The thoughts of Eklundh

Duggregn och snålblåst. Jag får hålla värmen genom att börja tömma komposten och flytta den till Akkis odlingsbäddar så att de fåren ny odlingskultur. Det blir härproducerade tomater och nypotatis även kommande säsong i Höllviken.. Mer återvinning återstår.

Det har också blivit kultur för själen. Stockholmsblodbad – på Hipp. Det är ett samarbete mellan svenska och danska skådespelare. Hälften av replikerna på danska, hälften på svenska. Det fanns en ”app” så att alla i publiken skulle kunna förstå. Den fick inte Akki och jag att fungera. Det var nu inte hela världen eftersom de första årens tv i Malmö var dansk och flitiga besök i Köpenhamn i ungdomen. Vi förstod det mesta. Inte nog med att hälften var på danska, hälften var också anknytningar till nutida ockupationer och vad som är en nation och identitet. Det var referenser till Macciaveli och Hobbes – t.om. kejsaren visade sig spritt språngande naken. Men så var han ju dansk. Eftersom det blir något blodigt på sluttampen – publiken på de tre första bänkraderna fick platsförkläde – så rekommenderas att maten intages före föreställningen.

Jag har dessutom blivit tipsad om och fått låna en bok “Natthämtaren” av Harry Kullman (som tydligen i huvudsak var en barnboksförfattare). Efter att ha läst 50 sidor insåg jag att den passar i min samling om bortglömda malmöromaner. Boken handlar om “Möllevångskravallerna” 1926 och arbetarrörelsen problem och framväxt. Försök att låna den på bibliotek – eftersom jag köpte det enda ex som fanns kvar antikvariskt på Bokbörsen.

Än mer kultur blev det i Norrköping i söndags. Det blev till att stiga upp kl 6 för att ta sig till Hyllie och vara där kvart över sju. Det var Olas gamla klasskompis från högstadiet som han träffade i Turin i fjor f.f.g. sedan skoltiden. Det var den Robban som ibland var hemma hos oss i Kulladal som var arrangör. Det var hög stämning och en hel del öl bak i bussen. Vid Vätterns strand var det matpaus: räkmackor med starköl och snaps! Bak i bussen blev stämningen än bättre – nästan olidlig. Då ”beslagtog” jag – med Olas samtycke – en flaska Piratens besk som skulle skickas runt i bussen. Det är inte ofta jag känner mig som en trist nykterist.

Vi lite äldre – Olas ålder och uppåt var upptagna med att diskutera olika matchscenarier med det lätt vingklippta MFF. Vi hade sittplatsbiljetter – som många andra supportrar intill “bortaklacken” – så det blev bra tryck. Det behövdes eftersom Di blåe inte spelade särskilt bra de första 20 minuterna. Nåväl, det blev trots allt ett rättvist resultat till slut.

På hemresan saknade vi en av supportrarna. Han hade blivit omhändertagen för fylleri. Men alla var nöjda och utmattade efter urladdningen. Hemresan gick därför i lugnets tecken. När jag väntade på buss 100 vid halvtolvtiden kunde jag plocka på mig måndagens Metro och läsa ett matchreferat.

I Norrköping låg skolorna på rad – så det blev ytterligare kultur. Tyvärr var inte Akki med så därför en särskild bild till henne.

Och mer kultur blir det på lördag … från en upphöjd plats?

Så har det varit Akkis födelsedag som sammanfaller med höstdagjämningen. Det var en strålande sensommardag så det blev en cykeltur till Naturrum i Falsterbo. Där pågår en utställning med bl a en känd norrländsk textilkonstnär. Det var lyckat. Mindre lyckad var den lunch som vi åt på restaurangen. En ovanligt fantasilös kokt lax. Vinet var bättre. Vi var dock nöjda med oss själva efter den rejäla cykelturen.

Höstdagjämningen innebär att det är hög tid att sätta igång med höstbruket i trädgården. Växter ska planteras om, flyttas runt och inomhus. Det vackra sensommarvädret innebär också att gräsmattan fortsätter att växa och behöver klippas. Höstgrävning runt vinbärsbuskarna har också kommit igång. Träningsvärken börjar göra sig påmind och därmed har bastubadandet också kommit igång Livet håller på att återgå i normala gängor trots den pinsamma, onödiga och helt obegripliga förlusten mot Djurgården i Stockholm för en tid sedan. MFF har nu vunnit två matcher på raken och leder allsvenskan – så Jens kan åter se djurgårdare i ögonen och ljust på framtiden. (Just nu leder tre malmölag serier i fotboll, handboll och hockey. Bara ett av lagen har en rimlig chans att vinna sin serie.)

