan det var dags för mig att göra ett nytt besök i Petra. Det var kyligt strax innan åtta när jag klev in genom grindarna – men jag var praktiskt taget ensam den första timmen. Det var en bra upplevelse. Inte många försäljare var vakna heller. Det blev att beskåda fler utmärkta gravmonument och några gamla tempel. När jag trött och nöjd återvände mot utgången möttes jag av horder av turister – tusentals. Men jag fick en upplevelse av hur krigarna i de gamla Petra hade tagit sig ut.

Klockan 12 checkade vi ut och tog taxi till busstationen. (Taxichauffören försökte också att övertala oss att åka med honom i stället för med buss till Aqaba.) Efter ganska kort väntan var bussen full och vid tretiden var vi framme i Aqaba – där vi blev lite undrade över var hotellet låg – lång söderut från Aqaba centrum. Men det är mycket hög standard. Jag har redan hunnit med ett bad i ett salt och varmt Röda havet.

Aqaba 2011-11-20

Dagen började med en mycket rejäl frukost och har fortsatt har vid stranden med sol, bad och mycket läsning av Tranströmer och Offside. T.o.m. Akki har läst Offside med behållning. Nu är det snart dags för mat.

Efter några förmiddagsdopp i morgon beger vi oss tillbaka till Israel och Ewa. Är vi då offside eller onside?

Petra 2011-11-18

Det var tidigt, mörkt och kyligt i onsdagsmorse när jag promenerade iväg till första bussen till Hyllie för vidare transport till Kastrup och Tel Aviv. I Tel Aviv möttes jag av regn och Joakim. Men det var ett varmt regn och ett varmt välkomnande. Det var gott med en kopp starkt kaffe. Den billiga flygbiljetten medger vare sig mat eller dryck med mindre än att man betalar hutlöst så därför smakade det extra gott. Vi småpratade, tog en G&T, pratade med Akki och Ewa som låg vid Döda havet och solade innan det var dags för middag. Det visade sig vara Joakims födelsedag – 69 år – så falukorven och leverpastejen var mycket välkomna födelsedagspresenter. Eftersom jag var rejält trött blev det ett tidigt sänggående. Jag hade en lång resa framför mig på torsdagen.

Efter en rejäl natts sömn och en god frukost körde Joakim mig till busstationen i Jerusalem. Det var några sedvanliga säkerhetskontroller (och många alltför unga militärer med automatvapen lite slarvigt hängda över axeln).

Efter två timmars bussfärd mot Eilat hoppar Akki på bussen. Jag hinner kort vinka till Ewa. Efter ytterligare två timmars bussfärd är vi som väntat framme i Eilat. Men vi ska vidare och inte minst över gränsen till Jordanien och Aqaba. Vi tar en taxi till gränsövergången. Först köper vi lite jordanesiska dinarer, fyller i några papper för att lämna Israel och får passen stämplade. Av någon outgrundlig anledning behöver jag uppge min fars och farfars namn och får sitta och vänta en kvart innan jag får mitt pass tillbaka? Sedan var det bara att traska ett par hundra meter i ”ingenmansland” till Jordanien. Där fyllde vi i en visumansökan som lämnades vidare till en ny byråkrat som tog betalt och sedan vidare till en tredje som stämplade passen och visumhandlingen. Efter en timme var vi nu välkomna till Jordanien och kunde börja förhandla med taxi om transport till busstationen i Aqaba för vidare färd till Petra.

Det var en hård match att övertyga taxiägaren om att vi verkligen ville åka buss och inte taxi till Petra. Efter en hel del muttrande fick vi som vi ville – och priset på taxiresan hade sjunkit rejält. Bussen blev full när vi kom på så det blev avfärd direkt. Det blev nu ytterligare två timmars bussfärd i en liten och trång buss. Det hann bli rejält mörkt innan vi trötta kom fram till hotellet lite efter klockan sex. Det blev en buffémiddag på hotellet, lite uppdatering via tv av nyheter, lite sista påläsning om Petra innan det var dags för sängen inför en kommande ansträngande dag.

I morse började vi med en mycket rejäl frukost innan vi vid 8-tiden promenerade en kort sträcka till entrén där vi betalade vår 500 kronor. Sedan vidtog en spännande, intressant och tankeväckande promenad. Först 2,5 km genom en jättelik förkastningsspricka i ett berg som reste sig hundratals meter över oss. Vi kommer sedan fram till Al-Khazneh. Det är stort, imponerande hantverk – mycket spektakulärt och bygg för mer än två tusen år sedan – och står fortfarande nästan intakt.

