The thoughts of Eklundh

För första gången det här året har solen skinit hela dagen från en klarblå himmel och det var kav lugnt. För första gången det här året har det också varit ett par minusgrader hela dagen. Förmiddagspromenaden längs stranden blev därför ovanligt behaglig – även om jag var långt ifrån ensam. Det var dock bara ett par ankor som doppade sig i vattnet. De lyckades inte inspirera någon av strandflanörerna. De nöjde sig med att vända ansiktet mot den bleka solen för att ta ett försiktigt solbad.

Resväskorna är nu framtagna och håller så sakteliga på att fyllas med baddräkter, shorts, kortärmade skjortor, sandaler och inte minst mediciner för 47 dagar. Böcker har vi börjat låna på nätet eftersom man bara får låna två i veckan – men ha dem 28 dagar på läsplattan. Om några dagar bär det iväg till Palm Leaf, Mae Phim, Thailand. Där är det ca 30 grader varmt och kanske ett par grader svalare i vattnet. Det ska vi försöka stå ut med.

Fredrik är iväg på sin Grand Tour i Vietnam, Kambodja, Thailand och Bali. Vi får se om han och någon av hans kompisar ger sig tid till ett besök hos oss. Det ska vi gärna stå ut med.

Huset kommer att passas av grannar som ska tömma brevlådan, sortera posten och vattna blommorna. Ola kommer mellan sina egna och familjens utlandsresor att vid några tillfällen göra snabbvisiter för att kolla värme, vattenkranar och försiktigt vattna orkidéerna. Det hoppas vi att de står ut med.

Min mormor föddes 1882 och min farmor föddes 1879. Jag har bestämda minnen av dem båda. Min mormor dog 1957, när jag var 14 år. Hon bodde på Skolgatan 21, tredje våningen, vi på fjärde våningen. Vi umgicks visserligen inte dagligen men jag var ofta nog ner hos henne för att bläddra i veckotidningar eller ”tigga” lite godis. Min mormor var en rapptungad och vänlig dam som älskade kafferep med sina väninnor. Innan min farmor flyttade till ett vårdhem vid Persborg bodde hon tio minuters promenad hemifrån. Vi besökte henne någon gång i månaden. Hon var mer tungsint än min mormor och i hennes svenska kunde man ana en lätt brytning på tyska eftersom det i hennes barndomshem talades tyska.

De senaste dagarna har jag ”umgåtts” flitigt med Vincent – släktens senaste tillskott. Vincent behöver bara bli 83 år gammal för att få uppleva år 2100 vilket inte är helt osannolikt åtminstone mot bakgrund av den förväntade medellivslängden. Jag kommer i så fall att ha känt personer som levt under 1800-, 1900-, 2000- och 2100-talet. För mig svindlar tanken.

2017 har varit ett skickelsedigert år. 50-årsjubileerna har avlöst varandra. Akki har fått en ny kula i höftleden, MFF tog sitt tjugonde allsvenska guld och till slut fick Shasha och Jens sin hett efterlängtade Vincent. De har nu gjort sin Eriksgata genom södra Sverige och träffat kusinerna i Göteborg och Malmö. Under malmövistelsen bodde alla tre hos oss i Höllviken. Det har blivit mycket kvalitetstid tillsammans.

För första gången på många, många år var jag och Akki på opera på Stadsteatern. (jag vägrar fortfarande att kalla teatern för Malmö opera.) Vi hade ett mycket gott skäl – det nästa yngsta barnbarnet medverkar. Ola och Jens var också med. Shasha och Vincent stannade hemma hosfaster Carina för att gosa. (Carina hade givetvis varit på Johannas premiär tillsammans med Mormor.) Operan ”Hans och Greta” är inte något av mer betydelsefulla verken. Johanna kunde emellertid ta emot den fullsatta salongens applåder och jubel efter en stabil statistinsats. (Johanna är 5:a från vänster)

Om någon dag är det 2018. Det kommer att inledas med 7 veckors besök i Thailand. Det blir en bra uppladdning inför Akkis höftledsoperation – andra höften – i vecka 11. I slutet av februari flyttar de nyblivna föräldrarna tillsammans md Vincent till Linköping och in i en sprillans ny lägenhet. I allt detta ska Jens börja söka nytt jobb och/eller fortbilda sig. Vincent får kanske studentföräldrar – precis som Ola hade en gång i tiden.

