The thoughts of Eklundh

Akki hade knappt hunnit landa på fredagskvällen från vävmässa i Umeå innan det på lördagsförmiddagen var dags att sätta sig i bilen för avfärd till Oskarshamn och Visby. Vi hann dessbättre med ett stopp i Malmö och en annorlunda musikalisk upplevelse med Six drummers på Verkstan – operans bakficka. Det var två timmar med skickliga och kreativa slagverkare som inledde med att spela på allt tänkbart i ett kök – glas, skåpluckor, kastruller, vispad omelettsmet osv. Det svängde rejält. Vi lurades sedan till olika stationer där vi fick åstadkomma olika ljud: hostningar, skrik, dörrknackningar, klappningar, hurrarop … Under pausen satte de sedan samman ljuden till ett litet stycke. Bra jobbat. Så nu har vi även medverkat på Malmö opera – visserligen Verkstan, men ändå!

En lång bilfärd till färjan i Oskarshamn och vid midnatt kunde vi efter en del felkörningar i det beckmörka och regniga Visby check-in i Harrys övernattningslägenhet i Visby. Morgonen därpå tittade solen försiktigt fram och vi körde till Fårö för att ta del av resterna av deras kulturevenemang. Det var ut och in i ett antal hantverkshus och medeltidskyrkor och ett självklart besök på Bergmancentret.

På måndagen var Akki och hennes födelsedag i centrum. Vi avstod från champagnefrukost, eftersom det skulle bli en del bilkörande till fler medeltida kyrkor och hantverkare på förmiddagen. Till lunch korkades champagnen upp. Den slank ner tillsammans med gott nybakat stenugnsbröd, lokal ost från Umeå och lokal tomatsallad från Höllviken. Efter en middagsvila gav vi oss ut i ett allt blåsigare Visby. (Färjorna till fastlandet ställdes in!) Vi promenerade i de onödigt pittoreska vindlande medeltida gatunätet med många säsongstomma hus från 1800-talet. Några få turistshoppar var stängda – men de flesta höll öppet för oss fåtaliga turister. Staden innanför ringmuren är backig och medför en hel del motion. Det behövdes inför kvällens måltid.

Födelsedagsmiddagen intogs på en liten charmfull fiskrestaurang – backfickan – vid Stora torget. Inte oväntat blev det stora ostron till entré ackompanjerat av svensk bläckfisk. Till huvudrätt valde vi fisksoppa på lum. Akki avslutade kvällen med en crème bryle. Till detta drack vi ett torr vitt vin utvalt av några krögare på en rundresa i Sydafrika. Nåväl krögarna hade säkert trevligt när de åkte runt i Sydafrika för att kolla viner – men ostronen och bläckfisken var mycket bra, fisksoppan utsökt och Akki njöt av desserten. Sen var det bara att traska hem i regnet och den tilltagande stormen. Eftersom vi bodde i en ateljévåning – dvs en omgjord vind – hörde vi regnet och vinden vina över Östersjön.

På morgonen sken solen och vi kunde njuta av vår rundtur på södra Gotland med besök hos fler hantverkare och fler besök i medeltida kyrkor. Kyrksamheten i Sverige eller åtminstone min, har ökat dramatiskt; även om hälften av Guds hus var tillbommade och då inte bara för mig. Jag fick dock mitt lystmäte av gamla målningar och medeltida kyrkor tillfredsställt. Jag är mer osäker på om Akkis behov av att besöka hantverkare ännu har nått sin mättnad? En måttbeställd fårskinnsväst kommer att levereras i mitten av december, när den kommer som bäst till pass.

Som tur var hade vinden mojnat och Sverige var inte längre isolerat från Gotland. Mätta på kultur och god mat kunde vi på torsdagseftermiddagen anträda färden hem. Vid 20-tiden körde vi av färjan i Oskarshamn och strax efter midnatt öppnade vi dörren i Höllviken.

På fredagsförmiddagen satt Akki med ny inspiration i vävstugan och jag med statsvetardoktorand och diskuterade ett inledningskapitel över en lätt lunch i Malmö. På söndagskvällen efter en hel del arbete i en lätt försummad trädgård kunde äntligen inviga det nya bastuaggregatet. Som vanligt lika skönt med en välförtjänt bastu.

