2015-09-25 Lasal
Vi vaknar utvilade även om jag efter det sedvanliga nattkisset låg vaken ett bra tag och kollade den stjärnbeströdda himmeln. Eftersom den mer än halvfulla månen lyser klart på kvällen syns inte stjärnorna då lika klart.
Efter en långsam frukost och förmiddag i vår stuga blev det avfärd till den angränsande nationalparken Lasal. Här började asparna skifta i höstens gula färger. På den slingrande stigande vägen mötte vi en del jägare på hemväg från morgonpasset. Ingen hade haft någon jaktlycka med sig. Det finns ändå mycket hjort här. Det har vi själva sett.
Vi kom upp på ca 3000 meters höjd vid en liten fjällsjö som speglade skogen och bergen. Vi var nästan ensamma i den vilda naturen till skillnad från de tidigare röda bergen. Det var mycket skönt. Efter en enkel lunch och en rejäl power-nap – höjden tycks ta ut sin rätt – var det dags för shopping i Moab. Anki letade efter små utskurna indianfetischer, Akki efter silvergrejor och jag efter en ny cowboyhatt att ha promenaderna längs stranden. Anki och Akki var lyckosamma och kanske jag också som inte hittade någon hatt som var i rätt storlek? Anki och Akki har lätt för att hitta ingången till butiker men avgjort svårare för att hitta utgångar.
Kvällens middag på Desert Bistro var utsökt. En tunn tonfisk shushistyle var en bra aptitretare till den mycket vällagade och välsmakande bisonoxstek som Akki och jag åt f.f.g. Både rätterna och krogen anbefalles åt det bestämdaste vid besök i Moab. Nu är det sista morgonen i stugan och sedan är det ut vägarna igen.
Min favoritflanör och skildrare av storstäder formulerade en gång tanken att storstäder ska upplevas till fots. För att uppleva sträckorna i USA bör man nog färdas i bil och uppleva syltor, hyggliga matställen och riktigt bra krogar.
Vi trivs!