The thoughts of Eklundh

Veckan började med mitt numera årliga besök hos husläkaren. Eftersom han var nöjd med mina värden är jag också nöjd.

I tisdags var Ola i Livl och fick se MFF blir utspelade av Donetsk i CL. Jens var i Riga och mer frustrerad över det bristande intresset på stadens sportsbarer för Matchen. Vi andra var hänvisade till tvn. Alla var missnöjda.

I onsdags var jag på ett samtal på Sundsgymnasiet tillsammans med ”mitt” ensamkommande barn. Det var förvirrat; tio minuter tillsammans med hans lärare i engelska som han har en knapp halvtimme i veckan – och ingen daritolk. Barnets engelskarär sämre än hans svenska. Vi var missnöjda.

Torsdagen bjöd på olika missräkningar. Akki fick besked om en ”ny” blodpropp i lungan och fick ny blodförtunnande medicin och ett fult halsband. Kvar i Höllviken fick jag besök av sotaren, som visade sig vara en ”miss” – sotarinna eller en kanske det bör heta sotarmästarinna? Ett nytt steg för jämställdhet? Slutligen kunde Akki hämta sin nydesignade ”Ewaring” som utan misstag slutförts till stor belåtenhet.

I fredags – efter genomtänkt planering – påbörjades förberedelserna för och tillagningen av de två gässen. Nybogatan med ”anhöriga” anlände och drog sitt strå till stacken med tillagningen av äpplekakan. Sent på kvällen hämtade Fredrik och Oda sumpaborna på Malmö C. De missade inte varandra.

I lördags var det en dag som ingen gärna missar. Det var dags för den årliga gåsmiddagen; provningen av Systembolagets nydesignade glögg (i år Earl Grey – ingne höjdare), svartsoppa till Jens och mig, pumpasoppa till de misstänksamma, två gäss med sedvanliga tillbehör och hyggliga viner och till dessert sedvanlig god, näringsrik och mättande. Fredde och Oda höll på att missa nästa kalas på grund av försenade bussar. Men det blev inget mässfall.

I morse var det gemensam brunch med nybakade bullar innan det allmänna uppbrottet. Det för gåsmiddagen viktiga gråregniga vädret var bortblåst och det var strålande sol. Dessutom vann MFF årets förmodligen sista seger för året mot div. 3-laget Götene. Nu återstår bara PSG hemma och Real Madrid borta. Det kommer vi inte att missa.

I en vecka har vi nu övergått till normaltid – eller indiantid. Indianreservaten i USA litar mer på solens gång än de europeiska invandrarnas nya påfund. Det är således något ljusare på morgonen vid 7-tiden men snart är det åter mörkt när jag vaknar. Det mörknar också fort på eftermiddagen. Det betyder mer hektiskt utearbete i trädgården under de ljusa timmarna. Det gäller att härda ut.

Idag har det blivit såväl gräsklippning, vedsågning och rejäl sågning av MFF som förlorade hemma mot Norrköping som därmed mycket välförtjänt vann allsvenskan. Men det går inte att vinna matcher med två spelare utvisade – Rosenberg hann bara ”spela” fyra minuter! Nu gäller det för di Blåe att ta nya tag mot Donetsk i CL och att inte göra bort sig mot Götene i Svenska cupen nästa söndag.

Idag när jag klippte gräsmattan noterade jag dels att ett par maskrosor försöker sticka upp, dels att smultronplantorna blommar. Dessutom skördar vi fortfarande egna goda tomater. Eftersom årets äppelskörden blev riklig blir det flera olika godisefterrätter och äpple till mellanmål. Några ljuspunkter finns trots allt.

Att det mörknar innebär också att årets högtid närmar sig – Mårten står för dörren. På lördag samlas klanen Eklundh i Höllviken. Då kommer mörkret att lysas upp förhoppningsvis inte bara av den äntligen installerade trädgårdsbelysning. Den exakta placeringen av ljuspunkterna är ännu inte fastställd – men det verkar lovande så här långt.

För några timmar sedan fick Akki meddelande från Politit i Köbenhavn att hennes kvarglömda padda fanns för återhämtning. Glädjen var stor. Ett par timmar senare tappade hon sin mobiltelefon i stenplattorna i köket. Den var stendöd. I panik kontaktades BB-sonen som fastnat på sten. Farfar fick igång mobilen – men Farmor hade inte stenkoll på sitt lösenord till mobilen. Vi är åter i stenåldern. Hoppas nu att di Blåe inte är stendöda imorgon.

Livet har återgått i normala gängor; städning, strykning av tvätthögar, klippning av gräsmatta (två gånger!), utvecklingssamtal för Nesar, Litteraturjunta, sammanträde med Nisses småpågar på Grand, Top Hat på ”Stadsteatern”, läkarbesök, Akki på vävning och silverkurs och inte minst ”mentorskap” för Fredde. Två saker i vårt snack imponerade på mig; att han själv refererade till struktur/aktör-analys av samhällsföreteelser (introducerat i slutet på 1970-talet av ”husguden” på Eden Lennart Lundquist), att Fredde osentimentalt berättade om ett besök på KB med sin svårt funktionshindrade kompis.

Att bäst före datum är passerad för min del kom inte som någon nyhet. Dessbättre finns det nyskapade reservdelar ganska lättillgängliga. Så snart blir det dags för en starroperation på höger öga. Mitt vänsterseende fungerar fortfarande tillfredsställande. Nu gäller det bara att parera in det mellan viktiga matcher för MFF. Enögdhet är visserligen ett kännetecken för en del blådårar – men inte för alla?