Sedan fortsatte det med en ganska välbevarad och stor amfiteater, flera stora – men i huvudsak raserade tempel som höll på att restaureras. Petra har under århundranden drabbats av flera rejäla jordbävningar.

Vi hade promenerat mycket, det började bli varmt och jag fortsatte själv upp till ”Klostret”. Akki var inte riktigt sugen på en strapatsrik vandring upp i bergen så hon satte sig med sitt sticke. En och en halv timme senare återvände jag mycket trött och svettig efter att ha sett en välbevarad och majestätisk byggnad.

Sedan var det dags att vända mot utgången. Det blev en lång och tröttsam vandring hem – med många pauser.

Besöket var väl entrèavgiften. Jag ska på ett nytt besök imorgon förmiddag – då är priset bara en tiondel av dagens!

Maten i kväll kommer inte att göra Petra känt som en bra krogstad.

I morse när jag hämtade tidningen var det rimfrost på gräsmattan. Det är ingen bra början på dagen. Tidningsläsningen tog därför lång tid så Akki hann ringa samtidigt som solen gick upp och så småningom blev det en skön promenad längs ett spegelblankt Östersjön och ännu inte alltför många hundar. Värmen i växthuset har blivit påslagen och det hade fungerat bra i natt.

Sedan var det att fortsätta trädgårdsarbetet med att klippa nedrivna klängväxter i soptunnan. Det är ett ganska stillastående arbete så jag blev snart kall och fick gå in och fortsätta jobbet med att skanna bilder. Vid lunchtid hade jag själv fått upp värmen och solen hade värmt gräsmattan så att det gick att genomföra säsongens förhoppningsvis sista gräsklippning. Då var jag så pass uppvärmd att det gick utmärkt att genomföra de gymnastiska rörelser som krävs när pumpen ska tas ur brunnen. Så nu är det också gjort. Jag passade samtidigt på att ta bort en handfull mördarsniglar som hade bespetsat sig på att övervintra i brunnen. Jag tyckte då att jag hade gjort mig förtjänt av en sillunch och ett par snapsar. Jag tog en kort men stärkande lur.

Skannandet av bilder har sedan fortsatt. Det är ett bra sätt ett uppleva gamla minnen och resor – Brasilien, Rio, Fernando de Noronja, Amazonas, Brazilia, Vitemölle, Brantevik, Goa, Kenya för att nu nämna några. De flesta har jag kunnat datera med rimlig säkerhet, några få behöver jag hjälp med framöver. Jag är förmodligen igenom de flesta dia och färgnegativen nu. Återstår många svartvita och många timmars redigering och slutsortering i mappar. Ansträngande men en nyttig övning för minnet.

Limhamnsjesus?

Så är den halvårsvisa tandstensrensningen överstånden. Tandläkaren tyckte att jag skött mina tänder hyggligt och var nöjd. Än mer nöjd var han förhoppningsvis med betalningen och vår sociala samvaro. Några rester av gåsmiddagen syntes uppenbarligen inte i munhålan – lika lite som det syns några rester i Höllviken. En annan mycket trevlig – men avgjort snyggare tandläkare – lät sig däremot väl smaka och åt som vilken eklundhare som helst. Shascha är en mycket välkommen gäst åter.

Turbulensen i de sydeuropeiska och nordamerikanska ekonomierna, MFF:s mycket måttliga framgångar och Juholts alla debacle har inte fullt ut kompenserats av de senaste veckornas strålande höstväder. Det blir till att ge sig iväg till so, värme, kultur och kulturkrockar i Israel och Jordanien. Först flyger Akki och en vecka senare följer jag efter när jag klippt gräsmattan för sista gången för den här säsongen, krattat löven och annat smått och gott. (Höstgrävningen är avklarad liksom kräftorna och ett rejält surströmmingskalas. Det som återstår att planera är resan i början av 2012 – men det ska vi säkert också försöka hinna med innan jul.

