The thoughts of Eklundh

Efter stor tvekan och med mycket sorg gick idag min fina gamla väska i tjockt läder till de sälla jaktmarkerna dvs. soptunnan. Den har i minst femton – kanske tjugo – år hängt med mellan Höllviken-Malmö-Lund och till många andra ställen. Den har som sin ägare blivit fylld med allt möjligt men också alltmer sliten. Den har fått transportera olästa böcker som ibland blivit lästa, tidningar och tidskrifter, bärbara datorer, anteckningsböcker, orättade tentor som förhoppningsvis blivit rättvist bedömda, en och annan vinflaska från bolaget när det varit fredag, inneskor när det varit dags för fin fest osv.

Jag hade trott att den skulle varat tills jag blivit ”utstuderad”. Till min glada förvåning efterfrågas min kompetens längre än vad min en gång i tiden outslitliga väska. Eftersom vi har en del fula men obegagnade konferensväskor med olika loggor på så håller jag till godo med dem framöver. Även om de inte är av någon vidare kvalitet så kommer de nog att tåla några vändor till Lund precis som väskbäraren.

Det är alltid sorgligt att följa gamla trotjänare till ”den sista vilan”. För några dagar sedan var vi många som sörjde vid Torbjörn Vallinders begravning. Det var många trotjänare från Statsvetenskapliga institutionen, några gamla som trotsat tidens tand och envist hänger med och som likt väskan fått ålderns patina men kan återvända till Lund.

Nu väntar vi otåligt på våren så att livet kan gå vidare. Äntligen börjar det bli ljust på morgnarna – de gånger vår trotjänare solen behagar skina. Vi hoppas det blir allt mer.

Hur lär vi oss språk? Jag är visserligen inte helt övertygad om att Chomsky och hans generativa grammatik ännu kan kastas på vetenskapens sophög, möjligen kan jag Piaget och hans kunskapsteoretiska resonemang få visst stöd eftersom datorn (roboten) hitintills endast lyckats lära sig mycket konkreta föremål. Testpersonerna – roboten och läraren – verkade dock mest inspirerade av en glad eller ledsen Skinner. Oavsett de kunskapsteoretiska övervägandena är det ett imponerande genombrott att från grunden – som ett spädbarn – lära datorn ett språk. Visserligen ännu ett mycket elementärt språk. Men hur lång tid tog det för de första ”människorna” att få ett utvecklat språk?

Lite mindre konstigt – det har i grunden legat i luften sedan Galvan (?) upptäckte elektriska impulser i musklerna – men trots allt mycket imponerande var det följande inslaget där läkare som opererade in elektroder i hjärnan lyckades ta bort/dämpa Parkinsonskakningar eller de som var på god väg att få proteser på amputerade händer att återfå inte bara rörelse utan även känsel i ”handen”.

Jag måste således rekommendera dagens – 21 februari – Vetenskapens värld. Kolla stv.play!

Äntligen.

Så har jag idag fått gått ner vid station Triangeln för att åka genom Citytunneln till Malmö C och vidare till Lund. Det var en nostalgitripp – inte att ta tåget från Triangeln – utan att promenera förbi den sanslöst fulla Johanneskyrkan och passera min gamla real- och gymnasieskola (Johannes samrealskola med högre kommunala gymnasium) och se Pilgården vårt stamlokus där många, många frukostraster tillbringats. Det var nytt och spännande att ta de två rulltrapporna ner till tåget som kom efter en minut. Efter ytterligare några minuter gled vi så in på Centralen – fortfarande i underjorden.

Det har varit några timmar på Statsvetenskapliga institutionen för att diskutera min ev. medverkan i nya uppdragsutbildningar för att senare ikväll sammanstråla med “Litteraturgänget” hemma hos Håkan. Tyvärr kan jag sedan inte hoppa av tåget vid hemresan i Hyllie eftersom bussarna till Höllviken då slutat gå – utan det får bli Centralen och buss 100 som tidigare.

Så har då Malmö äntligen fått en uppgradering som varit mycket efterlängtad! förhoppningsvis är et snart dags att ta tåget till Köpenhamn från Triangeln eller Hyllie.