Nu är det dags att önska er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Julen står nu på tröskeln. Det var hög tid att räfsa löv från gräsmattanäven om äppelträdet ännu inte skakat av sig alla löv. Dessa kvarhängande löv får vänta på att bli hopräfsade till våren. De övriga löven gör nu god tjänst under rododendron- och vinbärsbuskars vintervila.

Akki och jag är nu överens om att julgranar gör sig bäst utomhus. Akki har därför införskaffat ett jordankare i from av en traditionell julgransfot. Därefter såg vi ut en lämplig gran på ägorna. Eftersom vi inte får såga ner barrträd som är över 20 cm i omkrets fick jag såga en bra bit upp. Julgranen blev ändå mer än två och en halvmeter hög. Den är nu pyntad med femtio ledlampor. Det var en del slit men väl värt besväret. Nu har vi en fin grön och grann gran utomhus. Dessutom slipper vi fram till midsommar barr inomhus och myror som brukar vakna till liv. Bara en sådan sak.

Huset är också julstädat och pyntat. Glöggkryddorna som stått och dragit i sprit sedan ett år tillbaka är framtagna och väntar på att blandas med rödvin, socker och inte minst vaniljsocker för att sedan värmas och värma oss. De sedvanliga köttbullarna är klara liksom den senapsgravade sillen. Degen till mandelmusslorna har stått i kylen under dagen. Vi hittade formarna. Akki sitter och pressar ut degen i formarna med mycket möda och stort besvär. Mitt ansvar är sedan att få formarna i ugnen, ta ut dem i rätt ögonblick för att sedan slå ut dem – utan att de går sönder. Hitintills har det gått bra – även om jag som vanligt bränt mig lite på fingrarna. Inte en endaste en har gått sönder. Ingen belöning till personalen.

Imorgon är det dags för bastubad, tända brasan och äta lutfisk. Skinkan och julrimmen till klapparna görs på Lillejulafton tillsammans med lämplig buteljerad inspirationsvätska. På Julafton bär det iväg till Ola och Carina. På Juldagen kommer förhoppningsvis Vincent med föräldrar efter sitt julfirande i Göteborg. Det är mycket att se framemot.

GOD JUL önskas alla tålmodiga läsare.

Så är det då äntligen dags att sitta på tåget mot Stockholm. De senaste veckorna har flödet i What’s up varit minst sagt intensivt. Det har inte bara varit den ena gulliga bilden efter den andra på Vincent. Vi har också hört ljud från alla ändar. Vi har sett och hört men inte luktat och känt.

Resan till Thailand har också så smått börjat med en vända till den thailändska ambassaden i Köpenhamn för att enligt konstens alla regler erhålla visum. I år blev det inte bakläxa med ”fel” ansökningsblankett. Jag kom ihåg att det inte gick med stockholmsambassadens näst intill identiska blankett utan att det nödvändigtvis behövde vara den med den köpenhamnska loggan. Nu återstår bara att hämta ut visa i nästa vecka.

Igår hade Akki sitt telefonsamtal med ortopedläkaren. Någon timme senare ringde en sköterska från ”operationsköhanteringen”. Efter en stunds samtal kom de fram till att en operationstid i vecka !! kan vara lämplig. Vi har då hunnit landa ordentligt efter Thailandresan och har förhoppningsvis kliat färdigt på myggbetten. Operationen kommer att göras i Trelleborg vilket underlättar logistiken

Vi lämnade ett snöfritt men kyligt och blåsigt Malmö men väl hunna till Hässleholm låg det ett rejält snötäcke på markerna. I Småland kommer det att bli en vit jul. Granens grenar är inte gröna utan vita och hänger tungt ner mot marken.

Samtidigt som vi kommer till Stockholm ska Jens – tillsammans Shasha och Vincent – erkänna sitt faderskap! Det smakar 1800-tal. Faderskapsmålet bör var avgjort när vi anländer till Sundbyberg. Då är Vincent och Jens också formellt i mål. Det blir ett målkalas.

