The thoughts of Eklundh

Resultatet av MFFs kamp mot Djugården var väl inte helt rättvisande – men det är inte alltid den som spelar bäst som vinner. Det är bara den som gör flest mål.

Men min egen kamp med Karl Ove Knausgård kamp gick faktiskt klart bättre än förväntat. Föräldrarnas “diss” och varningar över det djupa och mörka blev faktiskt en positiv överraskning. Kanske beroende på de låga förväntningar mina föräldrar skapade.

Men den var så pass bra att jag kan rekommendera den till pappas kulturhelg i sthlm när ungdomarna roar sig med Grotesco.

Jag har även funderingar på att kanske läsa alla böckerna också en dag. Bara en sak!

2015-09-18

Klockan är snart halv åtta på morgonen i Phoenix, Arizona. Efter fyra timmars flygning från Columbus åt sydost har vi behövt ställa tillbaka klockan ytterligare två timmar. Snart är klockan halv fem på fredagseftermiddagen och snart kan fredagsmyset börja i Malmö med omnejd. Här i Phoenix är det 26 grader varmt nu på morgonen och framåt eftermiddagen ska det bli strax över 35. Vårt fredagsmys kommer först att bestå av besök på The Desert Botanical Garden innan det blir för hett och på eftermiddagen i ett vär klimatanpassat museum för de indianska kulturerna.

Men först frukost – nu när Akki har vaknat.

Dublin, Ohio 2015-09-16

Dagen efter MFF:s inte oväntade förlust mot PSG steg jag upp vid halvsextiden efter att ha legat vaken utan att kunna somna om. Så är det med jetlag. Akki sover fortfarande som en stock. Så kan det också vara med jetlag. Efter att jag läst Sydsvenskan på nätet om MFF-matchen och om ett rejält regn i Utah – som det enligt expertisen kommer ett vart 100-år – och som orsakat flera dödsoffer ungefär i de krokar vi ska besöka. Eftersom vi ska dit om ett par dagar och inte om 100 år så packar vi inga onödiga regnkläder.

I måndags var det också upp tidigt för att hinna med buss 300 till Hyllie, tåget till Kastrup, incheckning till flyget – och sedan en lång väntan på Kastrup innan flyget tog oss till Frankfurt. Där blev väntan ännu längre, vilket helt berodde på att vi fick sitta i planet i två timmar innan det lyfte. Med tanke på de 8½ timmes flygning vi hade framför oss var det ganska tålamodsprövande, särskilt som flygkaptenen var 20 minut meddelade att det nu enbart återstod ”lite pappersarbete” innan vi kunde lyfta till Chicago.

Förseningen medförde givetvis att vi missade det bokade flyget från Chicago till Columbus, Ohio trots att det i gick ovanligt snabbt genom migrationskontrollen och tullen. Svettiga kunde vi bara konstatera att vi behövde bokas om det ett senare flyg två timmar senare. Kent hade kunnat följa förseningarna på nätet och mötte två trötta resenärer vid 23-tiden på flygplatsen i Columbus. En halvtimmes bilfärd och vi var hemma hos Kent och Anki i Dublin. Där stod sängarna bäddade. Vi stöp i säng och sov gott i över nio timmar.

Vi vaknade till strålande sol, gott kaffe och en rejäl frukost. Kent och jag tog en promenad bland de välansade gräsmattorna. En lätt lunch och småprat innan matchen som vi kunde se direkt i tv – med kunniga engelska kommentatorer. MFF kämpade emot bra och behöver verkligen inte skämmas. Kvällen avslutades med grillad lax och sparris och ett tidigt sänggående.

Här trivs vi!

En packad vecka går mot sitt slut. Medicinförrådet har uppdaterats för både Akki och mig, vi har kollat på lämplig kvällsbelysning till trädgården, vi har hunnit med ett traditionellt och rejält surströmmingskalas hos Nilssons med nödvändig övernattning hos Smidebergs i Dalby och slutligen en 52 (fem två) rätters ”meny” med tillhörande skogsvandring på Rommelåsen 5200 meter lång. I genomsnitt en smakbit var hundra meter. Vi var mätta och trötta när vi kom hem.

Grannarna har nu fått instruktioner om vattning av växtligheten, omhändertagande av post, Ola om tillsynsbesök i Höllviken. Jens och Shasha är på kultur- och shoppingsemester i Paris, Ola och Jonas ansluter sent tisdag kväll (enbart kultur PSG-MFF). Akki och jag är nästan helt packade och lämnar stugan mycket tidigt i morgon bitti.

Åska, regn – ja ett riktigt busväder; då är det bara blådårar som tar ledigt från jobbet för att i ur och skur komma över biljetter till matchen i Paris. När alla MFF:s biljetter var sålda – började solen åter skina över Malmö.