Livet återgår så sakteliga till de normala rutinerna. En timmes tidningsläsning till frukost, en timmes promenad, lite ”hushållsarbete” och därefter lunch – äntligen med en efterlängtad åbrodd och en lätt middagsvila. Därefter dags att hämta lite vid ved till brasan och sätta sig med ”läxan” till tisdagens litteratursammankomst – Combüchens ”Spill” – innan det är dags för middag.

Det är tryggt att vara hemma hos vänner igen. Igår kväll var vi hembjudna till Eva-Lis och Loff tillsammans med Bibi och Jan, Lill och Jan. De gör att man känner sig välkommen hem. Det är också lite smickrande – men också lite stressande – att man inte är helt bortglömd på Statsvetenskapliga institutionen. Under resan i Australien fick jag en förfrågan om att medverka i kursen Miljö – politik och förvaltning som jag var med om att konstruera och implementera de första åren. Kursen startade innan vi hunnit hem från Australien så det blev min gamle läromästare som fick rycka in. Det ligger en förfrågan om att köra ytterligare ett varv på en ”köpekurs” om utvärdering från TCO som det är lite osäkert om och jag har tackat jag till ett erbjudande från Högni H om att göra lite timmar på ”hans” magister/masterskurs för hälsoskyddsinspektörer (och klimatstudenter). Det är kul att inte vara bortglömd – men vad kan jag bidra med som inte nya, unga välutbildade samhällsvetare kan bättre? Det är mycket svårt att tacka nej! Att möta unga begåvade, entusiastiska och för sin mission brinnande unga är oemotståndlig – för att inte tala om lite ekonomiskt bidrag till nya ”utfärder”.

Melbourne 22 januari

Sandaler utslitna, två par shorts utslitna, tandborstarna utslitna, t-shirts och kortärmade skjortor uttvättade, baddräkt och badbyxor ursaltade och solblekta så det är nog dags att packa ihop och påbörja hemresan till den kalla nord.

Dagen började med inhandlande av maten till den sista måltiden; ostron, scallops, lammfile, perfekta avokado och mango. Det blev en utmärkt avslutning på en dag vid två stränder först St Kilda Beach och därefter på senefetermiddagen Port Beach. Ingen av stränderna kan dock mäta sig med stränderna i Sydney. Det blev ett sista bad i det salta och behagligt varma Stilla havet/Tasmaniska sjön. Det enda tiden här i Australien tyvärr inte räckt för är ett besök på Tasmanien. Vi såg dock idag färjan som skulle ha kunnat ta oss dit. Det var skymten av Tasmanien.

Men det har varit en bra resa utan egentliga missöden. Vi har visserligen haft mer regn än vi förväntat, men många i Queensland och New South Wales har blivit mycket hårt drabbade. Vi har undkommit konsekvenserna men dagligen blivit påminda av nyhetssändningarna i tv. Försäkringsbolagens kallsinnighet mot många av sina kunder kan möjligen förklara varför upptill 25% av de drabbade husägarna helt saknar försäkring.

Vi har upplevt Australien som dyrt – med undantag av färskt kött och fisk samt bensin och kollektivtrafik. Australiensarna är generellt mycket öppna, hjälpsamma och trevliga att ha att göra med men hysteriskt intresserade av kricket. Det är ganska frustrerande när man inte förstår ett smack av reglerna eller när man ser resultaten inte ens är förmögen att avgöra vilket lag som vann. Australien är ett stort land; en kontinent som är något mindre än Europa men bara drygt 20 miljoner invånare. Och ändå har man numera en mycket restriktiv invandringspolitik?

Ett par dagar i Bangkok och sedan vidare till London och Kastrup. På onsdag eftermiddag bör vi vara hemma i Malmö utmattade efter för mycket flygande och jetlag. På torsdag – senast över veckoslutet – börjar säkert planerande av nästa resa.

Bangkok 24 januari

Efter drygt 1 ½ + 9 timmars flygning från Melbourne till Sydney och sen vidare till Bangkok landade vi vid 10-tiden på kvällen. Med taxi till hotellet drygt 30 minuter i full fart var vi framme vid hotellet vid 11-tiden rejält trötta trots lite slummer på flyget. Kroppen och huvudet tyckte det var tre-fyra på natten!

