The thoughts of Eklundh

Tre viktiga ting glömde jag.

1. Det var kristallkronor i partytältet – ledlampor!
2. Det var välstrukna tygservetter till såväl lunch som supé!
3. Och sist men inte minst -det var lika självklart en stor skål för “Absent Friends”. Det gör frånvarande vänner delaktiga.

Det blev en lyckad återförening med Pigges gamla vänner.

I fredags vid lunchtid lämnade Jens och Shasha Höllviken efter en solfattig, kall och blåsig vecka i Höllviken – men ändå mycket trevligt eftersom vi tack vare vädret fick en del praktiskt skött med dokumentation av Akkis silversmideri och annat. Några timmer senare när lakanen till sängen var tvättade och på plats anlände Ulf och Marie för ett par nätters övernattning med anledning av den vart femte år återkommande träffen med Pigges Vänner. På fredagskvällen när piggvaren (helt oavsiktlig ordlek som Pigge skulle ha uppskattat) skulle serveras blev det inomhus eftersom det fortfarande var för kallt och blåsigt för att äta i växthuset. Det var gott och vi hade som vanligt mycket att prata om.

På Perdagen lördagen den 1:e augusti tittade dock solen fram och värmde gott. Det började med samling vid ettiden och valfri fördrink i trädgården på Studentgården i Skanör. Nästan ”alla” var där ordföranden Hans-Henrik Lidgaard med Boel. Den kanske trognaste vännen Ing-Marie Svensson med sambon och min klasskamrat från folkskolan Eskil Sernbo. Lunchen – pyttipannan med rödbetor och stekt ägg gjorde snapsarna och ölen god rättvisa. Ragnar ”Kryddan” Persson (som efter en del turer faktiskt får använda sitt väl etablerade smeknamn Kryddan på Facebook – ingen vet vem Ragnar är) lyckades auktionera ut samma t-shirt ett par gånger. Efter varje utrop återgick t-shirten till Pigges vänner. Men proveniensen är väldokumenterad och premiekassan blev påfylld. Sven Unger höll som vanligt ett mycket välformulerat tal – delvis på vers – som väckte mycket jubel. Snapsvisorna stod som spön i backen – men spriten tog inte slut.

Vid halvfyra tiden var lunchen – liksom deltagarna – slut. Dags för bad, imaginär krocket och för Ulfs, Maries, Akkis och min del en återhämtningspaus med power-nap i Höllviken. Innan dess försökte vi hitta Anita Ekbergs grav på kyrkogården vid Skanörs medeltida kyrka.. Hennes urna bisattes vid hennes brors grav i föregående vecka. Vi hittade en grav med namnet Göran Ekberg – men den såg inte nygrävd ut?

Det var nödvändigt med vila inte bara för Anita – om än inte särskilt uppmuntrande. MFF lyckades nätt och jämt få oavgjort mot bottenlaget Åtvidaberg!

Men klockan sju blev det åter bättre när vi återvände till Studentgården och Pigge-festen. Det vackra vädret höll i sig och kvällen inleddes med ett återupptäckt spex – osedvanligt knasigt – som framfördes under stort jubel innan det var dags- att kasta sig över den utmärkta italienska buffén – inte en pastabit så långt ögat nådde – tack o lov!

Stämningen steg alltmer och det berättades den ena skrönan värre än den andra om flydda tider på Studentgården i Skanör. Det bästa sanningsvittnet var den ålderstigen Håkan Rugfelt som varit förman på Studentgården 1954. Han berättade om trotjänarinnan Emma som levde upp på somrarna när hon fick laga mat åt de glada och törstiga studenterna. På vintrarna tyckte hon det var så trist i Skanör att hon fick gå med i Kyrkans vänner och göra enstaka besök på kyrkogården i Dragör!