Vi ägnade förmiddagen åt motion och väsentlighet – Akki promenerade ut och in ur affärer längs Oxford och New Oxford Street och jag promenerade lika många timmar på British Museum. Som vanligt njöt av det brittiska ”stöldgodset” från Parthenon och det hederligt inköpta klockorna om vanligt mest av den som drivs av en rullande kula. Intill den nyrenoverade klockavdelningen en avdelning jag tidigare inte noterat om den gamla iranska kulturen från ca 1000 år före vår tideräkning.

Efter lunch besökte vi en guld- och silvermässa intill St. Pauls Cathedral. Som tur var vad det mest silver och en del mycket bra corpusarbeten. Vi var frestade – men köpte inget! Vi har dock e-postadresserna … Att köpa är silver, att avstå är guld

Efter allt promenerande var vi båda trötta och utsvultna. Pekinganka, en portion ris och en flaska rödvin fick oss åter i god form så att vi i kväll har haft rejält kul åt och njutit av engelsk komedi/satir när den är som bäst – en teaterversion av den fabulösa tv-serien ”Yes, Prime Minister”. Sedvanligt underskruvade ironier med en djupt allvarlig underton. Den sedvanliga moralen är att tala är silver – men tiga är guld.

Imorgon är sista hela dagen i London – och vi längtar redan tillbaka till det lagom väder det varit när man besöker storstäder – 15-20 grader varmt och inget onödigt regn.

Precis som alla andra berömdheter har vi i kväll sjungit på Albert Hall. Pomp and Circumstaces – inte ett öga var torrt. Självklart hann vi igår med ett rejält besök på Kew Gardens och avslutade med Silver Waluts där vi hittade en muskotrivare för resebruk – en nödvängihetsartikel i varje välsorterqt hushåll. Men vi satsar nog på resor i stället framöver och får avstå från riven muskot vid dessa tillfällen.

Innan idag var det ett besök på Fortrum & Mason för inköp av marmelad innan vi besökte en Degas utställning – som var så där. Några skulpturer av ett par av hans kollegor var väl värda besöket – frmföraltt en av med tre löpare. Några antikvitetsbutiker i Chelsea hann vi också med trots stt vi hade svårt att komma fram pga. av alla fans som skulle på match.

Idag har Akkis födelsedag firats med en liten flaska skumpa till frukost. Det blev inget av med ägg och bacon. Jag fick inte igång den lilla spisen. Det blev lyckat ändå med uppvaktning med sms och telefonsamtal. Rosorna på bordet var inhandlade redan igår samtidigt med bröd, smör, ost, bacon, ägg och diverse annat för vår morgonvälfärd.

Trots en anständig avresetid i går morse från Kastrup blev det tidigt upp för att packa det sista. Det blev en lång promenad på Kastrup. Easyjet sparar in på flygbränslet (och därmed priserna) genom att låta resenärerna promenera nästan halv vägen till London. De medhavda mackorna och hårdkokta äggen smakade gott tillsammans med flygets kaffe. Buss från flygplatsen till Victoria Station, Underground till Piccadilly Circus gick som smort. Något snårigare var det att hitta hotellet på en bakgata mellan Soho och Piccadilly Circus. En hjälpsam bartender på en pub i närheten hittade adressen med sin gps! Ska man bo närmre Piccadilly Circus får man nog sova på en bänk i tunnelbanan.

Tillsammans med Ewa o Joakim åt vi därefter en inte alltför god coq au vin planerades dagens besök på Victoria & Albert Museum där vi tillbringat största delen av dagen. Ett museum som blandar stort och smått horrörer med fantastiskt vackra saker. Silveravdelningen är givetvis ett måste och glasavdelningen innehöll också några riktigt bra – givetvis svenska – föremål. Avdelningen med akvareller och grafik av växter och blommor var också mycket imponerande. Museet är däremot mycket svårt att hitta i. Det är ett ständigt travande i trappor upp och ner och genom långa ointressanta utställningar för att komma åt det man verkligen vill se. Mycket brittiskt – väl värt ett besök. Innan vi skildes från Ewa och Joakim bjöd Akki på fint konditori med bakelser. Det som såg ut som en smarrig Schwartswald tårta och benämndes Blackforrestgateau visade sig under de skria choklad skivorna vara en simpel chokladkaka.

