Vi ägnade förmiddagen åt motion och väsentlighet – Akki promenerade ut och in ur affärer längs Oxford och New Oxford Street och jag promenerade lika många timmar på British Museum. Som vanligt njöt av det brittiska ”stöldgodset” från Parthenon och det hederligt inköpta klockorna om vanligt mest av den som drivs av en rullande kula. Intill den nyrenoverade klockavdelningen en avdelning jag tidigare inte noterat om den gamla iranska kulturen från ca 1000 år före vår tideräkning.
Efter lunch besökte vi en guld- och silvermässa intill St. Pauls Cathedral. Som tur var vad det mest silver och en del mycket bra corpusarbeten. Vi var frestade – men köpte inget! Vi har dock e-postadresserna … Att köpa är silver, att avstå är guld
Efter allt promenerande var vi båda trötta och utsvultna. Pekinganka, en portion ris och en flaska rödvin fick oss åter i god form så att vi i kväll har haft rejält kul åt och njutit av engelsk komedi/satir när den är som bäst – en teaterversion av den fabulösa tv-serien ”Yes, Prime Minister”. Sedvanligt underskruvade ironier med en djupt allvarlig underton. Den sedvanliga moralen är att tala är silver – men tiga är guld.
Imorgon är sista hela dagen i London – och vi längtar redan tillbaka till det lagom väder det varit när man besöker storstäder – 15-20 grader varmt och inget onödigt regn.