Revisorn i Premiefonden redogjorde summariskt för de senaste fem årens utgifter – i huvudsak stipendier till studenter vid Lunds universitet som gjort viktiga insatser för andra studenter – och inkomster. Premiefondens kapital uppgick till över en kvarts miljon. Så rimligen bör det finnas en framtid för Premiefonden även sedan den siste som känt Pigge personligen gått ur tiden. Och den tiden närmar sig. Det gäller därför för oss alla att hålla ut så att Pigges minne – och inte minst anda – lever vidare. Vi måste alla anstränga oss. Hans-Henrik kämpar på med sin Parkinson. Själv kände jag inte igen min gamle vän Bertil Wendt som åldrats dramatiskt. En del andra av vännerna var vid god vigör – liksom Ulf, Marie, Akki och jag när vi sent omsider med hjälp av buss 100 – tillsammans med förväntansfulla sommarlediga gymnasister som var på väg till nattens nöje i Malmö – vid midnatt steg av bussen i Höllviken – inte gymnasisterna – för vidare transport till Klockarestigen.

Efter en minnesvärd lördag har söndagen ägnats åt vila, eftertanke och att återställa vätskebalansen.

P.S. De bifogade bilderna visar mer på god vilja än bekantskap med att hantera mobilkamera

Det har varit en het dag. Över trettio grader i luften men inte lika varmt i vattnet i Kämpingebukten. Jag kastade mig dock modigt i och fick nöja med ett svalkande dopp på ca 20 grader? Jag överlevde mycket tack vare att det blev pinfärska rödbetor till middag – en delikatess helt i klass med nyskördad ungpotatis. Sedan behövde grillen sättas på för att få de dygnsgamla kammusslorna lite varma och lätt rökta. En utmärkt avslutning på en lat dag. Det kan behöva som tröst efter gårdagens oväntade förlust mot Norrköping. Och det berodde inte i huvudsak på att målvakten Robin Olsen sålt sig till ett halvbra lag i Grekland även om jag har åtminstone en undring om hur hans ekonomiska rådgivare tänker?

Nu följer jag med skräckblandad insikt att grekerna trots allt – eller tack vare EU – röstar nej till EU:s m.fl. ”erbjudande” om nya lån. De grekiska politikerna har abdikerat och ställt medborgarna i Grekland inför ett omöjligt val. Även om det blivit ett ja till EU:s m.fl. erbjudande (som inte längre var en realitet) hade situationen för grekerna varit minst sagt oklar. Ett genuint demokratiskt dilemma. 20 – kanske 30 – år av politikers mörkande av landets usla ekonomi. Vem är ansvarig? Politikerna i opposition som behövt tydliggöra skattehöjningar och minskade offentliga utgifter eller regeringarna som lovat ”mer”? Och när kronofogden står för dörren försöker politikerna skicka stafettpinnen till medborgarna – men medborgarna hann inte fatta. Jag hoppas verkligen att det går bättre för Robin M och hans ekonomi i Grekland än vad det kommer att gå för Greklands ekonomi. Men efter FIFA-skandaler har jag insett att fotbollsekonomi är något mer och större än världsekonomi?

Detta skrivs i väntan på VM-finalen i fotboll mellan USA-Japan. Det är ännu ett par timmar till avspark – men det kommer att dröja längre för Grekland.

Till inte minst barnbarnets Fredriks förvåning klarade han teoridelen för att fåt körkort för en vecka sedan. Hans föräldrar och hans körlärare var dock rimligt övertygade om att han skulle klara även den praktiska uppkörningen. En majoritet av de som kör upp första gången brukar (numera) bli underkända. Annat var det förr i tiden?

För mer än ett halvt sekel sedan fick jag ofta ”körkort”. Det innebar att man inte blivit flyttad till nästa klass utan behövde tillbringa en del av sommarlovet att läsa upp det ämne man ägnat ett mer förstrött intresse under terminstid. Man hade kört – betyget blev därmed ett ”körkort”. Det var inte kul att tillbringa en del av sommarlovet med fransk grammatik och franska glosor. Och inte gjorde det mycket för att stimulera mitt intresse för det franska språket heller.

Hur som helst gratulerar vi idag Fredrik till sitt körkort. Nu får han tid över att ägna sig åt sin hemuppgift i svenska och biologi ”Sex och samlevnad” som ska redovisas i nästa vecka. Förhoppningsvis blir det inte bara ”franska kort”?

