The thoughts of Eklundh

Snart är sommaren slut? Säsongens sista rabarberpaj är uppäten. De sista egna nypotatisen är upptagna och konsumerade. Många timmar har tillbringats bland röda och svarta vinbärsbuskar. Vinterns röda vinbärssaft till saftkräm och den svarat vinbärsgelén till gåsen är gjord.

Nu börjar nya äventyr. Ikväll blir det mycket fotboll. MFF gör sina första match mot Torshavn i Champions Leauge och semifinalerna i fotbolls-VM spelas först USA-Frankrike och sedan Sverige-Japan. Det blir en spännande kväll. Sedan blir det paus ett par dagar innan Gothia Cup drar igång. Husies P97 får kvalificerat motstånd i det inledande gruppspelet. Förhoppningsvis ska ett massivt publikstöd inspirera laget.

Snart är sommaren slut? Säsongens sista rabarberpaj är uppäten. De sista egna nypotatisen är upptagna och konsumerade. Många timmar har tillbringats bland röda och svarta vinbärsbuskar. Vinterns röda vinbärssaft till saftkräm och den svarat vinbärsgelén till gåsen är gjord.

Nu börjar nya äventyr. Ikväll blir det mycket fotboll. MFF gör sina första match mot Torshavn i Champions Leauge och semifinalerna i fotbolls-VM spelas först USA-Frankrike och sedan Sverige-Japan. Det blir en spännande kväll. Sedan blir det paus ett par dagar innan Gothia Cup drar igång. Husies P97 får kvalificerat motstånd i det inledande gruppspelet. Förhoppningsvis ska ett massivt publikstöd inspirera laget.

Solen skiner, skolan är slut och sommarlovet har börjat för Johanna och Fredrik. För pensionärer finns varken sommarlov eller sommarsemester; men vi försöker skaffa oss lata dagar ändå. Det är inte alltid så lätt: rabatterna och gångställena behöver rensas från ogräs, städningen blir mer arbetskrävande eftersom dörrarna står alltmer öppna och vi springer ut och in och gästerna och festerna avlöser varandra.

Först var det efterlängtat besök av Ewa från Israel, sedan var Kent med dotter och Ulf på besök vilket också var som förväntat trevligt. De tillhör en krympande skara av gamla vänner som vet allt om oss. Det är som vanligt alltid avspända och behagliga samtal – alla referenser till gamla tider är självklara och behöver aldrig förklaras och ändå kan samtalen föras framåt. Det är fascinerande. Johanna är några dagar på sommarviste medan Ola och Carina sliter med att försöka övertyga hantverkare om nödvändigheten med arbetslinjen – även på Nybogatan. Johanna har säkert haft det bättre än Ola och Carina.

Det har också kommit en propå om att pensionärsrummet på institutionen – institutionen behöver tömmas på ”gamla institutioner” som Agne Gustafsson (85 år), Henrik Hermerén, Bo Bjurulf, Leif Johansson och mig själv. Vår sammanlagda anställningstid överstiger med råge 200 arbetsår i statsvetenskapens tjänst. Jag har packat ner mina resterande böcker i några flyttkartonger och en av de kommande veckorna ska de flyttas till Höllviken. Innan dess behöver emellertid en hel del utrensningar göras i bokhyllorna i Höllviken. Det blir inte lätt – i synnerhet inte om solen skiner och det fortsätter att vara varmt i badvattnet.

Vi har börjat utrensningarna med att gå igenom gamla fotografier från 1800- och de första årtiondena på 1900-talet. En del har vi slängt! Övriga har överlevt till andra omgången. Vi får se hur många som är kvar till finalen? Fortfarande säkert för många! Övriga 1000-tals fotografier får ligga till sig ytterligare några år. Tyvärr blir de inte bättre med åren och det blir inte heller mindre arbete framöver.

Dessbättre har det blivit tid över för en del läsande också. En stor, märklig, överraskande och lysande bok som varmt kan rekommenderas är japanen Murakamis ”Fågeln som vrider upp världen”. Så fort någon har en trist regnig vecka framför sig – låna och läs den!

Trots idoga försök tycks vi inte få uppleva någon 100-metersfinal i London 2012. Vi har ett sista försök den 7 juli. Det lär inte hjälpa med att lägga sig i hårdträning inte ens för att få biljetter i bortre kurvan.

