The thoughts of Eklundh

Skidsemestern 2015 är avklarad och inga brutna ben är inrapporterade!

Vi har spendereat en vecka i österrikiska Mayrhofen med Fredriks flickvän Oda och våra goda vänner i familjen Fors från Kulladal.

Turen påbörjades från Trelleborg i torsdagskväll med nattbåt till Rostock för att sedan köra genom Tyskland för att nå vår första övernattning i Alpbach. Turen på tyska autobahn genomfördes helt utan köer eller andra otrevliga överraskingar. Ungdomarna i baksätet utnyttjade tiden väl för sömn och musiklyssning.
Tidigt lördagmorgon hämtade vi ut liftkort och sedan vidare till skiduthyraren där vi efter ett smärre kaos och lite blodsutgjutning till slut stod i backen i god till innan lunch.
Äntligen på snö och pjäxorna fastspända! Första åken tog vi det alla lite lugnt, det gäller att lära känna både backar och ny utrustning.
Vädret? Solsken med några spridda moln, som skulle visa sig vara de sista vi såg på hela veckan.
Sedan lunch i backen, wienerschnitzel med wiessebier! En liten spillolycka från den äldste i sällskapet lyckades inte sänka humöret.
Efter ytterligare ett par åk var det dags att samla ihop oss för att ta oss till våra boenden, Oda och Fredrik för sig på ett litet Gasthaus en bit bort i byn, och vi andra i en lägenhet bara några minuters promenad från Penkenbahn. Allt till belåtenhet!

Veckans samlade bilder kan nås här

Men än så är det långt till vår …?

Chicago 2015-01-25/Höllviken 2015-01-26

Vi har nu tillbringat tre timmar på Chicago Int. Airport utan att få tillgång till wi-fi utan extra kostnad. Det tycks numera annars vara en självklarhet?

Nåväl – vi missade vårt flyg till Oslo/Köpehamn igår kväll. Trötta och utan fokus började vi leta flyglösningar på nätet – gratis på Orlando! Vi hittade med hjälp av Kent och Anki alternativ från Fort Lauerdale med Norweigan med avgång idag. Det innebar dock en bussresa på flera timmar till flygplatsen och lång väntan i Oslo. Själva hittade vi så småningom en SAS-förbindelse via Chicago direkt till Köpenhamn. Den var något dyrare men var framme några timmar tidigare. Efter en välbehövlig måltid, transport till ”vårt” motell bestämde vi oss för SAS-alternativet. Det var skönt att få det beslutat och vi kunde koppla av – men det tog ändå sin rundliga tid att komma till ro för att få välbehövlig sömn.

Nåväl – vi är friska och har inte tidigare under alla våra resor missat ett flyg. Någon gång ska vara den första – och ett lite spartanskt liv ett tag framöver mår säkert våra kroppar utmärkt av?

Dock skulle jag i all ödmjukhet vilja ett EU tar upp frågan om ett gemensamt system för tidsangivelser i förhandlingarna om ett frihandelsavtal med USA. En del missförstånd skulle på detta sätt undvikas. (Samtidigt borde i avtalet ingå att USA övergår till ”the metric system” – meter, kilo, liter, Celsius osv för att underlätta jämförelser?)

Ännu har det inte dragit in något snöoväder över Chicago. Så vi har gott hopp om att komma iväg om ett par timmar.

Det gjorde vi – och är nu hemma i Höllviken efter en liten odyssé till Nybogatan.

Orlando 2015-01-25

Gårdagen började i och för sig bra med en frukost i lugn och ro och en avfärd med uppklarnande väder från St George Island till Tallahassee där vi skulle ta bussen 11.30. Eftersom det praktiskt taget inte var någon trafik kom vi fram i mycket god tid. Löste ut våra biljetter och tog farväl av Kent med en förhoppning om att vi ska mötas snart igen – i mitten av september!

Eftersom det låg en kylig vind över busstationen gick vi tillbaks in i vänthallen. Kvinnan som tryckt ut biljetterna åt oss undrade om vi skulle vänta där hela dagen!? Nä – bara tills bussen skulle gå om tre kvart. ”Men ni har biljetter till 11.30 pm!” Då gick det upp för oss att jag tänkt och bokat fel!

Panik. Inga tidigare Greyhoundbussar skulle hinna fram i tid. Vi fick lov att ringa Kent för att få lite stöd. Han hade inte hunnit mer än runt kvarteret och kom parat med moraliskt och språkligt stöd. Nåväl, efter en del sökningar på nätet hittade vi en bussbolag som hade en buss som skulle vara framme 20 minuter innan incheckningen stängde. Vi bokade och betalade på nätet men fick inte den förväntade e-biljetten. Ny panik. Kent fick sitta i en lång telefonkö där det blev bekräftat att vi var med på passagerarlistan. En lång väntan i en hotellobby vidtog.

När vi sedan skulle kliva på bussen var vi inte med på passagerlistan? Busschauffören hade fått fel lista! Lite efter utsatt tid – när chauffören fått rätt lista som vi var med på- kom vi iväg.

Bussen körde på bra, trafiken var måttlig och det verkade ett tag som det skulle fungera. Men en nyligen flyttad hållplats på halva vägen spräckte alla tidtabellsschema för bussen. Chaufförerna hade framfört detta till bolaget – men utan resultat. Chauffören lovade dock att en taxi skulle vänta på oss för att i ilfart ta oss till flygplatsen. Vi blev mer än tjugo minuter försenade vid ankomsten och ingen taxi. Det tog ett bra tag innan vi äntligen fick tag på en. Sedan försökte taxikillen på sig en ”rip-off” när han ville ha $60 för den korta färden. Han fick knappt hälften och även det var stöld!