I onsdags var det så åter dags för nya aktiviteter efter datorkaos vid biljettbokningen inför MFF:s Champions League matcher. MFF har efter nymodigheter som e-biljetter återgått till gammal hederlig pålitlig och stabil fysisk biljettförsäljning. Allt fungerade inte bättre förr – men allt fungerar inte bra idag heller. Så då är det bra att det finns gamla stötar som varit med förr. Det var onekligen med en lätt känsla av nostalgi som jag klädde mig varmt, hällde kaffe i termosen, stoppade ner en god bok och tog med mig en strandstol och for till Malmö och ett blåsigt Stadion för att i nästan fyra timmar bevaka min 40:e plats i kön. Stämningen i kön – åtminstone bland de 40-50 första var god. Ola kom med lite kolhydratförstärkning. Johanna och jag fick bra biljetter till en oförglömlig match. Bra fotboll – men onödigt spännande de första 20 minuterna i andra halvlek, när Di blåe ledde med 1-0 efter ett snyggt mål i slutet av första. Johannas och min spänning släppte efter 2-0 målet. Jag var för en gångs skull rejält hes efter matchen. Inga bengaler och en snygg tifo och en sällsynt stödjande publik. Det kommer vi att minnas!

Medan Akki är i Umeå och lever ”lumparliv” tillsammans med sina vävtanter i ett tydligen för litet hotellrum – de är på vävmässa – har jag ägnat mig åt work-out. Efter morgonpromenaden längs stranden i Höllviken var det upp på taket på carporten för att klippa murgrönan så att det inte växer in under plåten på taket. Efter en timme på knä som medförde lätt värk i ryggen var det dags att följa de senaste utvecklingarna i de inte helt enkla regeringsförhandlingarna. Talmannens lätt politiserade handläggning ger mig – och “Nisses småpågar” (pensionerade statsvetare) – huvudvärk. Men kaffe hjälper mot det mesta.

Akkis bil har inte blivit städad och tvättad på länge. Det var bara att ta fram dammtrasa och dammsugare och påbörja den invändiga storstädningen. Sedan var det dags för den yttre ansiktslyftningen; avspolning av den värsta yttre skiten för att därefter ta itu med avtvättning och rengöring. Det gick också enligt plan. Men när löddret skulle spolas av tröt vattnet i slangen. Backventilen i hydroforen slutade att fungera! Sådant ger en huvudvärk och verksamhetslusten avtar dramatiskt. Nåväl arbetet blev slutfört med hjälp av kranvatten. Ännu hade inte daggen från morgonen gått ur gräset så jag gick och la med för att njuta en liten välförtjänt tupplur.

Visserligen var gräsmattan inte helt torr vid uppvaknandet men det hindrade mig inte från att klippa gräset som hunnit bli högt och tjockt. Sedan var det bara att räfsa upp klippet och lägga det i komposten. Jag tyckte sedan att jag gjort mig förtjänt av vila och mat. Det visade sig att det paket jag tagit ur frysen i tron att det var lätt frostskadade fläskkotletter visade sig vara laxslag. Men väl kryddade och med en rejäl tomatsallad kände jag mig ändå nöjd med dagen – men med trötta armar och ben.

Det blir träningsvärk imorgon – efter dagens varksamhet.

I söndagskväll -lite onödigt tidigt – har höstmörkret börjat lägra sig över Sverige. Visserligen är det 87% som röstat mot Sverigedemokraterna – men alldeles för många visar rädsla för det främmande, det okända. Det är möjligen begripligt att arbetslösa, vårdbehövande och pensionärer med mycket små pensioner är oroliga för kostnaderna för den s.k. “asylinvandringen” och att det ska minska utrymmet för nödvändiga ekonomiska förstärkningar för dem. Övriga partier – med Reinfeldt och moderaterna i spetsen – misslyckades grovt med att klargöra att ökad invandring är en klok och nödvändig långsiktig investering.

