Gårdagen började bra, Jag hämtade Johanna efter skolan. Det var första gången den här terminen. Tisdagarna har den här terminen ägnats åt pianolektioner under Akkis ledning. Själv har jag haft en del lektionsförberedelser och en del undervisning. Så snart snön smält har jag ibland besökt Loff i Dalby för att var något lite behjälplig där. Men igår var det dags för ett efterlängtat besök på Glassfabriken. På väg dit tog jag också möjligheten att presentera Citytunneln för Johanna. Vi gladdes båda över konstverket/installationen på Malmö C – utsikterna genom tågfönster från olika delar av världen. Glassen var en perfekt uppladdning inför Matchen. Nybogatan bjöd på en lagom middag innan det var dags för Ola och mig att rusa iväg till bussen. Under bussresan slutade regnet och kvällssolen började titta fram. Lite onödigt sent 1o minuter innan matchstart anlände vi till Stadion. Köerna hade dessbättre krympt till ett minimum men inifrån Stadion gick hejarklackvågorna höga. Det fanns spänning och förväntan i luften.

Trots ”sen ankomst” lyckades jag få en rimligt anständig ståplats. Stämningen var uppskruvat elektrisk. Helt onödiga bengaliska eldar från såväl MFF- som HIF-läktaren gjorde att spelare och funktionärer lämnade spelplanen gjorde att matchstarten uppsköts ca fem minuter. Det var uppenbart att visitationerna inte fungerat. Det gör mig besviken. Början av matchen bjöd på ett par bra målchanser för MFF men HIF med hög press höll spelet bra. Det verkade bli en bra match. När HIF fick sitt 1-0 mål blev det dödstyst. Plötsligt hördes en rejäl smäll av en raket mycket nära HIF:s målvakt. Målvakten går ner på knä och tar sig åt örat. Domaren rusar till och plötsligt befinner sig en ur publiken bakom målvakten och knuffar till honom. Hur lyckades han komma så långt in på planen utan att någon ingrep? Det gör mig mycket besviken att bevakningen av planen, spelarna och domarna uppenbarligen inte fungerar.

Att matchen avbröts var en självklar åtgärd. Rimligen skulle den aldrig ha startat eftersom visitationerna inte fungerat. Det borde varit tydligt för arrangörsansvariga att det fanns mer pyrotekniska prylar bland publiken. De är inte ofarliga. Det mest obegripliga är dock att ”man” väljer att ge sig på en spelare som överhuvudtaget inte hade med ledningsmålet att göra. Han befann sig så långt ifrån som det överhuvudtaget går på en fotbollsplan. Det finns inga rimliga skäl att kasta raketer på honom – än mindre att storma in på planen för att knuffa till honom. Att publik som betalar pengar för att se på fotboll har så lite koll på sporten gör mig bedrövad och besviken.

Det var en tung och tyst resa med bussen hem till Höllviken. Oavsett matchresultat brukar diskussionens vågor gå höga. I gårkväll var det dödstyst.