De sedvanliga höstrutinerna tar sin början. Eftersom vi pensionärer är en utsatt grupp i influensatider så erbjuder Region Skåne gratis influensavaccinering. Det har vi givetvis utnyttjat inte minst för att vi om lite drygt en vecka tar tåget till Stockholm för att bese och lukta på underverket i IRL. Vincent vill inte smitta. Hösthosta utan oss.

En annan av höstrutinerna är ett besök på bilbesiktningen. Bilen klarar sig bättre genom besiktningarna än ägarnas läkarbesiktningar – men så är den också en avgjort senare modell. Nu återstår bara att byta till vinterdäck – på bilen. För att vi själva ska slippa vinterdäck planerar vi några veckor i Thailand efter nyår.

Det höstliga besöket hos tandhygienisten var som vanligt ingen odontologisk pedagogisk höjdare. Samma visa de senaste 50 åren – mer tid åt tänderna. Vem tänder på tandvård? Det var trots allt mindre tandsten – och pekpinnar – än det brukar vara. Ändå fick jag betala rejält för information om nödvändigheten att sköta mina tänder. Visserligen är repetition kunskapens moder och allt går in genom öronen men omedelbart ut genom munnen eftersom det inte går att stänga den med en massa vassa verktyg i truten.

Hösten innebär dessvärre regn, blåst och kyligt väder. Bot finns dock i form av ärtsoppa, varm punsch och goda vänner, som tillsammans värmer gott. Det gör också hårt arbete i trädgården och inomhus. Förutom att huset ska julstädas så ska det julpyntas. Elektriska julljusstakar ska letas fram tillsammans med rätt adapter och timer. Och inte minst – de ska kopplas in. Det mesta fungerar.

Hösten innebär förberedelser inför vintern. Fikonträd och oleander har blivit inpackade i bubbelplats med en ljusslinga för att skingra mörkret och ge lite extravärme. Lite grangrenar har blivit kapade för att ha till julpynt – och än fler för att bli bränne. Eftersom äppelträdet ännu inte fällt alla sina blad återstår att kratta gräsmattan innan hösten är slut.

Det mörknar allt tidigare och ljusnar allt senare. Förtjänsten med detta är att det blir med tid över för att ägna sig åt litteratur. Det är numera allt mer sällan jag blir imponerad av recensenter och rekommenderad nyutkommen litteratur. Fördelen är att det ger mig tid över att återvända till gamla favoriter som Joseph Conrad, Eyvind Jonsson, Lars Ahlin och Hemingway. Det finns säkert många andra som står och väntar på mig i bokhyllan som mer än väl tål att läsas igen. Det är mycket att återuppleva i höstmörkret tillsammans med Ella, Basie, Monica Z och alla andra cool cats.

Nu gäller det bara att ha förtröstan, göra aktivt motstånd mot julkommersen och hålla ut.

Efter födslovåndor har Shasha och Jens äntligen värkt fram ett namn på vårt nyaste barnbarn – VINCENT. Det är ett namn som förpliktar – men ett lämpligt namn på en guldklimp. Nu har ytterliger ett datum lagts till i namnsdagslistan – den 22 januari. Blir det fler datum att lägga till?

22/6, 5/11 och 21/11; Guldbröllop, MFF-guld men framför allt GULDKLIMPEN 48 cm och 2,94 kg – även om en lyckligt upphetsad nybliven pappa Jens meddelade 2940 kg – kom till världen 00:26 idag i Linköping. Än en gång har vi blivit Farmor och Farfar – om än någon vecka tidigare än förväntat. Men åtminstone Farfar var också bra på tjuvstarter. Det var ibland hans enda chans att hålla sig framme.

De senaste dagarna har Akki och jag inte varit många meter från våra telefoner. Varje pling och blinkning har kontrollerats mer nogsamt än om det gällt en avgörande match för ”di Himmelsblå”. Som för MFF var det hårt och tålamodsprövande arbete för i första hand Shasha men även Jens som resulterade i en Guldklimp.