Efter en stadig frukost blev det ”lufttåg” till en shoppingmall för en del ”nödvändiga” inköp. Det är tröttande i den över 30-gradiga värmen och den smutsiga och bullriga trafiken. Det var skönt med ett dopp i hotellets pool på taket när vi kom hem. I kväll blir det ”night-market”. I morgon blir en lång dag. Flyget till London går vid midnatt.

Bankok 25 januari

Efter en stadig frukost packade vi för sista gången och gick upp till poolen innan det var dags att checka ut från hotellet. Sista tv-inslaget på BBC International var en längre intervju med Jimmy Åkesson. Det var den vanliga smörjan som fick onödig internationell uppmärksamhet. En egendomlig avslutning på en mycket bra resa,

18 januari Melbourne

Sista dagen i Sydney hade vi gott om tid på stranden i Bondi eftersom bussen till Melbourne inte avgick förrän klockan 20. Solen sken, det var varmt och skönt och vågorna var än mäktigare än tidigare. Vi njöt i fulla drag på stranden som var smockad med folk – förmodligen mest turister – och avslutade med var sin rejäl glass. Bussarna tillbaka till Sydney var knökande fulla och vi avvaktade ett par bussar så att vi säkert skulle få sittplatser på den dryga halvtimmesfärden till Sydney mitt i rusningstrafiken.

Efter ett par timmars väntan, en timme tillbringades på en thairestraurang med god mat, var det dags att stiga på bussen mot Melbourne Efter lite förhandlande fick Akki och jag sitta bredvid varandra. (Jag vet inte om Akki hotade med mitt snarkande men det löste sig – så Akki fick understundom peta på mig.) Detta var den sista långa bussresan på väg mot slutmålet i Australien. Efter vinet på thaistället och en del bokläsandet på bussen blev det en del sovande på bussen. Vid sextiden på morgonen 20 mil från Melbourne gick solen upp över ett återigen platt landskap men denna gång med bergskammar i bakgrunden. När vi passerat bergskammarna och skymtade Melbourne blev det molnigt.

Strax efter åtta på morgonen var det äntligen dags att stiga av bussen i ett mulet och småkyligt – 20 grader varmt – Melbourne. Efter en svindyr macka och kopp kaffe tog vi vårt pick och pack och travade i uppförsbacke iväg till vårt hotell. Det var inte svårt att hitta – men rummet var givetvis ännu inte klart. Därför tog vi en tur med gratisspårvagnen runt Melbourne förbi bl.a. det pompöst fula delstatsparlamentet, Rod Laver Stadium där Australian Open just börjat, till den färgglada byggarbetsplatsen Docklands och tillbaka till hotellet och rummet som nu var färdigt. Vi satsade denna gång på en apartment – en studio med med spis, vask, disk- och tvättmaskin utöver det sedvanliga. Vi inbillade oss att vi har ”kompakt living” i Höllviken men det går uppenbarligen att leva på uppenbarligen ännu mindre utrymme. Huset på 24 våningar i CBD (central business district) är nybyggt, troligen ägs det av iranier och utgör ett concept som bygger på att man blandar såväl privat ägda apartments med långuthyrare som jobbar eller studerar i Melbourne med turister som önskar apartments för några dagar eller veckor. Ingen dum idé vi rekommenderar det varmt. Känns otroligt att man åker hem efter 10 veckor med resväskan full med nytvättade och nystrukna kläder. Tvättmaskinen är en sådan där teknisk variant som både tvättar och torkar i samma maskin.

Efter ett par timmar vila gav vi oss ut först på den traditionella Victorian Market där vi köpte vår middag och vårt vin. Sedan blev det ett besök på det vackra biblioteket för att utnyttja deras trådlösa nätverk innan vi slutade med en vända i Chinatown som inte var särdeles imponerande. Imorgon ska vi undersöka möjligheterna att få biljetter till någon svenskmatch i Australian Open Vi kan ju inte se Sverige – Danmark handbollsmatchen live men vi kan kanske ersätta den med något annat….