Att hösten kommit innebär ytterligare en ljuspunkt – Monday Night Big Band har återupptagit sina konserter på Malmö Live. Teatersäsongen har också kommit igång. En av Akkis födelsedagspresenter är ett besök på Hipps föreställning ”Stockholms blodbad” – en svensk-dansk samproduktion! (En pendang till förlusten mot Djurgården?) Det kan därför kanske passa bra med att jag är slut som ”god man”. ”Mitt” barn har fyllt 18 år och är inte barn längre utan vuxen.

Ett mer än vuxet äktenskap har vi också firat med Bollinger som Ola och Carina bjöd på ytterligare en varm sensommarkväll.

Nu kan vi med förtröstan se framemot utlovade regn och hård blåst. Vi är laddade.

Akki firade min födelsedag genom att bjuda mig på 60-årskalas i det gamla syndens näste i Köpenhamn – Nyhavn. Det visade sig att det är 60 år sedan det börjades spela tradjazz på Cap Horn och Nyhavn 17 som ligger strax intill. På den tiden låg tobaksröken tät, ölflaskorna stod tät och unga musiker som Papa Bue, Papa Benny och Adrian Benzon stod för att föra en viktig jazztradition vidare. Nyhavn ansågs så syndigt och farligt att man ogärna berättade för sina föräldrar om besöken. Numera är det så snällt att jag inte skulle vara det minsta orolig om barnbarnen besökte Nyhavn.

För 56-57 år sedan då jag och några av mina kompisar ibland på lördagskvällarna tog en av salig Centrumlinjens båtar från Malmö (vid gamla Smörkontrollen) för att en dryg timme och Hof senare stiga av intill Nyhavn serverades ingen fast föda på ställena. Det var öl, musik (och prostituerade). Nu serverades en god fyra rätters middag med tre sorters ekologisk (!) öl. Allt helt utan tobaksrök. På 1960-talet var det förmodligen bara de prostituerade som var ekologiska?

De danska musikerna nådde inte den gamla standarden men maten gjorde skäl för priset. Det var en kul födelsedagspresent. Kanske kommer resan dessutom att delvis subventioneras av Skånetrafiken eftersom tågen var inställda pga utslaget elsystem.

Nu börja det mörkna. Inte nog med att dagarna blir kortare och kvällarna mörkare – MFF blev häromdagen utspelade ur Svenska cupen av Landskrona Bois som ligger i division två! Det är ”kränkande” för alla Himmelsblå fans. Obegripliga taktiska misstag av den danske lagledaren som inte tog konsekvenser av ordinarie målvaktens plötsliga ryggskott och tvingades sätta in en alldeles för oerfaren 17-årig tredje målvakt. Då ska inte övriga ordinarie spelare vilas för kommande allsvenska matcher!

Som om det inte var nog med Di blåes förlust späkte sig Ola på lördagskvällen genom att springa 1 mil på precis under en timme. Han kan åtminstone inte skylla på mig. Så långt har jag aldrig övervägt att springa.

Sensommaren närmare sig allt mer – men fortfarande har Shasha och Jens semester. Semestern kan avnjutas på skilda sätt. Efter att ha suttit hela förmiddagen med att klippa ner grenar i småbitar i gamla plastpåsar för vidarebefordran till återvinningsstationen var jag ganska trött på klipp. Då kom Shasha som en räddande ängel och klippte gräsmattan.
Även om stilen behöver finslipas – precis som gräsklipparen – så var hon och vi mycket nöjda när klippet var slutfört. Mycket bättre än Kallur och nästan lika bra som fotbollstjejerna.

I mitten på 1960-talet fanns det bara två ljuspunkter i den medeltida Hansastaden Ystad – den ena var teatern som en gång i månaden hade besök av Riksteatern den andra var Loffs lilla lya som jag hemsökte på kvällarna så ofta lumpen tillät. I övrigt var det kulturskymning.

