Duggregn och snålblåst. Jag får hålla värmen genom att börja tömma komposten och flytta den till Akkis odlingsbäddar så att de fåren ny odlingskultur. Det blir härproducerade tomater och nypotatis även kommande säsong i Höllviken.. Mer återvinning återstår.
Det har också blivit kultur för själen. Stockholmsblodbad – på Hipp. Det är ett samarbete mellan svenska och danska skådespelare. Hälften av replikerna på danska, hälften på svenska. Det fanns en ”app” så att alla i publiken skulle kunna förstå. Den fick inte Akki och jag att fungera. Det var nu inte hela världen eftersom de första årens tv i Malmö var dansk och flitiga besök i Köpenhamn i ungdomen. Vi förstod det mesta. Inte nog med att hälften var på danska, hälften var också anknytningar till nutida ockupationer och vad som är en nation och identitet. Det var referenser till Macciaveli och Hobbes – t.om. kejsaren visade sig spritt språngande naken. Men så var han ju dansk. Eftersom det blir något blodigt på sluttampen – publiken på de tre första bänkraderna fick platsförkläde – så rekommenderas att maten intages före föreställningen.
Jag har dessutom blivit tipsad om och fått låna en bok “Natthämtaren” av Harry Kullman (som tydligen i huvudsak var en barnboksförfattare). Efter att ha läst 50 sidor insåg jag att den passar i min samling om bortglömda malmöromaner. Boken handlar om “Möllevångskravallerna” 1926 och arbetarrörelsen problem och framväxt. Försök att låna den på bibliotek – eftersom jag köpte det enda ex som fanns kvar antikvariskt på Bokbörsen.
Än mer kultur blev det i Norrköping i söndags. Det blev till att stiga upp kl 6 för att ta sig till Hyllie och vara där kvart över sju. Det var Olas gamla klasskompis från högstadiet som han träffade i Turin i fjor f.f.g. sedan skoltiden. Det var den Robban som ibland var hemma hos oss i Kulladal som var arrangör. Det var hög stämning och en hel del öl bak i bussen. Vid Vätterns strand var det matpaus: räkmackor med starköl och snaps! Bak i bussen blev stämningen än bättre – nästan olidlig. Då ”beslagtog” jag – med Olas samtycke – en flaska Piratens besk som skulle skickas runt i bussen. Det är inte ofta jag känner mig som en trist nykterist.
Vi lite äldre – Olas ålder och uppåt var upptagna med att diskutera olika matchscenarier med det lätt vingklippta MFF. Vi hade sittplatsbiljetter – som många andra supportrar intill “bortaklacken” – så det blev bra tryck. Det behövdes eftersom Di blåe inte spelade särskilt bra de första 20 minuterna. Nåväl, det blev trots allt ett rättvist resultat till slut.
På hemresan saknade vi en av supportrarna. Han hade blivit omhändertagen för fylleri. Men alla var nöjda och utmattade efter urladdningen. Hemresan gick därför i lugnets tecken. När jag väntade på buss 100 vid halvtolvtiden kunde jag plocka på mig måndagens Metro och läsa ett matchreferat.
I Norrköping låg skolorna på rad – så det blev ytterligare kultur. Tyvärr var inte Akki med så därför en särskild bild till henne.
Och mer kultur blir det på lördag … från en upphöjd plats?
