Sydney 15 januari
Backe upp och backe ner. Sydney börjar nu sitta i benen. För att citera Jolo: ”En storstad ska man lära känna genom att promenera genom den.” Han om någon visste det – och nu vet vi det. Vi har idag promenerat till marknaden i Paddington längs Oxford Street (och många andra adresser som påminner om London). Det var rejält uppför – dit. Men Akki travade envist på som en bergget. Det hade regnat lätt på natten och det var fortfarande hög luftfuktighet mulet, varmt men ingen sol. Kaffet när vi kom fram var inte bara gott; det var nödvändigt.
Marknaden var ganska ”exklusiv”. Framför allt fanns det ett par unga, begåvade silversmeder. Vi fäste oss särskilt vid en som skapat riktigt kreativa ringar. Vi köpte ingen men tog givetvis ett kort med adress till hemsidan.
Vägen hem var i huvudsak nedförsbacke och vi passerade många, många klädbutiker för damer. Eftersom vi var ganska trötta gick vi långsamt så vi hade möjlighet att följa unga tjejer som gick ut och in ur praktiskt taget varje. De flesta var redan välklädda – men det är gubevars rea. Vi har noterat många gånger redan att Sidneykvinnorna är ovanligt välklädda för att inte säga eleganta också mycket kvinnlig stil. MEN hur mycket klädbutiker kan det finnas? Hur många kan bära sig? Var tar alla kläder vägen när de är använda?
Eftersom vi inte köpte nya kläder var det dags att återigen ägna ett par timmar åt tvättning, torkning och strykning av det vi redan har. De unga tjejerna tittade storögt på farfar när han stod och strök skjortor och klänningar. De fick något lätt skärrat i blicken eftersom det var lördagskväll och de tyckte att farfar tog lite väl god tid på sig för simpla kortärmade sommarskjortor inför kvällens begivenheter. Det har blivit mycket tvättande av shorts, t-shirts och kortärmade skjortor. Så mycket annat har inte behövt tvättas. Men snart skall en hel del gå i container…
Kvällen avslutades på en ”spansk” krog med scallops, en köttbit och vin innan vi vandrade hem i den varma sommarkvällen.
Sydney 16 januari
I morse ringde kyrkklockorna och väckte oss. Utryckande brandbilar hade av och till väckt oss under natten. Så är det att bo centralt i en storstad. Vi vaknade till en gråmulen söndagsmorgon men vi bestämde oss ändå för att ta bussen ut till Bondi Beach. Det kom några regnstänk under den drygt halvtimmeslånga bussfärden så därför började vi på marknaden. Den var osedvanligt trist – bara ytterligare boutiquer som inte hade råd att hålla till i vanliga lokaler eller letade andra kunder. Dessbättre sken solen när vi travat igenom eländet.
Bondi Beach hade härliga och kraftiga vågor. Det var mycket gott om life guards som försökte hålla ordning på alla entusiastiska och våghalsiga badare. Även om vattnet var något kallare än tidigare så är det dock minst 23-24 grader varmt och det är lätt att hålla värmen i vattnet när man ger sig i kast med vågorna och far som en kanonkula in mot stranden. För 50 år sedan hade jag säkert inte kunnat motstå frestelsen att försöka lära mig surfa. Efter några timmar på stranden i den gassande solen var vi trötta och hungriga. Fisk blev vår räddning innan vi satte oss på bussen tillbaka till Sidney centrum.
Det blev en ny vända till Operan. Den är maffig och de var de enda som sålde en anständigt snygg t-shirt av bygget. Eftersom ostron är jämförelsevis billig mat och inte kräver mycket av kocken blev det ostron som entré vilka intogs på altanen på 8:e våningen i söndagskvällsolsken. De var nog de bästa vi fått här i ‘Australien – mycket stora och mycket havssälta i dem. Därefter lagade och delade en t-bonesteak nere i det alltmänna köket och dess matsal – mindre romantiskt. Detta är vår sista kväll i Sidney.
I morgon kväll och natt bär det iväg till Melbourne – tolv timmar på buss!
Sydney är i huvudsak en shopping- och restaurangstad men ligger mycket vackert vid havet. ”Alla” tycks ha havsutsikt eller åtminstone utsikt över hamnen. I jämförelse med Malmö planerades stationen redan i slutet på 1800-talet i två våningar. Det beror kanske inte enbart på att stadsplanerna i Sydney var mer framsynta än de i Malmö eftersom Sydney är ganska kuperat. En station i två våningsplan har Malmö nu löst – men Ribban får nog aldrig den värme och de vågor som behövs för att kunna mäta sig med Sydney. Men Malmö har åtminstone säkert ett bättre fotbollslag.