Själv hade jag giltigt förfall för att inte ”offra” mig för att stå i kö. Ett sedan länge inbokat läkarbesök räddade mig för att utstå vädrets makter och ådra mig en olämplig förkylning inför USA-resan. Inom parentes (läkaren tyckte jag var frisk).

Efter dagens work-out (städning), försök att tillsammans med min läsplatteleverantör förgäves försökt få ordning på överföring av böcker från laptopen till läsplattan och att få ordning på min e-tidning (också misslyckat) återstår nu bara fredagens välförtjänta G&T. Sedan får jag hålla tummarna för att specialisterna på Adlibris och Sydsvenskan kan komma tillrätta med datorstrulet innan avresan till USA. PSG-MFF kan vi åtminstone följa på det pålitliga SR – och kanske på TV3 om det nu inte spärras i utlandet. Det finns åtminstone pålitliga supportrar på plats i Paris.

2015-08-22

Igår kväll var det så dags för surströmmingspremiären. Bibi hade luskat ut att hembygdsföreningen i Järpen skulle anordna festen. Kalaset började vid sjutiden. Därför satte vi oss i bilen – tillsammans med välkyld starköl och några miniatyrflaskor av olika snapssorter – kvart över sex och styrde kosan mot Järpen. Strax innan sju var vi framme vid hembygdsgården där vi blev mottagna av ordföranden, en kvinna född och uppvuxen i Skåne! På bottenvåningen var ett traditionellt hembygdsmuseum med en skolsal, planscher med halvnakna negrer (!), diverse verktyg; det mest udda var en rejäl björnsax.

På ovanvåningen var surströmmingsgästerna samlade och surströmmingsbordet dukat. Det var hårt och mjukt tunnbröd, Det var välhackad rödlök, Det var messmör och mesost, Det var välkokt oskalad potatis. Och snart spred sig väldoften av nyöppnade surströmmingsburkar i lokalen. Sorlet tystnade och den skånska ordföranden hälsade välkomna till bords.

Vi var placerade vid bord som rymde 7-8 surströmmingsälskare. Ordföranden bestämde i vilken ordning borden skulle få gripa sig an smörgårdsbordet – vårt bord blev det sista! Snålvattnet rann alltmer eftersom folk tog mycket god tid på sig vid surströmmingsbordet. Doften av läckerheterna blev nästan outhärdlig. Till slut blev det vår tur. Till slut visade det sig att det fanns en nymodighet på surströmmingsbordet – burkar med färdig rensade surströmmingar, surströmmingsfiléer. Det blev min räddning. De gick snabbt att få på tunnbrödet tillsammans med potatisen och den hackade rödlöken. Det var efterlängtat och gott. Stämningen steg – trots att det enda som serverades till var lättöl!

Det var minst sagt ont om ungdomar men å andra sidan gott om släktingar, skolkamrater och bekantar till Bibi och Jan. Alla skulle givetvis hälsa på dem och prata gamla minnen. Akki och jag var i princip de enda utsocknes. Men vi vårt bord satt även ett yngre par i sisådär 35-45 årsåldern. Kvinnan som var lärare var inflyttad från Örebro. Mer uppseendeväckande var att hennes man var dansk och arbetade på Skistar. Han hade kanske varit dansk mästare i utförsåkning – om det nu finns en sådan sport i Danmark? Det är väl ungefär lika sannolikt som att se en dansk äta surströmming med god aptit? Vi ”halvdanskar” diskuterade olika utvecklingar av surströmmingskonceptet som t.ex. pizza med surströmming eller tipsa chokladfabriken i Åre om att komplettera urvalet av annorlunda chokladsorter som citron-, kanel-, ingefära-, kardemummachoklad med surströmmingschoklad. Undrar om någon nappar på recepten?

Vår medhavda kylväska med starköl och snaps kom aldrig fram under måltiden – men se det var ändå en osedvanligt lyckad surströmmingspremiär!

Det har återigen varit en solig dag. Jan och jag blev körda till Huså av Bibi och Akki som skulle in till Järpen för att handla. Jan och jag besökte det lilla museet om den tidigare kopparbrytningen i trakten. Det var en bra och pedagogisk utställning om ingenjörskonst och de vidriga förhållandena för arbetarna. Det blev en skön promenad hem genom skogen.

Ikväll kommer Jan – Plåtis – och Lill från Dalby. Vi kommer då att börja med öl och bastu. Och det är snart nu.

2015-08-15 Huså

I onsdags vid lunchtid landade vi på Frösön, Storsjön, Jämtland. Solen sken och det var varmt och skönt – den bästa sommardag. Jan o Bibi mötte oss och tog oss på upptäcktsfärd i Östrsund med en bil som var full av inhandlade förnödenheter – men våra resväskor fick plats. Ytterligare en del nödvändiga inköp gjordes på Bolaget i Järpen – bl. a. St Peter’s Cream Stout – som visade sig vara riktigt god. Efter ett par timmars körning från Östersund genom ett vackert landskap med många sjöar och så småningom fjäll med snö kvar på topparna kom fram till Jan o Bibis väl inredda delvis knuttimrade delvis nytillbyggda hus i vid Kallsjön. Utsikten är hänförande. Vi hälsades välkomna med ett vitt vin på deras soliga terrass.