Naturligtvis var in-checkning stängd när vi kom fram.

Vi har trivts så bra i Florida att Freud säkert skulle kunna tänka sig påstå att vi förträngt att vi ska hem till kylan?

(fort följer från Chicago!)

St George Island 2015-01-23

Häromkvällen tittade vi för en gångs skull på tv. Obama höll sitt ”State of the Union”-tal till den samlade kongressen. Ett retoriskt väl genomarbetat tal med lagom utrymme för applåder från de entusiastiska demokratiska ledamöterna. Den republikanska kvinnan som gavs utrymme att efteråt att kommentera talet var en intressant katastrof.

I förgår blev det nyfångad svärdfisk som tillagades på grillen till middag. Efter middagen promenerade vi ner till stranden. Det var nästan vindstilla, mörkt och stjärnklart perfekt för att sända upp thailändska ljuslyktor. Jag hoppas verkligen att vi slipper se i stjärnor efter ett återbesök här.

Vid gårdagens morgonpromenad hade vinden tilltagit rejält och pelikanerna seglade majestätiskt i vinden och dök efter ibland efter fisk. Vi fick också äntligen syn på delfiner strax utanför den ena av de båda pirarmarna. Vi såg ett par, tre stycken under några minuter som simmade i vattenbrynet.

Strax efter vi kommit hem från promenaden var hägern åter på plats i dammen denna gång på en lämplig plats mitt i dammen för fotografering. Men vi hade inte kamerorna med oss. När vi återvände med kameror hade hägern flyttat sig till en mer undanskymd plats och medan vi försiktigt flyttade oss närmre flög den sin kos.

Gårdagens middag inleddes med en utsökt liten entré –grouper cheek lätt brynt i smör. Till huvudrätt blev det amber jack – inte helt olik makrill i smak. Vi kommer att sakna Doughs fiskbil med det rika utbudet av färsk fisk.

I natt började det att blåsa rejält. Åskan började mullra vid midnatt och strax följde blixtarna. Och nu nästan tolv timmar senare fortsätter regnet att ösa ner och blixtarna far över hustaken och emellanåt hörs rejäla knallar. Morgonpromenaden är inställd och har ersatts av städning och packning.

Ikväll avslutar vid med ostronmiddag hos Lynns. Det blir en utmärkt avslutning innan det imorgon är dags att påbörja hemfärden vid halv niotiden från St George Island mot Tallahassee, Orland, Gardemoen för att förhoppningsvis landa på Kastrup vid 15-tiden.

När vi i mitten på 1960-talet vistades i USA nästan fyra månader nåddes vi överhuvudtaget inte av några nyheter från Sverige. Idag kan vi läsa morgondagens Sydsvenska långt innan vi går och lägger oss ”kvällen innan”. Tiderna förändras och snart är det dags att skruva fram klockan sex timmar.

Copyright Kent Larsson

St George Island 2015-01-20

Solen och värmen har kommit till Florida. Vi är nu långt ifrån ett igensnöat Gardemoen. Karin Boye hade inte alltid rätt – ibland är det målet som är mödan värd – inte resan. Nu har vi ett par dagar börjat söka oss in i skuggan när vi varit i solen för länge. Morgonpromenaderna längs stranden gör iklädda shorts och kortärmad skjorta vid 9-tiden. Pelikanerna glider långsamt och majestätiskt strax ovanför vattenytan och solen värmer lagom och låter oss gå raskt utan att bli svettiga. Det är ingen onödig trängsel på den milsvida stranden. Kent och jag möter bara några enstaka morgonvandrare som vi byter några ord med. Det är vilsamt. I går tog Akki en lång cykeltur för att beskåda en del av alla anslående ”sommarhus”. De flesta är obebodda så här vintertid.

I går blev det utsökta groupersfiléer till middag; tillagade på en bädd av citronskivor.

I förmiddags återvände hägern till ”vår damm” och Kent med sitt bautaobjektiv lyckades få en anständig bild som i sinom tid kommer att publiceras här. Efter lunchen med rökt mullet blev det en utflykt till Joseph Island där vi inte heller badade – trots otroligt vita sanddyner.

Kvällen avslutades med middag på ostronbaren – ett dussin för 10$. Vi trivs!

Så har solen kommit till St George Island. I går blev det ett par timmar på balkongen innan det var dags att tillaga och inmundiga de inhandlade red snapper filéerna. Vi blev inte lika röda som filéerna och lät oss väl smaka. Intill huset finns en liten damm där vi ibland hör grodorna kväka. Igår när vi kom hem från inköpsrundan såg vi plötsligt en häger i dammen. Nu väntar vi ivrigt på att den ska återvända så att vi kan få några bilder på den.

Idag har det varit den årliga ostronfestivalen i Apalachicola. Det var givetvis ett måste. Det var långa köer till alla de olika ostronstånden och en ännu längre kö till ölkranarna. Men det var mer än väl värt väntan för att få ostron för 1$ styck. Det var inte bara de sedvanliga råa ostronen utan bakade, grillade osv. Tio personer var heltidssysselsatta med att öppna ostron.

Det blev en osedvanligt god och riklig lunch.