19 januari Melbourne

Morgonen började med att fem stora varmballonger passerade en bit från vårt fönster när vi vaknade vid sjutiden. Det var klart väder men med höga moln som solen inte trängde riktigt igenom. Det betydde att vi började med ett besök på Victoria Market för att inhandla lite mat til kvällen – men marknaden är stängd på onsdagar. Det blev en vända in till City för att undersöka möjligheterna att skaffa biljetter till Australian Open. Biljettsystemet var något konfunderande och köerna långa. Hur som helst blir det några tennismatcher på fredaf – vem vi kommer att få se är dock oklart.

En obligatorisk rundtur i buss för att bestämma vad vi ska besöka de kommande dagarna hann vi med innan det var dags för en lätt lunch på en klassisk gammal pub – den äldsta i stan. Efter lunch var det dags att kolla av några av de äldre och klassiska byggnaderna i centrala Melbourne. Det blev den gamla arkaden som hade kvar en del av sin charm – även om vi möttes av Kosta/Boda- och George Jensenbutiker. Ett bankpalats i gotisk stil var också hyggligt bevarat liksom en nyklassistisk. I en art-deco byggnad återstod bara enstaka detaljer, det mesta doldes av inbyggda tak och avgränsande väggar. Trist. Men solen kom tillbaka, vi var trötta i fötterna och det var skönt att komma ”hem” och laga till hajfiskfileerna med räkor och färsk sparris.

Jag har tagit hand om tvätten och Akki har gett sig iväg på ”nattmarknad”. Vi gör alla våra prioriteringar. Men när jag kom tillbaks och berättade om marknaden så var Peter inte den utan att han kunde ta en ”nattpromenad”!

På TV´n tar vi del av de oändliga bilderna av översvämningarnas konsekvenser. Helt ofattbara. Nu börjar striderna med försäkringsbolagen. 25% av de drabbade är inte försäkrade, de som haft översvämningar en gång tidigare har drabbats av reflooding och är inte berättigade till nya ersättningar. Det finns också de som försökt att bli försäkrade men då deras område bedömts som ”översvämningsriskiga” har de inte fått teckna några försäkringar. Men tillstånd från de lokala myndigheterna har man fått och nu står striderna inte bara mellan enskilda individer och försäkringsbolagen utan också mellan local authorities och försäkringsbolagen. Detta får vi väl inte höra så mycket om framöver hemma i Sverige. Tyvärr har en ny regnperiod börjat i Rockhampton och vi tänker så på vår österikare Paul som vi bodde hos där. Han hade så stora förhoppningar på en bra turistperiod framöver för sitt nya hotell, tyvärr blev det mycket annorlunda för honom och tusen och åter tusen andra turistberoende personer.

Det är imponerande vilken optimism som det trots allt finns hos drabbade människor här i Australien. Man vägrar se sig som offer utan många har konstruktiva idéer om hur man skall bygga upp sina områden igen med de lokala myndigheternas hjälp. Idag på morgonen såg vi på lokala politiker anordnade en grillkväll för drabbade i en kommun, nu när man kunde se att allting skulle vända. Inget fel på humöret där inte. Frivilligarbetarna anmäler sig i mängder och i tex livsmedelsbutikerna uppmanas man till att avrunda uppåt så att beloppet kan gå till drabbade av flodvågen. Premiärministerna har också gått ut offentligt och bett om ekonomiska bidrag av såväl enskilda som företag. Nästa otänkbart hemma.

Melbourne 20 januari

I morse sken solen från en klarblå himmel. Efter frukost handla vi kvällsmiddagen på Queen Victoria Market – fisk till ikväll och lamm till i morgonkväll- för att sedan ta spårvagnen ner till Docklands där vi tillbringade ett par timmar i en mycket spännande miljö. Docklands är fortfarande delvis en byggarbetsplats men stora delar är helt klara. Det är återigen mycket boutiquer men inte riktigt lika tätt som i Sydney. Kaféerna och matställena ligger också tätt. Melbourneborna (och turisterna) måste dricka mycket kaffe och äta många bakelser. Byggnaderna – kontorshusen och bostäderna – låg mindre tätt än i Sydney. De var också mer varierade i sin utformning, en del med extrem plastig färgsättning. Det är kul och spännande idag, men risken är stor att det kommer att verka mycket omodernt om 10-15 år. Sedan kommer det att dröja ett halvsekel innan det blir nostalgiskt vackert igen?