I måndags spelade MFF hemma mot Hammarby och vann till slut med 3-1 även om et satt hårt inne. I onsdags nåddes vi av det trista beskedet att Blackberry stänger ner sina avdelningar i Sverige. Det var inget roligt besked. I torsdags meddelade Fredrik glädjestrålande att han blivit godkänd på teoriprovet för körkort. Han och jag hade i måndags kämpat oss igenom ett par teoriprov på nätet – och blivit snöpligt underkända. Det där med axeltryck och boggietryck förstod vi aldrig poängen med?

I onsdags tackade jag ja till – mot bättre vetande – att än en gång åta mig uppdraget som god man. En av mina tidigare ”skyddslingars” lillebror har lyckats ta sig från Pakistan till Vellinge. Det gick inte att säga nej, när de önskat att få mig som god man för honom. Han blir myndig i slutet av september så det är ett begränsat men delikat uppdrag.

I torsdags klipptes gräsmattan f.f.g. för säsongen. Det var högt och en särskild vårhögtid ungefär som kaprifolen som står i knopp i Lundagård eller de första sädesärlorna på stranden i Höllviken.- även om det är trevligt tidigt i år.

”Döstädningen” har också fortsatt under veckan. Böcker, spel och puzzel sorteras i skilda högar för bevarande eller ”återvinning”. Meddelande skickas till barn om att semiantika brudkistor är på väg till tippen och att det gäller att snabbt bestämma sig. Teaterprogram från 1950-talet och framåt visar Teaterhögskolan bristande intresse för … Det blir mycket återvinning.

I året är det Lilla huset som ska bestås en uppfräschning. Bokhyllor har tömts och flyttats. Skänkar och byråer likaså. Trasmattor har piskats och luftats och Akki har fått väggarna fria och en pensel i handen. ”Här rivs för att få luft och ljus”. ”Hen kom som en aprilvind” för att nu erinra om Strindberg. Han var en god målare också. Akki älskar att måla och är färgsäker. Hon målar minst lika bra som MFF som bara fick oavgjort mot Falkenberg.

Att livet är kort är tydligt i dessa dagar. Alla tar idag selfies. Carpe diem. Men det var lika dant förr. Knappt var fotografiet uppfunnet och kommit till Sverige förrän immigraterna till Sverige sprang till fotografen för att skapa en idolbild. Min farmors farmor Wilhelmina Musculus (född Kolle i Frankurt am Main) dog 1866 i Boaröd 1866 var inte ett dugg mindre egotrippad än dagens ungdomar? Här är hennes ögonblick i livet.

Det är mycket som dyker upp när man ”döstädar” – röjer i gamla bilder. Men det tar tid! Vilka kort finns kvar av barnbarnen om 150 år? Livet är inte bara selfies – utan även kort.

Den 24 november blev jag första gången ”god man” för ett ensamkommande flyktingbarn från Afghanistan. Mot mina förväntningar fungerade mina kontakter med handläggande tjänstemän på Vellinge kommun hyggligt; enda undantaget var en incident med skolledningen på Sundsgymnasiet. Den hårt ansträngda personalen på Migrationsverket gjorde ett efter omständigheterna gott jobb. Det fanns tolkar på plats, handläggningsordningen tydliggjordes och intervjuerna i samband med asylprövningen var ingående och sakliga. Det var därför inte svårt att tacka ja till ytterligare ett uppdrag som god man i februari 2011. Även denna gång fungerade kontakterna med skolan och socialtjänsten i Vellinge, Flyktinghälsan och sjukvården i Malmö. Kontakterna med Migrationsverket fungerade på ett bra sätt. Det fanns goda skäl att prata väl om Migrationsverket och gärna åta sig ytterligare ett uppdrag.