Men än är det inte höstdagjämning. Surströmmingen är avnjuten, Doktor Zhivago sedd på ”Stadsteatern”, två nya kylskåp är på plats, skorstenen är sotad, färjebiljetter till Gotland införskaffade (avfärd efter Six Drummers på lördag), liksom biljetter till Stockholm och AIK-MFF och Tingstenpjäs. Att få kylskåpet i Lilla huset på plats krävdes dock hjälp av civilingenjör och inte bara hjärnkraft utan även fysisk. Energiåtgången framöver kommer dock att minska. Alldeles på egen hand har jag lyckats installera ett Officepaket på den här nya laptoppen. Jag hade en licens kvar från 2010!

I kväll är Akki på mingel för en kollega som går i pension och imorgon tar hon flyget till Umeå och en vävmässa Då ska jag göra ett nytt försök att ansöka om visum till USA och Florida i januari. Men lyckades jag med Office ska jag förhoppningsvis lyckas knäcka den amerikanska pass- och visumkontrollens formulär?

Innan dess är det dock dags för en nästan historisk avspark för MFF i Turin mot Juventus. Alla resultat mer än två mål i baken är en sensation.

På söndag är sista dagen att lägga röstsedlarna i de tre valurnorna. Inte är det som förr i tiden – dvs. senast 2010 – när valdagen var som den varit sedan åtminstone i början av 1920-talet – att valdagen var tredje söndagen i september. I år är det andra söndagen i september. Allt ska jäktas fram. Därför är det inte konstigt att allt flera väljare bestämmer sig närmare valdagen.

Som vanligt sitter mitt hjärta till vänster. Men beslutsvåndan blir allt mer besvärande. Miljöfrågorna blir allt mer påträngande och där är Mp verkligen värda en röst. Det fria skolvalet och privatiseringen av ”vård, skola, omsorg” menar jag har lett till en ökad segregering i samhället. Det är på sikt en mycket allvarlig utmaning för den ”svenska modellen” och den svenska demokratin. När det privata vinstintresset blir viktigare än den grundlagsreglerade medborgerliga insynen (anonymitetsskydd, meddelarfrihet, efterforskningsförbud; TF kap2) i offentligt finansierad verksamhet som skola och vård omöjliggörs, när skolor kan gå i konkurs och elever ställas på ”bar backe” för att profiten försvunnit till något skatteparadis tycks Mp tyvärr inte längre vara ett pålitligt alternativ. Sossarna har tyvärr inte heller klargjort att ”kvalitet i skolan” innebär att TF kap 2 ska gälla – även för icke-kommunala skolor. Aktiebolagslagen – och ägarnas vinstintressen – tycks vara viktigare än elevernas (och deras föräldrars) möjligheter att granska verksamheten.

Skolor – och för den delen även vård och omsorg – är en typ av kollektiva tjänster som inte är riktigt jämförbara med andra tjänster som resor, krogbesök, konsumtion av media. Där är det inte hela världen – även om det är trist – om resan inte blev som tänkt när man läste om den i annonsen, servicen på krogen var usel eller tvprogrammet kasst. Nästa gång väljer man en annan resebyrå, en annan krog eller ett annat tvprogram. En skola är man mer eller mindre tvungen att stanna kvar på under en lång tid liksom ett vårdhem. Därför är det viktigt med möjligheter till ordentlig insyn i och möjligheter att kritiskt granska skolor. Det är också viktigt att alla medarbetare på alla skolor fritt kan underrätta media om missförhållanden. Idag är det bara medarbetare inom kommunalt drivna skolor som har denna grundlagsfästa möjlighet.

Det är knappast konkurrens på lika villkor?

Glöm inte att rösta!

Di blåe pågablärorna hade parkerat några rullebörar framför egna målet och kunde dessutom få Salzburgs målvakt att framstå som en fubbik. Rosenberg var verkligen inte hialös utan lugn och säker som en filbunke när han kallt lurade målvakten och smekte in bollen bakom honom. Det var en oväntad – men trots allt välförtjänt – seger som i går tig MFF till CL. Nu blir det till att försöka få biljett till åtminstone en av hemmamatcherna. Det kommer nog att bli svårt. Ticnet får väl räkna med en rejäl anstormning när biljetterna släpps. Men först väntar Djurgården på söndag. Det blir svårt att ladda om – fysiskt och mentalt.

