Under årens lopp har det blivit många resor i tjänsten till Stockholm. De allra flesta har varit mycket givande – om än inte alltid ekonomiskt. Visserligen är det idag gråmulet – men den osedvanligt tidiga våren med sina ljusgröna björklöv lyser igenom även i norra Småland.
Det har onekligen blivit bekvämare och inte minst snabbare de senast 10-15 åren med tågresan. Även maten har blivit något bättre. Dock är det dock med saknad jag minns restaurangvagnarna med linnedukar, brutna servetter, porslin och tryckta matsedlar. Det var längesedan och jag minns inte om det upphörde på 1960- eller 1970-talet. Men å andra sidan tog resan nästan dubbelt så lång tid!
Med visst vemod minns jag även nattågen med sina sovvagnar. Nästan alltid sov jag bra och möttes av en gedigen frukost på Centralen i Stockholm som gjorde att man stod sig gott hela dagen.
Numera är det bärbar dator och surfande som gäller. Till min glädje noterar jag att mobilpratandets tid tycks vara över – liksom pratandet med medresenärer. Det senare kan jag ibland – men inte ofta – sakna.
Men i södra Östergötland saknas ännu gula rapsfält – så långt har våren inte kommit i Sverige.
Jag anar ett visst vemod i inlägget. Det låter som du borde åka till Ängelholm och gå på tågmuseet, du kanske kan lära dem ett och annat:-)