På fotbollsfronten går det avgjort bättre för Husie P97 än för MFF som åkte på flera bakslag den senaste tiden. Det är som med DSB-First, SAAB och medelhavsekonomierna mest snack och minst fotboll.

Säsongens sista rabarberpaj är äten, just nu är det jordgubbssäsong och sedan kommer de efterlängtade hallonen. Sommaren har sina självklara höjdpunkter.

Gårdagen började bra, Jag hämtade Johanna efter skolan. Det var första gången den här terminen. Tisdagarna har den här terminen ägnats åt pianolektioner under Akkis ledning. Själv har jag haft en del lektionsförberedelser och en del undervisning. Så snart snön smält har jag ibland besökt Loff i Dalby för att var något lite behjälplig där. Men igår var det dags för ett efterlängtat besök på Glassfabriken. På väg dit tog jag också möjligheten att presentera Citytunneln för Johanna. Vi gladdes båda över konstverket/installationen på Malmö C – utsikterna genom tågfönster från olika delar av världen. Glassen var en perfekt uppladdning inför Matchen. Nybogatan bjöd på en lagom middag innan det var dags för Ola och mig att rusa iväg till bussen. Under bussresan slutade regnet och kvällssolen började titta fram. Lite onödigt sent 1o minuter innan matchstart anlände vi till Stadion. Köerna hade dessbättre krympt till ett minimum men inifrån Stadion gick hejarklackvågorna höga. Det fanns spänning och förväntan i luften.

Trots ”sen ankomst” lyckades jag få en rimligt anständig ståplats. Stämningen var uppskruvat elektrisk. Helt onödiga bengaliska eldar från såväl MFF- som HIF-läktaren gjorde att spelare och funktionärer lämnade spelplanen gjorde att matchstarten uppsköts ca fem minuter. Det var uppenbart att visitationerna inte fungerat. Det gör mig besviken. Början av matchen bjöd på ett par bra målchanser för MFF men HIF med hög press höll spelet bra. Det verkade bli en bra match. När HIF fick sitt 1-0 mål blev det dödstyst. Plötsligt hördes en rejäl smäll av en raket mycket nära HIF:s målvakt. Målvakten går ner på knä och tar sig åt örat. Domaren rusar till och plötsligt befinner sig en ur publiken bakom målvakten och knuffar till honom. Hur lyckades han komma så långt in på planen utan att någon ingrep? Det gör mig mycket besviken att bevakningen av planen, spelarna och domarna uppenbarligen inte fungerar.

Att matchen avbröts var en självklar åtgärd. Rimligen skulle den aldrig ha startat eftersom visitationerna inte fungerat. Det borde varit tydligt för arrangörsansvariga att det fanns mer pyrotekniska prylar bland publiken. De är inte ofarliga. Det mest obegripliga är dock att ”man” väljer att ge sig på en spelare som överhuvudtaget inte hade med ledningsmålet att göra. Han befann sig så långt ifrån som det överhuvudtaget går på en fotbollsplan. Det finns inga rimliga skäl att kasta raketer på honom – än mindre att storma in på planen för att knuffa till honom. Att publik som betalar pengar för att se på fotboll har så lite koll på sporten gör mig bedrövad och besviken.

Det var en tung och tyst resa med bussen hem till Höllviken. Oavsett matchresultat brukar diskussionens vågor gå höga. I gårkväll var det dödstyst.

April började bra. Äntligen kom solen och värmen, allsvenskan kom igång och MFF började mycket lovande och det värmde. Efter nästan sommarvärme kom bakslagen både för MFF och vädret. Försommarvärmen som innebar såväl påskliljor som tulpaner på påskafton kom veckan efter helt av sig med någon enstaka plusgrad och rejäla minusresultat för Di blåe. Påskafton firades på Skärtorsdagen eftersom Husie – dvs. Ola och Fredrik med Carina och Johanna över påsken var i Göteborg för att spela i en prestige cup som Husie var inbjudna till. Det slutade illa. Fredrik bröt nyckelbentet i första halvlek i första matchen och Husie blev långt ifrån bästa lag.

Lite tröst har jag haft med undervisningen hos de blivande hälsoinspektörerna på Ekologen i Lund. Det blev inte bara en intellektuell utan även en privatekonomisk stimulans. Det blir åtminstone lite ersättning för en vilsekommen vår och ett likna vilsna fotbollslag.

