The thoughts of Eklundh

Igår – innan skolavslutningsrabarberpannkakstårtan (svenska språket med sina sammansättningsmöjligheter är fantastiskt) – inköpte jag en dvd-spelare. Tårtan slank ner igår på Nybogatan.

Idag efter några timmars frustrerande arbete med kablar, sladdar, tre instruktionsböcker och byte av kablage är det nu installerat med tre fjärrkontroller. Vi kan dessutom se både dvd och tv till min oförställda förvåning De va de? Nu återstår bara att lära sig spela in program. Jag hade kanske kunnat bli e-ingengiör trots allt

Idag hämtade jag Johanna på Fritids strax efter ett. Det hällregnade och blåste så det var inte bara tal om att ta oss in till stan och Glassfabriken. Istället blev det en promenad till Nybogatan. Johanna i alla vattenpölar! På Nybogatan var Fredrik och Simon fortfarande i pyjamas – men fullt upptagan av att bygga en dominopraktik med böcker, dvdfodral från trappen ut i köket, genom matplatsen, förbi kakelugnen och tillbak till trappen. Det fungerade nästan. Men kul hade de inomhus när regnet skvalde ner utomhus. Kläderna kom på vid tretiden – strax innan Carina kom hem.

Pga av ovädret blev Fredriks och Simons seriematch inställd ikväll. Jag undrar om det blir någon cup i Helsingborg imorgon. Det usla vädret ska fortsätta. Carina ska nog trots allt försöka att stå på loppis i Lund med en hel del överblivna grejor som Edla inte kunnat få med sig till sitt nya boende.

Nu är jag inte längre sjukskriven och känner mig allt bättre. Nu är det bara kompledighet och semester som återstår innan pensioneringen. Men så snart solen börjar skina kommer jag att behöva klippa gräsmattan. Den är hög på gräs?

Äntligen skingras molnen och vinden mojnar. Framt till för et par timmar sedan har det varit molnigt och mycket blåsigt.

Gårdagskvällens pensioneringsfest för Henrik H, Bo B, Leif J, Christer J och mig var lyckad. Akki och jag tog buss och tåg till Lund och Eden. “Alla” på institutionen var där. Inte minst roligt var det att Torbjörn V med hustru (båda rejält över 80 år), Lennart Lundquist (till allas förvåning) var med. Vi fem pensionister representerade tillsammans nästan 200 år statsvetenskap i Lund – tillsammans med Trobjörn, Lennart och Agne G blir det över 300 år! Och ändå är det inte mycket nytt vi åstadkommit sedan Aristoteles. Men roligt har vi haft.

God mat och gott vin, ett par roliga och bra tal på Brogatan (i Lund!) var en trevlig avslutning på drygt 41 år på statsvetenskapliga instituionen – och det har nästan enbart varit roligt. Det är emellertid en historia som ska skrivas senare – om några månader eller några år.

Vad som särskilt gläder mig annars just nu är att jag börjar få rimlig koll på “kroppsfunktionerna” – visserligen med obetydligt bistånd av blöja och några svinskon om dagen. Promenaderna blir allt längre och jag har till och med idag börjat skrapa färg på Lilla huset så att det efter ytterligare några soliga dagar utan regn kan börja målas.

Så har jag då blivit av med min följeslagare de senaste två veckorna. Kissepåsen med tillhörande katet avvecklades under helt odramtiska former i förmiddags. Dock fick jag rejäla påsar med blöjor i skilda storleker med mig hem och kisseunderlägg till sängen. Jag fick också ordentliga träningsanvisningar. Dessutom ska jag nu gå från att dricka mycket till att begränsa mitt vätskeintag – i synnerhet kaffe och öl. Ett minskat kaffedrickande kommer att bli en utmaning. Dessutom dröjer det till augusti innan jag får börja cykla. De kommande veckorna får jag inte heller klippa gräsmattan eller ägna mig åt tunga lyft. Det blir lättare att leva med. Annars gäller att kissa så lite som möjligt – dvs. hålla sig så länge som möjligt. Inledningsvis ska jag också minska på promenerandet för att sedan successivt öka.

Ännu så länge är läget således under kontroll och snart tycks det alltså vara slut på “rast, vila”.

Prostatatoperation genomfördes med en robot (jag tror att “lekaren” satt i ett angränsande rum vid sin spelkonsol) och titthålsteknik. Operationen tog drygt 5 timmar – men med minimal blodspillan. Efter fem dagar fick jag äntligen komma hem i söndagskväll! Det var mycket välkommet – särskilt med duschen tidigare på dagen.

