2015-08-15 Huså
I onsdags vid lunchtid landade vi på Frösön, Storsjön, Jämtland. Solen sken och det var varmt och skönt – den bästa sommardag. Jan o Bibi mötte oss och tog oss på upptäcktsfärd i Östrsund med en bil som var full av inhandlade förnödenheter – men våra resväskor fick plats. Ytterligare en del nödvändiga inköp gjordes på Bolaget i Järpen – bl. a. St Peter’s Cream Stout – som visade sig vara riktigt god. Efter ett par timmars körning från Östersund genom ett vackert landskap med många sjöar och så småningom fjäll med snö kvar på topparna kom fram till Jan o Bibis väl inredda delvis knuttimrade delvis nytillbyggda hus i vid Kallsjön. Utsikten är hänförande. Vi hälsades välkomna med ett vitt vin på deras soliga terrass.
Jan eldade på i bastun och en timme och en öl senare steg Jan och jag in i den vedeldade bastun. Det luktade gott och svetten rensade bort resdammet. När Jan och jag vara klara var det dags för Bibi och Akki att ta sig ett bad i den svalnande – men fortfarande heta bastun. Efter duschen – vi avstod från dopp i Kallsjön – blev det ytterligare en öl medan vi väntade på att damerna skulle bli klara.
Kvällen kröp allt närmre, Vi satt fortfarande ute och njöt. Inga knott eller mygg visade sig. Kvart i nio var det dags att krypa inomhus för att sätta på sportradion och matchen Celtic-MFF. Det blev spännande med två tidiga mål av skottarna. Ett avslutningsmål av MFF på övertid och matchen slutade 3-2 till Celtic. Det var en spännande och perfekt start på vår jämtländska resa.
Torsdagsmorgonen började med strålande solsken och frukost på däcket utanför köket. Vi gjorde i ordning en matsäck inför dagens utflykt till Åreskutan. En fin bilfärd till Åre, och kabinbana upp till 1200 meter innan det var dags att till fots ta sig de sista 200 meterna till toppen. Innan dess kaffe och en rejäl macka. Bibi stannade kvar men Akki bestämde sig för att ta sig upp till toppen. Det var en kilometers promenad på en ganska hygglig stig för att komma upp till toppen. Det blev en del vilopauser på vägen upp. Solen sken, det var praktiskt taget vindstilla – även på toppen. Utsikten var strålande och Jan i sitt esse när han beskrev namnen på de olika fjälltopparna. Nedstigningen gick betydligt lättare än jag trott. Det blev ändå en utflykt 200 meter upp som tog drygt två timmar. Det var väl värt mödan. Resans höjdpunkt!
Hemma igen satte Bibi in en välkryddad stek i ugnen och i väntan på att den skulle bli klar njöt av ett vitt vin i den varma eftermiddagssolen. Middagen avnjöts utomhus. Fortfarande inga mygg! Strax innan nio blev det emellertid dags att krypa inomhus, eftersom några mygg hade börjat upptäcka Akki o Bibi.
I morse var det återigen strålande sol som har följt oss hela dagen på utfärden till Tännforsen – Sveriges största vattenfall. Det var mycket imponerande. Om en timme ska vi ge oss iväg till Hembygdsgården för att begå surströmmingspremiären!