Efter allt festande börjar vardagen rulla på igen. Promenaderna längs stranden har återupptagits i full omfattning. Resterna efter gästerna är uppätna, Malmöfestivalen är över, Akki har återupptagit skånskt yllebroderi, Fredde och jag har planerat höstterminen, MFF har utan storspel en hygglig ledning i allsvenskan (och vinst imorgon mot Salzburg är en högoddsare), kulturaktiviteter håller på att bokas: MNBB på måndag, litteraturjunta på tisdag, surströmming den 11 sept, Six drummers den 20 sept, 4 okt en pjäs om Tingsten på Stadsteaterns Lilla scen som uppladdning inför AIK-MFF på söndagen i Stockholm.

Så det gäller att ligga i här hemma – och då inte i sängen. Gräsmattan har blivit klippt och räfsad så att den förhoppningsvis kan bli återställd; men inte minst tujahäcken har fått en mer än välbehövlig klippning och slutligen ”vår del” av grannens björkhäck. Allt detta resulterade i ännu mera klipp för att få ner klippet i plastpåsar som i sinom tid ska transporteras till återvinningsstationen.

Som vanligt inga klipp på börsen – bara träningsvärk i armar och händer (mina arma händer).

Sommarvädret fortsätter. Olas sommarfest är avklarad och planeringen för kommande begivenheter fortsätter. Äntligen blir det lite pauser för läsande och inte minst lyssnande på live-jazz. I torsdagskväll var det dags för Amiralens gamla storband i Pildammsparken och utdelningen av Harry Arnold-stipendiet. Mycket välförtjänt gick det till Niklas Fredin trumpetankaret i MNBB – och inte minst för hans scatsång som han visade prov på. Ungdomsstipendiet gick till en 16-årig tös med efternamnet Carling!

I fredags var det dags att bege sig till Ystads jazzfestival. Vi har inte besökt den tidigare. Den har vuxit rejält under Jan Lundgrens vingar och internationella kontakter. I år var det nödvändigt eftersom Diane Schuur f.f.g. besökte Sverige. Jag minns fortfarande med värme och glädje en oförglömlig varm sommarkväll i början av 1990-talet när jag hörde henne tillsammans med klanen Larsson i Columbus, Ohio. Jag föll pladask och dagen efter inhandlades ett par CD. Dessa har jag ofta lyssnat på och längtat efter att höra henne live. Akki och jag blev inte besvikna. Det blir förmodligen årets musikaliska höjdpunkt – även om det återstår en hel del jazz att lyssna på. Först ut är Swingtältet på Malmöfestivalen.

Dessa höjdpunkter kommer att behövas – särskilt nu. Inom ett par veckor har jag drabbats av två sorgliga besked. Först meddelandet om att Lennart Lundquist avlidit och idag att Bo Hagström avlidit – båda i hjärtinfarkt. Två mycket uppskattade kollegor från institutionen. Leden har börjat glesas ut.

Nu behövs det inget ”mandom mod och morske män” för att bada i Höllviken. Till och med badbryggan är överflödig. Det är så varmt i vattnet att man kan gå lugnt och stilla ut – inga krampkänningar, ingen kyla bara en liten behaglig svalka. Dessutom är vattnet fortfarande kristallklart. Det är inte ofta det är så här varmt – 24 grader i vattnet och en varm ljummen vind när man går ur badet. Men man är inte precis ensam om att njuta. Det är knökande fullt på stranden på dagtid, så det blir mest morgon- och kvällsdopp. Dessutom har fiskaren i Skåre börjat få fångster av piggvar och skrubba så det går ingen nöd på Akki och mig.

Det är möjligt att det varit en lika lång värmebölja tidigare – mannaminne tenderar att vara mycket sämre än USB-minne – men det är en sommar man minns länge. Mannaminne?