Allt har gått över förväntan – utom tarmfunktionerna. Det har varit – för att använda en sliten men ovanligt adekvat metafor – mycket snack och lite verkstad. Jag har promenerat, druckit kaffe, vatten och lättöl t.o.m. konsumerat svinskonjuice (vilket inte är en gastronomisk höjdare) för att få fart på maskineriet. Ett lätt mikrolavemang i förmiddags har äntligen gett resultat!

Livet går vidare med att administrerar sjukskrivning, boka tider för att ta suturer, tömma kissepåsen och att lämna nya blodprov inför återbesöket hos professorn (lekaren) när han om en dryg vecka ska ta ut katetern. Det blir lika spännande – men förhoppningsvis bättre resultat – än vad MFF åstadkommer i sina matcher.

Trots att någon i ledningen igår strulat med för- och eftermidagskaffe och med lunchen blev kursavslutningen på uppdragsutbildningen lyckad. Deltagarna hade på det hela taget gjort bra och genomarbetade examinationsuppgifter. De gjorde också bra och genomarbetade oppositioner. Det var en bra stämning dagen igenom trots att det emellanåt levererades bra kritik. Vi var alla mer än nöjda när vi slutade strax efter klockan fyra. Själv var jag som en intellektuellt urvriden disktrasa – rejält och slutgiltigt utstuderad. Examination är alltid en utmaning – alltuid större för examinator än för den examinerade! Men jag kommer nog att sakna dessa utmaningar framöver.

Efteråt mötte jag Fredrik H över en öl för att minnas Jerker som det under eftermiddagen i Lund varit en begravningshögtid för. Jerker var en komplicerad men en mycket god vän sedan jag först träffade honom för länge sedan på Lingvallen sommaren 1960. Hans yngste son disputerar på onsdag. Det hade Jerker sett framemot att få uppleva. Men Fredrik och jag mindes all hans musikalitet och hans kännedom om en snart bortglömd svensk visskatt.

Kvällen tillbringades tillsammans med Jens som kom direkt från Stadion och stafetträning inför SM. Efter god mat hos indiern, fick jag prova den första svenska maltwhiskyn. Den var mycket bra – efter att den blivit spädd med lite vatten. Kvällen avslutades med Jan Troells mycket bra dvd om kusinen Claes och pianisten Hans Pålssons musiktokningar av Claes målningar. Det är bra – men skakande – halvdokumentär.

Nu sitter jag på tåget hem och åker genom ett soligt och vidunerligt vackert vårsverge – medan Jens är funktionär på något stadslopp i Stockholm.

Under årens lopp har det blivit många resor i tjänsten till Stockholm. De allra flesta har varit mycket givande – om än inte alltid ekonomiskt. Visserligen är det idag gråmulet – men den osedvanligt tidiga våren med sina ljusgröna björklöv lyser igenom även i norra Småland.

Det har onekligen blivit bekvämare och inte minst snabbare de senast 10-15 åren med tågresan. Även maten har blivit något bättre. Dock är det dock med saknad jag minns restaurangvagnarna med linnedukar, brutna servetter, porslin och tryckta matsedlar. Det var längesedan och jag minns inte om det upphörde på 1960- eller 1970-talet. Men å andra sidan tog resan nästan dubbelt så lång tid!

Med visst vemod minns jag även nattågen med sina sovvagnar. Nästan alltid sov jag bra och möttes av en gedigen frukost på Centralen i Stockholm som gjorde att man stod sig gott hela dagen.

Numera är det bärbar dator och surfande som gäller. Till min glädje noterar jag att mobilpratandets tid tycks vara över – liksom pratandet med medresenärer. Det senare kan jag ibland – men inte ofta – sakna.

Men i södra Östergötland saknas ännu gula rapsfält – så långt har våren inte kommit i Sverige.

Måndagsmorgonens fotboll slutade efter tio minuter, en bruten passning blev till en vingabruten Ola.
Nu har jag legat två dagar i sängen och kurerat mig, med Voltaren och aktiehandel.
Imorgon hoppas jag att jag kan springa (nåja) till jobb igen!

Jens dags att jobba hårt, jag har gått in och stödköpt lite bankaktier hos din arbetsgivare.

Efter flera soliga dagar, hårt arbete med vedhögen – som nu är huggen och inflyttad i vedboden – långa promenader på stranden och träningsvärk i armar och rygg ansåg jag mig ha gjort mig riktigt förtjänt av säsongens första rabarberpaj. Det är samma sensation varje år – när den söta kalla glassen smälter mot den varma syrliga rabarbern. En kulinarisk höjdpunkt och en förvissning om att sommaren inte är långt borta.