För morgonpromenaderna längs stranden i Höllviken har vädret inneburit omväxling. Ibland har det varit så blåsigt att jag bara gått ett par hundra meter längs stranden innan jag raskt tagit mig in i skogen för att undvika blåsten, ibland har jag gått ut längs ”norra” pirarmen och njutit av kanalen till Öresund. Ännu har inga horngäddefiskare visat sig. Någon enstaka vandrare har försiktigt doppat fossingarna i vattnet. Stranden ändrar dagligen form – precis som MFF.

Smånotiserna i Sydsvenskan har börjat bli alltför illa skrivna. Korrekturläsning och faktakontroll tillhör inte de prioriterade områdena längre. För en veckan sedan – med anledning av en havererad fiskebåt utanför Simrishamn – stod det att det var en trollare (sic) inte en utan två gånger i den korta texten.” Journalisten” hade inte en susning om att en av förklaringarna till utfiskningen är att man fiskar med trålare. Det är inget trolleri att torskarna är på upphällningen. I dagens Sydsvenska var en kort artikel om ett 50-årsjubileum av en studentexamenskull. Det skrevs om att klassen hetat 3A och gått på Pildammsskolan. Om det var 50 år sedan damerna på bilden tagit studenten – abiturientexamen – var det på Statens Högre Allmänna Läroverk för flickor och förmodligen på s.k. Allmän gren i klass IV. (OBS! ej dagens IV-program) utan fjärde ring (med romerska siffror!)

Jag har dessutom hunnit med att hjälpa Loff och Eva-Lis något lite med att ställa deras nya tomt i ordning i Dalby, sågat några granstockar och grannstockar efter som de kommer från grannen (behöver dock hjälp av motorsåg för att slutföra projektet), ihärdigt jagat maskrosor och sist men inte minst äntligen vertikalskurit gräsmattan. Vi har efter lite prutande köpt ett mycket vacker vinkrus (Rolf Lindståhl) via Silveroform och missat ett mycket bra korpusarbete av Klevert – trots att det var sällsynt billigt.

Vi har också spisat den första rabarberpajen tillsammans med Anders A som var gräsänkling medan Ingrid hjälpte Gustaf med att slutföra examensarbetet i filmbranschen. Gräsänklingen bjöds dessutom på gräslök, sill och potatis och någon snaps. En mycket pigg gamling.

Nu stundar en intensiv vecka med träff och övernattning med gamla jobbarkompisar (”Nisses småpågar”) fredag-lördag i Segelstorp vid Skälderviken, träff med 1:a maj gänget hos Britt i Lund på lördag med Fredrik H som övernattande gäst i Höllviken och Akki med sin litteraturcirkel på söndagen.

Påskafton i år har inneburit sommarväder och hårt arbete med besök på kyrkogården. Där plockades det bort granris och höstlöv och planterades nya påskliljor som fick trängas med de tidigare satta som stod i full blom. Altanen har blivit rengjord och delvis inredd som vävstuga till Akki. Belöningen blev dock ”rögad ål och gubbaröra” med tillhörande snapsar på uteplatsen tillsammans med en gassande kvällssol. Vår vårdag slutade bättre än Husies och Fredriks. Men vi vet att både Husie och Fredrik biter ihop och kommer igen – Husie i morgon och Fredrik om några veckor när nyckelbenet läkt ihop.

Gräsmattan är vårkrattad och vårgödslad, regeringen har presenterat en osedvanligt bedrövlig vårproposition men trots allt växer rabarberna och tar sig riktigt bra, en del av påskliljorna blommar till påsk andra är utblommade, solstolarna framplockade ur carporten och i nittionde minuten gjorde så MFF till slut mål mot Djurgården. Det satt tydligen hårt inne – trots att Djurgården spelade med en man mindre i andra halvlek.

Nu stundar sol och värme vilket borde betyda vila, avkoppling och läsning av god litteratur. Men vårpropositionen innehöll ytterligare jobbskatteavdrag för att stimulera till mer arbete och minska därmed arbetslösheten och möjligheterna till vila och avkoppling. Det blir till att fortsätta att fylla igen de gropar jag för en tid sedan grävde hos Loff och Eva-Lis i Dalby och hjälpa Ola att ”dekonstruera” tak och väggar på altanen på Nybogatan. Det verkar helt obehövligt med jobbskatteavdrag? Om man får mer pengar efter skatt vid samma arbetsinsats – varför ska man då jobba mer? Och halverad moms på krogen beräknas kosta 1 500 000 kronor per nytt jobb. För detta bör man mellan tummen och pekfingret få 3 nya jobb inom vård, skola och omsorg per nytt jobb på McDonalds. Satsa gärna skattepengar på mer jobb – men prioritera viktiga jobb. Det tänker jag göra de kommande dagarna oavsett skatteavdrag.

