Så är det då äntligen dags att sitta på tåget mot Stockholm. De senaste veckorna har flödet i What’s up varit minst sagt intensivt. Det har inte bara varit den ena gulliga bilden efter den andra på Vincent. Vi har också hört ljud från alla ändar. Vi har sett och hört men inte luktat och känt.

Resan till Thailand har också så smått börjat med en vända till den thailändska ambassaden i Köpenhamn för att enligt konstens alla regler erhålla visum. I år blev det inte bakläxa med ”fel” ansökningsblankett. Jag kom ihåg att det inte gick med stockholmsambassadens näst intill identiska blankett utan att det nödvändigtvis behövde vara den med den köpenhamnska loggan. Nu återstår bara att hämta ut visa i nästa vecka.

Igår hade Akki sitt telefonsamtal med ortopedläkaren. Någon timme senare ringde en sköterska från ”operationsköhanteringen”. Efter en stunds samtal kom de fram till att en operationstid i vecka !! kan vara lämplig. Vi har då hunnit landa ordentligt efter Thailandresan och har förhoppningsvis kliat färdigt på myggbetten. Operationen kommer att göras i Trelleborg vilket underlättar logistiken

Vi lämnade ett snöfritt men kyligt och blåsigt Malmö men väl hunna till Hässleholm låg det ett rejält snötäcke på markerna. I Småland kommer det att bli en vit jul. Granens grenar är inte gröna utan vita och hänger tungt ner mot marken.

Samtidigt som vi kommer till Stockholm ska Jens – tillsammans Shasha och Vincent – erkänna sitt faderskap! Det smakar 1800-tal. Faderskapsmålet bör var avgjort när vi anländer till Sundbyberg. Då är Vincent och Jens också formellt i mål. Det blir ett målkalas.