I slutet av maj 2013 åtog jag mig ytterligare ett uppdrag som god man. Denna gång blev det knepigare. Det ensamkommande barnet hade nämligen först blivit registrerad i Österrike men där avvikit från förläggningen och tagit sig till Sverige. Enligt Dublinförordningen skulle han då återsändas till Österrike för att få sitt asylärende prövat där. Samtidigt trädde emellertid ett ”undantag” i Dublinförordningen i kraft. Flyktingar under 18 år – dvs barn – ska få sin sak prövad i det land de befinner sig; dvs i detta fall Sverige. Under ganska lång tid – hela sommaren – funderade Migrationsverket på hur ärendet borde handläggas. Först efter påstötningar från min sida upptäckte Migrationsverket att ärendet hamnat mellan två stolar dvs enheter på Myndigheten. En åldersutredning sattes igång. Med utgångspunkt i hårt kritiserade (och gravt metodlogiskt felaktigt) röntgen av tänder och handleder ansåg plötsligt Migrationsverket att det ensamkommande barnet var över 18 år. Detta meddelades vid ett ”samtal” på Migrationsverket och barnet skildes från sitt boende, skolgång och god man med omedelbar verkan. Jag blev upprörd och anmälde handläggningen till Justitieombudsmannen den 13 december 2013.

Äntligen – den 9 april 2015 – riktar JO kritik mot Migrationsverkets handläggning!
http://www.jo.se/PageFiles/6388/6942-2013.pdf

P.S. Ett halvår efter min anmälan dvs i maj 2014 underrättades jag av den asylsökandes advokat att han erhållit permanent uppehållstillstånd och att hans egna uppgivna ålder accepterats.

Den slitiga delen av vårbruket är i princip avslutat. Det är färdiggrävt runt vinbärsbuskarna, ogräset bortrensat och jorden krattad. Det var gott om feta maskar i jorden vilket bådar gott för skörden av svarta och röda vinbär i juli/augusti och till vinbärsgelén till Mårten. Malörten börjar skjuta sina första späda skott, vilket verkar lovande inför jungfrubesken till sillen och 1:a maj.

Hela gräsmattan är grovkrattad och väntar nu på gödning och regn. Komposten är fylld med löv, fjorårsgräs och inte minst mossa. Lårmusklerna värker efter grävande, armarna efter krattandet och träningsvärken

Minst två problem återstår
1. att komma till rätta med mossan i gräsmattan
2. att komma till rätta med tusenskönorna.
Mossan får väl som vanligt vattnas bort med järnsulfat men tusenskönorna får vi nog överväga att gräva bort och så nytt gräs. Mer träningsverk? Allt det work-out – men som grannen så uppmuntrande påpekade att i augusti är jag vältränad?

Efter slutmatchen med gräsmattan var fotbollssäsongen igång igen. Första I Höllviken där Johannas Husie bortaspelade mot hemmalaget Höllviken. Självklart hejade jag på Husie hela matchen. Höllviken fick ett turligt mål – stolpe in – efter en tilltrasslad situation i samband med en hörna. Inte mycket att göra åt. Efter halvlek hade Husie vinden i ryggen och mer av spelet och gjorde ett snyggt kvitteringsmål. Husie blev i slutminuterna rejält tillbakapressade men två utmärkta räddningar av målvakten Johanna slutade matchen 1-1. Grattis Husie till en väl genomförd match!

Sedan var det kvickt på cykeln hem, en snabb lunch och buss till Malmö och kvartsfinalen i CL-matchen Rosengård-Wolfsburg. Nästan 6000 på Gamla IP, hyggligt väder och mycket god stämning hjälpte tyvärr inte. Rosengård var ett nummer för litet för Wolfsburg som vann rättvist – även om Rosengård inte fick en straff de borde fått. Men bra jobbat av såväl Husie som Rosengård. Nu återstår bara UEFA att jämställa damfotboll med herr. UEFA skiljer sig bara på ett sätt från Saudiarbien – så vitt jag vet pryglar de ännu inte oppositionella!

Träningsvärken kommer att göra sig påmind i natt. Jag kommer att vakna varje gång jag vänder mig. Men påminn rättstavningsprogrammet om att det stavas TRÄNINGSVÄRK och att det inte stavas MIGRATIONSVÄRKET – även om det ibland finns goda skäl för det?