Ett halvt sekel senare och utan pansarregemente håller staden på att förvandlas till Swinging Ystad – mycket tack vare Jan Lundgren som står bakom den årliga jazzfestivalen. Dagens lunchkonsert var en hyllning till 100-åringen Svend Assmussen och hans musik. Svend bor numera huvudsakligen i Florida. Inne på Per Helsas kullerstensgård från medeltiden skingrades molnen när violinisterna Gunnar Lidberg och Bjarke Falgren tillsammans med gitarristen Jacob Fischer drog igång. Plötsligt de förvånade och fick jättesmil som lyste upp hela ansiktena. Förklaringen kom när numret var slut och det visade sig att Svend himself hade blivit inkörd i sin rullstol av sin något yngre hustru. Det blev stående ovationer och alla vara glatt överraskade – även Jan L. (Han blev minst lika överraskad som på sin 50-års konsert på Palladium i våras //blog.eklundh.net/#post322 ) Det var bara en i ledningen som i förväg kände till att han skulle komma. Inte ens Ulrik Neumanns son Mikael kände till besöket. Svend och Mikael har ändå regelbunden kontakt. Se det var en överraskning och musikerna blev rejält inspirerade och visade en sällsynt spelglädje. Se där vad en gammel dansk betyder!

Så har även katten övergett mig. Carina hämtade henne i eftermiddags. Jag får trösta mig med att vattna blommorna och se den andra kallan blomma, den som vi nästan hade gett upp hoppet om.

Jag följde dock med katten och Carina till Malmö eftersom jag ville se filmen om en av min ungdoms idoler – Jesse Owens. Filmen var minst lika mycket om rasismen i USA och det otäcka spelet bakom kulisserna inför och under nazisternas Berlinolympiad som om Owens träning och tävlingar. Den är sevärd och ett viktigt tidsdokument – även om filmen inte visade att Hitler till slut nedlät sig/tvingades av omständigheterna till att gratulera Owens.

Imorgon är det dags för Ystads jazzfestival tillsammans med två damer. Det gäller att passa på – nu när katten är borta. Men först måste blommorna vattnas innan Ingrid och hennes väninna plockar upp mig.

”Pythagoras sade att våra liv liknar den stora folksamlingen vid de olympiskaspelen: somliga tränar kroppen för att vinna ära i spelen, andra kommer dit med varor för att sälja och tjäna pengar. Sedan finns det några, och de är inte de sämsta, som inte söker annat utbyte än att se hur och varför alla saker görs, och att vara åskådare till de andra människornas liv för att kunna bedöma sitt eget och förbättra det.”
(Montaigne; Essayer Bok I kap 25, Om barnuppfostran s 181; övers Jan Stolpe) Detta formulerades för mer än 2000 år sedan när olympiader var en jämförelsevis ny företeelse. Montaigne refererade det för snart 500 år sedan när knappast någon visste vad en olympiad var. Snacka om spaning in i framtiden!

Så har Ola, Carina och Johanna stuckit iväg till Spanien för välförtjänt ledighet efter ett pressat festschema. Deras sommarfest avlöpte planenligt med sedvanligt nattbad. Akki och jag var på en usel match MFF-Kalmar – men kvällen avslutades på Nybogatan med två timmar Ella F med några åerupptäckta inspelningar BBC. Det blev en bra avslutning trots allt. Ola & Co hade knappt hunnit lämna Höllviken förrän det var dags för Akki och mig att sticka iväg för att lyssna på jazzkatterna Jan Lundgren och Jacques Werup.

Den överblivna goda och matiga pajen är uppäten liksom kvarlämnad fil och lite annat smått och gott uppätit. Gräsmattan är under rekonditionering och ser ut att hämta sig bra. Säsongens sista(?) slitiga projekt är avslutat. Vi har i många år behövt en något jämn och stabil gång på baksidan av huset. Där var många grästuvor och rötter. De är nu ersatta av överblivna gamla gångplattor som ligger rimligt jämt. Säsongens sistavinbär är plockade och ska snart in i frysen för att i sinom tid göra tjänst i sorbet och parfait.

Inte bara ”Nybogatan” är på semester utan även Johannas katt Tigris vilar på dagarna ut på Klockarestigen.

På nätterna – åtminstone i natt – är hon ute och klättrar på taket och får plockas in av Akki. Dessutom försvarar hon sitt revir mot andra katter. Hon kommer dock troget – som alla eklundhare – till frukost, lunch och middag och försöker då vara l

Nu väntar vi bara på att Jens och Shasha ska få sin semester.