Vi tog oss sedan till galleriområdet där det blev en lätt lunch på National Gallery of Victoria. Akki fortsatte sedan till Royal Botanical Garden för att botanisera där och jag tog en rejäl rundtur på NGA som var ljust och luftigt och innehöll en del bra saker; Magritte, Pizzaro, några australiensiska surrealister, en bra kinesisk avdelning och en avdelning med ”konsthantverk” med bl.a. Georg Jensen och Hald representerade.

Melbourne är på det hela taget en mer behaglig storstad än Sydney, mer avslappat, mindre hysteriskt, mer omväxlande med fler äldre miljöer bevarade.

Melbourne 21 januari.

Dagen har i huvudsak tillbringats på spektaklet Australian Open. Utöver bra tennis är det en rejäl kommers runt de nästan fullpackade arenorna trots att det ännu bara är sextondels- och åttondelsfinaler som spelas. Det är fullt med folk över allt och det är god stämning. En match avbröts pga. Skada men en bras match mellan Roderick och Haase som Roderick vann med 3-1. Men Hasse spelar trevligare tennis. Roderick är i huvudsak en servemaskin. En damsingel höll på att inte komma igång – eftersom bollen överhuvudtaget inte studsade på ett ställe på banan. Efter ett bra tag fick de ordning på planen och matchen kom igång. Vi satt i skuggan och hade det mycket behagligt – de som hade platser i solen led förmodligen rejält, liksom spelarna på planen.

Nu har vi bara två dagar kvar i Melbourne och Australien innan det bär iväg hem via ett par dagars uppehåll i Bangkok.

Forsta formiddagen pa min tva dagars konferens ar nu avklarad och vi kan konstatera att vissa personer helt enkelt inte ar lampade att sta och halla i en forelsaning hur intressant ett amne an ar. Sarskilt inte om man ar tysk, som mummlar i entonigt lage pa en taskig engelska……. helt utan ngn som helst paus eller intresse.

Naja. Gardagen avnjots i centrala London med lite musikal (givitvis) – Les Miserables – vilket fortfarande ar en av mina favoriter. Jag far se om jag orkar gora ngt sarskilt ikvall eller om det blir hotellrummet direkt.

Snart borjar eftermiddags-sessionen har sa jag maste sluta..

Om jag får lov att störa föräldrarna i sitt ostronätande skulle jag vilja berätta om VM-febern som håller på att etablera sig i Sverige. Fotboll?, näe, handboll!
De nya handbollshjältarna heter Mattias Andersson (många avgörande räddningar i kvällens match mot snabba Sydkorea), Jonas Källman, Oscar Carlén och Malmö/Lunda-kändisen Dalibor Doder!
Jag har nu köpt biljetter till familjen till söndagens matcher i Percys arena. Sverige är i praktiken redan klara för mellanrundan och med lite tur blir det drömmöte med Danmark:)

I övrigt är uterummets betongplattor sålda på Blocket och över 5 kubikmeter grus och jord är utgrävt och ivägskickat i container. Nu ska det in makadam, sättgrus och byasten. Bygglovet för uterum och carport låter fortfarande vänta på sig, Stadsbyggnadskontoret verkar ha peppat sin organisation att hålla kvar sina kunder så länge som möjligt.

Vårsäsongen för Husies P97 inleddes igår (efter nästan 2 veckors uppehåll) och idag lär de flesta grabbar ha ordentlig träningsvärk efter en hård träning som avslutades med 10 minuter 15/15, dvs 15 sekunder 80% löpning varvat med 15 sekunders gång. Dock tvingades Fredrik vila pga översträckt knä då han hjälpte till att gräva ur uterummet. Morgondagens träning ska dock inte vara i fara.

Snön är nu nästan bortsmält, eller rättare sagt omvandlad till is och vatten. Hoppas lite mer hinner ner i brunnarna innan kommande helgs minusgrader når oss!

/Nybogatans Eklundh