Jan eldade på i bastun och en timme och en öl senare steg Jan och jag in i den vedeldade bastun. Det luktade gott och svetten rensade bort resdammet. När Jan och jag vara klara var det dags för Bibi och Akki att ta sig ett bad i den svalnande – men fortfarande heta bastun. Efter duschen – vi avstod från dopp i Kallsjön – blev det ytterligare en öl medan vi väntade på att damerna skulle bli klara.

Kvällen kröp allt närmre, Vi satt fortfarande ute och njöt. Inga knott eller mygg visade sig. Kvart i nio var det dags att krypa inomhus för att sätta på sportradion och matchen Celtic-MFF. Det blev spännande med två tidiga mål av skottarna. Ett avslutningsmål av MFF på övertid och matchen slutade 3-2 till Celtic. Det var en spännande och perfekt start på vår jämtländska resa.

Torsdagsmorgonen började med strålande solsken och frukost på däcket utanför köket. Vi gjorde i ordning en matsäck inför dagens utflykt till Åreskutan. En fin bilfärd till Åre, och kabinbana upp till 1200 meter innan det var dags att till fots ta sig de sista 200 meterna till toppen. Innan dess kaffe och en rejäl macka. Bibi stannade kvar men Akki bestämde sig för att ta sig upp till toppen. Det var en kilometers promenad på en ganska hygglig stig för att komma upp till toppen. Det blev en del vilopauser på vägen upp. Solen sken, det var praktiskt taget vindstilla – även på toppen. Utsikten var strålande och Jan i sitt esse när han beskrev namnen på de olika fjälltopparna. Nedstigningen gick betydligt lättare än jag trott. Det blev ändå en utflykt 200 meter upp som tog drygt två timmar. Det var väl värt mödan. Resans höjdpunkt!

Hemma igen satte Bibi in en välkryddad stek i ugnen och i väntan på att den skulle bli klar njöt av ett vitt vin i den varma eftermiddagssolen. Middagen avnjöts utomhus. Fortfarande inga mygg! Strax innan nio blev det emellertid dags att krypa inomhus, eftersom några mygg hade börjat upptäcka Akki o Bibi.

I morse var det återigen strålande sol som har följt oss hela dagen på utfärden till Tännforsen – Sveriges största vattenfall. Det var mycket imponerande. Om en timme ska vi ge oss iväg till Hembygdsgården för att begå surströmmingspremiären!

Sommaren börjar sina och hösten närmar sig med stormsteg. Fast egentligen har det inte varit mycket till sommar. Temperaturen i vattnet har inte varit över 20 grader och därför har det bara blivit ett dopp i Östersjön. Ytterligare ett dopp blev det på Västkusten när vi kollade Johannas och Husies matcher i Gothicup och hälsade på Håkan och Kim i Budskär. Det var verkligen inte varmare i vattnet där. Nu är det bara att med tillförsikt invänta hösten med kräftor, surströmming, resor och i sinom tid gåsen.

En årligen återkommande vändpunkt vid den här tiden är att skolorna startar – och det ger lite hopp om att solen och värmen äntligen kan komma? Det är trist för de arbetande massorna men en tröst för allt mer trängda pensionärer. Egentligen borde jag hålla mig borta från allt vad introduktionsmöten och upprop heter men aktiviteterna tycks ha en outgrundlig dragningskraft på mig? Imorgon jag ska – återigen – på upprop tillsammans med ”mitt” ensamkommande flyktingbarn. Lär jag mig aldrig att hålla fingrarna borta från syltburkarna?

Det börjar också vända för MFF. De börjar få ordning på sitt spel. De till och med vinner matcher med 10 spelare på planen – mycket tack vare den ”tolfte” spelaren. Publiktrycket mot såväl Salzburg som Göteborg var elektriskt. Igår behövdes alla elva spelarna på plan mot Gefle för att vinna – eftersom publiken var ganska avslagen. Bortamatchen mot Celtic får vi följa hos Jan och Bibi i Huså, Jämtland.

När mörkret börjar lägra sig allt tidigare är det dags att leta upp de tappade sugar som försvann i våras när det började ljusna. En har vi faktiskt redan påbörjat. De senaste åren har vi pratat om att kontakta min kusin Claes för att undersöka om han har några verk till salu till oss för ett rimligt pris. Igår var vi i hemma hos honom. Det senaste året – efter en längre tids konvalescens – hade han varit mycket produktiv. Han hade en del tavlor som vi tycker mycket om. Han uppskattade vårt besök och det blev en hel del prat om vår gemensamma – och delvis suspekta – släkt. Vi kommer att träffas mer och vi kan förhoppningsvis även komma överens om ett pris för en tavla som vi vill köpa.