Dublin, Ohio 2015-10-05

I lördags var vi på hockeymatch – sista försäsongsmatchen för Bluejackets. Vi hade platser närmast rinken snett bakom ett av målen. Det gav möjlighet för Akki och Anki att leva ut och banka på plexiglaset när Bluejackets gjorde mål. Det blev många gånger eftersom Bluejackets vann med 7-1.

Annars var det mest anmärkningsvärda de lättklädda tjejer som i reklampauserna skyfflade isen fri från lös is. Det hade inte varit politiskt korrekt hemma i Sverige. Kvinnorna hade krävt hälften lättklädda män.

Innan på dagen hade Kent (och jag) följt Buckeyes första seriematch i fotboll (amerikansk). Buckeyes vann. Trist att MFF inte kunde matcha de resultaten.

Igår var det stor grillfest i den Larssonska trädgården med Chris, Ben, deras barn och Chris svärföräldrar. Det var en varm och skön sensommardag. Kent grillade, barnen småstojade och vi vuxna pratade en hel del om amerikansk politik. Kvällen avslutades medan mörkret föll vid den öppna brasan i trädgården. Där grillades det (och brändes) marshmallows så att magarna stod i alla fyra väderstrecken – för dem som gillar marshmallows.

En perfekt avslutning på tre innehållsrika och spännande veckor.

Idag återstår bara packning och hemresa.

Dublin, Ohio 2015-10-03

Igår morse var det tidig uppstigning i Phoenix, färd till flygplatsen, frukost där och väntan på avgång. När vi landade i Columbus, Ohio var det inte bara ett lätt duggregn – det var kyligt under 15 grader! Klockorna ställdes också fram 3 timmar. Det blev hämtpizza (som var riktigt god), småprat om alla upplevelser och uppackning. Det var skönt att komma ”hem” – trots allt. Inskolningen till den svenska hösten har börjat.

Efter en god natts sömn tog Kent och jag en rejäl och rask promenad i det småruggiga vädret. Vi blev inte svettiga – bara trötta. Akki är på shoppingrunda på egen hand och ska bli upphämtad innan det är dags för ett besök på en hockeymatch.

Phoenix 2015-10-01

Så har vi nått slutet på våra äventyr bland indianer, märkliga bergsformationer, storartade landskap och mycket nära och goda vänner Kent och Anki. Igår såg Kent och jag matchen MFF-Real Madrid. Det blev inte oväntat förlust – dock ganska hedersamt.

Innan vi lämnade Sedona i morse blev det ett besök på en glasutställning och liten studiohytta. Där fick vi se två amatörer under ledning av en glasblåsare nästan själv tillverka en egen inte oäven glasskål på fot. Det var fascinerande. Vi besökte även en liten flod i närheten där man skulle få kraft från universum! Vi fick en kraftig hunger och tog en lätt lunch innan vi körde vidare till Phoenix.

Vi lämnade definitivt höjderna och körde ner på låglandet. Temperaturen steg till 43 grader Celsius! Den vind som blåste när vi steg ur den svala bilen var som att mötas av en varm fönvind. Dessbättre är ökenvinden mycket torr så det var helt uthärdligt.

Innan vi uppsökte vårt hotell ville Akki köpa några små silverplattor som minne. Efter en del om och men hittade vi en sorts kombinerad mynt-, antik- och silverhandel. Akki fick köpte ett par kuliga one ounce silverplattor. När handlaren hörde att vi var från Sverige hivade han fram gångbara svenska en-, fem- och tiokronor till ett värde av 70 kronor. Vi fick köpa dem för $4 ca 35 spänn. En så bra affär har vi sällan gjort. Synd att han inte hade fler.

I kväll blir det tidigt i säng ikväll eftersom vi ska stiga upp klockan kvart i sex för att hinna med flyget till Columbus, Ohio.

2015-09-29 Sedona

I morse lämnade vi vår lodge i Zion där vi stortrivdes och styrde kosan mot Antelop Valley. Det blev en bilfärd på nästan tre timmar. Nästan direkt efter start stötte vi på en hjord bison som gick makligt betande på en milsvid äng. Vi körde i ett par timmar genom ett i huvudsak platt, öppet och vidsträckt landskap. Vägen var i huvudsak spik rak och det är en ungdomsdröm som går i uppfyllelse. Vi lyssnar på lätt svängande kammarjazz och småpratar om smått och stort medan solen fortsätter att skina från en klarblå. Temperaturen utanför bilen stiger successivt och när vi är framme i Pageär det över 30 grader i skuggan – och ingen skugga. Det hindrar oss inte från att promenera rejält uppför för att blicka ut över Horse Shoe Bend. Det är en magnifik meanderbildning.

Efter en enkel lunch på ett typiskt amerikanskt matställe hade vi samlat krafter till nästa upplevelse Antalope Canyon som ligger i Navajoindianernas reservat. Efter en skumpig färd på ett lastbilsflak i en för tillfället uttorkad flodbädd nådde vi målet. Antalope Canyon är en ”grotta” som går genom det röda sandstensberget. Grottan är i grunden skapad av en tidigare mäktig flod som grävt sig genom berget. Idag finns vindlingar som med jämna mellanrum lyses upp av urgröpningar i taket. Solljuset ger mäktiga färgeffekter på väggarna.

Det blev ingen power-nap idag heller – men det saknade jag verkligen inte.

Vi har nu lämnat de höga höjderna på ständigt över 2000 meter och befinnar oss nu i Sedona efter att ha passerat Flagstaff på mer beskedliga 1000 meter. Dagen avslutades med en Margeruita och god mat på en mexikansk restaurang. Efter lite småprat i den ljumma natten är det dags att krypa i säng.