Nu struntar världen i Donald Trumps senaste dumheter, Theresa Mays utspel om Brexit eller hur Angela Merkel tänker lösa regeringsbildningen i Tyskland – världen väntar med otålig spänning på vilket/vilka namn Guldklimpen kan tänkas få. ”Arbetsnamnet” har varit Bosse (efter den tvåfaldige vinnaren av Guldbollen 1965 och 1973). Kanske ägnar de nu lyckliga föräldrarna de kommande veckorna åt att utröna Guldklimpens blivande karaktär och vara på spaning i släktträden på spaning efter namn som kan vara lämpliga. Vi får ge oss till tåls. Läsare av farfars blogg kommer att hållas uppdaterade.

Så är gässen uppätna, huset och inte minst köket städat

Innan barnbarnen fick sätta sig till bords för att spisa gås fick Fredrik göra en insats i trädgården. I princip alla buskar kapades jäms med knäna. Vi ska sätta en ny avenbokshäck tillsammans med grannen i sinom tid. Gräsmattan framför Vita huset blev full med kvistar och grenar. De har hållit mig sysselsatt sedan dess. Såga, klippa och sortera vad som ska bli ved till brasan och vad som ska klippas ner i säckar för vidare transport till återvinningen. Det mesta är avklarat nu. För en vecka sedan var det äntligen dags att kvittera ut guldbröllopspresenten från barn och barnbarn – champagneprovning på en av Malmös vinbarer L’enoteca under ledning av årets sommelier Erik Schneider. Det uppskattade vi mycket.

(Jag misslyckas med att vända bilden – inte helt överraskande?)

Det var fyra olika sorter att prov varav vi inledde med ett norditalienskt bubbel. Det är lika stor smakmässig variation på “fnitterbubbel” som på maltwhisky. Till detta serverades ett par kittostar och lufttorkade italiensk skinka – och osedvanligt goda oliver. Eftersom Shasha under rådande omständigheter avstår från alkohol – till och med sin favoritdryck champagne var hon och Jens kvar i Stockholm. Där var emellertid en överraskningsfest inplanerad för henne, som blev mycket överraskning och mycket lyckad. Men det blir ett nytt besök på vinbaren så snart Jens och Shasha samt en ny ättelägg kommer till Malmö. Carina, Ola, Akki och jag var så nöjda att Ola beställde in ytterligare en flaska bubbel. Det var utmärkt att Akki hade sina stödkäppar med sig, när det i sinom tid var dags att bege sig till bussen i snålblåsten längs Norra Vallgatan.

De senaste två veckorna har varit mycket blåsiga – flera gånger halv storm. ”Vår fiskare” i Skåre har dock kunnat lägga ut sina nät några gånger. Det innebär att torsksäsongen äntligen har kommit igång; kokt torsk med skirat smör och riven pepparrot gör att vi även står ut mede det eländiga vädret. Vi trösta oss också med bastubad efter väl förrättat värv i trädgården. Det är också skönt att krypa in i bastun för att mjuka upp ömmande muskler. Eldstaden ger också en behaglig värme när vinden viner om husknutarna.

Det har varit överraskande dagar den senaste tiden. Inte nog med att Zlatan äntligen fick hålla i ”Lennart”. Den stackaren – Zlatan alltså – har aldrig vunnit allsvenskan. Sverige slog helt otippat ut Italien från fotbolls-VM. Vår stationära dator gav till vår överraskning upp sin sista suck. Ola lyckades inte helt förvånande att ”rädda” över allt till en extern hårddisk. Till min egen överraskning lyckades jag därefter att få igång den nyinköpta burken komma in på vårt wifi, koppla upp mig mot vår skrivare, komma ut på nätet och att få Chrome, Spotify och Skype installerade. Det var överraskande enkelt.

Shasha blev verkligen överraskad av sina närmsta väninnors uppdykande i Stockholm för en överraskningsfest. Det var på vippen att den inte blivit av, eftersom Shasha i onsdags återigen blev överraskad. Hon fick de första förvarningarna om en att en ny medborgare är i antågande. Jens blev också överraskad och fick i all hast bege sig till Linköping. Det tog lite längre tid för Akki och mig att bli överraskade eftersom vi inte var riktigt tillgängliga på nätet – vi var på översta våningen på Turning Torso och njöt av en magnifik utsikt över ett Malmö i kvällsbelysning. Efter nedkomsten på marken i Malmö nåddes vi av beskedet om den möjligen något för tidiga nedkomsten på BB i Linköping.