Våren tycks ändå vara på gång – även om det är i sista minuten som för MFF.

Äntligen … årets första riktigt soliga och varma dag. Dessutom har det blivit en hel del skött. Det blev till att stiga upp tidigt eftersom vi väntade hantverkare och ett telefonsamtal med ekonomiska konsekvenser.

Vi hade fått vår frukost, vi hade läst tidningen och lyssnat på Ekot och de senaste trista nyheterna från Libyen, Jemen, Gaza/Israel och inte minst Japan – och det blev ingen strandpromenad. De första hantverkarna dök upp halv nio. De garantireparerade Akkis manöverbara säng. Så nu gnäller inte sängen längre när den ska upp!

Ett par timmar senare kom telefonsamtalet från Securitas som förmodligen kommer att installera ett nytt – och bättre (?) – larm. För en gångs skull hade jag läst det finstilta på baksidan av offerten. Det var flera frågetecken och kryptiska formuleringar. Den stackars försäljaren kunde inte besvara frågorna utan fick be ”chefen” återkomma. När chefen en halvtimme senare återkom hade han inte samma formuleringar på sitt dokument som jag på mitt. Han blev mycket störd och erbjöd sig att komma förbi och hämta min offert så att han kunde kopiera och förhöra sig med sin chef (överchefen?). Dessutom påstod han – i motsats till min muntliga kontakt på Skatteverket – att ROT-avdrag inte var aktuellt.

Efter en snabb lunch behövde Akki ge sig iväg för veckans pianolektion med Johanna. Själv behövde jag efter ett tag ge mig iväg till ett möte med mitt ”nya ensamkommande flyktingbarn” från Afghanistan. Han skulle få sitt hett efterlängtade och väl behövda bankkort med lite drygt ett par tusen spänn på. Innan dess behövde jag kontakta elektrikerna som var i grannhuset för att installera larm, som tog längre tid än beräknat. En av våra väggkontakter hade varit ur funktion sedan ett åskväder i slutet av sommaren. Några lampor gick i samma veva, men det kunde jag byta själv. Elektrikern följde mig tillbaka och bytte väggkontakten snabbt.

Sedan iväg till bussen och till Hököpinge och flyktingboendet (som numera får betraktas som ett normalt inslag även i Vellinge). Noggranna instruktioner via tolk till grabben att inte köpa Iphone för alla pengarna utan i stället satsa på trista saker som tandkräm, kläder och skor. Det ska nog gå bra. Dessutom hade han skrivit ett brev på dariska till sin morbroder som hjälpt honom med pengar för att finansiera flykten. Det har jag nu postat – och kanske får vi svar och får veta något om var hans mor och syskon finns och hur det är med dem ….

När jag återvände för att låsa upp cykeln vid busshållplatsen bröts nyckeln av så det blev att ta en stärkande promenad hem efter att ha lämnat den låsta cykeln till reparatören.

Väl hemma ringer Securitas mellanchef för att klargöra formuleringarna i det finstilta. Mellanchefen har nog inte förstått allt som juristen på huvudkontoret förmedlat – men lovade att skicka över ett korrekt och komplett avtal. Det blir kanske bra …

Jag slutförde därefter redigeringarna av Australienbilderna och försökte sedan lära mig funktionen med webkameran. När Jens dök upp på Messenger hjälpte han mig att förstå hur det kan fungera. Vi såg och pratade med varandra – dessutom utan rundgång som gjorde att vi för många år sedan tröttnade på Skype. Så det kan vara värt ett nytt försök. Alla som läser detta är välkomna att bjuda in mig på Windows Live Messenger. Jag tror att adressen är den vanliga peter@eklundh.net

Imorgon blir det en mindre hektisk dag. Jag ska till Dalby för att hjälpa Loff att gräva några gropar. Hårt fysiskt arbete i bra väder tillsammans med en god vän – det blir utmärkt.