När vi lämnat Ewa och Joakim efter att planerat de kommande dagarna gick Akki och jag en sväng i Soho. Där hittade vi ett ställe med ostron. Efter att ha köat in en halvtimme tillsammans med ett spanskt trevligt bögpar blev vi insläppta i en lokal med hög volym och trivselfaktor. Ostronen var mycket goda och det blev en god avslutning på Akkis födelsedag.

Jag är inte känd för att sakna ord – men de senaste veckorna har det varit mycket svårt att hitta rätt ord. Jag saknar rätt ord för de överlagda, kallblodiga morden i Oslo och på de politiskt demokratiska ungdomarna på Utöya. Vi påminns om andra meningslösa illdåd mot Olof Palme och Anna Lindh. Så småningom sjunker bottensatsen ner och kanske vi ser klarare att det är viktigt att argumentera mot att slå in skallar och att argumentera för att i stället räkna skallar. Vi måste leva med att vi är oeniga om vad som är riktigt viktigt här i livet. Det enda som är okränkbart är livet. Oenighet får vi aldrig lösa med att slå ned varandra. Hur korkad och intolerant en uppfattning än är så måste den tolereras. Om vi förbjuder någon att hysa eller yttra den så blir vi alla dummare. Vi blir klokare av att kunna argumentera mot den. Det är svårt att visa denna tolerans mot galningar – men nödvändigt för att vi inte själva ska bli intoleranta!

En del nödvändigt underhållsarbete på tomten och huset här i Höllviken har som vanligt genomförts i sommar – trots förkylningar och inte alltför bra väder. Häromdagen tvingades vi tyvärr lämna återbud till årets sedvanliga sommarfest hos Harry och Per i Skanör. Det var blixt, dunder och hällregn i Höllviken – förmodligen inte särskilt mycket bättre i Skanör. Ola och Carina hade något lite bättre tur med vädret på sitt sedvanliga sommarkalas i Höllviken som avslutades på söndagen med deltagande i sandbyggartävlingen i Falsterbo. Tyvärr inget pris – inte ens ett hedersomnämnande trots en bra illustration till SAAB-fiaskot.

Jag är inte känd för att sakna ord – men de senaste veckorna har det varit mycket svårt att hitta rätt ord. Jag saknar rätt ord för de överlagda, kallblodiga morden i Oslo och på de politiskt demokratiska ungdomarna på Utöya. Vi påminns om andra meningslösa illdåd mot Olof Palme och Anna Lindh. Så småningom sjunker bottensatsen ner och kanske vi ser klarare att det är viktigt att argumentera mot att slå in skallar och att argumentera för att i stället räkna skallar. Vi måste leva med att vi är oeniga om vad som är riktigt viktigt här i livet. Det enda som är okränkbart är livet. Oenighet får vi aldrig lösa med att slå ned varandra. Hur korkad och intolerant en uppfattning än är så måste den tolereras. Om vi förbjuder någon att hysa eller yttra den så blir vi alla dummare. Vi blir klokare av att kunna argumentera mot den. Det är svårt att visa denna tolerans mot galningar – men nödvändigt för att vi inte själva ska bli intoleranta!

En del nödvändigt underhållsarbete på tomten och huset här i Höllviken har som vanligt genomförts i sommar – trots förkylningar och inte alltför bra väder. Häromdagen tvingades vi tyvärr lämna återbud till årets sedvanliga sommarfest hos Harry och Per i Skanör. Det var blixt, dunder och hällregn i Höllviken – förmodligen inte särskilt mycket bättre i Skanör. Ola och Carina hade något lite bättre tur med vädret på sitt sedvanliga sommarkalas i Höllviken som avslutades på söndagen med deltagande i sandbyggartävlingen i Falsterbo. Tyvärr inget pris – inte ens ett hedersomnämnande trots en bra illustration till SAAB-fiaskot.

Igår lämnade vi Johanna på ”Höllvikenlägret” som Husie IF ordnar årligen för att fostra god Husieanda bland mycket unga fotbollsspelare – och god fotbollskultur som vi inte blivit bortskämda med de senaste veckorna. Trots blixt, dunder och hällregn här i Höllviken verkar Johanna ha klarat sig bra. Ledarna ringde åtminstone inte för att Johanna ville komma till Farmor och Farfar. Fredrik, Carina och Ola har i Karlstad kämpat väl mot ibland överlägset motstånd. Husie P14 tycks dock vara bland de drygt dussinet bästa lagen i Sverige.

HUSIE RULES!