2015-09-27 Bryce
Vi hörde de första stiga upp och köra iväg redan vid 5-tiden. Vid 6-tiden var jag utsövd steg upp och klädde på mig tröja och långbyxor. Det var 5 grader ute och becksvart. Klockan halv sju väckte jag Akki – men hon hade fortfarande alltför ont i ryggen och bestämde sig för att stanna kvar i sängen. Fem i sju körde Kent, Anki och jag iväg. Restaurangen var ännu inte öppen så det blev en av de få morgnar i mitt liv där dagen börjat utan kaffe. Det var kallt och mörkt när vi körde iväg till Bryce Point. Vi var inte ensamma där – dock färre än befarat så vi kunde få bra platser för fotografering tack vare att Kent hade god kunskap om de bästa positionerna.
Solen hade ännu inte gått upp bakom bergskammen men det började ljusna. Så snart solen började gå upp började ett makalöst skådespel som var över på tio, femton minuter. Vi kunde följa hur skuggorna rörde sig, hur berget växlade färg och allt plötsligt blev klar rött. Det som något störde ”morgonandakten” var klickandet av kameror och några japanska ungdomars pratande och fnittrande. Men till och med de tystnade inför det märkliga sceneriet som växte fram. Jag glömde till och med att jag inte fått mitt morgonkaffe.
Efter en timme gjorde sig dock kaffetarmen påmind och vi vände tillbaka för att väcka Akki och få vår rejäla frukost. Efter att Akki tagit en rejäl dos smärtstillande körde vi alla tillbaka till utsiktspunkterna. Akki promenerade på bra och fick också njuta av alla utsikterna. Nu hade temperaturen stigit till 25 grader och solen sken nästan som vanligt från klarblå himmel.
Strax innan lunch lämnade vi Bryce – efter en del shopping bl a en ny cowboyhatt till mig. Sammanfattningsvis är Bryce en minst lika stor upplevelse som Grand Canyon. Vi fortsatte mot Zion och vår nya övernattning på Ponderosa(!) Lodge. På vägen var det gott om Rock Shops. Där fick jag köpt en
Vi bor i en stor knuttimrad lodge långt från civilisationen – dock inte längre än att vi har tillgång till nätet.
